Sv: NH-influerad inkörning
Hur reagera på "immuniceringen"/utsäckningen?
Som vanligt, höll jag på att säga. Jag vill höra hästen pusta "vad ska det där vara bra för? Suck!" Tänkte skriva att hästen inte ska tycka att något som händer runt den är farligt, men jag går nog ett steg längre. Den ska tycka att allt är självklart, oavsett vad man gör.
Det jag använder under resans gång är vad som finns. Verktyg, rep, redskap, kläder, maskiner, katten, pryttlar och pinaler. Dom får hjälpa till att dra hem aspstammarna som dom redan stått och knaprat på. Ett rep knutet till stammen och runt halsen och till handen. Så går vi lugnt hemåt medan stammen far omkring mellan benen på hästen. Idag hade jag ena hästen lös ute när jag skar upp en ny bal. Hon stod där med plast och nät runt kroppen utan att bry sig mer än en blick när jag började. "Åhå jaja". Dvs, för mig är immunicering en alltid pågående process som börjar fölets dag 1 eller när en ny häst kommer hit. Det är kul och inte tänkt just för inkörning etc. Allt blir så mycket lättare och säkrare.
Därför bryr jag mig inte speciellt om vagnar när vi ska börja inkörningen. Dom vet att vagnar tillhör sånt man grejar med på olika sätt, bl a efter att ha trängts med dom i vagnslidret. Så när jag sätter för, varför skulle något där bak vara värt mer än en blick? Allt är ju redan upplevt och hästen har ingen anledning att reagera på vagnen! Den vet ju liksom inte om att den plötsligt skulle förväntas bli panikslagen.
Som jag skrev, hänger det mesta på tömkörningen. Den måste funka ur körsynpunkt! Alltid!! Svårt att säga när det är "klart" att börja köra. Mest en fråga om känsla när kommunikationerna med hästen fungerar, när man känner sig trygg, när den accepterar att röra sig efter mina idéer utan att försöka sig på egna. Fråga går an, men inte försöka. Hittills har tömkörningen bestämt när jag kan sätta för och åka, resten har redan varit färdigt.
Förr körde jag hela det vanliga konceptet med linor, kedjor, slanor, skacklar osv, men upptäckte att det var onödigt arbete. Ska man göra det "på tid", blir det en annan femma. Det blir viktigare att läsa av hästen för varje moment, innan man börjar på nästa. Känna av tryggheten. Man vill ju liksom ha en säker körhäst.
LIA