Kan labrador passa mig? Fler tips och tankar tack!

[Silver Girl]

Jag har väll egentligen inte valt bort golden helt heller, vet flera bekanta som haft bra goldens, så jag gissar ju att vi fick en som inte var som dom ska vara, och det förekommer säkert inom alla raser. Frågan är ju om en golden kräver mer än en labbe?

Tror de utställningsavlade kräver ungefär samma. Golden i stallet kräver nog daglig borstning, då det kan fastna en del i pälsen (eller bad om den rullat sig, men det kan ju labben också göra). Aktivitetsmässigt tror jag de är ganska lika.

 

[nickan1]

Vi hade som sagt golden när jag var mindre,det som skrämmer mig lite är att hon var väldigt harig. Blev rädd för typ allt. Sen var hon en riktig enmanshund, det var bara mamma hon ville vara med nästan. Fuktexem hade hon också och var livrädd för att bada. Hon högg mig rakt över ansiktet när jag skulle klappa henne hejdå innan jag skulle till skolan så blodet sprutade. Jag gissar att hon blev rädd och bara högg.

Inte alls ett rasexemplar med andra ord, så tyvärr så har jag lite dåliga erfarenheter, men det kan ju vara just hon som var så, för när man läser rasstandaren så ska dom inte alls vara som hon var...

Även mamma då som har haft hund hela livet är fortfarande ”besviken” på rasen, då dom köpte den just för att det skulle vara en sån bra familjehund, men för hunden var det bara mamma som gällde, och då blir jag lite fundersam då jag dels har ett barn, och dels kommer hunden behöva sova borta några nätter varje månad. Vill ju självklart att hunden ska vara okej med det, och må bra, trots att den sover borta.

Jag kan verkligen förstå din känsla men det är inte alls rastypiskt det du beskriver. Min hund hade dagmatte utan problem, bodde också hos vänner då och då som ställde upp när jag var bortrest några dagar utan några problem alls och älskade alla människor han träffade. Men kan förstå din tveksamhet utifrån dina upplevelser tidigare jag hade nog känt på samma sätt. Sen att en hund bara hugger i ansiktet det låter inte som en sund individ för mig. Min älskade som sagt att bada med och de är ju vattenapportörer i grunden så märkligt med en golden som är rädd för att bada.

 

[Fibusen]

Jag kan verkligen förstå din känsla men det är inte alls rastypiskt det du beskriver. Min hund hade dagmatte utan problem, bodde också hos vänner då och då som ställde upp när jag var bortrest några dagar utan några problem alls och älskade alla människor han träffade. Men kan förstå din tveksamhet utifrån dina upplevelser tidigare jag hade nog känt på samma sätt. Sen att en hund bara hugger i ansiktet det låter inte som en sund individ för mig. Min älskade som sagt att bada med och de är ju vattenapportörer i grunden så märkligt med en golden som är rädd för att bada.

Ja, det var väldigt tråkigt att det blev så fel för oss, golden var den ras vi verkligen verkligen ville ha, vi hade läst allt om den, och mamma och pappa kollade upp massor av olika uppfödare och valde med omsorg, sen blev det endå så här..

Jag tror ju att det är liten chans att det skulle bli så fel igen, men klart att man blir lite orolig.

Brukar möta en dam med 4 stycken golden ibland när jag är ute i skogen och dom är ju bara sååååå fina!

 

[Fibusen]

Tror de utställningsavlade kräver ungefär samma. Golden i stallet kräver nog daglig borstning, då det kan fastna en del i pälsen (eller bad om den rullat sig, men det kan ju labben också göra). Aktivitetsmässigt tror jag de är ganska lika.

Daglig borstning gör absolut ingenting! Vi har som sagt haft pudel där det ska trimmas, klippa runt tassar, borsta, rycka päls ur öron, raka ansiktet osv osv. Daglig borstning är rena barnleken..

 

[Kilauea]

Jag har träffat flertalet rädda och osäkra goldens i jobbet. Framförallt rädsla för golv...upplever det mer hos de vita (utställningslinjer?) än de riktigt goldenfärgade.

 

[Fibusen]

Jag har träffat flertalet rädda och osäkra goldens i jobbet. Framförallt rädsla för golv...upplever det mer hos de vita (utställningslinjer?) än de riktigt goldenfärgade.

Rädsla för golv?
Ja, våran var riktigt vit, men det är ju säkert 25 år sen vi hade henne. Har för mig jag var 8 år då när vi köpte henne iallafall. Hon var som sagt harig och som du säger, osäker. Vet att det kom en lösspringande hund i sakta mak mot oss en gång, och Flisan (som hon hette) kastade sig på marken och skrek. Ägaren till andra hunden trodde ju att han hade gjort något, men han hade inte ens hunnit fram!

När hon högg mig så blev hon säkert rädd. Hon låg och halvsov på golvet och jag gick förbi och böjde mig fram för att klappa hejdå, då small det. Så hon blev nog rädd och överraskad.

Vet att mamma var in med henne till veterinären för att kolla så hon verkligen såg och hörde som hon skulle, men fanns inte ett endaste fel på henne...

Sen såklart så hade vi många fina stunder också, men hon kändes inte stabil alla gånger...

 

[Nepenthe]

Utställningsvarianterna är väl generellt tyvärr mer avlade för utseende och där slarvas på mentaliteten enligt mig.
Sen ska man kanske inte köpa en ren jakthund (jaktlabbe i detta fall) om man inte ska jaga men JAG kan tycka att man iaf vet vad man får där och inte lika mycket lotteri. Har väl tyvärr inte mycket för utställningsavlen men den har säkert blivit bättre

Sen jakt och jakt, en retriver ska väl apportera.

 

[Fisherling]

Majoriteten av utställningslabbar jag träffat har haft väldigt svårt med impulskontroll, vilket gör det knepigt med inkallning och liknande. Helt plötsligt får de liksom för sig att "åh det där spåret ska jag följa!" eller "åh den där hunden ska jag hälsa på!" eller "åh det där hållet ska jag nog springa åt!" och så slår de på dövörat och bara kör.

Utöver det är de oftast väldigt tunga och starka, har sett flera ägare nästan gå i backen när hunden får för sig att den ska göra något nu nu NU. På både promenad och på jaktträningar

 

[Malibu_Stacy]

Majoriteten av utställningslabbar jag träffat har haft väldigt svårt med impulskontroll, vilket gör det knepigt med inkallning och liknande. Helt plötsligt får de liksom för sig att "åh det där spåret ska jag följa!" eller "åh den där hunden ska jag hälsa på!" eller "åh det där hållet ska jag nog springa åt!" och så slår de på dövörat och bara kör.

Utöver det är de oftast väldigt tunga och starka, har sett flera ägare nästan gå i backen när hunden får för sig att den ska göra något nu nu NU. På både promenad och på jaktträningar

Det var lite det jag menade också men min tidigare kommentar. De är som ånglok liksom. Stora, tunga och starka som kan göra plötsliga ryck och hopp. Men är väl mest i unga år då.
En jaktlabbe är inte alls så tycker jag, mycket mera förig, å andra sidan har de väl lite andra förare också

 

[Lingon]

Jag har väll egentligen inte valt bort golden helt heller, vet flera bekanta som haft bra goldens, så jag gissar ju att vi fick en som inte var som dom ska vara, och det förekommer säkert inom alla raser. Frågan är ju om en golden kräver mer än en labbe?

Jag tror snarare att det är tvärtom. Att labbarna är lite vassare än goldens.

Den Golden vi hade var otroligt snäll och väldigt stabil mentalt. Helt oberörd av smällare och liknande trots att hunden han bodde med sina första år var rädd för allt möjligt.

Men jag tror att gällande båda raserna så finns det tyvärr en del individer som inte är så bra mentalt och fysiskt. Jag har hört om många med diverse fysiska fel och rädslor och svag mentalitet. Men de som är som de ska vara är helt underbara hundar! Och de är nog i stort rätt lika varandra.

 

[Lingon]

Rädsla för golv?
Ja, våran var riktigt vit, men det är ju säkert 25 år sen vi hade henne. Har för mig jag var 8 år då när vi köpte henne iallafall. Hon var som sagt harig och som du säger, osäker. Vet att det kom en lösspringande hund i sakta mak mot oss en gång, och Flisan (som hon hette) kastade sig på marken och skrek. Ägaren till andra hunden trodde ju att han hade gjort något, men han hade inte ens hunnit fram!

När hon högg mig så blev hon säkert rädd. Hon låg och halvsov på golvet och jag gick förbi och böjde mig fram för att klappa hejdå, då small det. Så hon blev nog rädd och överraskad.

Vet att mamma var in med henne till veterinären för att kolla så hon verkligen såg och hörde som hon skulle, men fanns inte ett endaste fel på henne...

Sen såklart så hade vi många fina stunder också, men hon kändes inte stabil alla gånger...

Vår var också vit och det stabilaste jag mött. Den absolut snällaste hund jag träffat! Och det fanns inte ett uns aggressivitet i honom trots att var okastrerad. Aldrig att han spände sig mot andra hundar. Möjligtvis försökte han gå fram till andra hundar som såg trevliga ut för att han ville leka.

 

[Wingates]

Utställningsvarianterna är väl generellt tyvärr mer avlade för utseende och där slarvas på mentaliteten enligt mig.
Sen ska man kanske inte köpa en ren jakthund (jaktlabbe i detta fall) om man inte ska jaga men JAG kan tycka att man iaf vet vad man får där och inte lika mycket lotteri. Har väl tyvärr inte mycket för utställningsavlen men den har säkert blivit bättre

Sen jakt och jakt, en retriver ska väl apportera.

Hos just labbe är det ju inte så dock i min erfarenhet (och inte heller @Milosari om jag minns rätt). Eftersom man inte alls avlar på samma förighet och nerv så är det rätt få utställningslabbar med stress och rädslor - men de är ju gärna lite betongskallar istället.

 

[snorp]

Har tyvärr sett golvrädsla hos labbe.

 

[Milosari]

Hos just labbe är det ju inte så dock i min erfarenhet (och inte heller @Milosari om jag minns rätt). Eftersom man inte alls avlar på samma förighet och nerv så är det rätt få utställningslabbar med stress och rädslor - men de är ju gärna lite betongskallar istället.

Utställningslabbar är skitroliga att beskriva. Noll rädslor och livet är en fest. Ägarna är mest några som hänger i snöret, de klarar allt på egen tass. Alltså ganska svåra att påverka med små signaler.

Jaktlabbar är helt annorlunda. Faktiskt mer rädslor, mindre leklust, mer allvar. MEN det är inte samma ägare till de här hundarna. Jaktlabbarna är oftast så hårt hållna att det är svårt att skilja på om de inte leker för att de inte vill eller för att de inte får. Några är dock minst lika stolliga som utställningslabbarna, variationen är rätt stor.

Jag vill understryka att detta är MINA erfarenheter. Jag har beskrivit och testlett betydligt fler utställningslabbar. Jägare ser jag ganska sällan eftersom jägareförbundet har en egen bana bara några få mil från vår.

 

[Milosari]

Hos just labbe är det ju inte så dock i min erfarenhet (och inte heller @Milosari om jag minns rätt). Eftersom man inte alls avlar på samma förighet och nerv så är det rätt få utställningslabbar med stress och rädslor - men de är ju gärna lite betongskallar istället.

Utställningslabbar är skitroliga att beskriva. Noll rädslor och livet är en fest. Ägarna är mest några som hänger i snöret, de klarar allt på egen tass. Alltså ganska svåra att påverka med små signaler.

Jaktlabbar är helt annorlunda. Faktiskt mer rädslor, mindre leklust, mer allvar. MEN det är inte samma ägare till de här hundarna. Jaktlabbarna är oftast så hårt hållna att det är svårt att skilja på om de inte leker för att de inte vill eller för att de inte får. Några är dock minst lika stolliga som utställningslabbarna, variationen är rätt stor.

Jag vill understryka att detta är MINA erfarenheter. Jag har beskrivit och testlett betydligt fler utställningslabbar. Jägare ser jag ganska sällan eftersom jägareförbundet har en egen bana bara några få mil från vår.

 

[Nepenthe]

Hos just labbe är det ju inte så dock i min erfarenhet (och inte heller @Milosari om jag minns rätt). Eftersom man inte alls avlar på samma förighet och nerv så är det rätt få utställningslabbar med stress och rädslor - men de är ju gärna lite betongskallar istället.

Ok då har vi olika erfarenheter. Jag rör mig i jaktkretsar, mest stående fågelhund men även endel labradorer/spaniel och där har jag upplevt jaktlabbarna väldigt trevliga Mer trygga och fokuserade. Skulle gärna ha en i framtiden!

Sen hemma i stan möter man mest utställningsvarianten som är osäkra och hanarna översexuella Sen de osäkra med konstigt beteende kan jag inte helt skylla dem själva för då ägarna verkar befinna sig i en annan värld...

Men det är bara personlig erfarenhet så det var intressant att höra att andra upplever det helt olika! Nu är jag för dåligt insatt tyvärr på aveln och uppfödare.

 

[Malibu_Stacy]

Ok då har vi olika erfarenheter. Jag rör mig i jaktkretsar, mest stående fågelhund men även endel labradorer/spaniel och där har jag upplevt jaktlabbarna väldigt trevliga Mer trygga och fokuserade. Skulle gärna ha en i framtiden!

Sen hemma i stan möter man mest utställningsvarianten som är osäkra och hanarna översexuella Sen de osäkra med konstigt beteende kan jag inte helt skylla dem själva för då ägarna verkar befinna sig i en annan värld...

Men det är bara personlig erfarenhet så det var intressant att höra att andra upplever det helt olika! Nu är jag för dåligt insatt tyvärr på aveln och uppfödare.

Man ska nog komma ihåg att det ändå är en skillnad på att träffa en hund på promenad eller under jaktträning jämfört med under ett BPH

 

[Kilauea]

Utställningslabbar är skitroliga att beskriva. Noll rädslor och livet är en fest. Ägarna är mest några som hänger i snöret, de klarar allt på egen tass. Alltså ganska svåra att påverka med små signaler.

Jaktlabbar är helt annorlunda. Faktiskt mer rädslor, mindre leklust, mer allvar. MEN det är inte samma ägare till de här hundarna. Jaktlabbarna är oftast så hårt hållna att det är svårt att skilja på om de inte leker för att de inte vill eller för att de inte får. Några är dock minst lika stolliga som utställningslabbarna, variationen är rätt stor.

Jag vill understryka att detta är MINA erfarenheter. Jag har beskrivit och testlett betydligt fler utställningslabbar. Jägare ser jag ganska sällan eftersom jägareförbundet har en egen bana bara några få mil från vår.

Upplever samma. Och det är dem där positiva "livet är en fest"- mentaliteten jag gillar hos labbar. Men det passar ju inte alla .

 

[nickan1]

Ja, det var väldigt tråkigt att det blev så fel för oss, golden var den ras vi verkligen verkligen ville ha, vi hade läst allt om den, och mamma och pappa kollade upp massor av olika uppfödare och valde med omsorg, sen blev det endå så här..

Jag tror ju att det är liten chans att det skulle bli så fel igen, men klart att man blir lite orolig.

Brukar möta en dam med 4 stycken golden ibland när jag är ute i skogen och dom är ju bara sååååå fina!

Min var inte vit men jag tror inte att det ska påverka så mycket. Däremot kan man ju höra med uppfödare om de är mer avlade på utställningslinjer eller inte. Tråkigt att det inte blir bra när man är så noga med att välja uppfödare o.s.v.

 

[Milosari]

Såg att golden varit uppe på tapeten också. De skiljer sig lite från labbarna tycker jag. De behöver mer tid och mer stöd för att komma över saker. Är inte lika frimodiga utan lite ängsligare, men därmed också lättare att uppfostra. Det är tryggast att vara nära husse eller matte. En hund som aldrig blir rädd är kanske inte optimalt för alla.