C
Clementine
Jag funderade på en sak häromdagen. Jag har alltid benämt mig själv som NH-inriktad i hantering och ridning av hästar. Men så slog tanken mig, jag vet faktiskt inte exakt vad just denna benämning "Natural horsmanship" innebär.
Jag försöker hantera min häst på ett sätt så inget sker med tvång, hon ska själv vilja göra mig till lags och acceptera mig som ledare för att hon tycker det är kul. Oftast så kommer vi mycket bra överens, ibland tjurar hon (sto) men det brukar alltid lösa sig ganska snabbt. Våld, ryck i grimskaft och slag är helt förbjudet i hanteringen av min häst, möjligtvis en tillrättavisande dask om hon nafsar eller liknade. Jag vill att hästens liv i största möjliga mån ska behandlas och ha det så naturligt som möjligt. Strax efter att jag köpt henne testade hon mitt ledarskap rätt ordentligt... Hände att jag grinade för jag blev så förbannad, men jag har alltid behandlat min häst med respekt. Just respekt mot hästen tycker jag saknas hos många ryttare.
Jag brukar även ofta göra ledarskapsövningar med henne, enkla saker som att rygga utan att tveka på mitt kommande, få henne att sakta av eller öka tempo vid löslongering. Sådana saker är inget jag lärt mig efter 12 år på ridskola... det mesta har jag kommit fram till själv eller så har jag fått hjälp av andra.
Så det är vad jag har kallat NH-hantering, eller snarare NH inspirerad hantering. Men egentligen, ska denna typen av hantering ha en sådan benämning, borde det inte helt enkelt kallas sunt förnuft? Det säger sig själv att hästen inte kommer respektera dig om du inte respekterar den. Jag har sett mååånga ryttare som har spöat sin häst över hinder till exempel. Saken är den att jag tycker att NH är ett ganska laddat/missuppfattat ämne, om jag räkar nämna något om det i vissa kretsar så tänker folk genast, jaså en såndär skogsryttare som har hästen på lösdrift, rider utan nosgrimma och sover i stallet. Och så är det ju verkligen inte...
Kanske lite förvirrat skrivet, men jag vill gärna höra andras åsikter!
Jag försöker hantera min häst på ett sätt så inget sker med tvång, hon ska själv vilja göra mig till lags och acceptera mig som ledare för att hon tycker det är kul. Oftast så kommer vi mycket bra överens, ibland tjurar hon (sto) men det brukar alltid lösa sig ganska snabbt. Våld, ryck i grimskaft och slag är helt förbjudet i hanteringen av min häst, möjligtvis en tillrättavisande dask om hon nafsar eller liknade. Jag vill att hästens liv i största möjliga mån ska behandlas och ha det så naturligt som möjligt. Strax efter att jag köpt henne testade hon mitt ledarskap rätt ordentligt... Hände att jag grinade för jag blev så förbannad, men jag har alltid behandlat min häst med respekt. Just respekt mot hästen tycker jag saknas hos många ryttare.
Jag brukar även ofta göra ledarskapsövningar med henne, enkla saker som att rygga utan att tveka på mitt kommande, få henne att sakta av eller öka tempo vid löslongering. Sådana saker är inget jag lärt mig efter 12 år på ridskola... det mesta har jag kommit fram till själv eller så har jag fått hjälp av andra.
Så det är vad jag har kallat NH-hantering, eller snarare NH inspirerad hantering. Men egentligen, ska denna typen av hantering ha en sådan benämning, borde det inte helt enkelt kallas sunt förnuft? Det säger sig själv att hästen inte kommer respektera dig om du inte respekterar den. Jag har sett mååånga ryttare som har spöat sin häst över hinder till exempel. Saken är den att jag tycker att NH är ett ganska laddat/missuppfattat ämne, om jag räkar nämna något om det i vissa kretsar så tänker folk genast, jaså en såndär skogsryttare som har hästen på lösdrift, rider utan nosgrimma och sover i stallet. Och så är det ju verkligen inte...
Kanske lite förvirrat skrivet, men jag vill gärna höra andras åsikter!