Sv: NH eller inte... lite tankar från mig...
Nybörjare är väl inte inne på tanken att köpa häst?
Vad menar du med detta? Var det nåt jag skrev som du fick till detta?
Sen tar ridskolan säkerligen emot önskemål- om man yppar dem
Ja det kan hända men man är inte så mycket för att yppa om sånt när man är ung och oerfaren och samtidigt blyg...
Hur gick din väg sen vidare?
Varför var du tvungen att söka dig till NH?
Problem?
Hur min väg gick vidare efter ridskolan menar du?
Jo jag tyckte det började va rätt tråkigt att betala pengar (låta min mamma betala alltså) för att bara rida runt runt i ett ridhus i sena tonåren och ville komma vidare... Blir nog "lite" lång historia... jag har svårt att fatta mig kort
:
Kom på nu att jag visst hade en slags medryttarhäst när jag var ca 14 år och fortf red på ridskolan!
Att jag skriver "en slags" är för att ägaren/ägarna till hästen/hästarna inte brydde sig om hästen alls nästan och mest utnyttjade oss småtjejer (jag o min kompis)... hon var aldrig med o lärde oss nåt, vi skötte oss själva med dessa araber som den ena som jag fick sköta/rida var ung och ganska vild av sig. Han bockade och jag ramlade av några ggr. Livsfarligt egentligen, jag var ganska rädd för honom och vi red bara i paddock och på stallplan/grusvägen till stallet och nån gång i lediga hagar. Vi lärde oss mocka iaf!
Detta stall förföll sedan mer o mer, var ett inackorderings stall som stallägaren misskötte (inte samma som ägarna till ovanstående hästar) pga han var gammal och mentalt sjukt, elen stängdes av o allt till slut, (gubben bodde inte där) men han hade kvar sin gamla shettis på 24år och nån unghäst (halvblod tror jag). Vi åkte dit ibland och såg till dom... Sen försvann dom därifrån men vi hade då hittat en annons om att få hyra häst över sommaren (eller hur länge man ville men vi hade bara råd över sommaren) och kunde ha dom på det stället, det var riktigt fina stora beten till hästarna och cykelavstånd dit.
jag hade väääärldens snällaste (och trögaste) fjordkorsning och kompisen en c-ponny (hon är så liten till växten så passade henne bra) som inte var riktigt lika snäll/lugn men ok.
På hösten sen sa gubben som ägde stallet att det ska komma andra hästar dit! Stora hästar. Nordsvenskar bl a. Jaha, vi blev nyfikna och tänkte vad har han nu hittat på... och hästar började snart komma... varmblodiga travare, nordsvenskar, shettisar. Inte i så bra skick... och två av nordsvenskarna hade stått över natten i en hästtransport, fick vi veta.
Två nordsvenska bruksisar alltså, vuxna ston! Skitiga och omusklade men hade hull iaf, lastades de av och vi tyckte de var mäktiga!! WOW vilka hästar, om man bortsåg från deras aktuella skick. Jag blev kär i nordsvensken där och då! Dessa två nordisar var inkörda och 12år gamla, sa gubben som kom dit med dom, vi fick gärna rida dom men nån utrustning hade han inte... Vi fixade det och började rida dom. Jag slet o skötte om alla hästar (kompsien hjälpte till ibland bara men jag var väldigt hängiven) så gott jag hann och kunde, det va ingen som mockade annars, ingen som köpte strö, osv. Det var bra om de fick mat varje dag. Och nu tänker ni - varför anmälde ni inte?!
Jodå, gubben hade redan blivit dömd och fått djurförbud visade det sig... men han gömde tydligen djuren han hade kvar... myndigheterna hade nu fått nys om VAR men kunde inget göra då hästarna var skrivna på hans barn. Eller nåt sånt. Jag förstod inte så mycket... och eftersom hästarna ändå sköttes något sånär (av oss) så verkade det inte hända nåt mer.
Men plötsligt försvann den ene nordsvensken - det visade sig senare att hon fått komma till en ridskola. Den andra ville de inte ha för hon var för het. Det blev den jag till slut lyckades köpa av honom, efter mycket om och men! jag var då 19år och färdig med skolan men ingen riktig inkomst än men morsan lovade att hjälpa mig tills jag fick ordning på det. Hon behövde dock aldrig bidra med nåt! Jag kämpade och fick alltid ihop det till stallhyra o allt. Det hade vart OM jag hade behövt veterinärvård (mer än vaccinering o sånt) som morsan hade behövt hjälpa mig ekonomiskt men så blev det aldrig. Jag ägde sedan min älskade Polly i 8år... hon togs bort pga spatt 2005. Tror att halvsystern (som det andra stoet var) fortf lever i Värmland... vad jag hörde för ca 3år sen...
Jag köpte min nuvarande nordis för drygt ett år sen och däremellan (2005-2009) har jag vart medryttare åt - hmm nu ska vi se... 4-5 hästar av olika storlek, ålder o modell/ras.
ridläger- att få ha en "egen häst" en vecka är oxå med i skolan att senare kunna skaffa häst- rätt häst.
Jag skulle aldrig FÅTT gå på nåt ridläger av mina föräldrar! Kostar ju multum! Räcker att det kostade skjortan att rida på ridskolan. Jag var dessutom inte så jätteintresserad av "lägergrejen" där man ska övernatta ihop med andra okända och att jag antog att det mest var ridning på schemat (tror jag att jag tänkte, minns bara att jag inte va så sugen på ridläger även om det lockade att kunna ha en "egen" häst en vecka)