Sv: Nervös!
Vi är mer på stadiet "jo, vi kan nog tänka oss att skaffa barn ihop nån gång"-än så länge, så jag kan inte känna igen mig helt.
Däremot har vi mest konstaterat detta, och det känns tryggt och bra att ha pratat om det iaf.
Där slutar analyserandet.
Du tror inte att det finns en risk för att ni analyserar sönder saker och ting litegrann? Ni verkar oroa er så mycket, över sånt som kaaaanske kan hända. Det går bara inte att planera allt, och gardera sig, även om jag kanske också skulle gilla det.
Det är liksom bara att hoppa ibland, och se vad som händer.
Den där rena sanna kärleken, känns lite för mycket Jane Austen.
Risken för att man börjar odla myten om det perfekta förhållandet blir ju överhängande, till slut ser man kanske inte att det är det man har.
Köp en trisslott, Garpen. Du kan ju vinna!