Leta vänner/vara mer aktiv i agerandet utan att deppa ihop över det.
Den här veckan ex har jag spenderat helgen hos släktingar jag inte haft så mkt kontakt med som vuxen förrän senaste året, helt på mitt initiativ. Supertrevligt.
Igår var jag och drack öl/quizzade med ett gäng endast pga att jag tog kontakt med en kompis jag inte träffat på länge och som jag sist vi umgicks mer frekvent för över ett år sen hade en lite trasslig relation till (jag var inte alls säker på att han skulle vilja ses även om vi båda två har gått vidare) men som jag visste var i stan och som är kul att hänga med och föreslog en öl. Stötte på två nya bekantskaper som jag kommer träffa nästa vecka oxå för att quizza med.
Nästa helg ska jag följa med på en fest hos en jag inte känner med två bekanta som jag inte heller känner så väl. Nu ska jag snart ut och äta lunch med en annan kompis- alla sociala kontakter jag haft har varit helt på mitt initiativ.
Är man som jag/du inte "förstahandsval" eftersom folk har sina kretsar och mer naturliga gäng att kontakta så kanske det inte är så konstigt att man får ta initiativet själv oftast. Jag lägger inte ngn värdering i mig kring det. Jag beter mig ju likadant när jag är i sammanhang där jag har en större naturlig umgängeskrets. Då har jag ju liksom inte det behovet.
Fast jag tror du missförstått grejen. Jag HAR vänner, men inte såna vänner som gör saker. Mina vänner är hemma med familjen/pysslar med gården. Enda gången de träffar andra vänner är när de vännerna kommer dit, eller om hela familjen är inbjuden till någon annan familj så kan de åka dit.
Jag är välkommen dit hur mycket som helst, men det gör mig ENSAM i allt jag vill göra som inte är på deras gård. För jag kan inte ringa den vännen och fråga om hon vill med och storhandla på Willys, eller följa med och kolla någon utställning. Varför? Hon har inte tid. Barnen kan inte vara ensamma hemma ännu och de har miljoner projekt på gården som går före en filmkväll mitt i veckan.,
En annan vän kan jag också träffa när som helst - om jag är med henne i stallet eller följer med på tävlingar. Det gör mig fortfarande lika förbannat ensam i världen utanför häst. Det hon gör med sina vänner? Tja någon gång ibland kanske hon grillar eller nåt med grannarna, och ja jag kan bjuda in mig där. Men hon åker aldrig på roliga grejer med andra vänner heller. Hon föder upp hästar så hon har en del att pyssla med. Och hästar är absolut största intresset.
Min närmsta vän? 4 barns mamma där den yngste fortfarande ammar. Du kan ju gissa hur hennes sociala liv ser ut. Japp - umgänge med andra familjer.
Så hur är det "bara att skaffa nya vänner" menar du? På jobbet = småbarnsföräldrar eller äldre kvinnor som mest umgås med sin "gubbe"
Fritiden? Jag gör mycket hästrelaterat eftersom jag känner många såna människor. Människor jag träffar på såna ställen är också hästrelaterade människor, de flesta har fullt upp i livet.
Jag är inflyttad, har ingen släkt eller "gamla" vänner här. Efter vår utbildning flyttade de flesta härifrån,eftersom de var inflyttade. De som bodde här redan, de släppta inte in oss nykomlingar för de hade redan sina vänner. Medan jag pluggade hade jag stort umgänge, sen flyttade alla i gänget i stort sett och jag blev kvar.
Så nej det är inte att "bara skaffa nya vänner". Inte när man snart är 40, singel, inga barn, ingen släkt på orten och inga barndomsvänner på orten att kontakta.
