Det är ju billigare för vårdgivarna att skriva ut piller typ SSRI, som alltför ofta endast ger placeboeffekt, än att under längre tid behöva bekosta samtal eller annan terapi. Att låta en människa träffa en en psykoterapeut regelbundet, t.ex. en gång i veckan, kanske under många månader, kostar många, många, gånger mer än piller och och kanske en enstaka samtalskontakt.
Dessutom, anser jag, på hörsägen gunås, eftersom jag inte har tillgång till relevant statistik, att eftersom jag själv lider av "kronisk trötthet" sedan min TBE, och därmed träffat många "trötta", att sjukvården egentligen inte tar "trötthet", som inte är baserad på depression på allvar.
Det kan i värsta fall ta många år, och många byten av läkare, innan man utreder högt och lågt, både kroppen och själen så att säga, och i bästa fall hittar vad det egentliga problemet är.
För mig tog det flera år att hitta TBE:n.
Om den första läkaren man träffar på, bestämmer sig för att en persons trötthetsproblem hör hemma i stress eller depressions häradet, så riskerar patienten att bära med sig den diagnosen, och inte bli riktigt lyssnad på.
För övrigt:
Jag har läst en del av studier som
@Freddie nämner avseende SSRI, och det är verkligen så, att stödet för användning av SSRI för lätta till måttliga depressioner är extremt svagt, och t.o.m. negativt (man kan alltså bli mer deprimerad). Att skriva ut SSRI till t.ex. utbrända har inget som helst stöd alls.
Om individer i de ovan nämnda grupperna händelsevis känner sig bättre, så beror det endera på placebo, men också på att både lättare/måttliga depressioner och utbrändhet självläker inom rimliga tidsrymder, i synnerhet om det också förekommer bra samtalskontakter och lämpliga ändringar av livssituationen.