En sammanfattning av vad jag lärt mig från den väldigt stora majoriteten i denna tråd:
Eftersom Ukraina angripits av Ryssland står självklart SVERIGE näst i tur. Trots att vi inte har någon historia alls med Ryssland sedan det tjafsades med Katarina den Stora i början av 1800-talet.
Ett Natomedlemskap är därför ett MÅSTE. Ett par månaders diskussioner handlar egentligen om många, många år. Oklart dock om det diskuterats sedan 1949 eller 1989. Det vet bara de som inte "sitter i sandlådan". Vi andra bara tror (eftersom vi är så korkade) att en rejäl vändning gjorts på rekordkort tid och utan en bred förankring. Försvarsministern vet tom exakt klockslag (!), i april, men har kanske bara precis lämnat sandlådan.
Och självklart är just SVERIGE JÄTTEHOTAT NUUUU. Finns inte på kartan att problem tvärtemot faktiskt skulle kunnat ha skapats med den snabba Natoansökan (som i själva verket inte alls varit snabb ju...).
Kaliningrad, direkt gräns mot Polen och Baltikum, är inget att ha (kärnvapen finns där, men inget att bry sig om). Nej, GOTLAND är ryssarnas våta dröm.
Nato är en "fredsbevarande allians". Trots kärnvapen. Och trots USA's aggressioner i andra länder (dock så långt bort så det kan vi skita i, i vanlig svensk anda).
Kärnvapen är inget att bry sig om, de går plättlätt att skjuta ned innan någon skada skett... Puh, här har man oroat sig i onödan...
Erdogan är egentligen en ganska trevlig kille, i alla fall jämfört med Putin (möjligen har kurderna en annan åsikt)
Förhandlingar är löjligt, bara för de "i sandlådan" kanske? Nej, Ryssland ska UT ur Ukraina (tycker vi nog alla), och de uppenbarligen bombas och skjutas ut, skit samma hur mycket värden i både människoliv och miljö som går till spillo. Förhandlingar, bah!
Nej, jag nöjer mig med att konstatera att oenighet råder. Fred och frihet i en värld utan kärnvapen göre sig icke besvär. Tack och hej!