När vet man att det är dags, så att säga....?

[Mattsson]

Behöver hjälp från er som redan är förälder. Jag och min sambo har varit ihop i 10 år, eget hus sedan 2 år, fast jobb båda två och jag har egen häst sen 4 års tid Allt det där som man tänkte att man skulle fixa innan barn är liksom på plats. Men nu till dilemmat. Jag känner inte att jag längtar efter att skaffa barn. Jag tycker det är mysigt med barn och har alltid tänkt mig ett liv med barn. Måste man känna en längtan, eller är det något som kommer när det händer? Det är inte så att jag känner någon rädsla inför det eller så men kan det vara så att vi väntat så länge att man blivit bekväm liksom och oroar sig för hur livet med barn kommer att se ut och hur detta kommer påverka dagens livstil och vårt förhållande. Jag vet att jag vill ha barn men ororar mig för att jag inte längtar efter det. Å andra sidan så är det ju inte som en sak man köper och kan gå och längta efter och jag kan inte gärna prova en stund heller.... Svammel, hoppas ni förstår vad jag menar och kan ge mig råd. Har någon känt som mig innan ni blev förälder?

 

[ako]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Hade ingen hysterisk "barnlängtan, men har precis som du tänkt att jag/vi vill ha barn någon gång, o för ett och ett halvt år sedan konstaterade vi att det nog började bli dax om vi inte skulle bli för gamla om vi ville ha fler. Ludvig föddes i oktober -08, och han är vår bästa favorit i hela världen! Jag tror nog ni är redo- ni lär gilla den lilla battingen som kommer ut ! Visst förändras livet, men det blir ju inte sämre, uatn snarare bättre ,men framförallt annorlunda. Jag rider min häst 3-4 ggr i veckan o är ute o tävlar igen på LA-Msv- nivå, mest för att det är skoj. Men visst går bebben före pållen om det blir "skarpt läge".

 

[Mattsson]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Tack för ditt svar! Det är väl kanske så att man tänker för mycket. Jag är egentligen övertygad om att jag kommer tycka att det är det bästa som hänt (om det nu öht är möjligt....), men blev lite orolig när jag kände efter och inte kunde känna den där längtan som man hör om från andra. Snacka om i-lands problem, men väldigt skönt att ni på Buke finns så att man kan ventilera sig

 

[Sar]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Jag var totalt ointresserad tills efter att jag fyllt 30. Trots att vi hade stabilt förhållande, bra karriär, utbildning och gemensamt hus.
Men plötsligt så slog hormonerna över och det vara bara DAX. Turligt nog så resulterade det i två små brudar på en gång!

Det hade nog inte fallit mig in att skaffa barn om det inte hade funnits någon sorts längtan från mig eller sambon. I vårt fall hade han nog kunnat vänta ett tag till trots att han är äldre men han fick liksom följa med på "hormontåget"

 

[vindvissla]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Om du nu vill ha barn så är det enda du behöver tänka på att ju äldre du blir desto svårare blir det att bli gravid. Så om det passar i era liv nu, varför inte? 99.9% av föräldrar ångrar aldrig sina barn.

 

[Chlo]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Jag längtade inte heller efter att skaffa barn. Jag har som du alltid vetat att jag vill ha barn och jag tyckte helt enkelt att det började bli dags. Sen vet man ju aldrig hur lång tid det tar innan man blir gravid. Det jag tyckte var häftigt var att jag växte in i rollen under graviditetens gång. Först (innan det syntes) kände jag mig bara otroligt speciell och gick och strålade. Sen ju mer magen växte började jag längta mer och mer efter knodden...

 

[Pumpernickel]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Jag sitter i samma sits som du. Känner igen mig i allt du skriver. Jag har också funderat mycket kring att jag alltid ha velat ha barn men hur vet man att man är redo. Jag längtar inte. Borde man göra det? Gör alla det? Om man inte gör det är det fel att skaffa barn då? Ja en massa frågor och tankar om snurrar runt i huvudet. Jag tror att det är olika om man går och längtar efter det eller inte. Det är ett stort steg och innbär ju förändring i livet, men till det bättre. Livet kommer aldrig att vara sig likt efter det.

 

[Illy]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Att få sitt första barn är (tror jag) ingenting som går att föreställa sig innan man väl är där med sitt lilla knyte i famnen. Iaf kunde inte jag det. Svårt att längta efter något man inte kan föreställa sig på riktigt.

Min längtan kom nog när jag började känna hur det rörde sig i magen. Längtan efter att se vad det var som fanns där inne ...

 

[Mattsson]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Alla: Tack för era svar! Nu känner jag mig inte lika orolig längre. Både jag o min sambo vill ju, så längtan kommer nog efterhand som vi börjar försöka.

Illy: Ja, så känns det. Man vet liksom inte hur det kommer att kännas eller hur det kommer att bli och då är det svårt att veta vad man längtar efter.

 

[Gnarpis]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Jag har aldrig längtat efter barn, men kände nyligen att jag ändå ville ha ett. "Snart blir man väl för gammal". Jag blev gravid ganska fort efter att jag slutade med p-piller, vilket var fantstiskt, men jag går fortfarande och undrar varannan dag om jag verkligen vill ha barn. Det återstår att se! Jag är i v.30 nu.

Jag har världens mest underbara man och skulle aldrig klara detta utan honom, han kommer bli en fantastisk pappa! Men att vara gravid är det värsta jag någonsin har varit med om och jag undrar fortfarande om det är värt det?
Men som sagt så har jag egentligen aldrig längtat efter barn heller förrän nu när det inte är så lång tid kvar!
Nu ser jag fram mot det och det ska bli jättespännande och kul!

 

[Minna86]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Om man vet att man vill ha barn är det väl bara att skaffa oavsett och man känner en desperat längtan eller inte. Det är väl onödigt speciellt om det tar ett tag att bli gravid.
Med tanke på hur alla föräldrar beskriver det så finns det nog någon naturlig spärr för att ångra sig så det är nog ingen risk.
Fungerar ens liv så som man vill finns det väl ingen anledning att vänta, man blir ju bara äldre med allt som det medför.

 

[havreflinga]

Sv: När vet man att det är dags, så att säga....?

Jag längtade inte, men däremot kände jag att jag trodde att jag skulle vara ganska bra som förälder. Jag såg det som en utmaning/uppgift som jag ville testa. Dessutom började jag bli gammal. Och det pratas ju om att det föds för lite barn.

Att bli familjehem (ta emot fosterbarn) kändes viktigare än att tillverka nya barn. Men min man ville gärna ha ett biologiskt barn först. Så vi öppnade bebisverkstaden. Det tog ungefär ett år innan det tog sig. Under den tiden växte min motivation.

När första bebisen kom upptäckte jag något jag aldrig tidigare insett: Bebisar är underbara! Nu vill jag titta på och hålla i varenda bebis som finns i hela världen. Innan hade jag inget som helst behov av att vara i närheten av sådana där små, svårtolkade och komplicerade människor.