När tycker ni att det är rätt läge att skaffa hund (igen)?

[Sofie_B]

Hej Buke! I höstas fick vi tyvärr ta bort våran taxtik och för mig som alltid har haft hund känns det väldigt tomt nu. Samtidigt så har vi en 11 månaders bebis hemma och väntar ännu en till sommaren, så det är intensivt just nu och kanske inte heller den bästa miljön för en ny hund. Med den förra hunden fungerade det bra, hon var ändå så pass gammal att hon mest ville ligga och vila och gå ut för att göra sina behov, hon var inte längre i behov av timmeslånga skogspromenader för att få den motion hon behövde. Därför gick det bra att kombinera med bebislivet.

Vi har inte riktigt klart med vilken ras vi vill ha i nästa hund, jag trivdes väldigt bra med taxen som hon var när hon var yngre, dvs hon älskade att gå långa promenader och var med i stallet och på uteritter, men däremellan trivdes hon finfint med att bara ligga och mysa i sängen eller soffan, eller sova på mitt kontor. Jag vill nog ha samma profil på nästa hund. Taxar är dock inte dom roligaste barnhundarna, om jag jämför med en kompis dansksvenska gårdshund så är ju den mycket "roligare", dvs piggare på att leka, göra konster osv. Taxen tyckte mest att det var under hennes värdighet att göra konster för godis. Samtidigt så är ett av snart fyra barn allergisk mot hundar men tålde taxen väldigt bra så det är också en faktor att väga in i nästa hundköp.

Meeen, nu var det inte egentligen rasval jag ville diskutera utan hur länge man egentligen ska vänta innan man skaffar en ny hund? Spontant känner jag att valp är några år bort, kanske till och med 4-5 år? Eller vad säger ni andra? Funderar lite på om man denna gång skulle ta en äldre omplacering eller vara fodervärd, men samtidigt känns det ofta som att sådana hundar kanske inte är optimala i en stor barnfamilj?

 

[Red_Chili]

Med tanke på allergin hos ett av barnen så hade jag utan tvekan(!) kollat mig om efter en omplacering. Det finns nämligen ingen som helst garanti för att barnet tål alla taxar bara för att hen klarat av en tax. Dessutom är valpar mer allergiframkallande än vuxna hundar.

Fördelen med att leta efter omplacering istället för valp är dessutom att du kan gå mer på individ istället för ras och du vet ändå vad du får för hund.

Det finns gott om bra, trevliga hundar utan problem som omplaceras. Ibland pga ändrade familjeförhållanden, ibland för att någon har fler hundar i samma familj som inte trivs ihop. Ibland låter uppfödare sina äldre, f.d. avelshundar flytta till nya familjer för att ge plats åt nya avelshundar osv. Så kolla efter lämpliga raser, hör av er till uppfödare och andra insatta i rasen/raserna och säg att ni vill ha en omplacering och berätta vad ni har att erbjuda. Många bra omplaceringar kommer nämligen aldrig ut på annons, utan säljs till "någon som känner någon". Jag själv har hjälpt till att förmedla ett flertal riktigt bra hundar just på det sättet och det har blivit hur bra som helst.

 

[Fruentimber]

Fodervärd inom hund innebär att man tar en valp från en uppfödare som uppfödaren sedan tar en eller två kullar på, mot att man betalat ett halvt eller inget valppris. Det är alltså vanligtvis en valp som uppfödaren anser vara lovande men som hen av någon anledning inte vill/kan ha kvar hemma. Min ena uppfödare fick precis tillbaka en ettårig foderhund från en småbarnfamilj, då de insett att de inte hade tiden och inte hade gjort något av de som de hade kommit överens om vad gäller träning, utställning osv.

Håller med @Red_Chili angående omplaceringar. Sitt inte på Blocket och kika, utan gå igenom noggrant vilka raser ni kan tänka er, och utgå från det.

 

[macan]

Personligen skulle jag avstå från att skaffa hund om barnet är allergiskt öht.

 

[Sofie_B]

Personligen skulle jag avstå från att skaffa hund om barnet är allergiskt öht.

Även fast man har haft en hund som barnet fungerade toppen med, dvs inte kände av minsta allergi trots att dom sov i samma säng osv och barnet verkligen själv vill ha en hund?

 

[Sofie_B]

Med tanke på allergin hos ett av barnen så hade jag utan tvekan(!) kollat mig om efter en omplacering. Det finns nämligen ingen som helst garanti för att barnet tål alla taxar bara för att hen klarat av en tax. Dessutom är valpar mer allergiframkallande än vuxna hundar.

Fördelen med att leta efter omplacering istället för valp är dessutom att du kan gå mer på individ istället för ras och du vet ändå vad du får för hund.

Det finns gott om bra, trevliga hundar utan problem som omplaceras. Ibland pga ändrade familjeförhållanden, ibland för att någon har fler hundar i samma familj som inte trivs ihop. Ibland låter uppfödare sina äldre, f.d. avelshundar flytta till nya familjer för att ge plats åt nya avelshundar osv. Så kolla efter lämpliga raser, hör av er till uppfödare och andra insatta i rasen/raserna och säg att ni vill ha en omplacering och berätta vad ni har att erbjuda. Många bra omplaceringar kommer nämligen aldrig ut på annons, utan säljs till "någon som känner någon". Jag själv har hjälpt till att förmedla ett flertal riktigt bra hundar just på det sättet och det har blivit hur bra som helst.

Nej, jag har förstått det, dvs att det inte behöver vara så att han kommer att tåla alla taxar bara för att han tålde min (som jag hade redan när jag träffade hans pappa).

Smart råd att höra av sig till några som är insatta i rasen och se. Hur är det med anknytning hos äldre hundar, blir man lika tight som med hundar man har haft från start? Har alltid bara haft valpar.

 

[Nenyah]

Hur är det med anknytning hos äldre hundar, blir man lika tight som med hundar man har haft från start? Har alltid bara haft valpar.

Jag har haft en närmare relation med mina omplaceringshundar än de jag haft från valp! De jag haft från valp känns som att de mer tagit mig för givet typ? Och mer ”Jaja det är min matte”. Medans omplaceringshundarna mer har ”dyrkat en” och varit mycket mer fästa vid en. Det känns lite som att förmänskliga men det är så jag upplevt det. Även min syster har samma upplevelse. Det känns som att omplaceringarna alltid vill vara nära för att hålla koll på en, kanske för att de fått flytta från någon de tyckte om. Medans valpen inte vet något annat.

Låter jätteflummigt i text inser jag. Men hoppas du förstår vad jag menar!

 

[Bison]

Nej, jag har förstått det, dvs att det inte behöver vara så att han kommer att tåla alla taxar bara för att han tålde min (som jag hade redan när jag träffade hans pappa).

Smart råd att höra av sig till några som är insatta i rasen och se. Hur är det med anknytning hos äldre hundar, blir man lika tight som med hundar man har haft från start? Har alltid bara haft valpar.

Jag har haft tre omplaceringar, 1, 1,5 och 3 år när de kommit. Har varit lika nära dem som om jag skulle haft dem sen valptiden.

När jag haft brorsans mops hos mig har det tagit en dag ungefär så är det som han alltid bott här och aldrig haft någon annan familj.

 

[macan]

Även fast man har haft en hund som barnet fungerade toppen med, dvs inte kände av minsta allergi trots att dom sov i samma säng osv och barnet verkligen själv vill ha en hund?

Ja.

 

[stjarnhimmel]

Även fast man har haft en hund som barnet fungerade toppen med, dvs inte kände av minsta allergi trots att dom sov i samma säng osv och barnet verkligen själv vill ha en hund?

Vad har ni för back up-plan om barnet blir mer allergisk och hunden måste lämnas bort dvs vem tar den då?
Allergier är ju luriga- jag vet folk som är allergiska enligt allergitest men inte känner något under många år och sen plötsligt slår det till.

 

[Sofie_B]

Vad har ni för back up-plan om barnet blir mer allergisk och hunden måste lämnas bort dvs vem tar den då?
Allergier är ju luriga- jag vet folk som är allergiska enligt allergitest men inte känner något under många år och sen plötsligt slår det till.

I så fall skulle nog min pappa med fru ta den, men det skulle ju såklart inte alls vara önskvärt.

 

[Red_Chili]

Nej, jag har förstått det, dvs att det inte behöver vara så att han kommer att tåla alla taxar bara för att han tålde min (som jag hade redan när jag träffade hans pappa).

Smart råd att höra av sig till några som är insatta i rasen och se. Hur är det med anknytning hos äldre hundar, blir man lika tight som med hundar man har haft från start? Har alltid bara haft valpar.

Det är synd att det ska vara så, verkligen. Som ett exempel kan jag nämna mina två första hundar. De var mor och dotter, åt samma mat och levde likadana liv hos mig. Min äldsta var vid något tillfälle hos en hundvakt som var allergisk mot hundar, men hundvakten tålde henne. Hundvakten kunde dock inte ta hand om min andra hund, för där kändes allergin av. Likadant så hände det vid något tillfälle att hon träffade en bekanting till mig, hundallergiker. När vi umgicks så låg hon och sov i hans knä och båda var glada. I vanliga fall kunde han inte gå in i hus där det bodde hund ens om huset var noggrant nystädat och hund ute på tomten. Mina hundar är salukis så det är ingen ras som på något vis brukar framställas som "allergivänlig" heller.

Jag har haft två hundar från valpstadiet, och två från vuxen ålder (2 och 6 år gamla när jag fick dem). Jag har inte märkt av någon skillnad i hur tighta vi blivit, åtminstone ingen skillnad som jag kan koppla till när jag fick dem eller inte. Båda valparna umgicks jag dessutom flitigt med hos uppfödaren eftersom jag varit där och hjälpt till med valpkullarna. Eventuell skillnad beror på deras personligheter, fast egentligen är det svårt för mig att säga att jag har tightare band med den ena jämfört med den andra... Det har jag nog inte. Däremot tycker jag om dem på olika sätt, av olika anledningar, just för att de är olika hundar med sina olika personligheter.

 

[macan]

Klippt från Aleris:
Även om barnet inte verkar ha så mycket symtom så ligger djurallergenet i luftvägarna och driver en kronisk inflammation vilket har mycket negativa följder och i värsta fall orsakar livslånga problem.
Det är även ungefär så min egen allergiläkare uttryckt det.

 

[Sofie.S]

Våra barn är 4 år och 2,5 år gamla, vi har en mastiff på 8 månader och så har jag ställt mig på valplistan för en till hund av samma ras. Vi bor i ett stort hus. Allt går - om viljan finns!

 

[Red_Chili]

Klippt från Aleris:
Även om barnet inte verkar ha så mycket symtom så ligger djurallergenet i luftvägarna och driver en kronisk inflammation vilket har mycket negativa följder och i värsta fall orsakar livslånga problem.
Det är även ungefär så min egen allergiläkare uttryckt det.

Det är skillnad på "inte så mycket symptom" och symptomfri. Det finns också chanser att allergi växer bort, framförallt om allergiker umgås regelbundet med de djur som de ändå klarar av (jo, det finns studier på det).

 

[TinyWiny]

Det är skillnad på "inte så mycket symptom" och symptomfri. Det finns också chanser att allergi växer bort, framförallt om allergiker umgås regelbundet med de djur som de ändå klarar av (jo, det finns studier på det).

Ja eller att kroppen vänjer sig. Min nuvarande katt var jag mycket mer allergisk emot än tidigare katter. Till den grad att trots att hon bodde i stallet behövde jag ta allergimedicin varje dag. Sedan bestämde hon sig för att flytta in, allergin blev såklart ännu värre men nu, ett år efter hon valde att flytta in känner jag inte av henne allergiskt alls och det trots att hon numera helst sover i sovrummet. Första vintern inne valde hon av skygghet att uppehålla sig på en annan våning, den skyggheten är numera som bortblåst

Sedan är det skillnad med barn. Jag hade trots att jag inte kan leva utan hund tänkt två gånger om mitt barn hade varit allergiskt. Träffat hunden flera gånger, dvs. en omplacering hade varit mitt enda alternativ, och haft på prov/haft annan lösning om allergin skulle blossa upp. Ett barn riskerar att utveckla astmatiska besvär om allergin underhålls och det vill man såklart inte riskera. Å andra sidan är att få växa upp med djur omätbart värdefullt.

@Sofie_B bara du vet vilken ork du har och bara du vet vilken livssituation ni har i övrigt och om tiden för en hund finns. En dansk-svenskgårdshund kan jag annars rekommendera. Det är en av väldigt få hundraser jag som är allergisk mot hundar tål och de är fantastiska hundar. Så roliga att hänga med, så charmiga och helt underbara barnhundar. Min tjuter av glädje när bonusbarnbarnen kommer och hälsar på och är försiktig med barnen även om det såklart kan bli översvallande glädje ibland så att en liten riskerar att ramla omkull. Men att se honom, första gången han träffade yngsta bonusbarnbarnet lägga sig på magen och med tassen försiktigt försöka leka i samma lilla grushög ettåringen sitter vid med blicken stadigt fäst på barnet för att ha koll om det är okej, (hunden var sju månader då) alltså, mitt hjärta höll på att svälla över

 

[Tuggben]

Jag går mot strömmen då och säger att jag tycker att ni ska testa. Sedan beror det förstås på hur allergiskt barnet är.

Ang allergi: ofta är det saliven eller mjället man är allergisk mot. Vissa hundraser producerar generellt mindre mjäll än andra. Sedan finns det individuella faktorer hos den specifika hunden som gör att man kanske tål eller inte tål den även om den tillhör en ras som generellt producerar lite mjäll.

Strävhåriga raser och raser som klipps går oftast bättre än korthåriga och övriga fällande raser. Orsaken är att mjället sitter kvar på kroppen och inte sprids i rummet med hundhåren.

Bland de raser som generellt producerar mindre mjäll finns pudel, schnauzer, bichoner, malteser, shih tzu, wheaten- och kerry blue terrier samt chinese crested. Min erfarenhet är att de flesta strävhårterriers också går bra.

För den allergiska finns även följande hjälpmedel att ta till:

1) städa och dammtorka med fuktig trasa ofta. Dammsug med en dammsugare som har HEPA-filter
2) Våttorka golv ofta
3) Låt inte hunden vara i sovrum
4) Köp en luftrenare
5) Skaffa en tvättbar soffa eller lär hunden att soffan får man inte ligga i
6) Tvätta hunden med Allergenius schampo och smörj in den med tillhörande balsam efter tvätt
7) Om allergin är mot saliv - lär hunden att man inte slickar på människor. Finns flera tips på hur man lär in ett sånt beteende. Googla.

/allergisk man som lever helt problemfritt med en dvärgschnauzer

 

[Sofie_B]

Det är skillnad på "inte så mycket symptom" och symptomfri. Det finns också chanser att allergi växer bort, framförallt om allergiker umgås regelbundet med de djur som de ändå klarar av (jo, det finns studier på det).

Ja, jag har också förstått det så? Och det här barnets allergier (dom är flera, det är pollen, äpple, hund, katt, häst, kvalster osv osv) minskar år för år. Förra året t.ex., som var ett "tungt" pollenår kände han inte av pollen en enda gång.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B bara du vet vilken ork du har och bara du vet vilken livssituation ni har i övrigt och om tiden för en hund finns. En dansk-svenskgårdshund kan jag annars rekommendera. Det är en av väldigt få hundraser jag som är allergisk mot hundar tål och de är fantastiska hundar. Så roliga att hänga med, så charmiga och helt underbara barnhundar. Min tjuter av glädje när bonusbarnbarnen kommer och hälsar på och är försiktig med barnen även om det såklart kan bli översvallande glädje ibland så att en liten riskerar att ramla omkull. Men att se honom, första gången han träffade yngsta bonusbarnbarnet lägga sig på magen och med tassen försiktigt försöka leka i samma lilla grushög ettåringen sitter vid med blicken stadigt fäst på barnet för att ha koll om det är okej, (hunden var sju månader då) alltså, mitt hjärta höll på att svälla över

Ja. Jag vet ju hur hund fungerar in i vårt liv (väldigt bra! ) men det var innan småknoddarna kom. Jag har ingen större erfarenhet av små barn och hund så vet inte hur mycket extra belastning det blir, eller snarare hur det känns för hunden att komma in en sån miljö. Tror nog att är en tid bort i alla fall.

Glömde helt bort att min senaste hund nog egentligen skulle klassas som en "omplacering". Hon köptes som valp av min bror med flickvän, men visade tydligt att hon trivdes bättre med det liv jag levde (stall- och hästliv) än det dom levde (storstadsliv) så när dom separerade när hon var två år fick jag helt sonika ta över henne. Hon har alltid känts som min hund och jag har ju funnits i hennes närhet hela livet, men dom två första åren var hon trots allt inte min. Hon är dock den hund jag blivit tightast med så jag ska nog inte vara så skeptisk/orolig till att ta en äldre hund!

 

[Bonica]

Mitt ex har varit lindrigt allergisk hela sitt liv och föräldrarna hade ständigt en brukshund schäfer och dobermans. När han flyttade hemifrån sa han att det var första gången i sitt liv han inte var småsnuvig.
Även om barnen inte blir dödsdåliga tycker jag det låter lite hemskt att ständigt gå och vara lite snorig och kliig.