Jag har förut bara haft katter från det dom varit kattungar, blandat huskatter och raskatter (Europé och Norsk Skogkatt) och alla har gärna varit med mig men samtidigt självständiga, alltså inte direkt klistrade på mig men gärna tillbringat tid med mig.
Nu har jag två från ett katthem. De var 2 år när jag fick dom, vildfångade och bott sina 2 först år på katthem i en grupp med 4 andra i ett rum + uteplats. De där 4 varierade dessutom vartefter de blev adopterade. Mina blev kvar pga att de är sjuka (FIV och Hjärtinsuffiens) och kräver medicin och kontroller.
Har aldrig haft mer efterhängsna katter. Ligger de och sover och jag reser på mig ur soffan för att gå på toalett, in i ett annat rum eller ut i köket (alltså inte bara mat som lockar) så tassar dom efter. Går jag och lägger mig, dag som kväll så tar det någon sekund sen har jag två katter i sängen. Ska jag gå och jobba (trots att dom har en person hemma alltid även när jag jobbar) så har jag båda runt fötterna så fort jag sätter mig för att ta på mig skorna.
Så att de bara kan "präglas" som små tror jag inte ett dugg på. Katter är inga flockdjur men de kan välja sin människa om dom vill. Vill dom inte hjälper det inte om du fick den som kattunge eller vuxen.
I din situation skulle jag vänta 6 veckor. Först ska den annars bo med två personer på heltid, sen plötsligt bli väldigt själv 2 veckor och en främmande person kommer på lunchen kort och sen på kvällen. Tror det gör kattungen mer osäker än om den kanske skulle få lite däng av sin mamma om den är dryg (vilket den säkert är van vid redan hur som helst).