Sv: När ska det slutas?
Hej!
Jag är lite nyfiken vad många anser om detta.
När olika saker ska avslutas eller vad ni anser det känns bäst?
Har fått många pikar men så går det ju inte ha det osv.
Länge = till vilken ålder
Välling
- Hur länge anser ni de får dricka?
- Mugg / flaska?
BlöjorNappflaska
- Hur länge får era dricka ur sådana?
- Vad dricker de?
- Får de dricka juice eller liknande ur sådana?
NAPP/Tumme
- När var era tvungen att sluta?
- Hur avslutade ni?
- Vad använde ni för morot?
Mina tre äldsta barn fick välling på morgnarna, i nappflaska med drickpip, tills den äldsta började förskoleklass. Då slutade alla samtidigt och enda orsaken till att vi slutade var att inte längre var praktiskt med en morgonvälling och aningen senare frukost...
Minstingen (drygt 2 år) blir kass i magen av för mkt välling (oavsett om det är fullkorn eller inte och även av "kvällsvälling" gjord på ris och vete) så vi håller på att fasa ut den. Men än behövs den ibland för en god nattsömn.
Generellt tycker jag att välling är ett bra näringstillskott som det inte finns ngn anledning att sluta med, åtminstone inte om man har normalviktiga barn.
Blöja slutar man med när man är redo för det.
Min äldsta dotter var en bit över 4 år innan vi lyckades få henne blöjfri. Det finns nån gammal tråd här om detta. Hon var tidig med så mkt annat men just kisseriet var en svår bit för henne, hon kände inte riktigt när hon var kissnödig så det funkade helt enkelt inte. Nattetid tog det ytterligare ett par år innan vi kunde ta bort blöjan. Hon vaknade inte av att hon blev nödig utan kunde kissa så det skvalade medan hon sov.
Tvåan var 2½ när hon slutade med blöja på dagtid, lite äldre på natten.
Trean var nog sjutton också runt 4 år innan han blev blöjfri på dagtid, där var det nästan samtidigt på natten också.
Fyran är 2 år nu och vi ska börja med att låta honom gå naken ute i sommar och prova det där med potta eller kissa i gräset.
Nappflaska - se ovan under välling. De fick bara välling i nappflaska, med ett undantag; det var kanon att ge dem en nappflaska med liten napp och vatten i när de var magsjuka, för då kunde de inte vräka i sig vatten utan det blev små portioner.
Napp har vi slutat med runt 3-årsdagen. Och då har de enbart haft nappen när de ska sova från ca 1 års ålder. (jag får pricksjuka av att se barn som springer runt med napp i munnen när de leker, det finns liksom ingen anledning!! Däremot ger ju nappen lite "trygghet" och avspänning när de ska sova)
Vi har lyssnat på tandläkarens ord, de har sagt att det är okej tills de är just 3 år.
Äldstan hade vi tänkt skulle få ge napparna till tomten, men jag hade inte hjärta att låta henne vara ledsen för sina älskade nappar på julafton så vi hoppade över det. Sen blev det så naturligt, vi var och hälsade på farmor och farfar (2 veckor efter jul) och använde deras husvagn som gäststuga. Då somnade dottern två nätter i rad utan att ens fråga efter sina nappar, så när vi åkte därifrån låtsades vi att vi hade glömt napparna hos farmor... När dottern insåg detta satte hon sig och grät i 10 minuter i soffan, sen gick hon och lade sig igen och frågade aldrig mer efter napparna. Och märk väl, hon hade ändå en lillasyster då som hade sina egna nappar. Och det hände inte en enda gång att storasyster lånade!!
Tvåan förbereddes några månader före treårsdagen att hon skulle ge bort sina nappar till kompisens bäbis, så på treårsdagen hade vi en liten ceremoni. Napparna lades i en plastpåse och vi åkte till kompisen och gav bort dem.
Hon hade lite svårt för att somna några kvällar efteråt, men det var inget stort problem för henne heller. Och även här fanns ett mindre syskon som hade sina egna nappar, som aldrig rördes...
Trean hade vi egentligen ingen bra plan för, men han kom på själv vem han skulle ge bort sina nappar till - han skulle ge dem till grod-bäbisarna!
Dvs det finns en liten grävd vattenhåla på grannens mark, där det brukar vara grodyngel och följdaktligen grodbäbisar. SÅ på hans treårsdag blev det en ny nappceremoni, med nappar i plastpåse som lämnades vid "grodsjön".
Vi har nog aldrig haft någon direkt "morot" för att sluta med nappar, utan det har bara varit självklart att det skulle göras. Men dagen efter ceremonin vid grodsjön åkte maken dit innan han kom hem från jobbet och bytte ut napparna mot en fotboll, som barnen så lägligt kom dit och hittade när de dagen efter skulle kolla om grodbäbisarna hade hittat sina nappar....
Minstingen är den som har varit minst beroende av sina nappar. Vi har inte hittat på vad vi ska ha för strategi med honom, men det börjar väl snart bli dags att fundera på det. Ge bort till någons bäbis känns som ett bra val, men det måste ju finnas en bäbis i bekantskapskretsen att ge dem till...
