Vidare har vi t ex en som är mycket obekväm att sitta på. Den bromsas och bromsas av ryttarna hur mycket ridläraren än säger att de måste rida mer framåt för att han ska kunna komma igång och arbeta med sin rygg. Den hästen kommer nästan bara till lösgjordhet vid longering (samt med ett fåtal ryttare som faktiskt rider framåt).
Och det är ju skillnad på "på tygeln" och "på tygeln". Självklart kan de hållas fast i någon sorts form men det innebär ju inte att de är helt genomsläppliga och
på tygeln. I dessa fall tror jag att han föredrar att ha dem inspända (enligt devisen det är handen som verkar bakåt inte tygeln) framför att ryttarna i desperation lär in ovanor. Och vi har rätt kassa ryttare, det hör förstås till saken. Men som sagt det beror på vad man menar. Jag ser t ex många filmer här där hästarna hålls fast i munnen och stöttar sig med underhalsen, men så länge de hålls fast framför lod så verkar de flesta vara rätt nöjda med det.
(obs! ej riktat till dig!)