Muffarnaaa
Trådstartare
Skriver med anonymt nick då detta är en extremt pinsam situation för mig.. (Skulle någon lista ut vem jag är, håll det för er själva tack!)
Here we go, jag har blivit rädd för att rida. Inte typ: "oj, det här känns riktigt läskigt" utan jag får ren panik att sitta upp på en häst. Och det gör så fruktansvärt ont i mig att känna så, och jag vågar inte prata om det med folk jag känner för det känns pinsamt.
Detta började i samband med att jag ramlade av en häst för ett tag sedan, jag satt inte upp på en gång efteråt utan gjorde det några dagar efter och självklart ramlade jag av igen då. Då red jag inte på några veckor, och nu när jag bara tänker tanken på att sitta upp på någon annan häst får jag ångest och ren panik.
Rider en jättesnäll häst idag som är ganska stabil men som kan testa en och det har den gjort med mig så nu vågar jag knappt sitta upp på den med.
Till saken hör den att jag har ridit i 20 år, gått ridgymnasium samt vidareutbildat mig inom ridsporten och utbildat/tränat många olika hästar, både de som varit lite svåra men även de som varit stabila. Jag har ramlat av många gånger, skadat mig men aldrig blivit rädd, förrän nu då..
Jag älskar och saknar ridningen så mycket, och skulle gärna köpt en ny häst nu när tiden och ekonomin tillåter det - men så fort jag hittar den "perfekta" hästen enligt annonsen får jag panik. "Tänk om jag ramlar av den / den skenar med mig etc" och så klickar jag bort den.
Provred en häst i våras, när jag hade suttit upp på ryggen satt jag och skakade i 5 min innan hästen ens fick ta ett steg framåt. Under hela ridturen (ca 10-15 min) satt jag och tänkte på att den skulle bocka iväg med mig, eller sticka, eller... Ja, ni förstår säkert. Hästägaren förstod mig, men det blev inget köp där.
Jag vill inte sluta med ridningen, men samtidigt kan jag inte se mig rida någon annan häst - hur snäll den än må vara. Jag har en ridskola i närheten, men deras hästar kan vara lite kända för att vara busiga..
Hur blir jag av med denna dumma rädsla? Jag vill ju fortsätta med ridningen utan att känna mig rädd, men samtidigt så vet jag inte om jag vågar sitta upp på någon annan häst igen...
Here we go, jag har blivit rädd för att rida. Inte typ: "oj, det här känns riktigt läskigt" utan jag får ren panik att sitta upp på en häst. Och det gör så fruktansvärt ont i mig att känna så, och jag vågar inte prata om det med folk jag känner för det känns pinsamt.
Detta började i samband med att jag ramlade av en häst för ett tag sedan, jag satt inte upp på en gång efteråt utan gjorde det några dagar efter och självklart ramlade jag av igen då. Då red jag inte på några veckor, och nu när jag bara tänker tanken på att sitta upp på någon annan häst får jag ångest och ren panik.
Rider en jättesnäll häst idag som är ganska stabil men som kan testa en och det har den gjort med mig så nu vågar jag knappt sitta upp på den med.
Till saken hör den att jag har ridit i 20 år, gått ridgymnasium samt vidareutbildat mig inom ridsporten och utbildat/tränat många olika hästar, både de som varit lite svåra men även de som varit stabila. Jag har ramlat av många gånger, skadat mig men aldrig blivit rädd, förrän nu då..
Jag älskar och saknar ridningen så mycket, och skulle gärna köpt en ny häst nu när tiden och ekonomin tillåter det - men så fort jag hittar den "perfekta" hästen enligt annonsen får jag panik. "Tänk om jag ramlar av den / den skenar med mig etc" och så klickar jag bort den.
Provred en häst i våras, när jag hade suttit upp på ryggen satt jag och skakade i 5 min innan hästen ens fick ta ett steg framåt. Under hela ridturen (ca 10-15 min) satt jag och tänkte på att den skulle bocka iväg med mig, eller sticka, eller... Ja, ni förstår säkert. Hästägaren förstod mig, men det blev inget köp där.
Jag vill inte sluta med ridningen, men samtidigt kan jag inte se mig rida någon annan häst - hur snäll den än må vara. Jag har en ridskola i närheten, men deras hästar kan vara lite kända för att vara busiga..
Hur blir jag av med denna dumma rädsla? Jag vill ju fortsätta med ridningen utan att känna mig rädd, men samtidigt så vet jag inte om jag vågar sitta upp på någon annan häst igen...