Nikki o Fabian
Trådstartare
Sv: När ni kör
Jag kör med stångbett för att jag vill kunna ha kontroll. Fabbe har blivit körd med tvådelat tränsbett tills han var 5-6 år, då en dag fick han plötsligt tokspelet från ingenstans o bara brallade iväg(jag hade speedcarten på honom), jag trodde att jag dog för det blev helt svart framför ögonen, för jag kan säga att vagnen flög när han sparka bakut(bra den slgagjorden tog, hjälpte iaf till att lyfta vagnen ), men sen när jag kollar upp märker jag att jag sitter kvar, jag får tag på tömmarna o drar för att få honom att stanna, jag kan ju säga att det var som att koppla tömmarna i en cementvägg, han saktar av som om inget hade hänt ovanför en backe för då var han trött
Jag tror inte att han skenade för det var inte den typen av "spring" utan mest busa iväg.
Efter det körde jag honom bara i skritt med korta trav sträckor så han inte skulle hinna tycka det blev så kul. Jag vet tyvärr inte hur jag kan träna bort nått sånt så då känner jag att jag heller ser till att köra med en mjuk hand fast med skarpare bett så man kan bryta "buset" innan det hinner börja för man ser/känner på honom när det är dax. Nu har han väl inte gjort nått sånnt sen den gången jag berättat om för han har aldrig fått chansen, men jag känner att jag behöver den säkerheten att veta att jag kan stanna. Sen kan det alltid dyka upp saker som kan skrämmas och då vill jag oxå kunna stanna.
Det är en ganska stor fara för många med en okontrollerad häst.
Men ärligt..varför köra på stångbett???
Har hittills inte haft en enda häst som förutom vid tävling har behövt något liknande.
Ibland har jag satt på ett skarpare bett för att "skärpa" till hästen lite men bara för att sedan gå tillbaka till de mjuka bett en välinkörd häst..och en mjuk o följsam kusk..endast behöver.
Min erfarenhet säger mig att ju skarpare bett dessto skarpare häst..inte tvärtom!
Jag kör med stångbett för att jag vill kunna ha kontroll. Fabbe har blivit körd med tvådelat tränsbett tills han var 5-6 år, då en dag fick han plötsligt tokspelet från ingenstans o bara brallade iväg(jag hade speedcarten på honom), jag trodde att jag dog för det blev helt svart framför ögonen, för jag kan säga att vagnen flög när han sparka bakut(bra den slgagjorden tog, hjälpte iaf till att lyfta vagnen ), men sen när jag kollar upp märker jag att jag sitter kvar, jag får tag på tömmarna o drar för att få honom att stanna, jag kan ju säga att det var som att koppla tömmarna i en cementvägg, han saktar av som om inget hade hänt ovanför en backe för då var han trött
Jag tror inte att han skenade för det var inte den typen av "spring" utan mest busa iväg.
Efter det körde jag honom bara i skritt med korta trav sträckor så han inte skulle hinna tycka det blev så kul. Jag vet tyvärr inte hur jag kan träna bort nått sånt så då känner jag att jag heller ser till att köra med en mjuk hand fast med skarpare bett så man kan bryta "buset" innan det hinner börja för man ser/känner på honom när det är dax. Nu har han väl inte gjort nått sånnt sen den gången jag berättat om för han har aldrig fått chansen, men jag känner att jag behöver den säkerheten att veta att jag kan stanna. Sen kan det alltid dyka upp saker som kan skrämmas och då vill jag oxå kunna stanna.
Det är en ganska stor fara för många med en okontrollerad häst.