När man var en elak liten skitunge

[Lingon]

Måste man i varje inlägg där man tar upp problematiken med barn som mobbar också ha ett tillägg om att det är mer synd om den som blir mobbad? Det skulle vara lite som att inte kunna diskutera brister i kriminalvården utan att bli anklagad för att svika brottsoffer om man inte också tog upp att hjälpen till dem är undermålig.

För mig är det självklart att det är så. Men det går att hålla isär frågorna när man diskuterar.

Fast det är inte självklart ute i verkligheten! I skolorna är det INTE självklart. I den verkliga världen är det offrets om måste fly undan genom att byta skola och inte förövaren som flyttas för att skydda offret.

 

[nullo-modo]

Tycker inte den som mobbat ska gå till sitt fd offer för att lätta sitt hjärta och må bättre.

Blev mobbad i perioder men utfryst från lågstadiet till 9:an. Har gått till en klassåterträff och kan inte påstå att särskilt många ändrat sig sedan högstadiet.

 

[Dentaku]

Fast du har ju svarat på inlägg där användarna har skrivit i andra inlägg att deras mobbare säkert växt upp till trevligare människor men att man skiter fullständigt i det och inte vill ha någon kontakt eller bryr sig om vad som händer med dessa personer i vuxen ålder. Ytterst få har i tråden sagt att man inte kan förändras alls, eftersom det inte är där huvuddelen av diskussionen ligger.

Så nu måste jag gå igenom och kolla vad en användare skrivit i andra inlägg innan jag svarar på vad hen faktiskt skriver?

Det inlägg jag startade diskussionen med skrev just : "Jag tror inte man förändras som person bara för att man växer upp. . . . Det är extremt få som förändras som personer från barn till vuxna, vuxna är oftast bara duktigare på att dölja den sidan."

Vad andra har skrivit blir inte särskilt relevant eftersom det var just detta jag svarade på.

 

[Dentaku]

Fast det är inte självklart ute i verkligheten! I skolorna är det INTE självklart. I den verkliga världen är det offrets om måste fly undan genom att byta skola och inte förövaren som flyttas för att skydda offret.

Nej, tyvärr är det inte självklart i verkligheten. Men det framgick nog rätt tydligt att jag syftade på rena diskussioner.

 

[Cambrie]

Så nu måste jag gå igenom och kolla vad en användare skrivit i andra inlägg innan jag svarar på vad hen faktiskt skriver?

Det inlägg jag startade diskussionen med skrev just : "Jag tror inte man förändras som person bara för att man växer upp. . . . Det är extremt få som förändras som personer från barn till vuxna, vuxna är oftast bara duktigare på att dölja den sidan."

Vad andra har skrivit blir inte särskilt relevant eftersom det var just detta jag svarade på.

Kan väl vara bra om du för en diskussion på sidan av.

 

[Dentaku]

Kan väl vara bra om du för en diskussion på sidan av.

Jag tycker att det är vad jag gör genom att bara svara på inlägg.

 

[LiviaFilippa]

Jag har inte läst alla svar och kommer inte göra det heller men jag bara vill säga hur JAG skulle tänka om nån skulle försöka be om ursäkt för att den mobbade mig.
Och då skulle det be ro VÄLDIGT mycket på vem det var. Tillexempel om det var nån från min första skola som inte precis var raktut ELAK men mera att jag bara aldrig fick vara med och så. Då skulle jag verkligen INTE bry mig alls. Jag skulle inte bara förlåta dom men jag skulle inte vara sur heller utan mera som Jaha? Om dom har nån skuld känsla eller whatever om det så är det deras problem inte mitt.
Om det skulle vara nån av dom värsta i skolan och framför allt om det skulle vara denvärsta på ett ställe som jag bodde förut så skulle jag
1. Inte vilja ha nån ursäkt från dom ALLS
2. Aldrig aldrig ever ever ever ens lyssna på deras pattetiska såkallade ursäkt
3. Önska att dom skulle få riktigt dåliga skit liv inte för att det skulle ändra nåt FÖRMIG men jag tycker inte att dom är värda nåtannat
DomENDA som jag ihuvud taget KANSKE skulle lyssna på skulle vara ifall det var nån som VAR på min sida fast dom inte vågade stå för det eller nåt. Dom skulle jag kanske lyssna på iallafall och an tagligen tycks lite synd om dom att dom var så fega. Men det skulle inte spela nån roll förmig utan detenda som KANSKE skulle spela nån roll skulle vara om den sa nånting att den stog på min sida och att den ångrade sig att den inte gjorde det nåt och så. OM den verkligen menade det och var ledsen för det så KANSKE jag skulle förlåta den.
Och jag kan säga att denvärsta mobbaren förmig var inget litet barn utan 16-17 år och hade an tagligen varit med om mycket dåliga saker och jag bryr mig inte ett skit om det.

 

[Mineur]

Jag förstår att det här är ett ämne som rör upp mycket känslor och vill därför be er att tänka ett varv extra innan ni skriver. Att vara otrevlig, komma med påhopp eller slänga anklagelser omkring sig är inte okej och inget som bidrar till att föra diskussionen framåt. Jag har plockat bort ett fåtal inlägg som var över gränsen och kommer att fortsätta hålla koll på tråden.

/Mod

 

[EmmaBovary]

Måste man i varje inlägg där man tar upp problematiken med barn som mobbar också ha ett tillägg om att det är mer synd om den som blir mobbad? Det skulle vara lite som att inte kunna diskutera brister i kriminalvården utan att bli anklagad för att svika brottsoffer om man inte också tog upp att hjälpen till dem är undermålig.

För mig är det självklart att det är så. Men det går att hålla isär frågorna när man diskuterar.

Precis. Det är möjligt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Tycker inte att den som blivit mobbad ska behöva vara "the bigger person". Men tycker samtidigt att det inte gynnar någon med en förenklad syn på problemet med mobbing, som att alla som mobbat saknar empati/moral och har den personen nedärvd från sina föräldrar. Det är ju så mycket som kan spela in, tex. trasigt hem som inte alls beror på att föräldrarna saknar empati, sociala hierarkier i skolan och samhället i stort går liksom inte att bortse ifrån.

 

[Philosophia]

Så vad är orsaken till mobbning om det inte är bristen på empati, vilket kräver mängdträning.

Jag har INTE sagt att föräldrar till mobbare inte är kärleksfulla, men uppenbarligen brister de i sin uppfostran eftersom de får barn som upplever att de behöver trycka ner klasskamrater.

Eller tycker du att man bara ska strunta i allt och tänka "det löser sig, Kalles mamma är ju så trevlig och Kalle kommer att bli vettig som vuxen."

Barn som beter sig oacceptabelt behöver få hjälp att bete sig på rätt sätt. Det är oacceptabelt att trakassera klasskamrater.

Delvis knapplån:

Det finns en hel del studier som rör varför vissa barn mobbar andra. Det finns inte en förklaring, utan snarare ett komplex av faktorer som påverkar (där enskilda faktorer kan samverka). Exempel på riskfaktorer är bristande kognitiv empati (dvs. bristande förmåga att sätta sig in i annan persons känslor), ofta i kombination med låg självkänsla, men det är långt ifrån den enda förklaringen.

Tittat man på forskningen så är det sannolikt att bristande kognitiv empati inte är tillräckligt. Bristande konsekvenstänk är heller inte en ensam faktor - och kanske heller inte en nödvändig dito.

Långt från alla med bristande kognitiv empati mobbar eller utsätter andra individer för mobbning eller annan kränkande behandling. Istället samvarierar flera faktorer.

Karatzias et al. (2001) identifierar fem utvecklingsfaktorer som kan öka risken för att bli en mobbare, där föräldrarbrister i stor utsträckning är en del av förklaringen: föräldrars bristande intresse och kärlek, en tillåtande attityd till våld och aggression, utsatthet för omfattande fysisk bestraffning och/eller emotionellt våld. En femte faktor utgörs av barnets eget temperament och personlighet (exempelvis bristande förmåga kognitiv empati, narcissism, aggressionsproblem, osv.).

Andra studier (Carney et al. 2000) visar att mobbare ofta kommer från hem där föräldrarna är auktoritära, inkonsekventa och uppvisar bristande förmåga när det kommer till problemlösning.

En mängd olika faktorer alltså.

Inget av detta gör utsattheten för den som mobbar mindre och det ursäktar heller inte mobbingen. Men det är inte samma sak som att ett barn eller ungdom (eller vuxen) som mobbar inte kan förändra sitt beteende. Vill vi förhindra mobbing på lång sikt så handlar det om att även stödja barn som har en hög risk att bli mobbare.

 

[Badger]

Jag skulle dock tycka att det vore intressant om mobbare skildrade mobbingsituationen, efteråt, som vuxna. Hur har det tex format dem att de fick utrymme att bete sig så illa utan hjälp och vägledning från de vuxna? (De mobbades bild har jag sett skildrad i tex film och böcker, inte mobbarnas.)

Ja, finns det någon strategi som går ut på att fokusera på mobbarna, plocka ut dem, behandla, diskutera, ge föräldrarna utbildning osv? Det borde ju vara det enda som skulle kunna fungera?

(Jag har en teori som säkert inte är korrekt iofs, som går ut på att lärare/förskolepersonal/föräldrar har en väldigt stor del i problemet. (dvs hade en lärare som hade ett hårt förhållningssätt på lågstadiet, men även vikarier som verkade försöka starta upp mobbning.) Och att om läraren är så att säga en stor del av problemet så förklarar det också varför de inte verkar lyckas lösa problemen, speciellt om även föräldrarna är en del av problemet. Haken är ju att även om barn är barn och det är lärare och föräldrar som lagt upp för mobbningen så blir ju även rimligen ett förhållningssätt delvis inlärt? samtidigt? av barnet.)

 

[Grazing]

KL
Har man tillbringat några timmar med barn så blir det rätt snabbt uppenbart att de som snabbt sluter upp och vill frysa ut andra är de som är socialt osäkra. Det är en jättehemsk egenskap, men det är också en väldigt mänsklig egenskap. I vissa fall kan goda föräldrar förhindra detta, men där de inte lyckas är det ju skolan som är ansvarig för det som händer på skoltid. Är det något man ska vara förbannad på så är det ju ett fallerat skolsystem. Börjar man att dela in världen i de onda och de goda, att man aldrig kan sona sina brott osv så har man helt låst fast sig i en position där ingen förbättring kan ske.

Det där är som att säga att "kärlek börjar alltid med bråk", "du får stå ut med att han är dum för han är nog bara kär" osv.

Det finns tonvis med socialt osäkra tonåringar och dom som mår dåligt och har en dålig hemmiljö men som aldrig någonsin skulle ens tänka tanken på att terrorisera andra och mobba andra. Det är att bortförklara folks hemska handlingar för att man vill att det måste ju bero på någonting och inte bara på att personen faktiskt inte är en snäll person. Alla har faktiskt ett val att göra och vissa väljer att terrorisera andra.

Jag tycker det borde vara nolltolerans mot mobbing genom att helt enkelt flytta bort dom som mobbar och terroriserar andra, sära på dom och sätt dom i grupper där dom inte får något stöd för sitt beteende.

 

[nullo-modo]

Tycker inte den som mobbat ska gå till sitt fd offer för att lätta sitt hjärta och må bättre.

Blev mobbad i perioder men utfryst från lågstadiet till 9:an. Har gått till en klassåterträff och kan inte påstå att särskilt många ändrat sig sedan högstadiet.

Ja, jag tror folk kan ändra på sig men inte av sig själv utan det måste först finns en vilja och sedan arbeta på att förändras. Vart väl på grund av detta som jag upplevde att det var dom blyga, försiktiga som var lite eller mycket utanför var dom som förändras medan mobbarna inte lagt jobbet på sig själva att förändras.

 

[Milosari]

Det där är som att säga att "kärlek börjar alltid med bråk", "du får stå ut med att han är dum för han är nog bara kär" osv.

Det finns tonvis med socialt osäkra tonåringar och dom som mår dåligt och har en dålig hemmiljö men som aldrig någonsin skulle ens tänka tanken på att terrorisera andra och mobba andra. Det är att bortförklara folks hemska handlingar för att man vill att det måste ju bero på någonting och inte bara på att personen faktiskt inte är en snäll person. Alla har faktiskt ett val att göra och vissa väljer att terrorisera andra.

Nej det är det inte alls? Jag menar bara att det mänskliga sinnet är mer komplext än att vi kan dela in folk i de onda och de goda. Det, att vissa tillhör ena eller andra gruppen, är ett tankesätt jag dessutom tycker är djupt omoraliskt att applicera på barn.

 

[Grazing]

Nej det är det inte alls? Jag menar bara att det mänskliga sinnet är mer komplext än att vi kan dela in folk i de onda och de goda. Det, att vissa tillhör ena eller andra gruppen, är ett tankesätt jag dessutom tycker är djupt omoraliskt att applicera på barn.

Jag har inte skrivit att mobbare är onda personer. Jag skriver att folk gärna vill skylla på det ena och det andra istället för att bara faktiskt inse att alla människor är inte trevliga änglar som "bara är osäkra" och därför väljer att terrorisera andra för sitt egna nöjes skull. Tycker jag hört det så otroligt ofta att "mobbare mår bara dåligt och är osäkra" osv och det tror jag inte på.

Jag tror som sagt att man kan påverkar folk åt rätt håll, även dom som inte är särskilt trevliga. Det gäller att sätta dom i rätt sammanhang med personer som påverkar rätt och där dom inte får ut någonting av att terrorisera och förstöra andras liv. I slutändan så är det dock ett val dom måste vilja göra själva och välja att behandla människor bra. Vissa klarar att förändras och vissa inte.

 

[Badger]

Så du menar alltså att det man gjorde som barn innebär att man förtjänar att straffas 10 ggr värre än att bli mobbad? Att de får skylla sig själva? Hade du velat att mobbande barn ska straffas där och då (hur?), eller ska man vänta tills de blivit vuxna? Tänk om du får barn och det visar sig att det är din unge som varit taskig mot någon annan?

KL
Har man tillbringat några timmar med barn så blir det rätt snabbt uppenbart att de som snabbt sluter upp och vill frysa ut andra är de som är socialt osäkra. Det är en jättehemsk egenskap, men det är också en väldigt mänsklig egenskap. I vissa fall kan goda föräldrar förhindra detta, men där de inte lyckas är det ju skolan som är ansvarig för det som händer på skoltid. Är det något man ska vara förbannad på så är det ju ett fallerat skolsystem. Börjar man att dela in världen i de onda och de goda, att man aldrig kan sona sina brott osv så har man helt låst fast sig i en position där ingen förbättring kan ske.

Det var ngn forskningsartikel jag läste där det också absolut kunde vara ett socialt självsäkert barn som verkade välanpassat och som mådde bra som mobbade.

 

[Lobelia]

I mitt fall var det ingen sunkig kultur eller utsatta ungar. Det var elaka tonåringar helt enkelt. En klass.med 25 svenska medelklassungar, (vi hade 1 invandrare, han var från Spanien). Jag vet än idag inte varför jag blev utvald. Det.är nog det som är värst och har förstört mest. Jag litar inte på människor längre, jag gillar inte ens andra människor generellt, är hellre ensam och umgås.med.djur.

En tråkig situation och jag känner verkligen med dig.

För mig är det en sunkig kultur om mobbning förekommer oavsett ålder på förövarna. Ju äldre folk är dess större ansvar har folk för sin del men många gånger har ansvsriga typ arbetsledning eller lärare/rektor ett stort ansvar.

 

[Midsommarblomster]

Vi är ganska långt tråd trådstarten nu. Hoppas det är okej TS.

Jag undrar om inte det här med att förlåta är något gammalt kristet som hänger kvar. Att vi alltid måste förlåta den som ber om förlåtelse, och att det är det enda sättet att finna frid själv. Jag tänker att det kravet gör att brottsoffer förväntas göra våld på sig själva på något vis. Jag tror inte alls man måste förlåta för att kunna gå vidare. Att hata är dock en annan sak. För mig avslöjar det mest att såret fortfarande är öppet, och det kan ju också vittna om hur stor skada som faktiskt gjorts.

På en övergripande nivå måste man såklart försöka förstå vad olika beteenden kommer ifrån så att de kan avstyras. Här känner jag att det blivit lite väl kategoriskt i tråden. Jag tror mobbning uppstår av en rad olika anledningar och alla måste hanteras för sig. Det finns allt ifrån empatistörningar till tragiska hemförhållanden och kultur. Det är föräldrarnas och skolans jobb att förstå individen, skilja den från sina offer och ta sig an beteendet på rätt sätt för just den individen och situationen. Som brottsoffer kan man ju välja om man vill förstå sin förövare eller inte. Hade jag blivit illa skadad hade jag inte valt det.

 

[Grazing]

Vi är ganska långt tråd trådstarten nu. Hoppas det är okej TS.

Jag undrar om inte det här med att förlåta är något gammalt kristet som hänger kvar. Att vi alltid måste förlåta den som ber om förlåtelse, och att det är det enda sättet att finna frid själv. Jag tänker att det kravet gör att brottsoffer förväntas göra våld på sig själva på något vis. Jag tror inte alls man måste förlåta för att kunna gå vidare. Att hata är dock en annan sak. För mig avslöjar det mest att såret fortfarande är öppet, och det kan ju också vittna om hur stor skada som faktiskt gjorts.

På en övergripande nivå måste man såklart försöka förstå vad olika beteenden kommer ifrån så att de kan avstyras. Här känner jag att det blivit lite väl kategoriskt i tråden. Jag tror mobbning uppstår av en rad olika anledningar och alla måste hanteras för sig. Det finns allt ifrån empatistörningar till tragiska hemförhållanden. Det är föräldrarnas och skolans jobb att förstå individen, skilja den från sina offer och ta sig an beteendet på rätt sätt för just den individen och situationen. Som brottsoffer kan man ju välja om man vill förstå sin förövare eller inte. Hade jag blivit illa skadad hade jag inte valt det.

Att förlåta någons handlingar innebär inte på något sätt att man rättfärdigar deras handlingar, däremot så innebär förlåtelsen att man själv kan släppa det och gå vidare i livet utan att ta skada av personens handlingar något mer. Förlåtelse ger man inte för någon annans skull än sin egen.

Om man tänker på det så är det ju aldrig en positiv känsla att hålla agg mot någon person, att tycka illa om någon person. Det är ingenting som man mår bra av att göra. Det tar väldig energi som man kan lägga på annat. Att förlåta innebär att man kan släppa hatet och agget man har och låta en bli fri från det.

 

[Shaggy]

Kan du citera de inlägg du menar? Jag har svårt att följa med i ditt resonemang.

Det är inte ett enskilt inlägg utan summan av inläggen som är problemet.