När man känner sig kluven

[underensten]

@Targa
Styrkekramar till dig med!

 

[MulleMustang]

Skickar en stor kram.

 

[Efwa]

Jag har kolikhäst och kan säga ärligen att när det är dags för honom att tas bort kommer det kännas som en stor lättnad. En enorm lättnad faktiskt. Att slippa gå till hagen 5 gånger per dag och undra om han kommer må bra.

Då är det ju ändå en ”sjukdom” som ju inte är farlig annat än just när de har det och det blir längre mellan gångerna hela tiden.

Fång är en så fruktansvärd sjukdom som gör ont länge efter att anfallet börjat, kanske före också. Dessutom är det ju något som kostar en massa pengar och med stor säkerhet kommer igen och igen.

Jag skulle säga att du tagit ett bra beslut och kommer givetvis sörja men det gör man även om beslutet skulle komma senare i livet. Från att hästen är borta till man sörjt klart (om man gör det) tar lika lång tid oavsett när man gör det.

 

[underensten]

Nu är hon borta. Allting gick väldigt fort. Jag känner mig tom inombords, men är inte helt förstörd som jag förväntade mig. Antagligen för att jag inte riktigt förstått det än. Sen har jag väl gråtit alla tårar för henne redan. Jag var orolig för att jag skulle få panik igen och undra om jag gjorde fel val. Så känner jag inte, så jag tror jag gjorde rätt.

Jag ledde henne från stallet till gubben från lantbrukstjänst, pussade henne och lämnade grimskaftet till min stallkompis och skyndade därifrån in i stallet och tog på mig hörlurar med hög musik för att slippa höra nått och började mocka ur boxen.
Mina två kompisar var med hela tiden och de berömde gubben att han varit så bra. Han hade själv hästar och hade tagit god tid på sig, klappat och gett henne massor av godis. När hon var borta hade han försiktigt plockat av hennes framskor (jag har läst om lite skräckexempel). Kände en enorm lättnad över att allt hade gått bra och att han var så fin mot henne. Det betyder massor.

 

[Krystalline]

Jag beklagar din sorg. Det låter som att du ändå är stark i situationen. Skönt också att du hade hjälp och stöd av dina vänner

 

[Targa]

Starkt gjort av dig

 

[Vinur]

Beklagar verkligen.

 

[Efwa]

Jag beklagar. Vad skönt att ha sina vänner där och att allt gick så fint till.

 

[Lavinia]

Beklagar sorgen.

Det är aldrig rätt, men jag är övertygad om att du tog rätt beslut.

 

[mily]

Beklagar

 

[tuaphua]

Beklagar! Men tror du fattat helt rätt beslut för din vän.

 

[Dressyrtjejen_97]

Beklagar! Men du gjorde helt rätt

 

[Snö]

Du måste utgå från dig själv. Det kanske finns massor man kan göra för att få henne att fungera men är det görbart för dig? Bara för att man vill så betyder inte det att man kan. Ekonomi, tid och livet i övrigt påverkar ju dina förutsättningar. Och om alternativet är ett höstlov som du inte tycket är värdigt att leva, så är det ju så. Ingen kan klandra dig för att du inte har råd eller möjlighet att ha en svårt sjuk häst.

Jag hade själv haft svårt att ha en häst med fångrelaterad sjukdom och hade inte lagt ner hundratusentals kronor, konstant extrajobb och problem med foder. Jag har inte ens utrymme/möjlighet att ha en häst i egen skötsel utanför övriga på gården. Än mindre råd att ställa upp den hos nån på helpension. Jag hade gått se mig besegrad. Jag kan inte sälja gården och lägga alla mina besparingar på en häst. Tyvärr. Jag har en familj också och andra djur. Men visst skulle det vara fruktansvärt tungt och svårt att ta ett beslut. Men det måste vara hållbart för den dom äger hästen. Oavsett vad någon annan hade kunnat göra för den.