När man känner sig kluven

Kolla om hästen har curshing?

Låter inte bra att du vill ta bort hästen för att det är 11 mil till hö bonden var 3 månad och att du inte har råd med nya saker till nya bostaden. Att du har försäkring med hög självrisk det viste du väll om?

Hästen är testad negativt.
Jag har många röriga tankar och kanske svårt att formlera mig. Men nej, du har verkligen missförstått mig där och det känns inte jättesnällt skrivet.
Det är väldigt mycket oro fram och tillbaka. 11mil enkel resa nu till hö ja, men hur blir det nästa skörd? Kommer jag ens hitta hö med rätt värden?

Och råd med nya saker till bostaden. Självklart kostar det att ha häst och som jag skrev så får jag skylla mig själv för att jag på nått sätt missat självrisken på försäkringen. Men man måste väl få erkänna att det inte är roligt när "alla" pengar går till veterinärkostnader? Min häst har alltid fått vård när det varit något och jag har alltid följt veterinärens råd. Men hur kul är det att fortsätta lägga massa pengar om situationen blir ohållbar till våren? Men det är inte pengarna som är något större bekymmer utan det är pendlingen som har varit mellan hopp och förtvivlan.
 
Jag har väldigt lite erfarenhet av fång men erfarenhet att behålla en skadad häst.

Våren 2011 blev min häst halt på hf. Det konstaterades snart att problemet var knät. Hon sprutades, vilade, sprutades, vilades och blev sedan 'friskförklarad'. Jag tror jag hann skritta henne 3 ggr innan hon sa stopp. Ny utredning, knät igen. Efter ungefär 1 år så åkte jag till en annan klinik som inte heller hittade något annat fel utan bara det där knät. Det var helt enkelt utslitet. Efter ett försök där så dömdes hon ut som ridhäst.

Så länge hon fick gå i hagen och strosa tillsammans med sin dotter så fungerade allt bra. Efter mycket vånda så betäckte jag (nej det var nog inte så smart) och fick en liten fin hingstunge sommaren 2013. De sista 2 vekorna i dräktigheten var jobbiga för henne och för att skydda knät fick jag sko henne fram redan då ungen var 2 veckor gammal. Hon strosade på och mådde gott men vissa dagar hade hon problem. Sommaren 2015 så ökade problemen och de dåliga dagarna blev fler så i augusti det året fick hon somna in.

Hästen led altså av sitt knä+ att den var insulinresistent (så fångest har jag lidit av) och till det hosta. Jag ska ärligt erkänna att jag inte vet om det var värt det. Jag gick i väggen i den här vevan och till stor del beror det troligen på den konstanta rädsla jag led av att förlora henne eller att jag kanske väntat för länge eller att hon kanske hade ondare än jag trodde eller eller eller….. I kombination med att jag dessutom vantrivdes på jobbet.

Jag har så ofta hört att folk säga att andra väljer den lätta vägen och tar bort dem. Nej det är inte den lätta vägen. Jag valde den, i stunden, lätta vägen. Jag sköt på det som ändå måste komma och led under tiden alla helvetets kval. Tillslut kom ju som sagt dagen och det var lika vidrigt att tänka tanken då som 3 år tidigare och då hade jag dessutom sabbat min egen hälsa under tiden.

Jag älskar min häst men det var faktiskt en lättnad när det var över (och nu gråter jag igen)
 
Tusen tack för att du delar med dig @Shaggy !

I ena sekunden har jag bestämt mig. I andra vacklar jag igen.
Nu sitter jag i stallet. Min fina lilla häst mötte mig med spetsade öron när jag kom, fast hon tvingas stå i en liten grusfyrkant och förmodligen är uttråkad som tusan. Tagit våran lilla promenad och tagit in och borstat och pussat mule. Då känns det så himla svårt att tänka på att vara utan henne. Utan häst skulle jag gärna vara nu, men inte utan henne.
Och så tänker jag att det är klart vi ska försöka. Nu är det bara lite stelhet och låsningar.
Nu ja, men hur ska jag lösa det på sommaren? Då måste jag hitta en lösning som inte ger henne dålig livskvalité. Och att orka gå runt med oro, ligga vaken på nätterna och grubbla.
 
Hästen är testad negativt.
Jag har många röriga tankar och kanske svårt att formlera mig. Men nej, du har verkligen missförstått mig där och det känns inte jättesnällt skrivet.
Det är väldigt mycket oro fram och tillbaka. 11mil enkel resa nu till hö ja, men hur blir det nästa skörd? Kommer jag ens hitta hö med rätt värden?

Och råd med nya saker till bostaden. Självklart kostar det att ha häst och som jag skrev så får jag skylla mig själv för att jag på nått sätt missat självrisken på försäkringen. Men man måste väl få erkänna att det inte är roligt när "alla" pengar går till veterinärkostnader? Min häst har alltid fått vård när det varit något och jag har alltid följt veterinärens råd. Men hur kul är det att fortsätta lägga massa pengar om situationen blir ohållbar till våren? Men det är inte pengarna som är något större bekymmer utan det är pendlingen som har varit mellan hopp och förtvivlan.

Pendling mellan hopp o förtvivlan är inte alls lätt o enkel. Det är vidrigt! Det har vi haft flera ggr.

Ja det kostar mycket pengar med sjuka djur. Det är ju så som djurägare. Det får man tyvärr ha med i beräkningen att djuret kan bli sjukt. Då får man välja klarar man kostnaderna eller inte? Och det är ingen annan än du som kan sätta gränsen för det.

Hö lärfinnas nästa skörd som passar. Det kan vara att du funnit rätt hö leversntör redan?
Alt du får leta upp ett stall där förutsättingarna är bättre om du bestämmer dig för att ha kvar hästen.
Det är ingen annan som kan ta beslutet för dig hur du ska göra.
 
För mig är det viktigare att hästen är lycklig än att jag har en häst.

Ett liv i en grusad fyrkant med torrt hö året om, kanske till och med ensam i fyrkanten, och box på natten, det är inget värdigt liv för en häst, anser jag.

Dessutom är det hemskt att leva med oron, man tänker på fång hela tiden. Och det är befogat, för fång kommer igen. När som helst på året. Man går aldrig säker.
 
Nu låter det ju som att hästen iallafall inte är inne i en fång period just nu. Då kan det ju vara värt att avvakta lite. Vet du vad som utlöste fången? I såna fall kan man bygga upp en plan och se om den fungerar. Om den inte fungerar kan man alltid avliva hästen då. Sen kan det också vara bra att ha en dialog om avlivning med vet då det kan göra det lättare när det väl är dags.
 
Tack för all input. Beslutet är taget och jag ska bara finns styrkan att kontakta lantbrukstjänst. Har mailat och frågat lite frågor, det är så långt jag har kommit.
biteme_bigarmhug.gif
 
Tack för all input. Beslutet är taget och jag ska bara finns styrkan att kontakta lantbrukstjänst. Har mailat och frågat lite frågor, det är så långt jag har kommit.
Jag hade/ har tagit bort. Jag bestämde mig på 2 sekunder när veterinären gjort en andra röntgen, för att jag inte skulle börja tänka och ångra mig. 10 min senare var han borta. Hade sån tur att lantbrukstjänst skulle åka förbi samma eftermiddag. :cry:
 
Jag hade tagit bort, tyvärr. Ett ruskigt svårt beslut som sällan känns helt rätt i själen men hur kan det någonsin kännas rätt att bli utan sin kompis?

Det är din drömhäst, hon är obotligt sjuk. Det är tragiskt och väldigt synd men kan inte hjälpas.

Ta ett break, flytta, kom ikapp med ekonomin och få det trivsamt hemma så kommer du på rätt köl igen och hittar utan tvekan en ny kompis när det är dags.
 
Men åh, blir så himla less på mig själv.
Kände ett lugnt över att äntligen ha tagit beslutet. Såg nästan fram emot att ha lite mer tid och pengar över. Och slippa pysslandet med att fixa hästvakt när man ska åka bort. Och framförallt all oro och dåliga samvete över hästen. Jag hade mailat lite med lantbrukstjänst och meningen var att min entreprenör skulle ringa igår och boka en tid och jag hoppades på att få nu på tisdag. Av nån anledning måste de glömt att ringa mig, och nu känner jag paniken inom mig. Tar jag verkligen rätt beslut?
Kan det verkligen vara helt orimligt att hon kan funka i gräshage framöver? Med betesreducerare och stödmatning med hö? Visst kan insulinresistenta hästar bli bättre efter att ha gått ner mycket i vikt? Jag klarar inte att ha henne i sjukhage mer. Men vågar jag börja ha henne i liten gräshage nu? Vill jag chansa på att hon kan få fång ingen och ta bort henne då isf. Om hon får fång igen, kommer jag må dåligt att jag gav henne chansen och hon sen fick lida för det? Åh, så många tankar. Jag tror jag får maila min veterinär imorgon och be henne ringa mig. Om jag inte hinner ångra mig igen
 
Jag har levt med en fånghäst och ja, det är ett helvete. Tror du är utbränd på det, jag tror man blir det. Det är bara grubbel och oro. Någonstans får man sätta en gräns, tycker du ska bestämma vart din gräns går, bestäm dig för att om hon får ett anfall igen så är det över. Då känns det lättare. Försök att hitta praktiska lösningar med annat stall där det är lättare att hålla fånghäst, där fler hästar går på grus och kanske hagar där det inte är massor med gräs.

Vet att jag också var helt slut och drömde om ett hästfritt liv, semester m.m
När det inte gick längre för min och jag blev hästlös åkte jag på semester, men kan säga att det var en fruktansvärd semester, var ju helt förkrossad :( och då njuter man inte alls.
 
Tack @Lindsen .
Efter att ha träffat en av stalltjejerna och pratar av mig lite + ditt inlägg känner jag mig lite lättare angående mitt beslut igen.
Jag vet att jag skulle ta bort henne om hon fick ett anfall igen. Men jag vill inte ens behöva oroa mig för det anfallet.
 
Jag skulle nog bli stressad och orolig och må hemskt dåligt över att behöva vara rädd för att komma till en häst som inte mår bra. Ditt beslut låter klokt!
 
Dessvärre är det bara en tidsfråga innan din häst får fång igen. Fram tills dess kommer oron att gnaga i dig konstant. Jag har varit där och vet precis hur det känns. Vi tog som sagt bort vår EMS-häst i november och så här i efterhand känns det som en lättnad.

Ingen kan tala om för dig hur du ska göra. Följ din magkänsla. Du vet vad som är rätt. Lycka till.
 
Styrkekramar till dig @underensten!
Jag har precis fattat mitt svåra beslut. Har inte en fånghäst, utan ett äldre sto med andra bekymmer. Men ångesten är densamma. Varenda dag undrar man hur hästen kommer att må imorgon. Mår hästen bra, så blir man tacksam för stunden, men snart kommer den där gnagande oron krypande igen. Det tär fruktansvärt på en.

Men nu har mitt sto råkat ut för en akut hälta, och det har äntligen fått mig att ta det svåra beslutet. Imorgon ska jag kontakta veterinär, försäkringsbolag och trotjänaravlivning. Har haft hästen i 21 år, själv fött upp - det kommer att bli fruktansvärt jobbigt och tomt.

Som många redan har skrivit - ditt beslut kan bara du ta. Klarar du av att leva med den ständiga oron? Orkar du? Bara du själv kan bestämma det. Men skuldbelägg inte dig själv om du väljer att ta bort hästen!
 
Jag tror att du behöver fråga dig själv om du får ut det du vill utav hästen/hästeriet eller om det är lite av en plåga. Samt att du får tänka på dig själv och hur din drömbild av livet set ut och sedan välja de lösningar som tar dig närmare drömbilden:)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 082
Senast: Lavinia
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
3 382
Senast: Solstig
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
8 499
Senast: tuaphua
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
3 196
Senast: Ridinglady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp