När man har tröttnat på sina hundar...

[Sandy3]

Vad gör man då? Jag vet att det är min utmattningsdepression som talar nu. Men jag kan inte rå för att jag känner mig kvävd och låst av mina hundar just nu. ALLT är jobbigt just nu, inte enbart mina hundar.. Jag älskar mina hundar överallt annat. Men det har varit tufft med två hundar där den ena är en seperationsångest hund som enbart kan vara själv tillsammans med min andra hund. Hon gör även utfall mot andra hundar av osäkerhet. Men det har blivit bättre med träning. Allt har blivit bättre med träning med hunden, men min ork är slut just nu. Den andra hunden är enkel förutom att hon hoppar upp på bord och äter saker. Jag måste jämt ha stenkoll på vart dom är i huset. Kan aldrig slappna av.

Jag gråter nästan varje dag över att jag måste ut och gå med dom. Kan inte ha dom lösa pga. viltintresse. Kan inte gå i skogen pga. blottare. Känner mig bara trygg där jag bor, men där är jag så trött på alla gångvägar och bilar. Det är i ett villaområde. Hon som gör utfall vill inte gå promenader i villaområdet. Hon är kollad hos Vet. UA. Inget fel på henne. Den andra är pigg på att gå.

Jag ger dom mental stimulans i form av nosövningar ( Nosework) och tricks ett antal gånger i veckan. Även om jag inte orkar och så gör jag det. Jag lämnar dom högst 4 timmar per dag. Inte ens det blir det. Dom får springa lösa på inhägnad tomt tillsammans med mig. Annars skäller dom.

Jag har gått ett antal hundkurser genom åren och även haft samma ras tidigare. Kom inte ihåg att det var så jobbigt att ha hund? Kan man aldrig slappna av när man har hund eller ?

Ingen hundvakt har jag heller. Lever ensam. Har en pappa som hjälper mig i vanliga fall med promenader, men han har ont i knät o mamma kan inte gå ut med dom. Men jag som tur är har jag två underbara släktingar som kommer en gång per helg och tar ut dom på skogspromenader.

Skulle så gärna vilja skaffa en hundvakt, men hur vet man att den hundvakten är pålitlig? Hur mycket ska den ha betalt för att ha hand om två hundar? Hur hittar man bra hundvakter?

Ursäkta för gnälligt inlägg! Jag kände att jag ville skriva av mig lite.. så mycket som bubblar inombords på en...

Tack för du orkade läsa!
/ Sandy

 

[linnsan]

Känner du att du vill ha hund? Just dessa hundarna?

Att ha hund ska vara kul. Och även om man såklart blir mera låst än utan ska man absolut inte behöva känna att man alltid behöver passa på allt och aldrig får lugn och ro. Speciellt inte när man är sjuk. Och utmattningssyndrom är ju inget man blir frisk ifrån bara sådär, speciellt inte när man aldrig kan slappna av och känner ännu mera måsten..

 

[linnsan]

Vad är det för raser du har?

 

[Red_Chili]

Först och främst kanske du ska kolla om du kan omplacera den mer krävande hunden? Kolla med uppfödare, rasklubb, i Facebookgrupper för folk med samma ras osv. Det som är en för krävande hund för någon behöver ju inte vara det för en annan, olika personer passar ju bra med olika hundar.

Sedan kan du försöka leta dagmatte eller hunddagis åt din enkla hund. Kolla annonser, lägg ut annons själv, be om referenser från eventuell dagmatte och kolla vilka hunddagis andra varit nöjda med.

Om du skriver här på buke vad det rör sig om för typ av hundar och ungefär var i världen du bor så kan det mycket väl finnas någon här som kan hjälpa dig. Skulle det råka vara vinthundar du har så kan jag garanterat hjälpa till att hitta någon bra lösning för er.

 

[Sandy3]

Först och främst vill jag säga till er som har svarat i tråden; Tack för era svar!

Svarar er båda i tråden i detta inlägg. Jag tycker väldigt mycket om dessa hundar och i vanliga fall tycker jag väldigt mycket om hundlivet. När jag är frisk. Jag känner att jag verkligen vill ha dom i mitt liv. Det är bara det att jag måste skärpa till mig först. Det har känns befriande att få skriva ner sina tabulagta tankar här. Jag kommer med andra att behålla båda två. Jag älskar dom otroligt mycket och dom ger mig mycket i vanliga fall.

Vill inte outa ut för mycket, men det är en enkel sällskapsras. Tikar båda två. Väldigt nära i åldern är dom. Funkar jättefint ihop.

Jag bor i mellanstor stad i Mellansverige. Skulle bli väldigt glad om jag kunde komma i kontakt med någon person som bor i närheten som skulle vilja passa hundarna i bland mot betalning förstås. Bara en tanke, detta är ingen annonsering bara så ni vet. Men känner ni till någon PMA gärna mig!

Tack återigen för era svar! Det känns mycket bättre nu när man har pratat av sig lite.
/Sandy

 

[kossankaj]

Jag tror bara det är depprissionen som gör det jobbigt !
Jag har själv inte varit deprimerad,men jag vet hur jobbig allt är.en.sämre dag... allt bara rasar och känns helt omöjligt att hantera.
Sedan vaknar jag upp nästa dag och mår.bra och gårdagens problem.är.inga problem.alls.
Känner nånstans att jag tror djur är bra om.man.mår.dåligt, för man mår alltid alltid bättre av att komma ut.
Testa någon ny hundsport ihop.kanske.?

 

[Squie]

Först och främst vill jag säga till er som har svarat i tråden; Tack för era svar!

Svarar er båda i tråden i detta inlägg. Jag tycker väldigt mycket om dessa hundar och i vanliga fall tycker jag väldigt mycket om hundlivet. När jag är frisk. Jag känner att jag verkligen vill ha dom i mitt liv. Det är bara det att jag måste skärpa till mig först. Det har känns befriande att få skriva ner sina tabulagta tankar här. Jag kommer med andra att behålla båda två. Jag älskar dom otroligt mycket och dom ger mig mycket i vanliga fall.

Vill inte outa ut för mycket, men det är en enkel sällskapsras. Tikar båda två. Väldigt nära i åldern är dom. Funkar jättefint ihop.

Jag bor i mellanstor stad i Mellansverige. Skulle bli väldigt glad om jag kunde komma i kontakt med någon person som bor i närheten som skulle vilja passa hundarna i bland mot betalning förstås. Bara en tanke, detta är ingen annonsering bara så ni vet. Men känner ni till någon PMA gärna mig!

Tack återigen för era svar! Det känns mycket bättre nu när man har pratat av sig lite.
/Sandy

Nu muttras det från mitt håll här. Har man en utmattningsdepression så kan - man - inte - skärpa - till - sig. Den fasen är liksom förbi. Du har en helt slut kropp, både mind, body och soul. Det kräver sin acceptans.

 

[Red_Chili]

Först och främst vill jag säga till er som har svarat i tråden; Tack för era svar!

Svarar er båda i tråden i detta inlägg. Jag tycker väldigt mycket om dessa hundar och i vanliga fall tycker jag väldigt mycket om hundlivet. När jag är frisk. Jag känner att jag verkligen vill ha dom i mitt liv. Det är bara det att jag måste skärpa till mig först. Det har känns befriande att få skriva ner sina tabulagta tankar här. Jag kommer med andra att behålla båda två. Jag älskar dom otroligt mycket och dom ger mig mycket i vanliga fall.

Vill inte outa ut för mycket, men det är en enkel sällskapsras. Tikar båda två. Väldigt nära i åldern är dom. Funkar jättefint ihop.

Jag bor i mellanstor stad i Mellansverige. Skulle bli väldigt glad om jag kunde komma i kontakt med någon person som bor i närheten som skulle vilja passa hundarna i bland mot betalning förstås. Bara en tanke, detta är ingen annonsering bara så ni vet. Men känner ni till någon PMA gärna mig!

Tack återigen för era svar! Det känns mycket bättre nu när man har pratat av sig lite.
/Sandy

Får du någon hjälp, alltså från professionellt håll, för att få ordning på livet? Det är ju tyvärr inte bara att "skärpa till sig" när kroppen eller psyket säger ifrån på det här sättet. Om du känner att det är bra att skriva av sig av "förbjudna tankar", kanske du kan börja skriva dagbok eller blogga? Bara för att få ur dig allt? Sedan behöver såklart fokus ligga på att börja må bra igen.

 

[Acto]

Instämmer med @Squie . Utmattningsdepression är inget man kommer över genom att "skärpa till sig". Jag har kompisar och nära bekanta som har gått in i väggen och var själv på väg dit för ngt år sen. Det jag vill ha sagt är att du absolut inte ska känna att du ska "skärpa till dig". Utmattningsdepression är inte lätt och det krävs normalt stöd från läkare, pykolog, vänner för att komma ur det.

Det är heller inget misslyckande att omplacera ena eller båda hundarna. Livet ger en tyvärr smällar eller ändras på annat sätt så att omständigheterna, tex möjligheten att ha hund, ändras. Så fundera igen om huruvida det skulle vara bättre för dig eller hundarna att omplacera. Att gå och stressa över hundarna eller känna att allt/det mesta som rör dem är jobbigt är aldrig bra, särskilt inte i den situation du är i nu.

Om du känner att det är bäst att ha kvar båda hundarna eller ena försök då hitta dagmatte eller hunddagis till dem för att avlasta dig. Hur man vet om hundmatten/dagiset är bra? Det är alltid svårt men referenser är väl bäst. Fråga tex på facebook om rekommendationer i ditt område. Vi har vår hund på dagis och han älskar att vara där: är superglad att gå dit. Vi testade ett annat dagis innan som vi tackade nej till då vi såg på hans kroppsspråk att han inte tyckte det var roligt att gå dit.

Det är en jobbig situation du är i. Försök alltid komma ihåg att göra det som är bäst för dig, på så sätt gör du även det som är bäst för hundarna. Ta hand om dig!

 

[Dandylinn]

Nu muttras det från mitt håll här. Har man en utmattningsdepression så kan - man - inte - skärpa - till - sig. Den fasen är liksom förbi. Du har en helt slut kropp, både mind, body och soul. Det kräver sin acceptans.

Instämmer.

Jag skulle väl börja i den änden att man måste acceptera läget. Kanske acceptera en period att man inte måste göra allt med hundarna som man brukar (förmodligen tar de inte illa vid av detta en period heller). Dra ner på tempot. Känn efter. Hundarna mår sällan bättre av att vi stressar för deras skull..de märker och känner av stämningen.

Sedan kanske fundera på avlastning genom att leta bra hundvakter, leta någon som är jätte jätte sugen på promenader och annat med hund så att man får in en avlastning. - och likadant där, acceptera att man inte är sämre för det.

Att sälja/omplacera kanske blir ett för stort steg till en början. Absolut inte tabu om man nu skulle verkligen känna så. Men acceptans, dra ner på tempo, känna efter och be om avlastning är mitt råd.

Sedan vård åt sig själv, om man sökt vårdhjälp, gå ner i arbtid/sjukskrivning osv..Det är jätteviktigt med rätt slags rehab..

 

[Lovisaleonora]

"Enkel sällskapsras" signalerar för mig att det inte är en oerhört krävande hundras det rör sig om, utan en som accepterar att det kanske är lite mindre att göra under en period. Men det kan ju vara helt fel slutsats.

Jag tror också det är fel att tro att det går att skärpa sig ur en depression. Däremot är det A & O att få utrymme att hitta fungerande rutiner och sådant som gör att livet hittar liten gnista igen. Och det är svårt om jag känner mig intvingad i rutiner med t ex hund.

Kanske är det ändå tid att höra runt i bekantskapskretsen om någon har möjlighet att ha hundarna 6 månader eller så? Börja där, se om någon i närheten eller bekantas bekanta kan tänka sig att ha hundar ett tag.

 

[Lingon]

Några tankar:
1) Kan du under perioder under dagen stänga in hundarna i ett rum där det inte finns något de kan hoppa upp på och börja äta saker? Kanske sätta ett kompostgaller i en dörröppning eller liknande? Då slipper du den stressen av att hela tiden behöva hålla koll på den hunden som hoppar upp och äter saker.
2) Sänk ambitionsnivån. Sänk pressen du sätter på dig själv. Hundarna dör inte om de inte får gå en lång promenad varje dag, eller får jobba med nosework varje dag. Ja, det är önskvärt men många hundar får inte det och mår bra ändå. Om du under en period sänker ambitionsnivån tills du mår bättre så kan du sen öka den lite igen.
3) Är de lätta att gå ut och gå med? I så fall kanske det finns nån pensionär i närheten som vill ha sällskap (och promenadsällskap) några timmar då och då?

 

[russinbulle]

Några tankar:
1) Kan du under perioder under dagen stänga in hundarna i ett rum där det inte finns något de kan hoppa upp på och börja äta saker? Kanske sätta ett kompostgaller i en dörröppning eller liknande? Då slipper du den stressen av att hela tiden behöva hålla koll på den hunden som hoppar upp och äter saker.

Borde vara bättre ändå att ta bort saker som är ätbara om man vet man har en hund som gärna hoppar upp och snor käk Tillfället gör tjuven liksom.

 

[Lingon]

Borde vara bättre ändå att ta bort saker som är ätbara om man vet man har en hund som gärna hoppar upp och snor käk Tillfället gör tjuven liksom.

Ja, naturligtvis. Men eftersom det var ett problem antog jag att dessa ätbara saker inte gick att ta bort och försökte komma på en lösning.

 

[Irmelinis]

Jag kände exakt såhär också för några år sedan (också utmattningsdepression), men när jag ätit anti-depp medicin i några månader så började kärleken och de positiva känslorna för hundarna komma tillbaka. Kunde inte ens föreställa mig att jag hade tyckt att allting var så hemskt..
För mig var det enbart depressionen som talade och sa att allt var jobbigt, det var ångest och oro som gjorde att jag inte kunde slappna av, det var depressionen som lurade mig att känna att hundarna var extremt krångliga, för ALLT verkade hundra gånger värre i min hjärna just då.

Medicin och samtalsterapi + utredning på vuxenpsyk hjälpte mig oerhört mycket, och livet med djuren är trevligt igen.

 

[Sandy3]

Tack snälla för era svar!

Ska försöka komma ihåg att svara alla i detta inlägg.

Att göra av med hundarna är inget alternativ, då dör jag. Jag älskar dom överallt annat. De ger mig mening i livet egentligen och får mig att gråta och skratta samtdigt..

Tog nog lite i när gäller utmattningsdepprissionen. Har/haft det under en längre period men är i slutskedet nu. Har kontakt med psykolog och hens bedömning var just nu nedstämdhet. Trött har jag alltid varit och inte orkat som alla andra har. Måste planera in återhämtning och vilar mycket på dagarna. Min ork är dålig.

Har prestationångest när det gäller hundarna. Jag går alltid en längre promenad på minst 3,1 och den längsta är 5 km. Därefter får de givitvis rastningar och oftast en kortare promenad på kvällen. Mentala jobb skiftar men några gånger i veckan blir det. Är det för lite för dom? Känner mig helkass som hundägare..

Jag vet flera bra hunddagis i stan, men det har nog lite med ekonomin att göra med. Vill inte lämna bort dom på dagarna när jag är hemma. Det kostar att slänga in två hundar på dagis om man inte jobbar..

Mitt mål är att kunna jobba några timmar varje dag i framtiden. Har gett upp när det gäller heltid. Det fixar jag inte. Har även ett annat handikapp som inte märks men påverkar min vardag desto mer.

Men det har känns bättre sedan jag först skrev här, känner mer hoppfullhet. Nu väntar jag bara på att psykologen kan klämma in mig på fler tider innan hösten..

Jag har säkert glömt svara någon, så jag ber om ursäkt redan nu. Ni har kommit med jättefina tips och ideer på vad jag kan göra med hundarna!

Tack återigen igen!/Sandy

 

[Sel]

Min första hund fick dessvärre 'uppgiften' att bära mig genom en av mina djupaste dippar och jag måste säga att hon klarade det med bravur trots att russeln ju är en aktiv ras.
Försök sänka kraven på dig själv och bara Uppskatta hundarna istället. Återupptäcka glädjen.... det fanns dagar då jag verkligen inte kuinde lämna hemmet och istället satt på farstubron och bara Tittade på henne medan hon rumlade på gräsmattan.
En annan dag tränade vi stadga - något så enkelt som att platsa och kasta boll. (Asjobbigt för bolknasiga terriers) andra dagar blev det bara kramar och rastningar, och det är inga större fel på min hund idag.
Slappna av i ditt hundägande, tror jag! Djuren talar om när det inte funkar.
Om det sedan hjälper DIG att ta hjälp utifrån ska du naturligtvis göra det! Har du ingen kompis som gillar en joggsväng med byrackorna eller så?

Om du bara kan lägga undan kraven kan umgänget med hundarna förhoppningsvis bli ditt batteri igen.

 

[Lejonelle]

Tack snälla för era svar!

Ska försöka komma ihåg att svara alla i detta inlägg.

Att göra av med hundarna är inget alternativ, då dör jag. Jag älskar dom överallt annat. De ger mig mening i livet egentligen och får mig att gråta och skratta samtdigt..

Tog nog lite i när gäller utmattningsdepprissionen. Har/haft det under en längre period men är i slutskedet nu. Har kontakt med psykolog och hens bedömning var just nu nedstämdhet. Trött har jag alltid varit och inte orkat som alla andra har. Måste planera in återhämtning och vilar mycket på dagarna. Min ork är dålig.

Har prestationångest när det gäller hundarna. Jag går alltid en längre promenad på minst 3,1 och den längsta är 5 km. Därefter får de givitvis rastningar och oftast en kortare promenad på kvällen. Mentala jobb skiftar men några gånger i veckan blir det. Är det för lite för dom? Känner mig helkass som hundägare..

Jag vet flera bra hunddagis i stan, men det har nog lite med ekonomin att göra med. Vill inte lämna bort dom på dagarna när jag är hemma. Det kostar att slänga in två hundar på dagis om man inte jobbar..

Mitt mål är att kunna jobba några timmar varje dag i framtiden. Har gett upp när det gäller heltid. Det fixar jag inte. Har även ett annat handikapp som inte märks men påverkar min vardag desto mer.

Men det har känns bättre sedan jag först skrev här, känner mer hoppfullhet. Nu väntar jag bara på att psykologen kan klämma in mig på fler tider innan hösten..

Jag har säkert glömt svara någon, så jag ber om ursäkt redan nu. Ni har kommit med jättefina tips och ideer på vad jag kan göra med hundarna!

Tack återigen igen!/Sandy

Hej,
Jag har själv stressjukdom och känner igen mig i din beskrivning. Trots att jag älskar mina djur hur mycket som helst fick jag lämna bort min hund när jag först blev sjuk för många år sedan. Jag orkade knappt gå till brevlådan.

Du behöver inte skämmas och det är inget misslyckande att lämna bort någon av hundarna en tid om du skulle vilja det. Men när du har dem hemma hjälper de dig att bli bättre eftersom du måste ut och röra på dig varje dag. Det hjälper måendet.

Du kommer inte alltid må som du gör nu. Det är en svår och jobbig sjukdom du har drabbats av men du kommer att bli bättre, och många blir helt bra. Man lär sig mycket om sig själv på kuppen. Hur man ska hjälpa sig själv att må bra och orka i längden.

Kram och ta hand om dig!