När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

[Sara-Ida]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

fast jag vågar inte ens sitta upp..
och han är så självsäker och framåt när det gäller ridning, gör gärna en busbockning eller två.

Ta hjälp av någon som kan rida och utbilda hästen åt dig, och stå med på marken tills hästen är så i gång och riden att det känns tryggare att sitta upp. Parallallet med det skulle jag tipsa om proffsterapi för din egen del. Det finns mentala tekniker för att överkomma rädslor som inte riktigt är rationella (katastroftankar). Du behöver hjälp, både med hästen och dig själv för att hitta säkerheten igen - tror jag.

 

[thatshot27]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

symptomen stämmer inte in på mig. jag har ju inga problem att hålla på med andra hästar. jag har till och med varit ute och hoppat terränghinder med en häst utan rutin, utan att vara ett dugg rädd.
ingen minnesförlust förutom det som blev när jag fick hoven i huvudet. men det är glasklart innan det, jag såg de tre första hovarna..

Jo fast sen behöver man inte lida av alla symptom heller, man kan endast ha några få.
Men det kan fortfarande vara bra att prata med någon utomstående som har tid att ta sig an dig, inte endast en vecka.

Det är ju ett ärr hos dig som kanske sitter ljupt och då kan det vara bra prata om det för att det ska släppa
Du har nog satt upp en mental spärr det gör man vid olyckor.

 

[thatshot27]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

och anledningen till att du vågar dig på andra hästar är ju att de inte har skadat dig, det är en normal reaktion.
Värre vore det om du ej reagerade.
Men att anlita en bra kurator som klarar av hästar vore något.

 

[Sar]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Jag skulle ha på mig hjälm och säkerhetsväst vid all hantering. Att leda med lång lina som man kan släppa efter på är också att rekommendera. Börja först i hagen, du kan väl leda honom i serpentiner mellan koner, träna start och stopp etc. Det kan också vara idé att låta någon annan kunnig leda honom och senare hoppa upp på honom. Det är onödigt att du ska behöva bli mer rädd för att han har överskottsenergi så se till att han är ordentligt avrastad före uppsittning (longering el.dyl.). Finns det någon annan väldigt snäll. lugn och flegmatisk häst du kan låna för att "rida in dig" på?
Du får ge det här ett tag, verkar det inte gå över rekommenderar jag dig att byta häst.

 

[Madelene]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Antingen sälja eller ta itu med problemet.

Men att undvika att sälja bara för att man tror det blir lika med nästa häst är att lura sig själv.
Jag är inte speciellt rädd av mig, men har stor respekt för allt levande.
Men det finns 2 hästar som jag aldrig skulle hantera vad jag än fick i belöning. Men det gör inte att jag är rädd för andra hästar som beter sig precis lika som de hästarna gjorde.

Till att börja med tycker jag du ska ha hjälmen på vid hantering, och när du ska leda så led honom i longerlina, då kan du alltid vara på säkert avstånd om något händer och samtidigt slippa vara rädd att tappa honom om han busar på något vis. Det ger dig förhoppningsvis mer trygghet vilket då gör hästen lugnare och ni borde komma förbi det problemet ganska snart.

Sen får du ta det steg för steg, lägg upp små delmål och beröm dig själv varje gång du klarar av något du tycker är svårt eller farligt.
Man måste berömma sig själv också, inte bara hästen.

/M

 

[Katya]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Hej

Jag har inga goda råd att ge men vill ändå bara skriva och säga att jag vet hur det känns att bli rädd för en häst. Vi köpte i höstas en valack som kompis åt vårt sto och valacken testade oss och betedde sej efter en tid väldigt hotfullt. Min man lyckades han inte skrämma men jag blev livrädd även om jag vet att det bara är "uppvisning" från valackens sida.

Jag har nästan helt lagt av att hantera honom nu för en tid, känns meningslöst då jag trots goda föresatser känner rädslan komma krypande vid minsta lilla hotfulla tendens från hans sida. Det enda jag kan göra är att rykta honom i boxen om jag binder fast honom innan jag går in. Så jag har börjat där det känns som tryggast... och bara det, jag försöker inte pressa det vidare till "nästa nivå" utan just nu vill jag bara hålla på med det som känns bra

Lycka till!

 

[Splittan]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Jag skulle rekomendera hjälm på huvudet och en lång lina att leda hästen i.
Ha sedan hela tiden kontakt med hästen så att du ser varje rörelse den tar.
Skulle hästen hoppa till så är man förbered och kan själva ta några skutt och sidan, och med den långa linan så är det ingen risk att man dras för närma hästen men samtidigt så kan man snabbt få kontroll på dem igen.
När du leder din häst så gör lydnads övningar. Du kan börja med dett i hagen där du kände dig lite trygg, kanske ha en kompis med dig som tittar på för att bli ännu tryggare.
Led hästen i hagen, gör halt, rygga, byt varv ofta. Ja det finns massor man kan göra från marken.
När du sedan leder hästen till och från hagen så gör halt lite till och från och känn att du har kontrollen, ha gäran en kompis med dig vid sidan om om det känns tryggare.
Och du, det är inget att skämas för att man blir rädd för sin häst, ta det bara i din takt och gör det som känns tryggt.
Det vore underligt om du inte hade blivit rädd för din häst. Dett är många som har upplevt liknade saker, bla jag, som gör att vissa siturationer är extra jobbiga och det tar lång tid att jobba på det. ex syrrans pålle som jag inte litar 5 öre på då hon kan vara allt från en ängel till ett elakt monster, där är det ögonkontakt hela tiden, halter för att känna kontrollen och lång lina för att komma ur vägen.
Men kämpa på, det är bättre att vara rädd än övemodig!

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Svarar alla på en gång:

Känns bra att ha stöd från er, så man har någon att bolla idéer med och vända sig till i både med- och motgångar.
Jag kommer låta bli hanteringen av honom tills han flyttat (om några dagar) från lösdriften där han nu går själv, till stallet där han kommer få en hagkompis att leka av sig med på dagarna.
Att sen leda honom från stallet till paddocken borde inte vara några problem, då det rör sig om en sträcka på 20 meter över en gårdsplan - utan andra hästar som stör. Sen kan han få springa lös där några dagar i veckan, skulle han bli för jobbig kan jag alltid be någon annan ta in honom. Sambon, som har nästan alla kvällsfodringar, verkar ha förstått lite bättre nu så han hjälper mig säkert. Då kan jag ju välja just de eftermiddagar/kvällar som han är i stallet.
Hästen får motion, jag slipper känna stressen över att min häst inte får utlopp för sin överskottsenergi (som jag inte heller kommer vara ivägen för, eftersom jag då befinner mig utanför staketet alternativt i mitten på ridbanan, där jag skulle vara utom fara eftersom han har större respekt för mig än att han springer över mig)

Ska kolla på mellandagsrean sen om det kanske är någon rea på säkerhetsvästen jag vill ha (racesafe eller liknande, med sånna där mindre plattor), är det inte det så får jag helt enkelt snatta pengar från buffertkontot

 

[Sara-Ida]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Alla i stallet beter sig så överlägset, ingen har lust att hjälpa till.
Jag har inga föräldrar som kan stå bakom mig och stötta, för dom vill inte att jag ska ha häst alls.

Vad tråkigt att inte dina föräldrar står bakom dig! Varför har de en sådan attityd, när hästarna betyder så mycket för dig? Jag har tagit kontakt med duktiga hästmänniskor (proffs) när jag själv inte känt att jag har räckt till, för att få stöd och hjälp och öka säkerheten. Det skulle jag rekommendera till dig, plus kurator/psykolog/hästvän som kan stötta dig i din kamp. Det är mycket bättre att vara två när det blir så här! Hoppas du hittar ett system och en lösning som fungerar.

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

just ja, angående att rida på någon annan häst.
vi har bara travhästar här, som inte är ridna tillräckligt för att kunna kallas ridhäst. den som är bäst gällande utbildning och säker-under-sadeln är i så fall den ena treåringen som jag ridit in, och det känns inte speciellt lockande att sätta sig upp på en liten treåring som är riden i sammanlagt tre månader när man som ryttare vill bli sadelvan igen.. utöver honom är det en sexåring, som är riden ute på runtbanan men aldrig skolad. han har dessutom stått ett bra tag nu eftersom han inte verkar hålla för travet och därför ska säljas. och det är ju så att om jag ramlar av igen, medans min rygg fortfarande är trasig - då är det större risk att det blir bestående men av det hela, samtidigt som jag inte vill låta bli att rida tills ryggen är riktigt hel (kan ta upp till ett år..) för då kanske jag är rädd för att rida alla hästar sen.
en stabil ponnypensionär som helst bara skrittar och kanske travar några steg när man ber om det vore alltså helt perfekt.

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

pappa hade häst hela sin uppväxt, mamma också, hon tog även upp ridningen i samband med att jag började på ridskola men slutade efter några år.
jag vet inte varför dom inte vill att jag ska ha häst, dom borde ju förstå i och med att dom haft egna hästar.
men mamma verkar ha blivit rädd (alltså vore det ändå inte så praktiskt att ha med henne), pappa är nonchalant och tycker att hästen han mår så bra i hagen och vill inte alls motioneras? och klarar jag inte av honom så kan jag lika gärna sälja och börja med motorfordon (hans stora passion)

 

[Sara-Ida]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

pappa hade häst hela sin uppväxt, mamma också, hon tog även upp ridningen i samband med att jag började på ridskola men slutade efter några år.
jag vet inte varför dom inte vill att jag ska ha häst, dom borde ju förstå i och med att dom haft egna hästar.
men mamma verkar ha blivit rädd (alltså vore det ändå inte så praktiskt att ha med henne), pappa är nonchalant och tycker att hästen han mår så bra i hagen och vill inte alls motioneras? och klarar jag inte av honom så kan jag lika gärna sälja och börja med motorfordon (hans stora passion)

Bussigt... Nej, föräldrarna är nog inga att räkna med då. Du behöver någon instruktör eller liknande person med fötterna stadigt på jorden som kan peppa och hjälpa dig vidare. Finns det ingen du känner som kan rycka in? Om inte annat för att ge mentalt stöd?

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

utöver min sambo kan jag inte komma på någon alls, och han har verkligen inte tid. han hinner knappt med sina egna hästar.

 

[skogsridmulle]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

*Har bara skummat tråden men läst ditt inlägg*

Jag blev rädd för min häst efter upprepade avåkningar i kombination men att han stått en månad pga fläkskada, så jag känner igen symptomen lite. Man hinner liksom komma ur ridbyxorna, eller vad man ska säga. Vi skulle börja komma igång juli/aug skiftet. Han bockade av mig två gånger, o ridturen innan igångsättningen hade vi som sagt gått omkull- I bagaget hade jag sedan innan en rad avåkningar som låg längre bak i tiden. Men de började tyvärr göra sig påminda.

Liksom du hade jag inte heller problem med att rida andra hästar, men att rida just honom.

Ville helst alltid ha någon med mig, och det går ju inte alltid, men klarade inte av det själv. Lyckades dock skrapa ihop sällskap när jag skulle rida, lättare när man har två hästar. Att rida andra gångarter än skritt tvingades jag till av en ridinstruktör så på det viset kom jag över den tröskeln. Så en dag, efter 4 - 6 veckor upptäckte jag att jag satt upp på hästen utan oro o pulsökning.(men med sällskap)

Sen kom det in en kompetent medryttare på min andra häst som även hjälpt till med honom o det har betytt mycket också. Att ha en annan människa som inte ser honom som farlig, utan som söt, rolig o kanske lite adhd-aktig men ändå som lättlärd o rolig. Hennes positivitet smittar helt klart av sig.
Minns hur skeptisk jag var när hon ville börja rida honom barbacka. (han har sadeltvång)Hrm, host host, tänkte jag inombords. Men det har fungerat bra! Hade inte tagit det steget själv.
och i helgen så lyckades jag utan oro sitta upp barbacka o rida ut utan sällskap eller nån som var hemma o vaktade

det går att komma tillbaka. men det tar tid. hittar du inget annat sätt att få sällskap eller peppning så kanske rida för instruktör några gånger. jag behövde iallafall verkligen andra människor runt omkring mig i början. Stort lycka till!

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

idag ska jag rida treåringen igen, borde gå bra i och med att jag inte är ett dugg rädd för honom.
vi håller oss på ridbanan medans sambon mockar stallet några meter därifrån

 

[skogsridmulle]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

Vad roligt!

 

[axel]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

fast en 3åring är ju ett ganska osäkert kort

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

ja, men som sagt är jag inte rädd för att rida andra hästar. och han är den hästen jag litar mest på här (tragiskt, av 18 hästar varav 13 är äldre än honom själv..).

det gick jättebra.
vi var först på ridbanan, men eftersom han inte har skor (dom har han lagt någonstans i hagen) tyckte han att det var lite för hårt, så vi gick ner till travbanan och travade samt galopperade lite där.
sen red jag även den store klumpen som ska säljas som ridhäst, han kan ingenting så han måste tränas en del innan någon skulle kunna bli intresserad av att köpa honom. han börjar fatta att man faktiskt kan gå på volter i höger varv också, istället för oregelbundna fyrkanter.

min häst får troligtvis flytta in i stallet imorgon

 

[cili]

Sv: När man har blivit rädd för att hantera sin egen häst *tyvärr långt*

tänkte uppdatera lite..
jag har nu ridit min häst vid två tillfällen.
ena gången skritt barbacka i grimma med ledare i ca fem meter
nästa gång med sadel och träns på ridbanan, skritt i ca 10 min.
funkar att leda honom, så länge han inte stressar upp sig för något och stresstrampar med benen och hoppar omkring

har inte haft möjlighet till hjälp, så jag gav mig fan på att få ner honom till ridbanan. så där inne fick han springa lös en stund och sen tränade vi led-övningar (alltså, leda hästen, inte ledarskapet..)