Lillagoajag
Trådstartare
Ja...
Jag träffar en kille som är helt fantastisk (än i alla fall ). Det är fortfarande i startgroparna, men det är ganska uppenbart att vi trivs i varandras sällskap. So far so good.
Det finns dock två problem.
1. Till hösten flyttar vi till olika städer, 30 mil ifrån varandra. Detta var dock inget problem först. Det är ju liksom inte säkert att detta leder till en relation och vi kan ju ha en trevlig tid ändå. Sommaren är ju lång Jag är inte allt för mycket för att planera sånt här för långt framåt. Trivs man med personen så låt gå, typ, så får man se vad som händer. Men.
2. Till 90% kommer han om en månad åka ut på sjön och stanna hela sommaren för att jobba. Och det är nu jag känner att jag kanske borde dra mig ur. Samtidigt som jag inte vet om det hjälper. Jag har verkligen fallit, hårt, för denna kille. (Kanske för mycket, för snabbt, vem vet - definitivt mer och snabbare än någonsin innan, men vem vet.)
Hade det varit för en månad sedan hade jag kunnat dra mig ur för att "spara mitt hjärta", men det är lite sent nu. Dessutom kan jag inte heller helt undvika honom. Dels för att vi har så många gemensamma vänner men också för att jag inte skulle kunna leva mitt liv normalt om jag skulle undvika honom, då vi har många "gemensamma aktiviteter".
En del av mig vill att jag ska dra mig ur. Gå vidare (försöka). "Inte bry mig".
En annan del av mig tänker att detta bara är jag som är rädd för kärleken. Det hade ju inte varit första gånger i mitt liv som jag springer åt andra hållet så fort känslor blivit allvarliga.
Och en annan del säger - KÖR PÅ. Ha kul i en månad och sen får du se vad som händer. (Den här delen kanske är mest vettig, lite ledsen kommer jag ju bli oavsett vad jag gör... ? )
Sen har vi ju delen som är väldigt upprörd över att nu när jag äntligen träffar en kille som jag gillar OCH som gillar mig OCH som är väldigt trevlig så ska det såklart skita sig. Denna del är också så ondskefull att den önskar att han inte ska tacka ja till detta jobb i sommar. . .
Ja. Vafan har vi känslor till??
Jag träffar en kille som är helt fantastisk (än i alla fall ). Det är fortfarande i startgroparna, men det är ganska uppenbart att vi trivs i varandras sällskap. So far so good.
Det finns dock två problem.
1. Till hösten flyttar vi till olika städer, 30 mil ifrån varandra. Detta var dock inget problem först. Det är ju liksom inte säkert att detta leder till en relation och vi kan ju ha en trevlig tid ändå. Sommaren är ju lång Jag är inte allt för mycket för att planera sånt här för långt framåt. Trivs man med personen så låt gå, typ, så får man se vad som händer. Men.
2. Till 90% kommer han om en månad åka ut på sjön och stanna hela sommaren för att jobba. Och det är nu jag känner att jag kanske borde dra mig ur. Samtidigt som jag inte vet om det hjälper. Jag har verkligen fallit, hårt, för denna kille. (Kanske för mycket, för snabbt, vem vet - definitivt mer och snabbare än någonsin innan, men vem vet.)
Hade det varit för en månad sedan hade jag kunnat dra mig ur för att "spara mitt hjärta", men det är lite sent nu. Dessutom kan jag inte heller helt undvika honom. Dels för att vi har så många gemensamma vänner men också för att jag inte skulle kunna leva mitt liv normalt om jag skulle undvika honom, då vi har många "gemensamma aktiviteter".
En del av mig vill att jag ska dra mig ur. Gå vidare (försöka). "Inte bry mig".
En annan del av mig tänker att detta bara är jag som är rädd för kärleken. Det hade ju inte varit första gånger i mitt liv som jag springer åt andra hållet så fort känslor blivit allvarliga.
Och en annan del säger - KÖR PÅ. Ha kul i en månad och sen får du se vad som händer. (Den här delen kanske är mest vettig, lite ledsen kommer jag ju bli oavsett vad jag gör... ? )
Sen har vi ju delen som är väldigt upprörd över att nu när jag äntligen träffar en kille som jag gillar OCH som gillar mig OCH som är väldigt trevlig så ska det såklart skita sig. Denna del är också så ondskefull att den önskar att han inte ska tacka ja till detta jobb i sommar. . .
Ja. Vafan har vi känslor till??