När livet inte rockar

[Petruska]

Jag fattar att du har det skitjobbigt och mår rejält dåligt.

Men jag tycker också att du i detta skuldbelägger dina vänner väldigt tungt. Jag hade haft mycket svårt att hantera det om jag hade varit en av vännerna. För mig är det helt enkelt inte alls självklart att vänner ska höra av sig hela tiden när jag är drabbad av något som från deras håll mycket väl kan se ut som en tillfällig dipp. De kan tänka att du vill vara ifred, de kan tänka att det är just en liten svacka, de kan tänka vad som helst.

För mig är det INTE en central del av vänskap att jag kan "ringa mitt i natten" och sådant. Du tycks ju inte heller ha gjort det, men då vet de ju inte heller?

(Brukar ni höras av flera gånger i veckan annars?)

 

[svea]

Ja det är vi tyvärr. Men tack!

Det sorgliga är att det inte ens finns något att skämmas för. Det bara blev så jäkla fel på så många plan. Jag fuckade up trots att jag lade hela min själ på det. Och när jag lägger hela mitt hjärta i något som bara blir fel, så känns det som att jag har verkligen ingenting att erbjuda. Någon. Där startar en känsla av meningslöshet.

Oooh been there done that. Och känt den stora sorgen, den tunga klumpen som drar ner hjärtat till fotknölarna, den kalla svärtan, och förnedringen av att ha smällt i väggen med sin satsning. Det är vidrigt. Men man kommer upp till ytan så småningom. Kram på dig!

 

[Masqueradee]

Sen blir jag så arg på mig själv. Som om min situation skulle vara unik. Det finns så många som har det värre. Väx upp, suck it up!

Din situation ÄR unik eftersom det inte är någon annan än DU som upplever den. Ja, det finns antagligen personer som har det värre, men man kan aldrig jämföra känslor eller upplevelser. Tänker lite såhär, ge en bit lakris till en som älskar det och en som hatar det, de båda upplever i teorin exakt samma sak, men en av dem kommer ha en otroligt mycket mer obehaglig upplevelse av det hela. Därför går det inte att jämföra

 

[Görel]

Bland mina vänner är hösten en tuff period för många. Man har massor av måsten och mår inte så bra av att det blir mörkare. Det gör också att man inte riktigt räcker till för andra för man har nog med sig själv. Det behöver inte alls vara så att dina vänner inte bryr sig om dig, men de räcker inte till för andra just nu.

Jag tycker att @Sleepy kom med ett utmärkt förslag om att skriva ner det jobbiga som hänt för att du ska kunna reda i dina tankar. Det går att bränna upp papprena efteråt om det blir alldeles för jobbigt att titta på texten. Därefter är långa promenader i dagsljus viktigt. Man kommer ut och får motion och tankarna som flyger runt brukar hamna lite bättre på plats.

 

[Cattis_E]

Försök acceptera att det är okej att må dåligt för det gått åt skogen. Det är faktiskt okej att göra ett tag.
Har du hört av dig till vännerna själv?
Jag hör av mina vänner väldigt oregelbundet, och när jag är ledsen känns det ibland som ingen bryr sig. Men innerst inne vet jag att det inte är sant.
De kan bara inte veta hur jag känner just då. Om jag bara är ledsen eller om jag är förtvivlad.
Själv brukar jag när en vän faktiskt berättar att den mår dåligt (innan så vet jag ju inte) helt enkelt bara fråga om jag kan göra något, och säga att säg till om du vill ta en fika.

Men jag skriver inte till alla vänner en gång i veckan bara för att fråga hur det är...
Allt beror på vad som händer i mitt liv just då.

 

[Sleepy]

Stor chans att jag överreagerar, det vet jag. Men jag är bara såååååå jäkla trött. Det här var nog droppen efter år av att känna mig otillräcklig.

Att gå omkring i flera år och känna sig otillräcklig låter jobbigt. Då räcker det med en droppe för att bägaren ska rinna över (om det nu även känns som en tung droppe).

Vem sätter ribban för vad som är tillräckligt?

 

[svea]

Gick kalaset bra?

Har du ätit?

Kan du boka in något för att ta hand om dig, massage kanske?

 

[nyttnick]

Att gå omkring i flera år och känna sig otillräcklig låter jobbigt. Då räcker det med en droppe för att bägaren ska rinna över (om det nu även känns som en tung droppe).

Vem sätter ribban för vad som är tillräckligt?

Jag antar att det är jag. Men jag skulle aldrig döma andra på samma premisser.

 

[nyttnick]

Gick kalaset bra?

Har du ätit?

Kan du boka in något för att ta hand om dig, massage kanske?

Dottern och alla hennes kompisar var jättenöjda, så det får jag väl säga. Allt var färdigt i tid och allt är städat och klart.

Jag ligger fortfarande efter med ätandet. Har försökt fundera på hur mycket som går i, men jag tvivlar på att jag får i mig mer än 500 kcal/ dygn. Och jag vet att det är sjukt.

Men

Jag är på jobbet, jag har inte brutit ihop, jag är relativt förbannad (vilket är en bra drivkraft även om det tröttar ut) och jag hoppas att aptiten kommer igång i takt med att jag faktiskt gör saker.

 

[Lovisaleonora]

Försök att få in rutiner, nyttnick. Ät något, om så bara en pytteyoghurt, på vanliga mattiderna. Rutiner är det som finns att hålla fast vi när allt annat gungar. Det är grunden till vägen tillbaka.

 

[nyttnick]

Försök att få in rutiner, nyttnick. Ät något, om så bara en pytteyoghurt, på vanliga mattiderna. Rutiner är det som finns att hålla fast vi när allt annat gungar. Det är grunden till vägen tillbaka.

Det gör jag, men det går ju inte i mer än ett kex eller en halv frukt innan det växer i munnen och vänder i halsen på väg ner.

Det är så märkligt, för jag har verkligen aldrig problem med att äta annars. Snarare raka motsatsen.

 

[Frankie]

Kan du äta nötter? Isåfall kan du ju ta några stycken då och då under dagen utöver det du får i dig övrig tid.

 

[Sleepy]

Jag antar att det är jag.

Då får du kanske ta en funderare över om du har lagt ribban lite högt? Det får ju vara lite rim och reson med kraven en har på sig själv. Hitta good enough.

Och ät choklad.

 

[svea]

Håller med, ät choklad. Och köp färdiga smoothies och drickyoghurt om du tror att det kan slinka ner. Bra att du är förbannad och att kalaset gick bra!

 

[Sleepy]

@nyttnick Hur är det?

 

[nyttnick]

@Sleepy
Varken bättre eller sämre. Tvingat i mig tårta på jobbet idag och laddar för att få hem barnen imorgon. Försöker släppa min fuckup, men det är svårt då det var mig väldigt kärt. Jag gissar att tid är det som ska till och jag får bara fortsätta att andas mig igenom det, en timme i taget.
Försöker att fokusera på annat. Jobb till exempel.

 

[Sleepy]

@Sleepy
Varken bättre eller sämre. Tvingat i mig tårta på jobbet idag och laddar för att få hem barnen imorgon. Försöker släppa min fuckup, men det är svårt då det var mig väldigt kärt. Jag gissar att tid är det som ska till och jag får bara fortsätta att andas mig igenom det, en timme i taget.
Försöker att fokusera på annat. Jobb till exempel.

Förstår att det är svårt, men det låter som att du har en bra plan. Ett steg i taget. Äta, sova, andas.