Hur hinner ni med livet? Utbränd av vardagen?

[starcraft]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Just nu är jag i en social period och träffar vänner kanske 2 gånger i veckan. Men har definitivt perioder när jag träffar vänner en gång varannan-var tredje månad (dvs typ 4-6 gånger per år). Sen får jag ju ett socialt utbyte på jobb/i skolan och sen tränar jag i grupp två gånger i veckan. Så mycket som jag träffar vänner nu hinner jag egentligen inte i mitt normala liv, men jag har inte i närheten av 100% sysselsättning just nu och passar på. Jag vet hur det dåliga samvetet kan gnaga, men du har verkligen inte anledning till dåligt samvete - det är viktigt att prioritera sig själv.

 

[Tilly_85]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag är en rätt värdelös kompis tror jag. Träffar många med flera månaders mellanrum, nån kanske med nån veckas mellanrum, men jag hinner/orkar inte mer än så. Med det sagt, är det något speciellt en vän behöver hjälp med eller vill prata om så finns jag alltid där, ett telefonsamtal bort. Det hoppas jag dom flesta som jag räknar som mina nära vet. Tycker absolut inte du ska ha dåligt samvete, du behöver ju ha rena kläder till när ni ska ses!

 

[Trott]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest

En av mina två vänner träffar jag ibland 2-3 gånger I veckan men det är för att vi ibland tränar på gymmet tillsammans eller bara tar en kaffe på stan. Det händer ibland för att vi behöver ladda batterierna, och då sitter vi bara och dricker kaffe och pratar strunt en en timme kanske, och ibland handlar vi på Ica tillsammans den andre vänner träffar jag kanske två tre gånger i månaden, oftast äter vi mat tillsammans och kollar på ett avsnitt av någon serie, så inget krävande utan vi kan spontant ringa och fråga om den andre har ätit om ett nej, köpa pizza eller annan mat tillsammans för ingen av oss orkar laga mat.
Innan jag fick den första vännen träffade jag kanske vänner 3 gånger om året..

 

[Lightzone]

Träffar oftast vänner 2-4ggr i veckan.
Men är också nybliven singel och just nu rätt dålig på att vara hemma. Pluggar, har inga barn, jobbar väldigt sällan extra, rider på ridskola annars så har väldigt mycket tid till återhämtning "trots" de veckor jag träffar vänner ofta.

 

[Miao]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt?

Har endast hundträningsvänner som jag umgås med, träffar dessa i snitt 1-2 ggr i veckan för träning och umgänge (ibland umgås vi faktiskt även utan att träna hund ). Ibland går det ett par veckor emellan tillfällena. Vissa tränar/träffar jag bara en gång om året typ, men jag betraktar dem som mina vänner med.

Vänner/bekanta som inte tränar hund träffar jag för umgänge…. Kanske 1 ggr/år?

 

[Görel]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag gör det 1-3 gånger per vecka, men nu bor jag så att jag har en handfull vänner inom fem minuters gångavstånd och våra umgängen kan vara allt ifrån att gå på Hemköp ihop till att tillbringa flera timmar på krogen.

Jag tycker inte att man är en dålig vän om man prioriterar sina egna behov framför sina vänners, istället tycker jag att man är en dålig vän om man inte accepterar det.

 

[Pontevecchio]

jag och mina vänner har jobb, småbarn och hästar så nån gång om året typ. Vi har kontakt via sms/social media varje vecka så det räcker liksom.

 

[Modest]

Träffar vänner 0-2 ggr/vecka en vanlig jobbvecka.

 

[nejlica]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jättebra att prioritera dig själ lite så du hinner stressa med det sedan! Och det är faktiskt helt okej at säga nej även om man inte har något planerat också!

Utöver de jag träffar i stallet (vi brukar se till att rida ut tillsammans någon gång i veckan åtminstone och hinner umgås då, och sedan ses vi ju ofta mer i stallet också) så träffar jag vänner jättesällan. Jag vet inte riktigt när jag skulle hinna det?

Familjen umgås jag med några gånger i månaden, det är sällan det går två veckor på raken utan att vi ses i någon konstellation på något sätt, ibland lite snabb fika efter jobbet ibland som i helgen när var vi där hela eftermiddagen och kvällen och pysslade, promenerade och åt finmiddag. Andra släktingar och vänner kanske det blir en gång i månaden eller så att jag hinner hälsa på någon (alltså inte att jag träffar alla mina vänner en gång i månaden, utan en totalt per månad!)

 

[Stefffie]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag traffar vanner 2-5 dagar i veckan, men da ar jag singel, bor i lagenhet utan bil, barn, hund och hastlos och har alltsa ingen annan att se efter an mig sjalv.

 

[the_connemara]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag går på AW några gånger per år där jag träffat gamla och nuvarande kollegor. Är ofta drivande till det. Det blir kanske total 6 gånger?

Mina 2 vänner från gymnasiet (ett par) i hemstaden (20 mil bort) träffar jag i bästa fall 1-2 gånger per år, de brukar försöka styra upp det då de och det andra paret har barn. Det andra paret bor närmre och vi ses kanske 1-2 gånger utöver det?

En hästkompis försöker jag träffa oftare men det är svårt, vi bor ändå så det blir en dagsutflykt av det för mig med häst och elbil med begränsad räckvidd. Hade gärna träffat henne åtminstone varje/varannan månad men blir nog mer sällan/mer beroende på väder/aktivitet. Försöker prioritera det på semestern och så ses vi tex hos veterinären eller liknande saker någon måste på och den andre är intresserad.

Jag har en barndomsvän i hemstaden jag velat träffa (var några år sedan nu) men jag får inte till det bättre. När jag åker hem är det alltid bara över en natt (jul två) pga jag har hästen. Och jag trivs med det. Jag börjar alltid gråta när jag ska åka hem över jul pga så långt borta från honom så länge Men nästa semester måste jag prioritera det! Har vi båda tänkt några år

Min syster med familj i hemstaden försöker jag träffa varje jul och de försöker komma ner till mig någon gång vår/sommar/höst då dottern också är hästintresserad.

Min mamma i hemstaden träffar jag på jul, en gång på hösten (julshopping på gekås) och så brukar hon komma till mig (och hennes favorit, min häst ❤) några gånger under året.

Det är nog allt jag träffar andra människor utöver eventuell partner

Att ta en fika eller ses spontant sådär funkar inte alls för mig. Men det gör det ju sällan för hästfolk så jag har aldrig haft något sådant umgänge. Jag tänker att man får reda ut vilken typ av umgänge man själv önskar och mår bra av och sedan hur det är kompatibelt med sitt liv. Jag hade aldrig klarat av att ha en vän som behövde mer av mig än såhär, jag hade fått panik direkt. Jag tycker inte heller vänskap är något man ska behöva jobba för eller underhålla utan den ska fungera enkelt. Med min barndomsvän jag inte träffat mycket alls senaste typ 10 minst åren är de inget konstigt alls när vi väl hörs/ses. Det är jätteskönt!

 

[Silver Girl]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Fast helt ärligt. Hade du verkligen kunnat tvätta och göra matlådor vid en annan tid med ditt schema? Du hade ju planer, bara inte med någon annan.
Om du vill kan du ju nästa gång säga att vännen kan komma hem till dig och ni kan prata och umgås men att du samtidigt måste tvätta och laga mat. Om det inte stressar dig att göra detta med sällskap.

 

[Gimlan]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag ser mig själv som väldigt social. Jag äter lunch med vänner och kollegor på lokal minst ett par gånger i veckan (ju mer ju bättre) och så träffar jag oftast någon vän en kväll i veckan eller på helgen.

Har hästar och träffar vänner där (snickesnackar och fikar om chansen finns), pratar massor i telefon och messar mycket. Har inga barn, en man som sköter hus och hem och jobbar hemifrån största delen av tiden.

Sen är det dock så att all tid som spenderas med vänner är ganska noga planerad, ofta veckor i förväg, och med respekt för den andres jobb, privatliv och ork.

 

[lingonben]

Jag tycker jag träffar mina närmaste vänner jätteofta om jag hinner se dem en gång i månaden eller så. Alla har fullt upp med sina liv, jobb och barn/häst/hund, det är inte som när vi pluggade eller var nyexade och hade gott om tid att spontanses.

 

[Red_Chili]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag träffar vänner mellan 4 och 0 gånger i veckan, det beror på vad jag gör i övrigt. Har jag semester och planerar in aktiviteter som vänner kan vara med på, då blir det lätt 4 gånger i veckan. Jobbar jag och av någon anledning är lite trött (mycket på jobb, behöver storstäda hemma, mörkt ute...) så träffar jag inte vänner mer än max en gång i veckan.

Förut var jag som dig. Sa aldrig någonsin nej till vänner när de ville ses. Jag var rädd att bli ensam och övergiven, och så visste jag också att de hade familj och annat som de behövde anpassa sig efter till skillnad från mig som "bara" hade hundarna (som inte har koll på om det är födelsedagar eller speciella veckodagar osv).

Sedan bestämde jag mig för att börja säga nej om det blev för mycket, eller om jag hade planer för annat. Vissa blev sura, absolut. Vissa slutade höra av sig, oh ja. MEN, de som stannade kvar och de jag hittat sedan, de har jag kommit närmre och kan vara betydligt mer avslappnad med än vad jag någonsin var med någon under min "aldrig säga nej-period". Så även om jag förlorade vissa så vann jag på att säga nej, totalt sett.

 

[Islandshästryttare]

Nu väcker jag detta till liv lite igen, men känner att jag behöver få lite perspektiv. Hur ofta umgås ni med vänner generellt? Jag sa idag, för första gången, nej till en kompis som ville ses för att jag verkligen måste tvätta och laga matlådor till veckan (har inte hunnit tvätta på flera veckor..). Tog mycket för mig att våga säga nej och prioritera tvätt och städ.. låter fånigt att det ska vara svårt att säga nej, men har sådana problem med att vara rädd att bli ensam och förlora vänner om jag inte alltid är tillgänglig, är dessutom hyfsat nyinflyttad i staden så har inte supermånga att umgås med här utan vill bevara de få jag har. Och denne vän blev märkbart något sur när jag sa att jag inte kan ses förrän torsdag, för att jag har stallet både imorgon och onsdag. Och nu får jag paniktankar om att jag är en dålig vän och kommer förlora hen och vara ensam.. hehe, hör ju själv att tankarna skenar iväg lite väl – men blir så stressad av det så nu kommer jag ändå inte kunna återhämta mig ikväll som tänkt utan kommer sitta och ha ångest över att jag "bara borde ha träffat vännen" för egentligen kan jag ju, är ju "bara" tvätt och matlådor

Jag träffar vänner 2-3 gånger per månad utöver stallet. Mer hinner jag eller orkar inte. Rider i en grupp där jag har några vänner och då träffas vi ju självklart i samband med ridningen varje vecka. Märklig reaktion av din vän när du ändå kan ses redan på torsdag. Har du fått någon kontakt med vården än för att kolla upp detta med att du svimmar?

 

[escodobe]

Jag dyker minst en gång i veckan och träffar då vänner,bekanta eller helt okända personer.
Jag försöker klättra en dag i veckan.

Men jag orkar bara ha max 2 grejer i veckan efter jobbet (inkl klättring), minst en heldag på helgen går till dykning och eftersom särbon är borta mycket i veckorna är den helgdag jag inte dyker ofta uppbokad med hen.

Det lämnar inte mycket energi över till att hinna träffa vänner så ofta, kanske en gång i veckan om de inte är dykare eller klättrar.

Dvs inte varje vän en gång i veckan utan en enskild vän i veckan

Mitt jobb kräver så mycket av mig socialt att det inte finns så mycket över till sånt.

 

[Nevermind]

Jag pluggar på heltid och jobbar extra lite då och då (i snitt skulle jag säga 8 timmar i veckan). Är lite aktiv inom kåren så har möten där ibland. Har en hund och är i stallet 3 dagar i veckan (medryttarhäst). Jag hinner och orkar inte så mycket mer, faktiskt. Jag träffar vänner dels på gemensamma aktiviteter (går fortfarande till största delen på distans, när det återgår till platsundervisning kommer jag ju träffa klasskamrater varje dag) och utöver det kanske i snitt 1 gång i veckan, men det är väldigt olika. Ofta går vi hundpromenader tillsammans, eller pluggar tillsammans, så det är väldigt sällan jag träffar vänner utan att göra något jag ändå "måste göra". Vännerna i hemstaden träffar jag i bästa fall några gånger per år.

 

[Red_Chili]

Jag träffar vänner mellan 4 och 0 gånger i veckan, det beror på vad jag gör i övrigt. Har jag semester och planerar in aktiviteter som vänner kan vara med på, då blir det lätt 4 gånger i veckan. Jobbar jag och av någon anledning är lite trött (mycket på jobb, behöver storstäda hemma, mörkt ute...) så träffar jag inte vänner mer än max en gång i veckan.

Förut var jag som dig. Sa aldrig någonsin nej till vänner när de ville ses. Jag var rädd att bli ensam och övergiven, och så visste jag också att de hade familj och annat som de behövde anpassa sig efter till skillnad från mig som "bara" hade hundarna (som inte har koll på om det är födelsedagar eller speciella veckodagar osv).

Sedan bestämde jag mig för att börja säga nej om det blev för mycket, eller om jag hade planer för annat. Vissa blev sura, absolut. Vissa slutade höra av sig, oh ja. MEN, de som stannade kvar och de jag hittat sedan, de har jag kommit närmre och kan vara betydligt mer avslappnad med än vad jag någonsin var med någon under min "aldrig säga nej-period". Så även om jag förlorade vissa så vann jag på att säga nej, totalt sett.

Kan tillägga att ofta när jag träffar vänner så kombineras det med andra aktiviteter. Tex har jag ju hundarna som ska ha sina promenader varje dag. Därför träffar jag ibland vänner för hundpromenad. Sedan klättrar jag också när möjlighet finns (förut blev det ofta. I dagsläget har jag knappt klättrat sen i juni) och träffar då vänner där. En anledning till att jag fastnat för just klättringen som träningsform är just för att det är socialt.

Den här veckan jobbar jag kl 7-16 varje dag med halvtimmes lunch, och har 10 min cykeltur till och från jobbet. Efter jobbet den här veckan blir det såhär med aktiviteterna, på ett ungefär: Måndag, tvätt och städ. Tisdag, hem till en vän i närheten för att äta middag, onsdag eller torsdag ska jag handla mat, på lördag ska jag klättra och då blir det även hundpromenad med en vän. Troligen ska jag baka lite på torsdag eftersom fredag är min sista dag på jobbet och då vill jag bjuda på fika. Måndag och tisdag blev vilodagar för hundarna (måndagen pga veterinärbesök, tisdagen pga ösregn), övriga vardagar kommer de få ca 1 1/2 timmes långpromenad, på helgerna blir det längre.

Mer än så har jag inte planerat, av den enkla anledningen att jag inte orkar. OM jag har energi så kommer jag sitta hemma och söka lite jobb också, troligen sitter jag i soffan och spelar lite också. Jag har inga barn, inget jobb som går att jobba hemifrån med inget utöver det som nämnts här. Och det här är inte en ovanligt lugn vecka för mig, snarare tvärt om.

 

[em-pirre]

@musicmakesit

Om du vill jämföra:
Jag jobbar 8 timmar, har 30 minuters väg till jobbet. Kommer hem, motionerar hundarna tillsammans med min man, äter, tvättar kanske lite kläder om orkar/hinner, tittar eventuellt på ett avsnitt av serie på Netflix och sen lägger jag mig.

Jag fattar INTE när jag skulle ha tid att träffa någon för typ kaffe eller nåt sånt. Aldrig I livet hade jag haft tid med häst (eller barn?!)

Sen ska det skottas snö/klippas gräs, handlas mat, duscha (när fan ska man hinna tvätta håret?), fixa med huset. Och jag hade gärna oftare spelat trummor, läst en bok, lagat mat.