makarontanten
Trådstartare
Lite dålig rubrik, och jag minns inte om jag skrivit om denna "dam" innan. Är inte så aktiv här längre, men när frågorna kommer så blir det ändå hit man återvänder :-)
Iallafall, det finns en äldre kvinna, skulle tippa på runt 70 år, men otroligt pigg och väldigt speciell, i mitt område. Hon har en tibetansk spaniel ( alltså ingen stor hund), hane, som är/har vart en plåga för många i ett par års tid. Ekipaget är känt av "alla" i området, då hunden alltid är lös, har bitit andra hundar, har bitit folk, hon har ingen koll på den, och folk "hatar" henne, skriker efter henne att de ska polisanmäla, skriker att hon ska koppla mm. Såg till och med att det bedrivs hat mot henne i en grupp på fb.
Även jag tycker hon är jobbig, men då min hund ändå funkar väldigt bra med hennes, så har jag aldrig blivit riktigt arg på henne, och detta har gjort att hon blir jätteglad över att se mig ute och gärna tar sällskap med mig. Kanske är jag lite för snäll, men ikväll träffade jag henne, hunden rusar fram, jag suckar för mig själv medan hon glatt hälsar på avstånd. Har inte sett henne på ett tag och hon frågar om hon får ta sällskap med mig på den 6 km långa rundan jag är på väg att gå. Jag säger ok, och tänker lite för mig själv att jag ska försöka prata henne "tillrätta" på ett bra sätt under tiden.
Det tar inte mer än någon minut innan hon berättar hur utskälld hon alltid blir av alla, att folk hotar henne, att hon minsann tänker ha sin hund lös för det vill han och mår bäst av. Jag frågar om hon inte är rädd att han blir påkörd när han är lös i en trafikerad stad. Svaret är att han redan blivit påkörd och nu har han lärt sig en läxa och aktar sig för bilar, precis som de utländska gatuhundarna... Efter ett tag, då hennes hund är över 100 m bort och börjar skälla ( på avstånd) på en man som står ute och grillar, säger jag att han kanske är hundrädd, det är ju inte så bra att han går mot folk och skäller. Svaret är då att hunden inte går fram och mannen ser inte hundrädd ut....
Vi fortsätter gå, hon frågar om inte min får vara lös. Jag svara att jo, det får hon, men hon springer fram till andra hundar och jagar hare, så bara där jag vet att det är säkert att ha henne lös. Det är ju "koppeltvång" nu, så eftersom hon kan sätta efter något, så får hon bara vara lös på "säkra" marker. Till svar får jag att hennes hund inte jagar, inte bryr sig om fåglar eller annat vilt, och detta bevisas faktiskt på promenaden....
Vi går förbi en hundrastgård där två hundar vistas. Hennes hund springer fram till staketet och skäller, jag säger då att ska du inte hämta honom?. Nä, han kommer snart, de andra är ju inhägnade och han kommer snart ( vilket han gjorde). Vi går vidare, min hund släpps en stund, men de bryr sig inte om varandra.
Slutcitat är att hunden faktiskt inte gjorde så mycket mer än att vara längre ifrån sin ägare än vad som är "lagligt", han kanske var i närheten av folk och hundar på ett dåligt sätt, men aldrig framme och gjorde något.
För mig är det ändå fel, och jag kände att jag förstår till 100% att han är en "odåga" ( ja, eller hon) på området. Jag har hört att han gjort alla möjliga utfall från säkra källor, men hon påstår att han inte gör det längre, och jag såg ju själv att han någorlunda skötte sig idag. Jag försökte prata och förklara idag, men det örat lyssnar hon inte på. Snarare sa hon att om polisen kommer, så ska hon förklara att hunden inte gör något och att hon ska honom lös även i fortsättningen.
Med andra ord, jag har försökt på ett fint sätt förklara att saker inte är ok istället för att hota/skrika på henne, men det funkade alltså inte. Vad gör man, hur går man vidare med detta, för det är ett problem på hela området, även om just jag inte råkar ha problem med henne?
Iallafall, det finns en äldre kvinna, skulle tippa på runt 70 år, men otroligt pigg och väldigt speciell, i mitt område. Hon har en tibetansk spaniel ( alltså ingen stor hund), hane, som är/har vart en plåga för många i ett par års tid. Ekipaget är känt av "alla" i området, då hunden alltid är lös, har bitit andra hundar, har bitit folk, hon har ingen koll på den, och folk "hatar" henne, skriker efter henne att de ska polisanmäla, skriker att hon ska koppla mm. Såg till och med att det bedrivs hat mot henne i en grupp på fb.
Även jag tycker hon är jobbig, men då min hund ändå funkar väldigt bra med hennes, så har jag aldrig blivit riktigt arg på henne, och detta har gjort att hon blir jätteglad över att se mig ute och gärna tar sällskap med mig. Kanske är jag lite för snäll, men ikväll träffade jag henne, hunden rusar fram, jag suckar för mig själv medan hon glatt hälsar på avstånd. Har inte sett henne på ett tag och hon frågar om hon får ta sällskap med mig på den 6 km långa rundan jag är på väg att gå. Jag säger ok, och tänker lite för mig själv att jag ska försöka prata henne "tillrätta" på ett bra sätt under tiden.
Det tar inte mer än någon minut innan hon berättar hur utskälld hon alltid blir av alla, att folk hotar henne, att hon minsann tänker ha sin hund lös för det vill han och mår bäst av. Jag frågar om hon inte är rädd att han blir påkörd när han är lös i en trafikerad stad. Svaret är att han redan blivit påkörd och nu har han lärt sig en läxa och aktar sig för bilar, precis som de utländska gatuhundarna... Efter ett tag, då hennes hund är över 100 m bort och börjar skälla ( på avstånd) på en man som står ute och grillar, säger jag att han kanske är hundrädd, det är ju inte så bra att han går mot folk och skäller. Svaret är då att hunden inte går fram och mannen ser inte hundrädd ut....
Vi fortsätter gå, hon frågar om inte min får vara lös. Jag svara att jo, det får hon, men hon springer fram till andra hundar och jagar hare, så bara där jag vet att det är säkert att ha henne lös. Det är ju "koppeltvång" nu, så eftersom hon kan sätta efter något, så får hon bara vara lös på "säkra" marker. Till svar får jag att hennes hund inte jagar, inte bryr sig om fåglar eller annat vilt, och detta bevisas faktiskt på promenaden....
Vi går förbi en hundrastgård där två hundar vistas. Hennes hund springer fram till staketet och skäller, jag säger då att ska du inte hämta honom?. Nä, han kommer snart, de andra är ju inhägnade och han kommer snart ( vilket han gjorde). Vi går vidare, min hund släpps en stund, men de bryr sig inte om varandra.
Slutcitat är att hunden faktiskt inte gjorde så mycket mer än att vara längre ifrån sin ägare än vad som är "lagligt", han kanske var i närheten av folk och hundar på ett dåligt sätt, men aldrig framme och gjorde något.
För mig är det ändå fel, och jag kände att jag förstår till 100% att han är en "odåga" ( ja, eller hon) på området. Jag har hört att han gjort alla möjliga utfall från säkra källor, men hon påstår att han inte gör det längre, och jag såg ju själv att han någorlunda skötte sig idag. Jag försökte prata och förklara idag, men det örat lyssnar hon inte på. Snarare sa hon att om polisen kommer, så ska hon förklara att hunden inte gör något och att hon ska honom lös även i fortsättningen.
Med andra ord, jag har försökt på ett fint sätt förklara att saker inte är ok istället för att hota/skrika på henne, men det funkade alltså inte. Vad gör man, hur går man vidare med detta, för det är ett problem på hela området, även om just jag inte råkar ha problem med henne?
