När du är låg

[sjoberga]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

Jag tänker att det är en komponent som skiljer låg från patologisk låg. Eftersom jag vet att aktivering ofta hjälper ut ur låg , så gör jag det som aktivt val och känner en tacksamhet mot att det alltid finns tusen saker att välja på som dessutom ger nytta.

Är man sjuk har man ofta inte den kraften och tillgång till den logiken.

 

[Bon]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

Jag svarade utifrån ett ”låg” mående. Men det finns såklart olika typer av hur lågt man mår.
När någon närstående gått bort och allt känns nattsvart då är det små små steg som gäller. Bara ta sig ut i skogen (vilket är 1 minut avstånd i mitt fall). Bara att komma förbi den tröskeln kan vara oerhört svårt.
Men någon stans är det alltid värt det. I efterhand. Fast man kanske inte ser det på en gång.

 

[manda]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

Heja dig. Det du skriver snuddar någon reflektion jag gjorde av tråden. Jag tänkte på den sortens låg som ”helt enkelt” är global energibrist. Liksom när jag är tillräckligt sjuk (fysiskt) så har jag inga känslor och ingen förmåga att bearbeta. Det känns stumt och dovt och avskilt. Dimmigt. Definitivt lågt. Och bästa sättet att hantera är för mig att ha självmedkänsla (inte en tanke utan en känsla). Göra går inte alltid om det låga är en konsekvens av generell fysisk energibrist, upplever jag. (Och just hjärntrötthet är ju brutalt för hjärnan är en del av kroppen som används till exakt allt.) Då är väl tid, sömn, mat, andning, avspänning (epsomsaltbad!) bra grejer. Och även att genomskåda samhällsidealet som påstår att vi kan göra oss lyckliga och att lycka ser ut på något visst sätt.

Dessutom tänker jag att dubbla diagnoser lätt blir ett till lager av utmaning om de kan ”krocka” i behov? Tex att många beskriver att de ”gör bort” det låga, vilket kanske förutsätter en fysiskt frisk kropp inklusive hjärnan.

För min del har det givit massor att läsa om ableism och funktionsrätt (men på svenska upplever jag det torrare och mindre besjälat än på engelska). Det låter mig värdera mitt liv även om det inte ser ut som ett liv ”ska” och fördjupa och förfina relationen med min kropp fast den inte passar i normen funktionsmässigt. Vet inte om det passar här eller blir OT? Tänker att sjukdom som inte går över ”som den ska” lämnar individen i ett utsatt läge (även om vi, vid närmare påseende ser att det är helt förväntat med vissa typer av kroniska/långvariga tillstånd).

Förlåt om detta är otydligt!

 

[Habina]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

Fast låg vs depression/hjärntrötthet är ju helt olika saker.

När jag var hjärntrött orkade jag ingenting. Låg mest och grät för att jag visste att jag var tvungen att gå till lösdriften om x timmar och ge hösilage. Tyvärr fick jag noll hjälp från anhöriga (jag anser iaf att hånande kommentarer om hur lat jag är inte är hjälp) så det tog alldeles onödigt lång tid att bli frisk.

Min bedömning är att jag var helt frisk igen ungefär sju år efter att jag blev sjukskriven första gången.

 

[Sassy]

Fast låg vs depression/hjärntrötthet är ju helt olika saker.

När jag var hjärntrött orkade jag ingenting. Låg mest och grät för att jag visste att jag var tvungen att gå till lösdriften om x timmar och ge hösilage. Tyvärr fick jag noll hjälp från anhöriga (jag anser iaf att hånande kommentarer om hur lat jag är inte är hjälp) så det tog alldeles onödigt lång tid att bli frisk.

Min bedömning är att jag var helt frisk igen ungefär sju år efter att jag blev sjukskriven första gången.

Ja, man gör sig själv en otjänst genom att jämföra på det sättet. Med hjärntrötthet innebär "trött efter jobbet" tex att jag kan vara för trött för att orka äta ens om någon ställer mat framför mig, eller "för trött för att kunna sova".

För mig är tyvärr att rida något som kräver lite mer än normalenergi. Träna hade varit fantastiskt om det hade funkat, men det är flera år sedan det gick utan att haverera helt. Men jag kan sköta ett tämligen avancerat jobb (på deltid) numera, och det är mer än någon trodde för lite mer än ett år sedan.

 

[Sassy]

Har man generellt energibrist måste man ju tänka mycket mer i förväg. En dålig dag dealar jag med genom att det finns något gott färdigt att värma i frysen, och sen vila under en filt med djuren. I mesta möjliga mån försöker jag också släpa mig utomhus om så bara ner till odlingen och titta på hur det växer på sommaren, eller som nu ut för att titta på ljuset i snön.

Sen får man försöka pussla in positiva saker på dagar när man preppat för att ha ork, så att tillvaron inte bara handlar om att överleva tills imorgon.

 

[Pilot]

Det är svårt att må dåligt och ha en bra lägsta nivå.
Samtidigt som jag förstår att man kan behöva ha lite press för att inte bli helt imobil så var det första friskhetstecknet för mig att jag blev uttråkad.
Det tog nästan ett år av att vila/sova/ligga på soffan innan jag fick ett sug av att vilja göra saker. Det hände såklart att jag gjorde saker ändå, främst för att vara artig/inte orkade ta konflikten. Men att göra något några timmar kunde ta mig två dygn av att nästan sova nonstop innan jag kom upp till min redan låga nivå. (Grät ofta inför "aktivitet".)

Tycker i grunden om att vara ute och gå med hundarna eller träna djur, så för mig var den stora svårigheten att tillåta mig själv att vara sjuk och inte ta åt mig all press från närstående.
Det var mycket prat om att ha rutiner och jag förstår att det är av välmening, men jag behövde verkligen bara vila när min hjärna tillät mig.

 

[Habina]

@Fiorano som lite uppmuntran/jämförelse.

Jag mår bra just nu. Livet flyter på okej bara jag ignorerar all dum snö. Jag sover bra, äter regelbundet och rör på mig.

Idag har jag varit till kontoret och jobbat hela dagen. Åkt buss dit och hem. Som vanligt vet jag att när jag haft en sån dag med för mycket intryck så är det sängen som gäller.

Jag har legat och surfat/läst/slumrat i ett par timmar nu och försöker peppa mig själv att orka hälla upp fil så jag får i mig ”middag”.

Imorgon jobbar jag hemifrån och då kommer jag ha en helt annan ork när arbetsdagen är slut. Jag har vant mig vid att livet är såhär, även om jag ibland kan sakna de där åren när jag körde totalt slut på mig själv, för då kändes det som att jag var ”som man ska”.

Jag tycker du gör massor med saker som jag aldrig skulle orka. Bara klinikbesöket häromdagen skulle göra mig sängliggandes i några dagar…

 

[Lilla]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

För mig är det mils skillnad på låg och depression och framförallt hjärntrötthet.
Men sen är man olika. För mig är räddningen när jag mår dåligt (ej hjärntrött) jobb och motion. Det är liksom min medicin.

 

[Anna]

Bakar eller lagar mat - gärna något som kräver lite engagemang av mig, ordentlig knådning eller en risotto jag måste stå och röra i eller så. Spelar Travel Town på telefonen och löser New York Times korsord på densamma, helst liggande i sängen eller soffan med podd i bakgrunden.

Har en tendens att tröstshoppa också men bara på Vinted och nästan bara till lilltjejen som ju både växer ur och sliter ut kläder så det är inte hela världen. Piggar upp för stunden gör det ju onekligen.

 

[mysboll]

Om det är riktigt illa så är det en iskall dusch och flygplansläge på telefonen efter jag kollat hur tågen går..

Är jag bara lite ”smådeppig” så försöker jag äta något gott och enkelt och allmänt skämma bort mig själv. Det händer oftare än det förstnämnda som tur är.

Jag var djupt deprimerad under hela gymnasiet. Visste knappt vilken kurs jag gick. Att jag gick ut med fulla betyg och 100% närvaro är typ ett mirakel. Men efter studenten så föll jag som en sten och sen sov jag i princip dygnet runt i tre år. Sen ”tvingade” min kompis mig att söka jobb där hon jobbade. Hade jag inte fått det jobbet så hade jag nog legat kvar i sängen fortfarande..

Jag hamnar väldigt lätt där nere igen. Det räcker att livet går emot mig lite så blir det becksvart. Men jag kämpar för att hålla mig över ytan.

 

[Nevermind]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Jag orkar inte egentligen, men jag blir knäpp av att sitta still och får bara ännu mer ångest då. Inte så sunt, men jag har hanterat ångest med att jobba ännu mer och sysselsätta mig konstant vilket fått mig nära/till utbrändhet...

 

[Oh_really]

Jag blir helt förundrad över vad alla ORKAR när ni är låga... Gå promenader, städa osv är sånt jag behöver en BRA dag för att göra. Nu är jag visserligen sjukskriven för depression och hjärntrötthet men det blev väldigt tydligt hur lite jag gör i min "normalenergi".

Ja ja, bröt ihop lite igår lyckades åtminstone stävja två ångestattacker som höll på att ta över mig. Det är en win! Kramade lilla hund extra och lyckades tömköra en häst igårkväll.

Usch vad jobbigt. Jag tror det är väldigt stor skillnad i begreppen "låg" och klinisk depression och hjärntrötthet. Jag tänker att när man är låg så har man kvar förmågan att göra något, trots att det mentalt kan kännas meningslöst, men om man är sjukskriven så har ju en läkare skrivit ett intyg på att man inte kan aktivera sig på samma sätt och behöver vila.

Får du någon hjälp? Vad säger psykolog? Får du någon form av rehabkontakt som kan ge dig verktyg anpassade för dig? Tur att hundvalp och häst hjälper

 

[clusia]

Saker som gör att jag mår bättre på riktigt är träna riktigt hårt, prata med en vän, ha spa-dag hemma, gosa med en katt eller ligga på soffan framför någon sportsändning. Ofta behöver jag bara tystnaden ett tag och få vara låg och deppig. Då brukar det vända ganska snabbt.

Saker jag gör på riktigt när jag är deppig, tjuvröker och sover.

 

[Fiorano]

Usch vad jobbigt. Jag tror det är väldigt stor skillnad i begreppen "låg" och klinisk depression och hjärntrötthet. Jag tänker att när man är låg så har man kvar förmågan att göra något, trots att det mentalt kan kännas meningslöst, men om man är sjukskriven så har ju en läkare skrivit ett intyg på att man inte kan aktivera sig på samma sätt och behöver vila.

Får du någon hjälp? Vad säger psykolog? Får du någon form av rehabkontakt som kan ge dig verktyg anpassade för dig? Tur att hundvalp och häst hjälper

Psykologen jag hade sa att han inte ville fortsätta med mig för att "du vill inte ha hjälp". Baserat på att jag var lösningsorienterad och inte ville sätta mig och "känna ångesten". Kuratorn innan dess som jag pratade med i samband med när jag fick en häst jag sålt reklamerad sa att jag nog faktiskt fick sätta mig ner och fundera över min skuld i den affären.

Efter dessa två upplevelser känner jag bara att allt ändå är mitt fel att jag mår som jag gör. Så nästa psykolog/kurator kommer bara bekräfta alka fel jag gör. Orkar inte det.

Jag vet att jag är självdestruktiv i synnerhet för stunden så överhandlar jag för att jag TROR att saker (ekonomin) magiskt ska bli bättre. Istället för att komma ikapp gräver jag mig djupare. Det är orimligt att köpa en hund när en skatteskuld ska betalas, det är orimligt att ha två hästar när de kostar mer än vad jag får ut av fk. Allt är orimligt.

Det är så enkelt att rationellt se vad som borde göras osv för att jag skulle leva "ett bättre liv". Men utan hästarna skulle jag aldrig ta mig ur sängen. Utan hunden skulle allt kännas ännu mer meningslöst. För saken är att utan att dessa djur vill jag inte finnas.

 

[Gryning]

Istället för att komma ikapp gräver jag mig djupare. Det är orimligt att köpa en hund när en skatteskuld ska betalas, det är orimligt att ha två hästar när de kostar mer än vad jag får ut av fk. Allt är orimligt.

Det är så enkelt att rationellt se vad som borde göras osv för att jag skulle leva "ett bättre liv". Men utan hästarna skulle jag aldrig ta mig ur sängen. Utan hunden skulle allt kännas ännu mer meningslöst. För saken är att utan att dessa djur vill jag inte finnas.

Hej, jag är nyfiken- menar du att du inte säljer hästar och hund trots dålig ekonomi och skulder?

Tror du verkligen att du inte kan finna glädje alls utan hästarna?

 

[Fiorano]

Hej, jag är nyfiken- menar du att du inte säljer hästar och hund trots dålig ekonomi och skulder?

Tror du verkligen att du inte kan finna glädje alls utan hästarna?

Precis så. Jag håller mig typ flytande ekonomiskt, men lever bokstavligen konstant på ruinens brant. Inga betalningsanmärkningar osv, men det är för att jag nånstans lyckas hålla mig över den ytan.

I samband med att jag skadade mig för några år sen kunde jag inte ha häst under ett par månader. Att leva det livet är inte ett alternativ. Det är hela min person.

När min förra hund somnade in i början av november förra året tänkte jag vara utan hund ett tag. Men det gick inte. Att skaffat nya lilla hunden var för mitt mående helt rätt beslut.

 

[Sassy]

Psykologen jag hade sa att han inte ville fortsätta med mig för att "du vill inte ha hjälp". Baserat på att jag var lösningsorienterad och inte ville sätta mig och "känna ångesten". Kuratorn innan dess som jag pratade med i samband med när jag fick en häst jag sålt reklamerad sa att jag nog faktiskt fick sätta mig ner och fundera över min skuld i den affären.

En central del i ångestbehandling (såvitt jag vet, det kan ju ha ändrats sedan jag pluggade psykologi) är ju just att sluta upp med att direkt hoppa till "lösningar" eftersom det är ett sätt att underhålla ångesten. Det brukar psykologen berätta när man börjar i behandling. Hur tänker du kring det? Om det är något du verkligen inte vill ta tag i (åtminstone inte nu), så kommer ju tyvärr inte den typen av terapi hjälpa dig.

När jag hade som sämst ork var det inte tal om att börja med terapi, just för att det faktiskt är rätt tufft ibland. Det fick komma senare, när jag landat tillräckligt för att orka deala med med mig.

(Och jag kan verkligen rekommendera att våga prova acceptansbaserad terapi när du har ork för det. Jag hade verkligen ett stort motstånd mot hela konceptet, och det är fortfarande långt ifrån enkelt alltid, men det ÄR väldigt verkningsfullt, framförallt om man måste dras med saker som man faktiskt inte kan ändra i grunden.)

 

[Oh_really]

Psykologen jag hade sa att han inte ville fortsätta med mig för att "du vill inte ha hjälp". Baserat på att jag var lösningsorienterad och inte ville sätta mig och "känna ångesten". Kuratorn innan dess som jag pratade med i samband med när jag fick en häst jag sålt reklamerad sa att jag nog faktiskt fick sätta mig ner och fundera över min skuld i den affären.

Efter dessa två upplevelser känner jag bara att allt ändå är mitt fel att jag mår som jag gör. Så nästa psykolog/kurator kommer bara bekräfta alka fel jag gör. Orkar inte det.

Jag vet att jag är självdestruktiv i synnerhet för stunden så överhandlar jag för att jag TROR att saker (ekonomin) magiskt ska bli bättre. Istället för att komma ikapp gräver jag mig djupare. Det är orimligt att köpa en hund när en skatteskuld ska betalas, det är orimligt att ha två hästar när de kostar mer än vad jag får ut av fk. Allt är orimligt.

Det är så enkelt att rationellt se vad som borde göras osv för att jag skulle leva "ett bättre liv". Men utan hästarna skulle jag aldrig ta mig ur sängen. Utan hunden skulle allt kännas ännu mer meningslöst. För saken är att utan att dessa djur vill jag inte finnas.

På ett vis kan jag förstå själva tankegången. Så länge jag känt till dig så har du verkligen brunnit för dina hästar, det är ju därför jag följt dig, för att du lägger ned hela din själ på det, och jag har väl haft tendenser åt det hållet också men kanske inte riktigt fullt ut som du haft. Jag kan faktiskt tänka mig att hela din identitet slås sönder, om du blir utan hästar, för alla som känner dig on line kopplar ihop dig med det. Så på ett sätt så dör ju faktiskt den Fiorano som vi känner henne. Det blir en existensiell kris och identitetskris. Du har en viss status inom ridsporten också, och får medialt genomslag för dina åsikter. Så det är en stor del av dig. Vem är du annars?

MEN tittar man på vetenskap och forskning så brukar folk må bättre när de väl kommit över krisen och står på andra sidan. Man har bland annat tittat på personer som förlorat viktiga kroppsdelar i olyckor eller sjukdom, och följt dem över tid, och många uppger att de är lyckligare efter olyckan än före. Krisen är smärtsam och tvingar en till självreflektion, och ger insikter, och med tiden kommer det fram nya sidor hos en själv man inte visste att man hade, för att ens tidigare identitet och kostym var för liten och allt rymdes inte. Så jag tror jag förstår vad psykologen menar med att det kan vara viktigt att stanna kvar och känna ångesten. Ibland kan man försöka undvika ångest, men det blir svårt långsiktigt att försöka tillverka mer lycka för att komma undan. Då får du ett spöke som jagar dig och du flyr ständigt med inköp eller aktiviteter du inte riktigt har energi eller råd med. Det funkar några år men blir jobbigt i längden.

Så jag vill bara säga att kanske löser saker sig ekonomiskt, jag håller alla tummar för det, men om det inte gör det, så är jag säker på att du kommer att klara av den krisen, och kanske även hitta nya saker hos dig själv som inte fått kliva fram, när du bara fokuserade på ridsporten. Du kanske slutligen till och med upptäcker att det är jävligt skönt att få vara något annat än en hästtjej. Eller så styr du upp ekonomi och jobb och hälsa, tar några djupa andetag, och köper en liten barbieponny igen

 

[Rosett]

Jag är alltid låg. Har depression/dystymi. Brukar tänka att det kanske blir bättre i morgon, vilket det aldrig blir men om jag tänker riktigt mycket så kanske det funkar nån gång.