Jag tänker väl att man är mer självständig, både inom att ta hand om hästen och rida den. Sen att man klarar av att rida olika typer av hästar, pigga, heta som sega osv i alla gångarter och gärna reder ut det om hästen busar till det.
Jag vet om några fall där personer ridit på snälla hästar på ridskolan som inte gör en fluga för när, sen köper de egen häst som hittar på allt möjligt och i värsta fall reder de inte ut det. Jag tror det är bra att ha varit med om hästar som bockar och hittar på annat innan man ens funderar på att köpa en egen häst (såvida den inte passar en nybörjare förstås).
Rätt svårt egentligen vart gränsen går. Jag skulle nog säga att man känner nog dels lite själv också, när jag fick mer självförtroende i ridskolestallet och redde ut att rida olika hästar på lektion i alla gångarter, då var jag inte per definition nybörjare längre.
Sen skulle jag nog påstå att nybörjare när det gäller att köpa en egen häst är något annat än när man slutar va nybörjare på ridskolan.