Nyponblomman
Trådstartare
Dagens byte gick inte speciellt bra alls.....
Han hade inte gjort nåt på jobbet i natt så det var en hel del att göra på morgonen och han mest yrade runt. Sen kom den där frukost stunden....där vi ena stunden pratade om jobbet och ena stunden satt tysta. Han försökte påpeka saker som att han var duktig som gjort det ena och det andra så jag slapp varpå jag påpekade att det var hans ansvar och inte mitt eftersom jag inte har tillgång till just det systemet eftersom jag inte jobbar natt. Varpå han svarade upp att så var det inte och jag påpekade att vi talat med chefen om det en månad tidigare vid ett tillfälle och att han borde komma ihåg det.... Han förklarade sen det ena efter det andra för mig om jobbet, ljög och försökte manipulera, varpå jag gjorde mitt bästa att hålla mig så neutral som möjligt trots att jag kokade inombords.
Han har haft en vass underton mest hela morgonen och ville uppenbarligen att jag skulle släppa iväg honom tidigare än hans pass var slut som en del andra gör ibland på helgerna och när han väl åkte (vi stannar hos en vårdtagare på vägen hem från jobbet som alltid hör av sig och är upprörd över att vi inte kommer dit tidigare än utsagd tid, där även vårt pass avslutas) så förklarade han att det var mitt fel att vårdtagaren var upprörd för att han inte kommit tidigare varpå jag svarade att vi fått direktiv från chefen att vi får inte släppa allt och åka dit tidigare och att det alltid är såhär. Jag vet att han vet om det men han fortsatte hävda ilsket att det var mitt fel och sa med ett hånfullt leende att "vi ses på söndag kväll" när han gick......
Sen kom en situation där jag var tvungen att ringa honom ang en sak på jobbet, han var inte direkt trevlig och när jag även påpekade att han inte får skriva i delar av mina signeringar på signeringslistorna så jag som kommer efteråt drabbas av det så blev han arg, varpå jag snabbt hänvisade till att han borde vara tacksam att jag sa det till honom i stället än att gå direkt till chefen (det funkar av nån anledning så här på mitt jobb, man försöker själv först, sen kan man gå till chefen) men om det är ett problem så går jag direkt till chefen i stället och då ändrade han attityden.
Vi har flera specifika situationer på jobbet just nu som gör att vi måste stämma av med varandra nogrannt vid bytena och verkligen gå igenom flertalet saker. Jag tycker det känns oerhört påfrestande när jag märker av hans attityd även på jobbet.
Inte blev det bättre av att jag fick be en kollega ta och informera vidare vissa saker eftersom han inte lyssnar på mig. Jag mötte även en annan kollega på vägen hem och då var jag helt slut både fysiskt och psykiskt och när hon frågade hur bytet gått orkade jag inte riktigt hålla fasaden längre och sa att det gick inte alls så bra och att han var lite arg....
Så jag sitter här och är helt slut, önskar att jag inte sagt nåt till ena kollegan om att han inte vill lyssna på mig och till den andra om att bytet inte gått bra och att han var lite arg....... har lyckats vila en halvtimme ungefär men känner mig helt slutkörd. Ska försöka ta mig ut och gå eller rida om en stund. Springa kommer kroppen aldrig orka i dag fastän jag säkert skulle behöva det.
Han hade inte gjort nåt på jobbet i natt så det var en hel del att göra på morgonen och han mest yrade runt. Sen kom den där frukost stunden....där vi ena stunden pratade om jobbet och ena stunden satt tysta. Han försökte påpeka saker som att han var duktig som gjort det ena och det andra så jag slapp varpå jag påpekade att det var hans ansvar och inte mitt eftersom jag inte har tillgång till just det systemet eftersom jag inte jobbar natt. Varpå han svarade upp att så var det inte och jag påpekade att vi talat med chefen om det en månad tidigare vid ett tillfälle och att han borde komma ihåg det....
Han förklarade sen det ena efter det andra för mig om jobbet, ljög och försökte manipulera, varpå jag gjorde mitt bästa att hålla mig så neutral som möjligt trots att jag kokade inombords.Han har haft en vass underton mest hela morgonen och ville uppenbarligen att jag skulle släppa iväg honom tidigare än hans pass var slut som en del andra gör ibland på helgerna och när han väl åkte (vi stannar hos en vårdtagare på vägen hem från jobbet som alltid hör av sig och är upprörd över att vi inte kommer dit tidigare än utsagd tid, där även vårt pass avslutas) så förklarade han att det var mitt fel att vårdtagaren var upprörd för att han inte kommit tidigare varpå jag svarade att vi fått direktiv från chefen att vi får inte släppa allt och åka dit tidigare och att det alltid är såhär. Jag vet att han vet om det men han fortsatte hävda ilsket att det var mitt fel och sa med ett hånfullt leende att "vi ses på söndag kväll" när han gick......
Sen kom en situation där jag var tvungen att ringa honom ang en sak på jobbet, han var inte direkt trevlig och när jag även påpekade att han inte får skriva i delar av mina signeringar på signeringslistorna så jag som kommer efteråt drabbas av det så blev han arg, varpå jag snabbt hänvisade till att han borde vara tacksam att jag sa det till honom i stället än att gå direkt till chefen (det funkar av nån anledning så här på mitt jobb, man försöker själv först, sen kan man gå till chefen) men om det är ett problem så går jag direkt till chefen i stället och då ändrade han attityden.
Vi har flera specifika situationer på jobbet just nu som gör att vi måste stämma av med varandra nogrannt vid bytena och verkligen gå igenom flertalet saker. Jag tycker det känns oerhört påfrestande när jag märker av hans attityd även på jobbet.
Inte blev det bättre av att jag fick be en kollega ta och informera vidare vissa saker eftersom han inte lyssnar på mig. Jag mötte även en annan kollega på vägen hem och då var jag helt slut både fysiskt och psykiskt och när hon frågade hur bytet gått orkade jag inte riktigt hålla fasaden längre och sa att det gick inte alls så bra och att han var lite arg....
Så jag sitter här och är helt slut, önskar att jag inte sagt nåt till ena kollegan om att han inte vill lyssna på mig och till den andra om att bytet inte gått bra och att han var lite arg.......
har lyckats vila en halvtimme ungefär men känner mig helt slutkörd. Ska försöka ta mig ut och gå eller rida om en stund. Springa kommer kroppen aldrig orka i dag fastän jag säkert skulle behöva det.
