Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

[Ciilia]

ras?
Alltså tävlat första lydnad med en lite svårare ras och sen bytt? Vad hade du för ras först och vad bytte du till? Vad märkte du för förändringar?

 

[Priscilla]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag hade en kooikerhondje tidigare som jag tävlade lydnad med, vi hann få LP1 och starta klass 2 en gång innan jag gav upp med honom. Han var väl inte "svår" på det viset att han hade svårt att lära sig saker. Svårigheten med honom låg i hans bristande föremåls/matintresse (han var extremt svårbelönad), och att han lätt tappade intresset när saker blev för enformiga. Ingen uthållighet och väldigt beroende av dagsform (ena dagen gick han som en pärla, nästa dag ville han hellre nosa kissfläckar).

Sedan köpte jag en jaktgolden och började träna lydnad med. Det jag märkte var att det inte alls var som att åka räkmacka, som jag hade trott
Han har jäkligt mycket föremålsintresse, kamp och vilja. Men att styra upp det är inte alltid självklart, att hitta en jämn aktivitetsnivå så man inte har en hund som exploderar/faller ur position av galenskap. Min gamla hund var mycket mer stabil, han gjorde det han skulle och han blev aldrig "för glad".
Men det jag själv tycker är ju så klart att det är bra mycket roligare att jobba och träna med en hund som verkligen vill och tycker det är kul, och där belöningarna inte behöver bli så översvallande för att duga. Så sammanfattningsvis får jag väl säga att förändringarna jag märkte var väl att andra egenskaper på hunden ger helt andra förutsättningar- både positiva och negativa

 

[MiniLi]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Vi kom aldrig ut på tävling men jag försökte träna inför tävling med min ridgeback. Gav dock upp för jag tappade motivationen när det gick så långsamt och svårt.

Köpte mig en aussie istället och ALLT ändrades. Jag fick en hund som visserligen ställer väldigt mycket mer krav men som i gengäld ger allt tillbaka.
Jag behöver aldrig tänka "hur ska jag få henne att vilja göra det här?". Hon har motivation så det räcker och blir över utan min inblandning.
Däremot så har jag ju också mycket mer hund att hantera. Det är inte alls lätt att hitta balans med så mycket vilja och explosivitet, jag har fått kämpa massor med att framförallt hitta rätt stämningsläge.
Sen får jag också se till att alltid ligga före henne. Hon reagerar så jäkla snabbt och då gäller det att vara med om det ska bli rätt.

Jag har valt att gå mycket kurser och privatlektioner för duktiga tränare, helt enkelt för att lära mig göra rätt från början. Jag gör fortfarande misstag som ställer till med bekymmer men har också hittat verktyg för att få saker att funka bra.

Är väldigt glad över min tokhund iallafall

 

[paradox]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

KL

Jag är iof fortfarande väldigt aktiv och tävlar med min "udda" ras, men jag tror vi passar här ändå

Jag har en japansk spets som blir fem år i mars. Vi tävlar just nu Lkl3, med reella förhoppningar om uppflytt till Elit. Uppflyttade till lägre klass spår, och planerar start till våren. Tävlar också agility, om än mkt sporadiskt pga jag prioriterar andra grenar..


Jag köpte mig en en kelpie när jappen var ca 2,5 år, och visst är det skillnad!

Största skillnaden jag upplever är att jappen gärna bestämmer sig för hur ett moment ska se ut, och håller fast vid det.

Han lär sig alltså moment väldigt fort, men kanske lite slarvigt, eller inte tillräckligt snabbt osv. Och att nöta och förbättra, eller lära om helt, tar VÄLDIGT lång tid. Vi har sedan vi började med KL1 för 3,5 år sedan lyckats jobba upp våra lägganden under gång från snitt 7,5 till snitt 8,5 som exempel..

Kelpien har ju rappheten i sig, vilket inte jappen har på samma sätt.

Kelpien däremot är mycket mer påverkbar. Han har också mkt lättare att koncentrera sig, och är uthålligare i lydnaden.

Även i brukset märks skillnad, om än inte jättestor i spåret (som jag tävlar med båda) eftersom jappen är riktigt duktig och högmotiverad. Men, han kommer ha problem med tiden, framför allt i tuffare terräng.

Kelpien har ju såklart även fördelar i t ex uppletade av den enkla anledningen att han har längre ben och då täcker mer terräng. Han orkar mer, både mentalt och fysiskt. En annan stor skillnad är att kelpien har en mkt välfungerande på och avknapp, och kan hushålla med resurserna, medan jappen kan bränna allt i buren innan det är hans tur...


Men den största skillnaden är nog ändå den hos jappen när han fick konkurrens! Det har gjort under för hans motivation och arbetsvilja

 

[paradox]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Måste också tillägga, precis som Priscilla är inne på lite; det är inte allt som blir lättare! Som sagt, jappen lär sig ett moment snabbt, och sedan sitter det. Inga överraskningar, kan han det så gör han det. Med kelpien är det lite mer spänning i tillvaron.. I hans jakt på att göra mig nöjd tänker han ibland lite väl mycket (och ibland lite väl lite..) och det kan bli lite olika varianter på det mesta

Något som jag också har haft "problem" med, är det faktum att jappen är väldigt lätt-tränad så tillvida att det enda som krävs är godis, en klicker och god tajming. Hade lika gärna (och antagligen bättre) kunnat tränas av en robbot. För honom är det enkelt + och -. Det fick jag godis för, det fick jag inte godis för. Hur jag agerar eller känner spelar ingen roll. Jag kan bli vansinnig på honom (inte för att han gör fel i moment, men han hade en tendens att dra fram till andra hundar som yngre t ex), och bara jag viftar med en godis 3 sek senare är han lika glad och på igen.

Kelpien däremot är superkänslig för mig och hur jag känner. Nästan alla problem vi har haft har i botten varit attitydproblem hos mig. Har jag belönat utan att vara helt nöjd, eftersom jag t ex vill ha upp belöningsfrekvensen, har vi snabbt fått problem. T ex att han inte springer till rutan, för jag är ju ändå alltid lite missnöjd med hans position, eller när han vägrade lämna min sida för att hämta apportbocken eftersom jag ändå tyckte att gripandet var lite för långsamt..

 

[Milosari]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Inte ovanlig eller svår ras, men svår hund. Gamla tävlingshunden är en riktig betongskalle, måttligt intresserad av att samarbeta, stor och klumpig i formatet. Extremt hög aktivitetsnivå och ingen avknapp. Men en aldrig sinande arbetslust och hög koncentrationsförmåga. Bytte till kelpie, största skillnaden är samarbetsviljan. Det är en fantastisk känsla när man hund som verkligen bryr sig om jag blir glad eller inte. Jag kan inte klaga på snabbheten heller och i vardagen är han enklast tänkbara. Mitt exemplar har dock det lite svårt med koncentrationsförmågan och stör lätt ut. Jag kan inte heller köra riktigt lika många repetitioner på rad och aldrig tappa humöret för det är en känslig liten hund. Men jag tror vi kommer längre, han är mycket noggrannare i både spår och lydnad, och framförallt så är det lite roligare med en hund som vill samma saker som jag vill.

 

[Milosari]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Ja, jag tror att många kelpies är så signalkänsliga så man måste verkligen känna glädjen för att hunden ska uppfatta dig som glad. Häromdagen svor jag en lång ramsa över ett mail från CSN och när jag vänder mig om ser jag en mycket olycklig hund som tror att jag är arg på honom. Snabbt åtgärdat dock . Men den gamle fick man liksom stå och gapa på i flera minuter innan han ens övervägde möjligheten att det var honom jag var lite irriterad på.

 

[paradox]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Ja, och sedan jag insåg det har problemen löst sig på löpande band

Känner igen det där. Om jag suckar irriterat över att.. vadsomhelst.. så undrar min genast vad han gjort för fel den här gången. När faktum är att han väldigt sällan gör något fel

 

[Ciilia]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Åh vad jag känner igen det där! Har ju en keeshond och han är inte snabb i sina läggandet, eller jag tycker han var det förut. Och han lär sig snabbt, men på sitt vis. Svårt att lära om ibland...Kul att läsa skillnaderna...

För min kees är likadan, skulle kunna slänga ner honom i backen (nu gör jag INTE det) och han skulle knappt ta åt sig om nåt gick fel i träningen. Jag måste typ gapa på honom när han gör fel för att han ska förstå, använder jag samma tonläge som kompisen och hans tollare så händer inget...

 

[JG]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag gick från en schipperke som bet mig i armen till en jaktgolden som apporterar den?

Skämt å sido. De största skillnaderna jag upplever är att med schipperken så lärde man in ett moment på ganska kort tid sen satt det i ryggmärgen på henne, med min jaktgolden går inlärningen jättefort men det räcker att jag belönar fel två gånger så kan jag ha börjat forma om momentet. Han är med på alla noter och således väldigt lätttränad medans schipperken hade skakat på huvet och frågat vad jag pysslade med om jag tex ville ändra om något med rutan.

Schipperken låg ständigt i hög förväntan och viss stress pga glädjen att arbeta medans jaktgoldens glädje att arbeta visar sig i att han alltid har en fantastisk attityd och en ständigt viftande svans inför vilken uppgift som helst. Magisk!

Genomgående för båda är att de går att belöna dem med vad som helst och att de verkligen älskar varje uppgift, om än på olika sätt.

 

[skrabbe]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag bytte inte ras för att lättare kunna komma nånvart i lydnanden. Men iallfall, jag har en dansk/svensk gårdshund som jag tränat och tävlat lydnad med, vilket inte alltid varit det lättaste, det är en väldigt egensinnig och envis herre jag har Men förra året fyllde han tio och är pensionär sedan länge, så då bestämde jag mig för att skaffa en ny hund. Valet blev en dvärgpinscher och det märks inte skillnad alls i lydnaden

Ibland funderar jag på att skaffa en ras där man faktiskt kommer någonvart i lydnaden och kanske till och med vinner lite, så näst hund blir kaaaaanske en labbe, men risken är stor att det blir någon liten egensinnig galenpanna istället, jag är helt enkelt för fäst vid den typen av hund, och jag gillar utmaningar. Vinna är inta allt, mina hundar ger mig så mycket mera än pokaler och ära. Det som är så kul när man jobbar med en "svår" ras är att det känns extra bra när man faktiskt vinner, om det så bara är ett 1:a pris i LK1. Dessutom har man aldrig en tråkig stund när man tränar, för även om ens hund inte gör allt "by the book" har de alltid en räv bakom örat och kan hitta på någont helt annat än det man tänkt sig, och då kan man ju bara inte låta bli att skratta.

 

[HeddaVovven]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Bytt från tollare till kelpie och skillnaden är som natt och dag!

Tollaren har en hel del skärpa, dålig samarbetsvilja och ett stort ägande. Lägg till dåliga gripande och skotträdsla så har du den optimala hunden! Det tog över tre år att lära henne att springa till rutan. Men, har hon väl lärt sig så sitter det där! Vi fick sällan tior på tävling men inte heller nollade vi så ofta (förutom fjärren som hon inte kan).

Kelpien är samarbetsvillig mjuk och följsam men väldigt känslig för min sinnesstämning. Vi har redan kommit mycket längre i både lydnaden och brukset än vad tollaren någonsin nådde upp till. Vi kör både lydnad och spår, sök och rapport. Sedan så stöter vi såklart hela tiden på problem men oftast så fixar det sig när man väl hittat lösningen.

 

[vallhund]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Nä men Bruks, en vän tog upp sin Staffe till Elit Spår o Sök, sen skaffade hon sig en ny Staffe, efter mycket detektivarbete.

 

[MrsScabtree]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Ja, jag tror att många kelpies är så signalkänsliga så man måste verkligen känna glädjen för att hunden ska uppfatta dig som glad. Häromdagen svor jag en lång ramsa över ett mail från CSN och när jag vänder mig om ser jag en mycket olycklig hund som tror att jag är arg på honom. Snabbt åtgärdat dock . Men den gamle fick man liksom stå och gapa på i flera minuter innan han ens övervägde möjligheten att det var honom jag var lite irriterad på.

Så är min schäfertik precis. Jag kan spela glad, men jag kan inte lura henne.

TS:

Jag kör westie och schäfer om vartannat och tycker att skillnaden är helt enorm.

Westien är ruskigt lätt att lära, han tänker mycket själv, men kan ha lite svårt att sansa sig och bli precis i ett moment. Han tröttnat lätt vid många repetitioner så att hålla träningen levande och inte nöta för mycket är viktigt för att det ska funka med honom. Oftast är han mycket lättmotiverad då han älskar bus med mig, att äta och att leka med leksaker, men har han bara ingen särskild lust en dag får man inte ut något av att träna. Där gäller det att balansera upp så att man inte råkar nöta en gång för mycket, jag tränar hellre för lite så att han ska tänka "attans att vi inte kör lite mer" än råkar övergöra något. Generellt är han dock en väldgt lätt hund att träna med. Han är inte särskilt signalkänslig och gör mig oftast på gott humör efter ett träningspass om jag har känt mig lite muttrig.

Schäfertiken är blandad i sin inlärningsförmåga. Hon är inte särskilt självständig, helt okej i förigheten men har dock god motivation till att jobba och går oftast bra att "nöta" på. Hon är dock signalkänslig och går inte att lura om jag är sur en dag och kan således gå ner sig lite, som CillaMs hund är hon dock lätt att "jobba upp" igen, föremålsintresset är enormt hos henne. Hon är en trevlig hund att träna med, jag känner dock att jag passar bättre med hundar som har en lite mer oberoende attityd rent träningsmässigt. Samtidigt känns det otroligt kul att ha en hund som lyssnar på minsta signal och som gör att jag verkligen få fundera på hur jag för mig och vad jag gör. Det är nyttigt och gör att jag får ställa krav på mig själv som förare

 

[Jenka]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Kl
Första hunden dvärgschnauzer, andra aussie. Hon är dock bara 3.5 månad än så länge.

Helt annorlunda! Visst lär väl svårigheter också komma men jag får mycket gratis genom att slippa kämpa för att motivera henne, vilket större delen av träningen med första hunden alltid går ut på.

 

[Brandgul]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Det där är helt underbart! Min gamla hund kunde alla ord. Icke situationsbundet.

Mina kära kusin älskade att leka med henne. Min kusin är helt ovan vid hundar. Men hur hon är gjorde, sa hon bara rätt ord fick hon min hund att dansa efter hennes pipa :-) Då var jag faktiskt lite stolt över att hon kunde allt det, att jag inte lärt in allt bara av att röra mig på ett visst sätt se en viss plats.

 

[Brandgul]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Min kompis bytte från labrador och slch + cert i bruks, till schäfer och start på sm i bruks.

 

[AgentCarter]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag har gjort tvärt om...
Bytte en startklar brukshund (briard) mot en dvärgschnauzer som inte kunde någonting.
Behöver jag ens förklara att det har varit väldigt jobbigt? Från att ha en hund där inlärningen på fot gick på 15 min till en som fortfarande efter ett halvår lägger sig på sitt?
Min kille är ändå väldigt lätt tränad för rasen har jag fått höra, dock så går det inte alls träna på samma sätt utan det är högst 5 min annars låser det sig för honom.
Tyvärr tar det mycket på min motivation att jag inte lyckas hitta någonting som fungerar. Dock har hunden fantastisk mentalitet och passar oss som barnfamilj mycket bättre än briarden.

Samtidigt som briarden försökte jag mig på att aktivera sambons stövare, han sprang åt andra hållet när jag sa sitt
Men jag har aldrig sett en hund med en sådan spårförmåga!

 

[yennork]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag har gjort ungefär samma sak, gått från att träna lydnad med schäfer till att träna med dvärgpudel. Eller, för att uttrycka det lite annorlunda, från en hund med medfödd förighet och will-to-please till två små som anser att förigheten ska ligga hos matte...

Inte för att pudlarna inte är väldigt lättlärda, men det ska handla om saker de tycker är roliga! Lydnad där man ska gå och gå är urtrist, men lyckligtvis hittade jag rallylydnaden. Där händer det saker hela tiden och man får uppmuntra hur mycket som helst!

Men jag kan inte drilla pudlarna som jag kunde med schäfern...när jag bad henne att göra om ett moment för tredje gången var det "Ja matte, genast matte!" medan pudlarna tycker jag tjatar och antingen ignorerar mig eller surar...

 

[Ciilia]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Intressant att läsa om alla som har bytt åt det ena eller andra hållet. Anledningen till att jag frågar är ju att jag själv får frågan ibland om jag inte ska byta ras, jag som gillar att träna och ändå tränar rätt ofta. Jag vet att jag och min kees inte kommer att tävla på SM i lydnad, men jag har inte det målet. Utan mitt mål nu är att ta oss upp i trean och förhoppningsvis även tävla i elit nån gång, så länge han får vara frisk. Jag har ingen erfarenhet utan detta är min första hund och vi började när han var ungefär 2 år. Han passar väldigt bra i vårt liv, med barn och kan ta det lungt en dag, men det får inte bli för många dagar med helt paus, det gillar han inte. Han gillar att träna. Men hade en träningskompis som sa det till mig häromdagen, tänk om du hade en annan ras, då skulle du ha varit i trean redan nu...och det kanske är så...

Men samtidigt kan jag tänka, tänk om man skulle till nästa hund skaffa sig en "bättre lämpad ras"och det ändå inte skulle funka och man inte skulle komma nånstans? För då känns det ju som jag skulle kunna haft en kees till i såna fall...Nu ska jag inte skaffa nån mer hund på några år, men tankarna finns om hur jag ska göra nästa gång....