Nån som flyttat fast det inte känts hundra?

[Vilsensjäl.nu]

Hejhopp.
Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite, har snurrat på jorden i 20 år så misstänker att någon har snurrat lite fler varv än jag.
Snart blir jag knäpp om jag inte redan blivit det.
Har varit tsm med min kille på distans i ett år, och har nu fått ett jobb erbjudande, Saken är den att jag känner mig väldigt osäker på om jag ska flytta eller inte, 150 mil bort. Jag älskar honom så sjukt mycket och vill verkligen inte förlora honom men jag vet inte om han är den rätta. Vi har gjort slut en gång och var så kallade ex i ett par timmar….. jag stod inte ut med tanken på att han inte skulle vara min partner Men ÄNDÅ tvivlar jag. När jag är med honom känns det bra, men jag tvivlar hela tiden, är jag attraherad eller inte, är jag kär eller inte osv. Det tar liksom aldrig slut men tanken på att vi ska ta slut gör min näst intill galen. Jobberbjudandet är fantastiskt och jag trivs inte med det jag har nu. Jag vill flytta men jag är lite osäker på om det är just han jag vill leva ihop med. Finns det NÅGON som varit i någon liknande situationen, eller är det givet att svaret är, men stanna bara och flytta inte. Är de så enkelt helt enkelt? Jag vet varken in eller ut nu och är sönderkörd i skallen av allt tänkande.

 

[Gnist]

Hejhopp.
Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite, har snurrat på jorden i 20 år så misstänker att någon har snurrat lite fler varv än jag.
Snart blir jag knäpp om jag inte redan blivit det.
Har varit tsm med min kille på distans i ett år, och har nu fått ett jobb erbjudande, Saken är den att jag känner mig väldigt osäker på om jag ska flytta eller inte, 150 mil bort. Jag älskar honom så sjukt mycket och vill verkligen inte förlora honom men jag vet inte om han är den rätta. Vi har gjort slut en gång och var så kallade ex i ett par timmar….. jag stod inte ut med tanken på att han inte skulle vara min partner Men ÄNDÅ tvivlar jag. När jag är med honom känns det bra, men jag tvivlar hela tiden, är jag attraherad eller inte, är jag kär eller inte osv. Det tar liksom aldrig slut men tanken på att vi ska ta slut gör min näst intill galen. Jobberbjudandet är fantastiskt och jag trivs inte med det jag har nu. Jag vill flytta men jag är lite osäker på om det är just han jag vill leva ihop med. Finns det NÅGON som varit i någon liknande situationen, eller är det givet att svaret är, men stanna bara och flytta inte. Är de så enkelt helt enkelt? Jag vet varken in eller ut nu och är sönderkörd i skallen av allt tänkande.

Tacka ja till jobbet och flytta, men till eget boende tills du vet om han är rätt person att vara och bo med.

 

[hastflicka]

Om det kanns sa starkt foreslar jag att du flyttar, kanns det annorlunda efter ett tag sa ar det val bara att du flyttar igen? Ta det bra jobb erbjudandet och prova, kanske blir det din kille, kanske blir det nagon annan ... men DU behover ett jobb du trivs med och kanske att rora pa dig och se lite olika saker innan du bestammer dig.

 

[Roheryn]

Vad är det värsta som kan hända om du flyttar? Och det värsta om du inte flyttar?

Jag tänker att även om det känns som en jättegrej att flytta 150 mil så behöver det inte vara för resten av ditt liv. Det går ju att flytta tillbaka om du inte trivs. Eller föralldel stanna på den nya orten även om det inte skulle funka med killen. Jobbet är kanske jättebra?

 

[Sharpless]

Jag skulle nog försöka dela upp det i två separata delar. Är jobbet värt att flytta för, skulle du kunna få liknande jobb där du bor? Hade du inte haft den här killen där, hade det varit intressant att flytta dit för jobbets skull?

Och jag ser att jag är inte ensam om att tänka i de banorna.

 

[skiesabove]

150 mil är från ena ändan av landet till andra.

Det är viktigt att du är helt hundra på att DU vill bo DÄR. Oavsett snubben.

 

[Vilsensjäl.nu]

Tacka ja till jobbet och flytta, men till eget boende tills du vet om han är rätt person att vara och bo med.

Tack för fint svar!

 

[Vilsensjäl.nu]

Om det kanns sa starkt foreslar jag att du flyttar, kanns det annorlunda efter ett tag sa ar det val bara att du flyttar igen? Ta det bra jobb erbjudandet och prova, kanske blir det din kille, kanske blir det nagon annan ... men DU behover ett jobb du trivs med och kanske att rora pa dig och se lite olika saker innan du bestammer dig.

Tack för ett klokt svar

 

[Pinus]

150 mil är från ena ändan av landet till andra.

Det är viktigt att du är helt hundra på att DU vill bo DÄR. Oavsett snubben.

Jag vet inte om jag håller med angående flytten i sig - jag flyttade till en stad jag egentligen var högst tveksam till men det visade sig vara otroligt lyckat och jag trivdes toppen. Trivs man verkligen inte kan man flytta tillbaka.

 

[mars]

Hejhopp.
Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite, har snurrat på jorden i 20 år så misstänker att någon har snurrat lite fler varv än jag.
Snart blir jag knäpp om jag inte redan blivit det.
Har varit tsm med min kille på distans i ett år, och har nu fått ett jobb erbjudande, Saken är den att jag känner mig väldigt osäker på om jag ska flytta eller inte, 150 mil bort. Jag älskar honom så sjukt mycket och vill verkligen inte förlora honom men jag vet inte om han är den rätta. Vi har gjort slut en gång och var så kallade ex i ett par timmar….. jag stod inte ut med tanken på att han inte skulle vara min partner Men ÄNDÅ tvivlar jag. När jag är med honom känns det bra, men jag tvivlar hela tiden, är jag attraherad eller inte, är jag kär eller inte osv. Det tar liksom aldrig slut men tanken på att vi ska ta slut gör min näst intill galen. Jobberbjudandet är fantastiskt och jag trivs inte med det jag har nu. Jag vill flytta men jag är lite osäker på om det är just han jag vill leva ihop med. Finns det NÅGON som varit i någon liknande situationen, eller är det givet att svaret är, men stanna bara och flytta inte. Är de så enkelt helt enkelt? Jag vet varken in eller ut nu och är sönderkörd i skallen av allt tänkande.

Är det 150 mil inom Sverige?

 

[Vilsensjäl.nu]

Jag skulle nog försöka dela upp det i två separata delar. Är jobbet värt att flytta för, skulle du kunna få liknande jobb där du bor? Hade du inte haft den här killen där, hade det varit intressant att flytta dit för jobbets skull?

Och jag ser att jag är inte ensam om att tänka i de banorna.

Är det 150 mil inom Sverige?

Aa bor i södra Sverige och de är 150 mil upp så de är en bra bit upp i landet….

 

[manda]

Om du inte skulle trivas på nya orten, finns möjlighet att flytta tillbaka? Bor du nu där det råder bostadsbrist och har egen lägenhet kan det vara klokt att hyra ut i andra hand för att provbo på annan ort. Om du däremot bor där det är enkelt med bostad eller om du bor hemma och har möjlighet att mellanlanda där igen vid behov så behöver du inte alla tänka på den biten.

Jag tycker också du kan överväga att flytta till orten men inte flytta ihop, som du redan fått tips om så er relation får utvecklas ”i sin egen takt” utan samboende på en gång.

Grattis till jobbet!

 

[Praefatio]

Grattis till jobbet! Jag tycker verkligen att du ska prova. Jag gjorde det stora misstaget att låta bli att ta en jättehäftig chans som 19-åring för att jag var ihop med en kille som jag gärna ville skulle vara mitt livs kärlek, men som jag innerst inne visste inte var det. Gud, vad jag har ångrat det. Hade du varit helt säker på er relation hade det varit rimligt att ta större hänsyn till den – jag träffade min make som 20-åring så man kan finna sin stora kärlek så tidigt. Men står du redan och velar i relationen så som du beskriver samtidigt som du längtar efter chansen med det här jobbet, så ska du välja att satsa på jobbet tycker jag.

 

[Gnist]

Aa bor i södra Sverige och de är 150 mil upp så de är en bra bit upp i landet….

Här uppe i Norrland är det fint att bo

 

[Voeux]

Jag flyttade 30 mil för en kille, men han gjorde slut och träffade en annan när vi var mitt i flytten. Det var ju trist, för nu var jag på väg från Stockholm till Västervik alldeles själv. Det slutade med att jag bodde där i 2 år själv och även om jag tillslut flyttade hem igen så var det en erfarenhet, och jag har med mig varma minnen där ifrån. Han? Ja, dodged a bullet kan man säga utan tvekan med den karln.

Jag tog det såklart inte lika lättsamt då, för 13 år sedan. Men jag är glad över att jag vågade testa, och även om det inte blev som jag tänkte (alls!) så blev det bra på ett annat sätt.

 

[Araminta]

Jag flyttade till ett annat land på vinst och förlust när jag var i din ålder. Utan vare sig jobb, relation eller bostad fixat på förhand. Det gick bra och jag blev kvar i flera år.

Alla flyttar och förändringar kan gå fel. Det är så livet är. Med dagens flyg och zoom-samtal så är inte 150 mil så långt bort. I ett livsperspektiv så är inte heller tre månaders uppsägningstid speciellt länge, om det mot förmodan skulle skita sig.

Det har sina fördelar att vara ung, dum och naiv. De regler som vuxenvärlden så småningom om riggar åt en är mycket mer töjbara i unga år. Passa på att testa "omöjligheterna" nu innan du blir klok och vis och stel. För det är mycket lättare att göra det "omöjliga" innan någon sagt åt en att det är "omöjligt".

Shoot! Flyg iväg! Stick!

 

[Voeux]

Jag kan för övrigt erkänna att jag en gång i tiden höll på att tvivla ihjäl mig under ett helt år på en snubbe. Vi är idag gifta och har två barn. Ibland är tvivel ett tecken på att något inte är bra, jag ser det hos vänner och jag har varit med om det själv. Det tar alltid slut, tillslut. Men ibland är tvivel bara hjärnspöken, eller tiden det tar att lära känna någon. Vissa människor är mycket ”what you see is what you get” och andra har lager på lager på lager. De sistnämnda ska man inte avskriva allt för fort.

 

[escodobe]

Vill du ha jobbet så flytta. Men till eget boende.

 

[Eli]

Är det något jag ångrar är det att jag aldrig flyttade. Hade så gärna velat se och göra något annat än den lilla staden jag är född i. Nu är jag 30+, är gift och har skolbarn så tåget har liksom gått. SÅ KÖR säger jag. Det värsta som kan hända är att du inte trivs och flyttar tillbaka. Med en massa erfarenheter och upplevelser i bagaget.

 

[Elementary]

Jag flyttade efter 6 månaders distansförhållande till en partner i norrland och ungefär 100 mil från min familj. Efter mer än 10 år ihop med partnern så flyttade min lillebror upp till samma stad eftersom han behövde ett miljöombyte. Ser nu ingen anledning att flytta söderut även om förhållandet skulle gå i kras. Trivs i staden, älskar de mörka snörika vintrarna och ljusa somrarna osv.

Säger som andra sagt, se jobb/flytt som en sak och förhållandedet som en annan. Är jobbet värt att flytta till och är orten iaf någorlunda intressant? Flytta! Hur det går med snubben får tiden utvisa