När går du?

[Alexis]

Jag har inte ett helt svensktursprung heller. Det är inga problem över huvudtaget, han är rumsren.

Nej det är väl inga problem eftersom du är vit.

 

[sjoberga]

Nej det är väl inga problem eftersom du är vit.

Bara på den detaljen skulle det vara big no-no. Dvs att färgen på min hud spelar roll för om min partner kan tänka sig ett liv tillsammans eller inte.

 

[Kattennizze]

Det där skulle jag räkna till urvalskriterier, snarare än som något som skulle kunna göra att jag ville separera.

Mot det kan man så klart invända att man kan utvecklas åt olika håll med tiden, så att det där kan ha funkat från början men inte funkar 10-20 år senare.

Numera, då jag har levt rätt länge med samma partner, skulle jag säga att det som skulle kunna få mig att vilja separera, vore om det inte längre kändes som att pratet med varandra är bra. (Det där med kön, könsroller och maktordning skulle kunna vara en del av det.) Om jag kände att det inbördes samtalet inte var bra längre, då kan jag inte se varför vi skulle fortsätta att leva tillsammans.

Exakt. Jag har levt med samma partner i över 20 år, så om vi inte längre hade nåt intressant att gagga om, så skulle jag lämna.

 

[Kattennizze]

Det är intressant det där. Jag är väldigt stark i mina värderingar om livet och människorna i det och att leva med någon som inte stödjer mig på alla punkter har alltid varit otänkbart.

Sen blev jag kär i en kille som är nationalsocialist. Samma kille är jag dessutom sambo med och planerar barn med.

Det märkliga är att trots att vi tycker olika om de större huvudsakliga grejerna som ras till exempel så tycker vi väldigt lika om mycket annat och det är nog det som gör att det funkar (i kombination med förståelse och respekt för att man tycker olika). Sen är han inte extrem och talar inte högt om sina åsikter och tankar. Vi diskuterar inte vissa ämnen för det är inte lönt medan vissa ämnen diskuteras desto oftare.

Men det kanske är annorlunda när man vet om det från dag ett.

Men kvinnofrågan skulle jag inte kunna tumma på. (Inte han heller så det är ju tur.)

Men det jag skulle kunna göra slut för och även gjort i tidigare relation är kommunikation och respekt. Finns inte de två längre då kan jag likväl packa min väska o dra för då har jag det bättre själv.

Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en nazist. Aldrig. Då skulle jag svika mig själv så djupt att jag aldrig skulle se mig själv i spegeln igen. Att skaffa barn med en nazist vore det ultimata sveket för mig. Jag skulle aldrig heller umgås med en nazist eller rasist.

 

[cirkus]

Hittills funkar det utmärkt.


Nej för mig är det kvinnor (jag kategoriserar inte)
Och han anser att alla kvinnor är värdefulla.


.

Men om man är nazist så är det ju inbyggt att vissa människor är mindre värda än andra

 

[Thaliaste]

Nej för mig är det kvinnor (jag kategoriserar inte)
Och han anser att alla kvinnor är värdefulla.

Men inte att alla är lika mycket värda? Eller bara så länge de inte blandar sig med andra av sin "sort"?

Ja. Däremot hade det vart en annan sak om han var aktiv i nordfront till exempel. Vilket han inte är. Hade han pratat om sina åsikter, försökt övertyga mig etc då hade det heller aldrig blivit mer än en första fika.

Så det är helt okej att han ser ner på andra pga var de kommer ifrån, så länge han inte säger det till dig? Är det okej att han säger det till sina barn?

Nu menade jag extrem i sina åsikter. Att nationalsocialism är extremt har jag full koll på. Det har aldrig vart ett problem, inte ens nästan.

Detta är helt obegripligt för nig. Om man inte lever under en sten eller inne i djupaste skogen bortom allt mänsklig kontakt - hur kan det "inte ens nästan" vara ett problem att nedvärdera andra människor utifrån var de kommer ifrån?

Men det går ändå, man kan inte styra över kärleken.

Eh jo, man gör alltid ett val vem man vill leva med. Du väljer just nu att dina barn ska växa upp hos en extrem person, det är DITT val som dina barn kommer att få leva med.

Utan problem. Han har kollegor som är gifta/har barn med kvinnor av annat ursprung men det är deras ensak - han uppmuntrar det inte men vad folk gör är upp till dom. Jag har inte ett helt svensktursprung heller. Det är inga problem över huvudtaget, han är rumsren.

Nazism/nationalsocialism är ALDRIG rumsrent.

 

[Wysiwyg]

Det jag syftade på var att trots att jag alltid sagt så, så blev det inte när det väl kom till kritan. Kärleken blev viktigare. Sen hade det såklart funnits gränser. Hade han vart mupp och inte pratat om annat hade det inte gått..

Jag begriper inte att inte hur kärlek alls kunde uppstå när du fick reda på att han är nazist? Förutom att jag inte tycker det på något vis är en acceptabel människosyn nånsin så hade ju attraktionen och intresset av personen tvärdött på en gång. Det handlar inte om att "kärleken övervinner allt" och att en lättare accepterar lite fel och brister utan att i alla fall jag har svårt att förstå hur kärlek kan uppstå (eller överleva) med den vetskapen.

Det är helt ofattbart i mina ögon! Jag blir faktiskt chockad över att du skriver som om vilken smak på glass en föredrar. Som alexis skriver bidrar du själv till normaliseringen av rasism och nazism.

Och som en liten övrig kommentar; jag hoppas om jag någonsin skulle lyckas dejta en nazist att han skulle säga det på en gång så jag skulle slippa ödsla min tid.

 

[Wysiwyg]

Han har en son sedan innan och vi har pratat om detta. Han säger att han själv får skapa sig en egen bild av världen. Glöm inte att det finns en mamma i bilden också.

Och ert barn kommer ha en pappa som är nazist och en mamma som tycker det är helt okej med rasism och nazism. Ptja, är det så en vill har världen är det väl okej antar jag.

 

[Monstermom]

Hittills funkar det utmärkt.

Ja, fast jag menade inte om det funkar (det anser du ju tydligen att det gör redan i det första inlägget), utan hur det går till?

Vad jag förstår av vad du skriver - och rätta mig gärna om jag fattat fel - så delar du inte hans värderingar, och har själv starka (ickekompatibla) åsikter i frågan "egentligen"? Men iom att han håller tyst om sina åsikter så stör det dig inte att han har den människosyn och världsbild han faktiskt har?

Grejen är att jag förstår inte hur man får ihop det, bara för att man låter bli att prata om det? En sådan grundläggande fråga om värderingar är för mig (inte för dig?) något som jag förknippar med en person på djupet, inte en ytlig sak som tex om hen gillar lök eller har en ful näsa... Jag förstår inte hur du kan skilja ut en sådan här sak från vem han är? Om det nu är det du gör?

Är den avgörande skillnaden mellan acceptabelt eller oacceptabelt att han inte pratar om sina åsikter? Men de finns ju där? Även om han inte säger otrevliga saker till någon med "fel" ursprung så vet du ju att han gör den värderingen?

Hur skiljer sig era värderingar, ursprungligen?

 

[Monifa]

@Alexis nej jag har inte påstått att min politiska åsikt har något gemensamt med hans åsikter. Det är din egen slutsats. Han har dessutom aldrig röstat och står inte bakom något parti.
Det är lika troligt att han väljer sin mors åsikter efter som att han är där varannan vecka. Om min sambo inför mig skulle börja propagera skulle jag säga ifrån.
Att han frånsäger sig homofobi ser jag snarare som att hans åsikter inte är bergsfasta. Det är svårt att beskriva en person som genom en etikett redan är illa omtyckt. För oavsett vad jag säger - jag som lever med personen - så kommer jag bemötas och gör det redan som om jag är hjärntvättat och normaliserar.

@cirkus Han säger själv att han anser att alla har ett lika stort värde men att hans egen ras har ett högre personligt värde (precis som han värdesätter sin egen son högre än någon annans son, personligt värde) men att vissa inte förtjänar sitt värde till exempel pedofiler, våldtäktsmän och liknande. Det han som ns skulle kunna känna en misstro till är sionismen och den maktelit han anser finns i världen. Men det handlar inte om ett folkslag utan om politik snarare.

@Thaliaste Se svaret ovanför. Han anser att man inte ska blanda, korrekt. Att vi är skapta på ett sätt och så ska vi hålla oss. Variation ska dock finnas så alla sorter ska bevaras.
Han säger själv att han inte har ett behov av att sprida sina åsikter. Han hade det när han var yngre men det är mer än 10 år sedan. Och där är vi överens, att må hända att man tycker som man gör men man ska inte trycka upp det i folks ansikten. Oavsett ideologi, politisk åsikt, religion, etc.
Jag anser att det hade vart ett problem om jag hade behövt tänka som honom och tycka som honom. Eller ändra mitt liv för hans åsikter. Eller om vi diskuterade ämnen rörande ns frekvent.
Jag bemöter inte ens det sista.

@Wysiwyg Jadu, hur kärlek uppstår det kan jag inte förklara. Kanske för att just den biten tog så himla lite plats i det tvåsamma umgänget? Jag kände otrolig skam till en början men egentligen mer för att detta är provokativt, inte samhällsaccepterat. Det väcker känslor helt enkelt. Men ja jag valde, jag gav mig själv ett ultimatum att antingen tar jag honom för det han är (men för den sakens skull säger jag inte att det är okej) eller så går jag. Hade det tagit större plats i våran vardag är jag tveksam till det, har en morbror som har liknande åsikter men extremare och har dessutom ett enormt behov av att ventilera det som jag inte kan umgås med (må vara dubbelbottnat).
Bara för att jag lever med en person av andra åsikter än mig själv innebär det inte att jag tycker att det är okej.

@Monstermom Hur? Vi är helt enkelt väldigt på det klara med att vi tycker olika och respekterar det. För hans del har han ingen på sin sida i familjen som håller med honom men precis som jag respekterar oliktänkande och det funkar bra ändå. Pratar om det gör vi om det är något framför allt jag undrar, efter som jag till och från är nyfiken på hur han ställer sig till olika frågor och situationer. Men jag anser att vi har mer att stöta o blöta än ideologi.
Vi har många värderingar vi är överens om och då lutar man sig mer åt det.

-
Min värdering och syn på livet är att alla har samma värde tills de bevisar motsatsen. Det är en värdering jag alltid haft men aldrig funderat mer ingående på "har verkligen alla samma värde? Är alla människor goda?". Det var kanske inte förrän jag träffade min sambo som jag verkligen fick fundera på om han har samma värde som mig? Han anser att alla har samma värde men hans egen sort har högre personvärde. Ska jag vara likadan och värdera personer med samma helhetssyn på livet högre eller ska jag göra som jag faktiskt sagt i ganska många år att alla har det. Jag har även haft rasism in på skinnet i många år från personer i min omgivning. Jag har alltid sagt emot om de sagt något jag inte hållit med om och det samma gäller med min sambo, men jag har aldrig reflekterat över att de skulle vara mindre värda som personer. Det vore att sätta sig i samma båt och bemöta hat med hat.

Ja man kanske väljer kärleken men varför skulle samhället få välja min kärlek och lycka? För i grund och botten är min sambo som vilken halvvägs-till-pensionen snubbe som helst. Hade jag inte vetat hade jag aldrig anat. Och även fast att det för många är ett mysterium så är det denna mannen jag vill dela mina dagar med och den mannen jag älskar. Trots ideologi.

Jag lämnar tråden då det inte tillför något konkret i ämnet "när går du" men skickar med än ämnesfråga: Hade du lämnat din partner om hen gjorde ett könsbyte?

 

[Thaliaste]

@Alexis nej jag har inte påstått att min politiska åsikt har något gemensamt med hans åsikter. Det är din egen slutsats. Han har dessutom aldrig röstat och står inte bakom något parti.
Det är lika troligt att han väljer sin mors åsikter efter som att han är där varannan vecka. Om min sambo inför mig skulle börja propagera skulle jag säga ifrån.
Att han frånsäger sig homofobi ser jag snarare som att hans åsikter inte är bergsfasta. Det är svårt att beskriva en person som genom en etikett redan är illa omtyckt. För oavsett vad jag säger - jag som lever med personen - så kommer jag bemötas och gör det redan som om jag är hjärntvättat och normaliserar.

@cirkus Han säger själv att han anser att alla har ett lika stort värde men att hans egen ras har ett högre personligt värde (precis som han värdesätter sin egen son högre än någon annans son, personligt värde) men att vissa inte förtjänar sitt värde till exempel pedofiler, våldtäktsmän och liknande. Det han som ns skulle kunna känna en misstro till är sionismen och den maktelit han anser finns i världen. Men det handlar inte om ett folkslag utan om politik snarare.

@Thaliaste Se svaret ovanför. Han anser att man inte ska blanda, korrekt. Att vi är skapta på ett sätt och så ska vi hålla oss. Variation ska dock finnas så alla sorter ska bevaras.
Han säger själv att han inte har ett behov av att sprida sina åsikter. Han hade det när han var yngre men det är mer än 10 år sedan. Och där är vi överens, att må hända att man tycker som man gör men man ska inte trycka upp det i folks ansikten. Oavsett ideologi, politisk åsikt, religion, etc.
Jag anser att det hade vart ett problem om jag hade behövt tänka som honom och tycka som honom. Eller ändra mitt liv för hans åsikter. Eller om vi diskuterade ämnen rörande ns frekvent.
Jag bemöter inte ens det sista.

@Wysiwyg Jadu, hur kärlek uppstår det kan jag inte förklara. Kanske för att just den biten tog så himla lite plats i det tvåsamma umgänget? Jag kände otrolig skam till en början men egentligen mer för att detta är provokativt, inte samhällsaccepterat. Det väcker känslor helt enkelt. Men ja jag valde, jag gav mig själv ett ultimatum att antingen tar jag honom för det han är (men för den sakens skull säger jag inte att det är okej) eller så går jag. Hade det tagit större plats i våran vardag är jag tveksam till det, har en morbror som har liknande åsikter men extremare och har dessutom ett enormt behov av att ventilera det som jag inte kan umgås med (må vara dubbelbottnat).
Bara för att jag lever med en person av andra åsikter än mig själv innebär det inte att jag tycker att det är okej.

@Monstermom Hur? Vi är helt enkelt väldigt på det klara med att vi tycker olika och respekterar det. För hans del har han ingen på sin sida i familjen som håller med honom men precis som jag respekterar oliktänkande och det funkar bra ändå. Pratar om det gör vi om det är något framför allt jag undrar, efter som jag till och från är nyfiken på hur han ställer sig till olika frågor och situationer. Men jag anser att vi har mer att stöta o blöta än ideologi.
Vi har många värderingar vi är överens om och då lutar man sig mer åt det.

-
Min värdering och syn på livet är att alla har samma värde tills de bevisar motsatsen. Det är en värdering jag alltid haft men aldrig funderat mer ingående på "har verkligen alla samma värde? Är alla människor goda?". Det var kanske inte förrän jag träffade min sambo som jag verkligen fick fundera på om han har samma värde som mig? Han anser att alla har samma värde men hans egen sort har högre personvärde. Ska jag vara likadan och värdera personer med samma helhetssyn på livet högre eller ska jag göra som jag faktiskt sagt i ganska många år att alla har det. Jag har även haft rasism in på skinnet i många år från personer i min omgivning. Jag har alltid sagt emot om de sagt något jag inte hållit med om och det samma gäller med min sambo, men jag har aldrig reflekterat över att de skulle vara mindre värda som personer. Det vore att sätta sig i samma båt och bemöta hat med hat.

Ja man kanske väljer kärleken men varför skulle samhället få välja min kärlek och lycka? För i grund och botten är min sambo som vilken halvvägs-till-pensionen snubbe som helst. Hade jag inte vetat hade jag aldrig anat. Och även fast att det för många är ett mysterium så är det denna mannen jag vill dela mina dagar med och den mannen jag älskar. Trots ideologi.

Jag lämnar tråden då det inte tillför något konkret i ämnet "när går du" men skickar med än ämnesfråga: Hade du lämnat din partner om hen gjorde ett könsbyte?

Jag bemöter inte rasister med hat, och jag har flera personer i min närhet som har osköna åsikter åt det främlingsfientliga hållet. Det ska ganska mycket till för att jag inte ens ska kunna vara vän på någon nivå med en person, däremot så bjuder jag inte personer till sociala grejer om jag vet att de har en trist människosyn. Men att välja bort ett förhållande med en nazist är inte samma sak som att bemöta hen med hat, eller att anse att de har ett lägre människovärde. Det handlar mer om att stå fast vid sina värderingar, vad man kan acceptera och inte för att fortfarande ha en attraktion för en människa. Och inte minst om vilken uppväxt man vill ge sina barn. Jag skulle aldrig kunna skaffa barn med en person som jag inte ser som en vettig förebild för barnen, och nazism är så långt ifrån min människosyn att jag aldrig skulle kunna ha överseende med att det vidareförs till mina barn.

 

[aprilmaj]

Jag anser att det hade vart ett problem om jag hade behövt tänka som honom och tycka som honom. Eller ändra mitt liv för hans åsikter. Eller om vi diskuterade ämnen rörande ns frekvent.

Du har redan skrivit att du lämnat tråden, så jag förväntar mig inte något svar. Ändå vill jag fråga: Hur kan du leva med någon som faktiskt tycker så? Oavsett om ni diskuterar dem eller inte. Oavsett om du behöver ändra dina åsikter eller inte. Oavsett om du behöver ändra ditt liv eller inte.

Jag skulle inte kunna det. Det skulle vara som att ljuga om verkligheten, som att bortse från det som finns, det som sker, det som är. Som att leva bara till hälften. Som att med våld trycka undan det som existerar. Jag skulle inte klara det. Inte vilja.

 

[Amha]

Rolig ämnesfråga, @Monifa

Jag hade inte lämnat min partner pga ett könsbyte. Möjligt att jag gjort det för några år sedan dock. Däremot skulle jag tycka att det var trist då jag faktiskt gillar att ha sex med män pga deras utrustning och jag vill inte ha sex med någon annan än den jag är tillsammans med. Högst troligt hade sambon, om han gjort könsbyte innan vi träffats, inte varit aktuell heller. Sen är jag av åsikten att kärleken inte nödvändigtvis har ett kön men hittills har jag inte tänt på kvinnor och därmed inte heller varit intresserad. Skulle jag göra det vid något tillfälle skulle jag sluta klassa mig som hetero.

 

[Alexis]

@Alexis nej jag har inte påstått att min politiska åsikt har något gemensamt med hans åsikter. Det är din egen slutsats. Han har dessutom aldrig röstat och står inte bakom något parti.
Det är lika troligt att han väljer sin mors åsikter efter som att han är där varannan vecka. Om min sambo inför mig skulle börja propagera skulle jag säga ifrån.
Att han frånsäger sig homofobi ser jag snarare som att hans åsikter inte är bergsfasta. Det är svårt att beskriva en person som genom en etikett redan är illa omtyckt. För oavsett vad jag säger - jag som lever med personen - så kommer jag bemötas och gör det redan som om jag är hjärntvättat och normaliserar.

Ja du normaliserar, jag har inte sagt att du är hjärntvättad men du normaliserar.

Anledningen till att du inte ser att du normaliserar är att du inte tillhör den där gruppen människor han inte tycker har lika högt "personligt värde" som den du och han tillhör. Du är vit så för dig är det inte personligt men jag förstår inte hur man kan tycka att han är "som vilken halvvägs-till-pensionen snubbe som helst" när hans värdering är att en vit person som han inte känner har "högre personligt värde" än en svart person som han inte känner.

 

[Hyacinth]

@Alexis nej jag har inte påstått att min politiska åsikt har något gemensamt med hans åsikter. Det är din egen slutsats. Han har dessutom aldrig röstat och står inte bakom något parti.
Det är lika troligt att han väljer sin mors åsikter efter som att han är där varannan vecka. Om min sambo inför mig skulle börja propagera skulle jag säga ifrån.
Att han frånsäger sig homofobi ser jag snarare som att hans åsikter inte är bergsfasta. Det är svårt att beskriva en person som genom en etikett redan är illa omtyckt. För oavsett vad jag säger - jag som lever med personen - så kommer jag bemötas och gör det redan som om jag är hjärntvättat och normaliserar.

@cirkus Han säger själv att han anser att alla har ett lika stort värde men att hans egen ras har ett högre personligt värde (precis som han värdesätter sin egen son högre än någon annans son, personligt värde) men att vissa inte förtjänar sitt värde till exempel pedofiler, våldtäktsmän och liknande. Det han som ns skulle kunna känna en misstro till är sionismen och den maktelit han anser finns i världen. Men det handlar inte om ett folkslag utan om politik snarare.

@Thaliaste Se svaret ovanför. Han anser att man inte ska blanda, korrekt. Att vi är skapta på ett sätt och så ska vi hålla oss. Variation ska dock finnas så alla sorter ska bevaras.
Han säger själv att han inte har ett behov av att sprida sina åsikter. Han hade det när han var yngre men det är mer än 10 år sedan. Och där är vi överens, att må hända att man tycker som man gör men man ska inte trycka upp det i folks ansikten. Oavsett ideologi, politisk åsikt, religion, etc.
Jag anser att det hade vart ett problem om jag hade behövt tänka som honom och tycka som honom. Eller ändra mitt liv för hans åsikter. Eller om vi diskuterade ämnen rörande ns frekvent.
Jag bemöter inte ens det sista.

@Wysiwyg Jadu, hur kärlek uppstår det kan jag inte förklara. Kanske för att just den biten tog så himla lite plats i det tvåsamma umgänget? Jag kände otrolig skam till en början men egentligen mer för att detta är provokativt, inte samhällsaccepterat. Det väcker känslor helt enkelt. Men ja jag valde, jag gav mig själv ett ultimatum att antingen tar jag honom för det han är (men för den sakens skull säger jag inte att det är okej) eller så går jag. Hade det tagit större plats i våran vardag är jag tveksam till det, har en morbror som har liknande åsikter men extremare och har dessutom ett enormt behov av att ventilera det som jag inte kan umgås med (må vara dubbelbottnat).
Bara för att jag lever med en person av andra åsikter än mig själv innebär det inte att jag tycker att det är okej.

@Monstermom Hur? Vi är helt enkelt väldigt på det klara med att vi tycker olika och respekterar det. För hans del har han ingen på sin sida i familjen som håller med honom men precis som jag respekterar oliktänkande och det funkar bra ändå. Pratar om det gör vi om det är något framför allt jag undrar, efter som jag till och från är nyfiken på hur han ställer sig till olika frågor och situationer. Men jag anser att vi har mer att stöta o blöta än ideologi.
Vi har många värderingar vi är överens om och då lutar man sig mer åt det.

-
Min värdering och syn på livet är att alla har samma värde tills de bevisar motsatsen. Det är en värdering jag alltid haft men aldrig funderat mer ingående på "har verkligen alla samma värde? Är alla människor goda?". Det var kanske inte förrän jag träffade min sambo som jag verkligen fick fundera på om han har samma värde som mig? Han anser att alla har samma värde men hans egen sort har högre personvärde. Ska jag vara likadan och värdera personer med samma helhetssyn på livet högre eller ska jag göra som jag faktiskt sagt i ganska många år att alla har det. Jag har även haft rasism in på skinnet i många år från personer i min omgivning. Jag har alltid sagt emot om de sagt något jag inte hållit med om och det samma gäller med min sambo, men jag har aldrig reflekterat över att de skulle vara mindre värda som personer. Det vore att sätta sig i samma båt och bemöta hat med hat.

Ja man kanske väljer kärleken men varför skulle samhället få välja min kärlek och lycka? För i grund och botten är min sambo som vilken halvvägs-till-pensionen snubbe som helst. Hade jag inte vetat hade jag aldrig anat. Och även fast att det för många är ett mysterium så är det denna mannen jag vill dela mina dagar med och den mannen jag älskar. Trots ideologi.

Jag lämnar tråden då det inte tillför något konkret i ämnet "när går du" men skickar med än ämnesfråga: Hade du lämnat din partner om hen gjorde ett könsbyte?

Jag och min partner har skilda politiska åsikter, men samma åsikter om människors lika värde, att alla är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett vad. Det är en rent existensiell fråga för mig. Jag röstar F! eller miljöpartiet.

Jag gissar att du är rätt mörkblå politiskt för att kunna sympatisera så pass som du gör.

Jag hade inte behövt lämna för ett könsbyte eftersom jag personligen spelar för bägge lagen, det avgörande hade nog varit den förändring min partner genomgått och om hen hade velat göra fler förändringar i livet än kön. Jag tror det är vanligt.

Jag skulle gå omgående om min partner började uttrycka homofobi, åsikter om hudfärg eller annat som tydde på att hen värderade människor olika. Jag tycker inte heller otrohet behöver vara en jättegrej, men det du beskriver skulle få mig att vända i dörren. Värderingar och människosyn är fruktansvärt viktigt för mig.

 

[stjarnfrugt]

Själv går jag om det varken finns en framtid eller ett nu som jag tror på. Någon av dom måste finnas för att jag ska vilja vara med.

Så enkelt och bra uttryckt. Det var precis det jag försökte beskriva i mitt första inlägg, tron fanns inte och det var det stora felet...

 

[cirkus]

Så enkelt och bra uttryckt. Det var precis det jag försökte beskriva i mitt första inlägg, tron fanns inte och det var det stora felet...

Jag har snott det av min ena dotter (23 år då).

 

[Dresden]

Så mycket klokt ni har sagt här i tråden sen jag som TS tog en liten behövlig personlig paus .
Jag känner att jag snöade in en smula i våra egna, egentligen rätt enkla, personliga problem och att titta in här igen och läsa var nyttigt. Det är så lätt att fastna i en karusell av tankar och känslor och risken är att man missar det som egentligen är viktigt.

Jag behöver fortfarande reda ut om det behov jag känner är viktigare än att stanna med mannen jag älskar, men på något vis känns det lite lättare just nu.

 

[Sleepy]

Jag anser att det hade vart ett problem om jag hade behövt tänka som honom och tycka som honom. Eller ändra mitt liv för hans åsikter.

Så så länge det inte påverkar dig själv bryr du dig inte..? Så gräsligt omoget och ansvarslöst.


Påminner mig om den här artikeln:

"Mona Sahlin reagerar starkt på DN:s tiosidiga reportage om nazismen i Bergslagen som publicerades i söndagens tidning.

– Det jag minns allra bäst är kvinnan i Sunnansjö som säger ”nazisterna går ju inte på oss i byn”. Det säger väldigt mycket. Om rasismen bara är ett problem för de som är direkt drabbade av våldet har vi ett oerhört demokratiproblem i Sverige. "

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommuner-ska-tvingas-sta-upp-mot-nazisterna/

 

[stjarnhimmel]

Hittills funkar det utmärkt.


Nej för mig är det kvinnor (jag kategoriserar inte)
Och han anser att alla kvinnor är värdefulla.


Ja. Däremot hade det vart en annan sak om han var aktiv i nordfront till exempel. Vilket han inte är. Hade han pratat om sina åsikter, försökt övertyga mig etc då hade det heller aldrig blivit mer än en första fika. Och mina åsikter? Jag är blå. Jag anser att invandringen ska regleras och skärpas men att folk får komma hit.

Han har en son sedan innan och vi har pratat om detta. Han säger att han själv får skapa sig en egen bild av världen. Glöm inte att det finns en mamma i bilden också. Och vi leker pappa pappa barn (när jag får den äran att vara barn i leken) till exempel. Som nationalsocialist är det egentligen inte önskvärt med homosexualitet. Dock ett ställningstagande som han frånsäger sig, hans syster är lesbisk och tillsammans med en tjej.


Nu menade jag extrem i sina åsikter. Att nationalsocialism är extremt har jag full koll på. Det har aldrig vart ett problem, inte ens nästan.

Efter som att han har en son sedan tidigare så får jag både se hur han är mot honom och frågan har vart uppe till ytan. Som jag skrivit tidigare så tycker han att man får skapa sig en egen syn på livet. Jag har inte hört sonen säga något om människoskillnader eller annat som man hade kunnat reagera på.
Han leker med alla på dagis.
Ja.
Så kommer han högst troligt inte bli glad. Men ärligttalat har han ingen som helst makt över det. Vill våran dotter/son/hans son gifta sig med någon han anser vara fel så får han ta ställning till det då. Precis som min pappa tagit avstånd från min sambo och sållades en del av mig och mitt liv. Men det går ändå, man kan inte styra över kärleken.

Det jag syftade på var att trots att jag alltid sagt så, så blev det inte när det väl kom till kritan. Kärleken blev viktigare. Sen hade det såklart funnits gränser. Hade han vart mupp och inte pratat om annat hade det inte gått.


Svar ovan.


Utan problem. Han har kollegor som är gifta/har barn med kvinnor av annat ursprung men det är deras ensak - han uppmuntrar det inte men vad folk gör är upp till dom. Jag har inte ett helt svensktursprung heller. Det är inga problem över huvudtaget, han är rumsren.

Intressant. För mig är värderingar en stor del av den personen och del av ens personlighet.
Jag träffade för ett tag sedan en kille som jag dejtade några månader. Sen fick jag reda på hans åsikter om rasism och invandrare. Och då kunde jag inte fortsätta träffa honom.
Vi pratade om åsikterna och han var tydlig med att han inte kommer ändra dom. Inte jag heller.
Jag kunde inte se att jag som har helt andra åsikter skulle kunna vara med honom. Den frågan är för viktig för mig.