Sv: Mutanternas parad (Westminster's BoB)
Det här med domarnas ansvar tycker jag är lite kul.
En förutsättning för att kunna bli domare är ju att man själv fött upp kullar av "sin" ras eller raser. Det är altså egentligen uppfödare som står och bedömer andra uppfödares avelsresultat och ibland sitt eget eftersom man i USA har en massa delägarskap åt alla håll och kanter.
Borde vi inte egentligen se till att domarna INTE var upppfödare, INTE hade något slags band till de uppfödare vars hundar kommer att visas och INTE befann sig i något slags lärlings eller annan typ av beroendeställning till någon inom rasen?
Det är väl egentligen först då man kan få en helt objektiv bedömning? En bedömning som grundar sig i rasens ursprungliga syfte, vad den ska fungera för och hur väl den visade hunden avspeglar den rasstandard som är fastslagen sedan ofta länge tillbaka. När extremerna premieras så har hundarna ofta problem med hälsan vilket borde rendera i en 2:a och omedelbar förpassning ut ur ringen. Dålig mentalitet ska också bedömas av domaren, felaktigheter ska skickas ut med 2:a. Och efter vi får en verkligt fungerande bedömning i ringarna, ja först då kan uppfödare börja känna sig trygga med att använda utställningschampions i sin uppfödning. Detta naturligtvis efter genomgången veterinärundersökning för sådant som inte syns vid första anblicken ( tänker då tex ögonlysning, HD och AD röntgen osv).
Vem vet, vi kanske skulle få en stärre och mer intressant avelsbas?
Det här med domarnas ansvar tycker jag är lite kul.
En förutsättning för att kunna bli domare är ju att man själv fött upp kullar av "sin" ras eller raser. Det är altså egentligen uppfödare som står och bedömer andra uppfödares avelsresultat och ibland sitt eget eftersom man i USA har en massa delägarskap åt alla håll och kanter. Borde vi inte egentligen se till att domarna INTE var upppfödare, INTE hade något slags band till de uppfödare vars hundar kommer att visas och INTE befann sig i något slags lärlings eller annan typ av beroendeställning till någon inom rasen?
Det är väl egentligen först då man kan få en helt objektiv bedömning? En bedömning som grundar sig i rasens ursprungliga syfte, vad den ska fungera för och hur väl den visade hunden avspeglar den rasstandard som är fastslagen sedan ofta länge tillbaka. När extremerna premieras så har hundarna ofta problem med hälsan vilket borde rendera i en 2:a och omedelbar förpassning ut ur ringen. Dålig mentalitet ska också bedömas av domaren, felaktigheter ska skickas ut med 2:a. Och efter vi får en verkligt fungerande bedömning i ringarna, ja först då kan uppfödare börja känna sig trygga med att använda utställningschampions i sin uppfödning. Detta naturligtvis efter genomgången veterinärundersökning för sådant som inte syns vid första anblicken ( tänker då tex ögonlysning, HD och AD röntgen osv).
Vem vet, vi kanske skulle få en stärre och mer intressant avelsbas?
