Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vill med tråden diskutera hur det kan ha gått så långt och varför det har gått så långt bland raser som schäfer, alla kortnosade och även dalmatiner, weim och flera som ser helt sjuka ut i kroppen och även pälsen i vissa fall och utvecklingen verkar gå i en rasande fart åt fel håll fortfarande. Är det så enkelt som att skylla på domarna eller finns det mer bakom? Vad är era tankar om hur tusan det blev såhär och hur kan trenden ändras på bred front?
*kl*
Ang pälsmängd så är det ju så att utställningshundarna i USA knappast lever ett normalt hundliv. Majoriteten lever sina liv i burar och en liten stund varje dag i rastgård. Motionen görs på löpband. Att gå en koppelpromenad förekommer inte vågar jag säga. Tror det i Sverige inte skulle fungera att ha så extremt mycket päls eftersom vi har hundarna med oss i vardagen på ett helt annat sätt än där.
Nu blir det OT men har en vän som nyligen tagit hit en 5-årig utställningshund från USA, denna hund kunde inte galoppera när den kom utan enbart trava. Hade aldrig sprungit lös och inte heller lekt med andra hundar. Så något roligt hundliv att vara utställningshund i USA tror jag inte det är.
Har bara en sak att säga, om en dalmatiner ska se ut som den där så har jag nog en gatukorsning här hemma! Två helt olika typer av en hundkropp!
Det är dags att inom all avel av djur förbjuda tävling i utseende. Ha kvar utställningar för att uppfödarna ska ha en arena att visa upp sina uppfödningar och få en bedömning om så önskas; men reducera det till godkänd eller icke godkänd enligt respektive rasstandard. Ta bort incentivet till att avla fram det extrema. Avel på enbart utseende ger automatiskt problem i andra områden. Det här är ett problem som måste tas tag i på högsta nivå inom djurskyddet; det förekommer inom hästaveln, hundaveln, kattaveln... överallt. Undulater som brukade ha en genomsnittslivslängd på tolv-femton år lever nu inte längre än fyra-fem, pga en avel inriktad på extrema färger och en onaturlig hållning.
Sjukt.
[....]
Ang pälsmängd så är det ju så att utställningshundarna i USA knappast lever ett normalt hundliv. Majoriteten lever sina liv i burar och en liten stund varje dag i rastgård. Motionen görs på löpband. Att gå en koppelpromenad förekommer inte vågar jag säga. Tror det i Sverige inte skulle fungera att ha så extremt mycket päls eftersom vi har hundarna med oss i vardagen på ett helt annat sätt än där.
Nu blir det OT men har en vän som nyligen tagit hit en 5-årig utställningshund från USA, denna hund kunde inte galoppera när den kom utan enbart trava. Hade aldrig sprungit lös och inte heller lekt med andra hundar. Så något roligt hundliv att vara utställningshund i USA tror jag inte det är.
Just det med att utställare och även uppfödare tror sig få sin hund bedömd objektivt är nog en viktig fråga. Att domare ses som sanningssägare och att det är den extrema vinnarhunden som är normen och det som är rätt för rasen. Tänker att människor i stor utsträckning inte funderar själva om vad de gör vilket leder till bristande kunskapsintag och utan kunskap kan heller inget ändras. Kunskapen ses vara den som domaren sitter inne med och det kanske är där felet är då - att domarutbildningarna är felaktigt utformade och brister i kunskap om vad som är "rätt" för en ras.
Jag ger blanka fan i om amerikansk cocker och Shih tzu ska ha monstruösa pälsar enligt rasfantasterna. Det är inte sunt någonstans för det finns inte en chans att de hundarna kan leva ett normalt liv. Ska sådana pälsar hållas i skick så måste hunden kläs, badas, fönas och fluffas och det är säkerligen mer än eTT-Sport spetsmönster som inte får begränsad utevistelse på grund av det.