Läkaren ringde för någon halvtimme sedan, när jag såg numret tänkte jag att livet inte kommer se likadant ut efter det här samtalet. Jag var livrädd för en hjärntumör, även om jag visste att det inte var troligt. Och det var det ju inte iaf. Men jag har med största sannolikhet MS. Måste ringa till neurologen på KSS i skövde och höra hur det går med remissen för ryggmärgsprov, och lite annat vad som gäller. Men det orkar jag inte idag, idag kommer jag nog bara orka gråta ögonen ur mig.
Stor kram!!! Och gråt på!!!
Min egen upplevelse var att livet återgick till "normalt" igen så snart chocken hade lagt sig. Nu tänker jag knappt på det! Så det är väl mitt bästa tips, att försöka leva på som förr! (lättare sagt än gjort...)