EmmaBovary
Trådstartare
Gud vad den här väntan på en kallelse är lång, de sa två till tre veckor - idag är det tre veckor sedan den gick iväg. Hade väl inte räknat med annat i semestertider egentligen, men det känns ändå tungt. Det har varit långa veckor, domningarna/känselbortfallen/känslan av att vara blytung har typ gått kroppen runt vilket har gjort att jag i stort sett varit helt isolerad där jag bor eftersom att jag inte har körkort, brukar gå och cykla men det har jag i perioder inte kunnat göra. Snälla släktingar har skjutsat mig så jag kunnat simma emellanåt och rida någon enstaka gång. Men det känns hemskt att behöva förlita sig på andra på det viset. Nu är det snäppet bättre, och efter ett besök hos en sjukgymnast i fredags som tejpade fötterna på mig så har det fungerat bättre - hon sa även att så länge jag inte har ont så är det bra att röra sig så mkt som möjligt, så jag har promenerat och varit lite mer aktiv med de orden i öronen. Stressen av allt skolarbete som jag borde göra äter dock upp mig, jag måste försöka sluta ha dåligt samvete över att det inte gått nu.