Du får ha dina åsikter, men jag vill bara säga emot det sista.
Jag tror inte att du som ung skulle velat ha en ungponny du behövde utbilda på ett stall där du kunde komma ner till paddocken för ridning, och upptäcka att det stod en traktor och gamal lekstuga i, bara att tänka om dina hästplaner. Att hitta söm i din häst box pga nån sopat in det där efter att hovslagarn varit och skott. Aldrig ha någon att rida med, aldrig någon som kan filma när du rider, aldrig någon som ser dina framsteg. Att andra hästägare evigt ska kommentera att du inte använder bett och har sporrar på hästen, för att ni har olika ridstilar.
Ja, till en början så står man ut och är glad för att ha hästen över huvud taget. Men att stå ut med det i flera år blir ohållbart, oavsett hur mycket man gillar hästen.
Jag fick en ponny som var utdömd för lynnesfel. Han var rent farlig. Han var också helt oskolad och 4-gångare med väldigt dålig ridexteriör. Han var så otroligt mkt för svår för mig.
Men jag kunde inte träna för någon eftersom mina föräldrar inte ville betala för det. Han gick då ej heller att lasta. Det tog oss 4,5 h att lasta honom vid köp. Då var det 7 pers som höll på, alla vuxna och erfarna utom min pappa och jag.
Skulle jag öht få ponnyn fick jag nöja mig med det som fanns och jag fick också åka dit och hem själv efter skolan. Det var mellan 75-90 minuters resväg enkel väg.
Stallet hade 3 boxar och det var jag och en snäll men mkt märklig, vuxen stallägare som delade stall. En bit bort fanns lite större stall med vuxna. Något år var min bästa vän medryttare på någon häst där 1-2 ggr/v. Men jag red oftast själv, om jag inte hade med mig någon kompis. Där fanns ridbana.
Jag blev filmad en gång av min mamma under den tiden. Och framsteg vete fasen om vi gjorde direkt mer än att hästen inte längre försökte ha ihjäl en.
Min familj hade väldigt mkt pengar. Så det var inte en fråga om att inte ha råd med mkt bättre ponny, bättre och närmare stallplats, lektioner, lastträningslektioner etc. Men de ville inte prioritera det. Och det var ju deras pengar. Det fick jag ju bara ta. Jag var glad åt att ens få ha en ponny.
Och att någon klantat sig och råkat sopa in en söm har jag varit med om flera ggr genom åren. Det har nog flera gjort. Klart det är surt och kan gå illa! Men misstag kan ske.
Ja, jag har ridit annorlunda ridstil och hållit på med trick och frihetsdressyr etc. Så visst har jag fått kommentarer om det och ev utrustning etc. Jag har också stått i stall där ridbanan kanske har traktor eller en häst eller ngt annat inlåst på.
När man har egna pengar kan man välja att slippa sådant. Men betalar andra får man ju liksom anpassa sig efter vad de känner är rimligt. Om det också är frågan om att dina föräldrar ska köra längre till annat stall så kanske de inte orkar det.
Jag förstår att du vill umgås med dina kompisar. Jag saknade också det då. Men då får man väl kanske annars fundera på vad som är viktigast, ponnyn eller hänga med kompisar.