Möte med joggare

[Soffan74]

Kom på en till grej, lite roligare denna gång.
Vi hade en blottare som höll till runt stallet och brukade hoppa framför unga tjejer, både från stallet och skolan.
En kväll när jag och gammelman var ute på ridtur, och precis nästan var framme vid stallet. Så hoppade blottaren fram ur en buske vid vägen
Jag sa - Hej, vilka snygga kalsonger du har, och red vidare
Han kom nog av sig då

 

[Ciccio]

Har jag fattat rätt nu tro? Hästar blir alltså mer rädda för saker som kommer framifrån än sånt som dyker upp bakom dem? Är det ögonens placering då, att de ser bra bakåt och sämre framåt? Som ni förstår så vet jag inte mycket om hästar men vill gärna lära mig.

 

[SiZo]

Har jag fattat rätt nu tro? Hästar blir alltså mer rädda för saker som kommer framifrån än sånt som dyker upp bakom dem? Är det ögonens placering då, att de ser bra bakåt och sämre framåt? Som ni förstår så vet jag inte mycket om hästar men vill gärna lära mig.

Nej du har nog inte riktigt greppat det än.

Hästar är flyktdjur och det spelar i regel väldigt lite roll om vartifrån det farliga kommer. Men sedan finns det individer som är bakskygga och därmed är generellt mer rädda om något kommer bakifrån. Men varje individ är olika. Det finns inga regel för hur de blir rädda, det kan bero på så mkt.

Har hästen stått mkt på sistone? Blåser det mkt? Fryser hästen? Går hästen och sover och upptäcker det läskiga helt plötsligt? Har hästen ont någonstans? Finns det flera faror på samma plats? Allt detta är saker som kan få hästen räddare än vad den individen normalt är.

För en okunnig skulle jag sammanfatta det med att hästar bara är rädda för 2 saker. Allt som rör på sig och allt som inte rör på sig

Viktigt att tänka på är att hästar har snabbare reflexer än oss människor, de hinner göra en 180 grader vändning innan vi ens hinner reagera. Det är det som gör dem så farliga när de blir rädda, vi hinner helt enkelt inte med.

 

[Ciccio]

Nej du har nog inte riktigt greppat det än.

Hästar är flyktdjur och det spelar i regel väldigt lite roll om vartifrån det farliga kommer. Men sedan finns det individer som är bakskygga och därmed är generellt mer rädda om något kommer bakifrån. Men varje individ är olika. Det finns inga regel för hur de blir rädda, det kan bero på så mkt.

Har hästen stått mkt på sistone? Blåser det mkt? Fryser hästen? Går hästen och sover och upptäcker det läskiga helt plötsligt? Har hästen ont någonstans? Finns det flera faror på samma plats? Allt detta är saker som kan få hästen räddare än vad den individen normalt är.

För en okunnig skulle jag sammanfatta det med att hästar bara är rädda för 2 saker. Allt som rör på sig och allt som inte rör på sig

Viktigt att tänka på är att hästar har snabbare reflexer än oss människor, de hinner göra en 180 grader vändning innan vi ens hinner reagera. Det är det som gör dem så farliga när de blir rädda, vi hinner helt enkelt inte med.

Jaha, då hade jag helt missuppfattat . Tack för svar.

 

[ginnies]

Ja, det kan nog ha varit så. Jag tror att han svamlade nåt om att vi förstörde allt för honom på detta sätt. Dock såg han knappast ut som (eller lät som) en löpare, därav min definition av honom.

Ha ha ja men många blir maniska, när en del av dem stannar för pisspaus, jo det är ofta nödvändigt om man är man ( och det går bra utan att förlora rytmen) så stänger de av klockan.

 

[Lena_B]

För en okunnig skulle jag sammanfatta det med att hästar bara är rädda för 2 saker. Allt som rör på sig och allt som inte rör på sig

Lite väl förenklat, hästar är även rädda för saker som finns och saker som inte finns. Om det t ex läggs upp en timmervälta vid vägkanten kan det krävas lite frustanden och sidsteppande de första 18 gångerna den passeras, sedan kan det vara lugnt. Fram till den dagen den är bortkörd alltså, för då kan paniken vara nära när häststackaren måste passera!

Timmervältor är väl OK att ha koll på, men att soptunnan plötsligt står på andra sidan infarten eller att den mörkgröna brevlådan ät utbytt mot en vit kan vara lite svårare för ryttaren att lägga märke till, men för hästen är det tydliga tecken på att ett lömskt rovdjur varit framme och kanske fortfarande lurar i buskarna.

 

[SiZo]

Lite väl förenklat, hästar är även rädda för saker som finns och saker som inte finns. Om det t ex läggs upp en timmervälta vid vägkanten kan det krävas lite frustanden och sidsteppande de första 18 gångerna den passeras, sedan kan det vara lugnt. Fram till den dagen den är bortkörd alltså, för då kan paniken vara nära när häststackaren måste passera!

Timmervältor är väl OK att ha koll på, men att soptunnan plötsligt står på andra sidan infarten eller att den mörkgröna brevlådan ät utbytt mot en vit kan vara lite svårare för ryttaren att lägga märke till, men för hästen är det tydliga tecken på att ett lömskt rovdjur varit framme och kanske fortfarande lurar i buskarna.

Haha, jaaaa... Jag tänker att den ingår i saker som har rört på sig då, eftersom den inte är kvar Jag är lite bortskämd med modiga hästar. 18 ggr har det nog aldrig tagit för någon häst att inte vara rädd för något längre. 2-3 kanske, känner mig väldigt bortskämd nu. Förutsatt jag är på bra humör förstås, annars kan siffran bli väldigt hög.

 

[Cheval_Elin]

På tal om trådstarten. Jag bodde precis vid Skrylle utanför Lund i ett antal år, så jag och min häst har mött mååånga joggare/cyklister/fotgängare/skolklasser/etc. De flesta vill väl, såklart, även om en del är lite klantiga. (Just det där med att gömma sig i buskarna... Det har hänt flera gånger att min häst har stannat och inte vågat gå, varpå jag har ropat "Är det någon där?" och fått svar inifrån buskarna vid stigen. Alternativt har det varit ett rådjur som har sprungit åt andra hållet istället.)

De två mest spännande "sakerna" som vi har mött (bortser nu från vildsvin mm) har alla haft att göra med att människan vi möter inte förstår vad som kan hända.
1. En man är ute och går med två hundar, en lös och en i rullkoppel. Jag ser dem på håll och ber honom koppla den lösa hunden. "Den gör ingenting, den är skadad." "Det kan du inte veta. Och du vet inte heller vad min häst gör." " Jodå, det är ingen fara, den gör inget." Vid det laget har han kommit fram till oss och fortsätter gå förbi. Och mycket riktigt, den lösa hunden går bara rakt fram. Men han har inte låst rullkopplet, så den hunden är inne under magen på min häst och vänder. Som tur var gick det bra.

2. Vi travar på en gammal gärnvägsbank som är både rid-och cykelväg. På precis det stälket är det djupa diken på båda sidor. Då möter vi en joggande pappa med barvagn. Jag saktar av till skritt, och när han närmar sig ytterligare känner jag att min häst blir rädd och ber honom minska tempot. "Nej, jag har lika stor rätt att vara här som du!" säger han och pringer med oförminskad hastighet. Jag försöker igen få honom att ta det lute lugnare, men har sedan fulkt sjå att hålla koll på min stackars häst som känner sig väldigt trängd och ju absomut inte har någon stans att ta vägen.

Har även varit med om.liknande incidenter på tidare ställen. De flesta vill verkligen väl och gör så gott de kan, men det finns en klick som inte alls kan förstå vad de skulle kunna ställa till med. Jag är glad att jag har en så snäll häst; även om hon är snabb och reaktiv lyssnar hon på det mesta på mig. Men de där åren i Skrylle gör att jag snart inte blir förvånad över vad folk kan hitta på alls...

 

[Mirabilis]

I köldknäppen här i Stockholm i går red jag ut med en stallkompis på två pigga och rätt spända hästar, men som ändå höll sig på mattan (har graman på ute som en extra säkerhetsgrej).
Mötte både en epa-traktor som kom i full fart runt en kurva men som saktade ner snällt när jag viftade med armen, samma med en motorcykel på en ganska smal grusväg. Det finns vettigt folk också tack och lov.