Monster till Unghäst.

Sv: Monster till Unghäst.

Det kanske är svårt att förstå att en häst är en individ med egen vilja! Det är inte meningen att det ska bli ett viljelöst mähä, det här är tävlingshästar som vi vill att dom ska prestera. Givetvis kan man trycka ner en häst, för det är vad som händer om man korrigerar den för hårt. Vi vill att hästen ska ha en åsikt men den måste vara under kontroll. Vi har inte ett slagsmål varje gång om du tror det. Men du har väl säkert ett gott råd som du håller inne med?

Oj, jag trampade visst på en öm tå verkar det som.

Jag har träffat på de flesta typer av hästar, har jobbat i flera olika stall, bland annat ett internationellt hoppstall i Tyskland, ett galoppstall i Skåne, hos en travtränare i Mellansverige, på ridskolor.
Jag har inte på något av dessa ställen träffat ett sto som utmärkt sig på det vis du beskriver. Inte någon valack eller hingst heller för den delen. Visst har en del hästar kunnat vara stökiga, men ingen som velat sparka efter mig.
Alla hästar har däremot haft väldigt egna personligheter, speciellt de som är uppfödda i box och aldrig lärt sig vara häst ordentligt. Men med en bestämd, vänlig och konsekvent hantering har jag aldrig upplevt några större problem med någon av de hästar jag stött på.

Jag håller inte inne med några råd, de ger jag ut gratis när jag anser att de behövs. Men det är just RÅD, absolut inget facit för hur man SKA göra.
Om du inte förstått så är mitt råd att behandla hästen så den förstår att människor är ofarliga, att alltid vara konsekvent och aldrig låta en häst ta kommandot.

/M
 
Sv: Monster till Unghäst.

Menar du att hästar som står på box inte kan vara häst samtidigt?

Alla klarar heller inte av lösdrift när den sk flocken sätts ihop av det material som man har.

Det gäller att observera noga- om man inte vill ha naturens egna sätt att decimera udda individer.

Utomlands är det säkert betydligt vanligare att inte ha dem ute särskilt mkt eller tillsammans med artfränder.
 
Sv: Monster till Unghäst.

ska svara på allas inlägg snart..

Du behöver inte svara på allas inlägg, vi delar ju bara med oss av våran erfarenhet, och det är ju grunden och det fina med ett sådant här forum, att man kan dela erfarenheter och få råd.

Jag hoppas att du inte tänker gå in i någor försvar, för situationen är ju som den är.

Jag tror att du, liksom de allra flesta som har djur och även barn för den delen, GÖR SÅ GOTT DE KAN.

Man agerar som man tror är bäst för stunden och utefter sin egen erfarenhet.

Sedan med facit i hand, kan man alltid önska/tycka/säga att man kanske skulle gjort annorlunda.

Och då får man gå vidare från den uppstådda situationen, och hitta nya sätt och lösningar.

Precis som du gör nu.:)
 
Sv: Monster till Unghäst.

Jag kan inte se något fel i att man hanterar föl/unghästar dagligen. Bara det görs på rätt sätt.

Att dagligen visitera hästen, kratsa hovar och leda en bit tycker jag bara är jättebra.
Om hästen är van vid att detta görs varje dag är det inget den behöver "fundera" över genom att släppas på bete utan hantering.

Jag tror TS problem ligger i att hon inte är konsekvent i sin hantering och att hon försöker ta ledarskapet på fel sätt.
Om någon kan så förklara gärna för mig vad man vinner för positivt med att dra omkull en häst som stegrar.

För MIG är det viktigt att det först och främst är JAG som flyttar på hästen och inte tvärtom. Mina hästar lyder inte min minsta vink, de har också mer eller mindre en egen vilja som jag försöker lyssna på.
Om hästen vägrar gå framåt en dag så sitter jag inte och slår hästen med pisken, jag tar istället reda på VARFÖR hästen stannar och agerar utifrån det. Det kan ju vara något på marken som hästen ser som farligt som jag inte ser (har hänt en gång att hästen stannat för det var taggtråd i backen som jag inte såg förrän jag satt av).

En häst ska visa respekt för människan, men även människan måste ju respektera hästen. Att stänga in ett flyktdjur i en box innebär att dens enda försvar är att sparka/bita. Om nu hästen biter mot människan tar jag det som ett teckan på att djuret ser människan som ett hot. Hästen litar inte på människan helt enkelt. Då får man först börja med att visa hästen att människan inte är farlig, kanske behöver man ändra om sitt kroppspråk och fundera över hur man behandlar sin häst.

/M

:bow::bow::bow::bow::bow:
 
Sv: Monster till Unghäst.

Du behöver inte svara på allas inlägg, vi delar ju bara med oss av våran erfarenhet, och det är ju grunden och det fina med ett sådant här forum, att man kan dela erfarenheter och få råd.

Jag hoppas att du inte tänker gå in i någor försvar, för situationen är ju som den är.

Jag tror att du, liksom de allra flesta som har djur och även barn för den delen, GÖR SÅ GOTT DE KAN.

Man agerar som man tror är bäst för stunden och utefter sin egen erfarenhet.

Sedan med facit i hand, kan man alltid önska/tycka/säga att man kanske skulle gjort annorlunda.

Och då får man gå vidare från den uppstådda situationen, och hitta nya sätt och lösningar.

Precis som du gör nu.:)



nej det är ju helt omöjligt för mig att svara på alla nu när det har blivit så många inlägg.

Ja situationen är ju som den är och jag vet att det är mycket mig det beror på oxå. Nånstans måste jag ha gjort fel och detta är resultatet. Jag gör mitt bästa och erkänner när jag har fel och behöver hjälp som jag gör just nu. En riktigt snäll person från buke har skickat ett privat meddelande till mig och errbjudit mig hjälp och råd som jag tacksamt tar emot och hoppas på att det ska hjälpa mig till en bättre kommunication med Thengilya. Som situationen är nu blir hon arg och hotfull vad jag än gör. Jag behöver bara lägga min hand på henne så lägger hon öronen bakåt och biter efter mig.

Jag är inte stolt över denna situation jag och thengilya har hamnat i och det smärtar mig djupt att våran relation har blivit så skadad att hon vid minsta lilla känner att hon måste hota mig...om jag bara visste varför och vad jag har gjort för att detta var tvunget att uppstå. Jag hade på ögonblickligen ändrat mig.
 
Sv: Monster till Unghäst.

nej det är ju helt omöjligt för mig att svara på alla nu när det har blivit så många inlägg.

Ja situationen är ju som den är och jag vet att det är mycket mig det beror på oxå. Nånstans måste jag ha gjort fel och detta är resultatet. Jag gör mitt bästa och erkänner när jag har fel och behöver hjälp som jag gör just nu. En riktigt snäll person från buke har skickat ett privat meddelande till mig och errbjudit mig hjälp och råd som jag tacksamt tar emot och hoppas på att det ska hjälpa mig till en bättre kommunication med Thengilya. Som situationen är nu blir hon arg och hotfull vad jag än gör. Jag behöver bara lägga min hand på henne så lägger hon öronen bakåt och biter efter mig.

Jag är inte stolt över denna situation jag och thengilya har hamnat i och det smärtar mig djupt att våran relation har blivit så skadad att hon vid minsta lilla känner att hon måste hota mig...om jag bara visste varför och vad jag har gjort för att detta var tvunget att uppstå. Jag hade på ögonblickligen ändrat mig.

Jag förstår att det känns tungt. Det kommer säkert lösa sig med tiden oavsett hur du väljer gå vidare, eftersom du är medveten. Lycka till!
 
Sv: Monster till Unghäst.

Men eftersom du verkar känna TS och vet allt så förstår jag inte varför inte hästen i fråga är trevlig att hantera?


Jag vare sig kritiserar eller hoppar på, men eftersom jag har som yrke att ta hand om unghästar från fölning och framåt så vet ajg ganska bra hur en del hästar reagerar å overdiven hantering.

Sen hur mycket hantering som behövs innan det slår över, som i detta fallet, är olika från häst till häst.
En del kan man pyssla med i oändlighet, medans andra är trevligast om man nonchalerar dom, och bara gör det man ska.

Ja jag känner TS väl, däremot har jag verkligen inte utgett mig för att kunna allt! Vad får du det ifrån?

Det enda jag tycker är att du klev in i den här tråden med en väldigt överlägsen attityd som kändes mer nedbrytande än upplyftande för TS. Eftersom du inte sett hästen det handlar om eller upplevt hennes beteende så tycker jag nog inte att du kan säga att det handlar om det ena och det andra utan endast gissa...
 
Sv: Monster till Unghäst.

Jag tycker inte du ska drunkna i självförebråelser. Du behöver inte ha gjort så mycket fel, läs vad jag skrev i förra inlägget.
Vissa ston har stor integritet, hon är i den åldern att hon kan vara lite svår, det är ett typiskt stobeteende du beskriver.
Ta det inte så hårt. Hon skulle varit likadan troligen mot vem som än haft henne. Frågan är vad du gör nu och framåt.

JAg tycker du ska sluta grubbla och bara "vara" mot henne. Bry dej inte om alla hennes miner. (Jag skrev mer vad jag tycker du ska göra i förra inlägget)

Och var försiktig med vad för "hjälp" du tar emot från folk du inte har en aning om vilka de är. Det finns många "experter" på buke:angel:
Många duktiga också, men vet du vad du väljer:confused::cool:

Tyvärr läser man mycket dumt här också.
 
Sv: Monster till Unghäst.

Jag vet hur det är.

Min var iofs bra från marken, till hon också tog över på ett sätt jag uppfattade hotfullt, då var hon 3.

Och tro mig, hon var inte överhanterad alls, utan normalhanterad, men vid ett tillfälle när hon var 1 år, så backade jag från henne vilket gjorde henne skrämd och osäker, och jag tror att det var där det sket sig för oss.

Min skötte sig exemplariskt mot andra.:crazy:

Jag tog först hjälp här hemma, men sedan åkte hon till en mycket duktig unghästutbildare, och langade iofs av henne direkt, men funkade klockrent under inridningen. När jag sedan kom och skulle rida så åkte öronen bakåt och hon småhoppade uppåt, jag blev ju skiträdd...
Sedan blev hon stenlugn och trygg med utbildaren, även om hon fick morra lite åt henne..

Det är två år sedan och jag jobbar varje dag med mig själv.
Men som sagt, jag har inet haft dessa problem i hanteringen som du.

Det värsta är att erkänna att man trots all den erfarenheten man har, går bet, och i mitt fall blir skrämd.

Jag hoppas det ordnar sig för dig.
 
Sv: Monster till Unghäst.

Håller med Axel om berömmet. Man kan göra tillvaron smidig med ett sto om man hittar rätt i att berömma.
 
Sv: Monster till Unghäst.

Ja men det är också en fråga om att välja när man gör vad, beröm ja, absolut men även att säga till vid rätt tillfälle när det behövs. Det krävs ganska mycket att ha känsla för vad man ska göra och när och dessutom att tolka stoets signaler rätt. Alla bakåtlagda öron är inte aggressiva och inte alltid mot ägaren, det kan lika gärna vara mot någon som står intill som ska hållas på avstånd från ägaren:mad:

Och alla ston är inte alls på det här sättet, utan vissa. (Råkar också rida ett sånt) Vi har haft fem ston i familjen (utom stoet jag rider nu då) och ett har varit av den sorten tidigare. (Man kan alltså inte tro att man vet hur ett sånt sto är bara för att man haft ett sto)

Det handlar också rätt mycket som jag skrev innan om att ignorera vissa miner och inse vad det handlar om egentligen. Men säga ifrån om det går till överdrift.

De här stona brukar ha stark integritet (håll avstånd:mad:) De kan se arga ut om "deras" människa håller på med dem och en "främling" dvs en inte ännu accepterad (och det är de flesta:cool:) står intill. Då vill de flytta "sin" människa undan från den som inte får komma för nära, tex, vilket kan se aggressivt ut, men inte är så farligt.

Att de vill skydda "sin" människa betyder i sin tur inte att människan inte är ledare, vilket man kunde tro. Det är bara det stoets uppgift att skydda sin ledare.

Ja, det finns många saker att förstå när en häst visar så mycket synpunkter, och att inte direkt blir rädd och tro att man inte är ledaren. :crazy:

Det kräver självklart bestämd ägare som inte backar undan men som heller inte skriker och härjar med hästen i tid och otid. Det är väl såna ston Kyra menar ang att skriva inlagor med tre kopior om man vill dem något, (eller hur det var):D

Bara lite tillägg till allt som sagts om ston......
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Monster till Unghäst.

Jag har oftast haft ston. Just nu bara ett. Tycker att ett bra sto är det bästa man kan ha i hästväg. De är speciella, men funkar man ihop så är det helt outstanding.
Håller med dig om att de ofta skyddar en, men inte automatiskt ser en som ledare. Jag hade en märr som betraktade mig som hennes unge/slav. Otroligt beskyddande, men samtidigt kunde hon blåvägra att tex öppna munnen vissa dagar, så det gick inte att rida. Om man ändå gjorde ett försök (hack), så visade hon på alla sätt att "i dag vill inte jag". Hästen var fullt frisk.
Hon bor numera hos en tjej som står ut med hennes humör, älskar henne som hon är och accepterar att det inte går att planera något vad gäller ridningen.
 
Sv: Monster till Unghäst.

Nej precis det är det jag menar att man måste veta vad som är vad av deras miner och vad det står för!


Kl
Jag tycker såna ston är underbara :love: När man väl har deras respekt och förtroende är de lojala och alldeles underbara att jobba med.

Fuxan jag rider har varit enormt viljestark från dag ett. Det ledde till att hennes matte och uppfödare som är mycket erfaren insåg att hon inte skulle ha tiden som krävdes (mycket jobb och många hästar) för att rida in henne själv. Bla skulle damen inte ha bett i munnen.......

Hon kom till en mycket känd och van utbildare av både ryttare och hästar, och dessutom uppfödare, hade försäljningstall mm mm.

Den personen var själv den enda som kunde hantera och rida damen. Personalen var rädda för henne och själv sa h*n att det var den allra envisaste häst h*n träffat (inklusive alla ponnyer:angel:)
(Hästen var helt ok att hantera hemma, men hon är mycket noga med vilka hon "känner" och inte)

Vi har haft våra diskussioner i början:cool: Det är aldrig någon idé att tappa humöret eller försöka "uppfostra". Man får verkligen använda hjärnan.......Hon är min lojala kompis och visst "skyddar" hon mej. Men det är ok.

Ett exempel:
Om jag kommer för att tex byta täcke när hon äter kraftfoder gör hon mycket miner, öronen bak, slänger med huvudet. Det skulle man kunna tro är aggressivitet. Men det är mer defensiva "synpunkter".

Samtidigt går hon ifrån krubban, ställer sig stilla som jag lärt henne att jag vill att hon står om jag gör iordning henne i boxen. Fortfarande missnöjd min men hon sätter sej aldrig upp mot det hon vet gäller. Att stå uppställd på samma sätt när man byter täcke har JAG aldrig krävt:rofl: Det har hon själv räknat ut att jag kanske tycker. Hantering som hantering tänker hästen:idea:

Kommer jag in slutar hon äta och avvaktar om jag kanske vill ha maten innan hon fortsätter:confused: Det har jag aldrig lärt henne heller:rofl: Det handlar om rang.

Så, miner och viljeuttryck behöver man inte göra så stor affär av. Man måste veta att sätta rätt gränser och framförallt vara en trygg person som inte är så himla orolig över relationen hela tiden:idea:
Det är hästar, dom fungerar inte som vi, dom bara är de personligheter de är helt enkelt.

Jag tror folk nuförtiden bekymrar sej över fel saker och förmänskligar hästens känslor, får skuldkänslor och gör saken värre, om jag ska säga vad jag tror. Man älskar sina djur så mycket men glömmer att djuren fungerar på ett annat sätt.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Monster till Unghäst.

Nu satte du spiken:bow:

Att man faktiskt får skilja på åsikter o verklig aversion.

nu är ju mitt sto supersnäll- även uppsynen visar det.

Men egenheter såsom att skydda flocken har hon.

Jag kunde inte bergripa varför min val. tuktade henne hårt från att hon kom som 2-åring. Han som brukar vara så himla snäll med andra hästar.:confused:

Sen visade dett sig att hon vallade bort honom från andra hästar som hon upplevde som hot.

Jag lovar- när hon far omkring så flyttar man sig- det gjorde även val. Tror att han hade märkt det o bet henne i förebyggande syfte.

När de hade varit ifrån varann under en 11-v konv. Fick jag ta av stoet täcket så att han kunde sätta henne på plats- återigen.
Hon kan även bli lite panisk om ngn annan häst tittar på henne o börjar då att beté sig "underligt" varav de tittar ännu mer:rofl:

blir dock som alla andra ston vid brunst.
 
Sv: Monster till Unghäst.

Tänkte delta här med lite egna tankar. Nu har jag inte erfarenhet av 2-åringar, min första häst (ett sto) var 4 när jag köpte henne på våren. Grön som tusan som hästägare, fast jag hållit på och ridit i många herrans år. Det tog inte länge förrän det var fullt med problem med den hästen! Vi slutade rida henne för hon bara slängde av oss. Supersnäll att sköta var hon nog, men att leda var ett problem. Fick i augusti hjälp av en hästmänniska. Hon är i den kategorin att man kan skatta sig lycklig som mött en sådan person.

Efter vår första session som gick ut på nh hade vi ett långt samtal med vår tränare. Punkter som hon pekade ut:
Hästen har en sjuhelsikes trotsålder
Hon tror sig vara ledare
Hon vet inte vad hon skall göra som ledare --> hon bl.a slänger av oss i galopp i 120 pga osäkerhet.
Hon är fruktansvärt rädd av sig troligtvis pga tidigare misshandel
Hon är helt borttappad och har INGEN ANING OM VAD HENNES UPPGIFT ÄR!!!

Det vi först åtgärdade var ledarskapsproblemet. Det har uppstått alldeles omärkbart lite åt gången. Hon flyttar på mig ibland, hon börjar gå utan tillstånd ibland, hon går inte bakom mig när hon leds utan tränger förbi, hon får mat/godis ur handen ibland osv. Du förstår säkert vad jag menar. Saker man inte kanske tänker på att är ledarskapsfrågor (åtminstone som grön o ny hästägare:confused:)
Det tog 3 sessioner med nh. Löslongering, följeövningar väjning och respekt av utrymme. Sedan blev hon bättre att leda och styra från marken. Här krävs det då att hon får tid på sig att smälta allting vi gjort, så det var med 1 veckas paus alltid. Än i denna dag får jag fundera på vad jag gör att jag inte låter henne köra med mig. Och vi slutade bl.a att ge från handen ätbart. De är lika nöjda med godiset fast det är på marken.

Det tar tid, så ge inte upp. Det svåraste är att rätta till redan ingrott beteende. Skulle varmt rekommendera en hästvan nhperson eller unghästhanterare. Låt honom/henne observera hur du hanterar ditt sto. En utomstående kan mycket lättare sätta fingret på problemet och då är det lättare att veta hur man skall gå vidare. Jag önskar dig allt väl och sök snarast hjälp till er båda för att se det underbara i samvaron igen.:love:

Puh vad det blev långt...
 
Sv: Monster till Unghäst.

Nej, nej. Hästar på box är också hästar.
Men en häst som föds i box och endast bor med mamman tills det är dags för avvänjning och sedan får bo i box och ensam i hagen får ju aldrig lära sig sitt eget språk eftersom den aldrig får gå med en riktig flock.
Men i vårat vackra land så får väl de flesta hästar lära sig tidigt att vara hästar, vet inte många som inte släpper unghästarna på bete.

Jo, alla hästar kan gå på lösdrift, men inte alla peroder av sitt liv och inte med vilka andra hästar som helst. Man måste ju se till att ha en väl fungerande flock, har man det, kan man släppa in nästan vilken ny individ som helst.

/M
 
Sv: Monster till Unghäst.

Kl
Tänkte på det här med att hästen kliar sig mot människor.

Jag är uppväxt med att de inte ska göra så- om inte annat för att de kan buffla för hårt, fastna med tränsspännen i kläder osv.

Jag kan däremot hålla upp en handduk eller dylikt som de kan klia sig emot.

Jag är oxå en lydig matte som kliar- där de visar:rofl:

Mitt sto är oerhört varsam o puttar som en smekande hand:o- helst in mig vid bringan- som stoet gör med fölet.

En NH-människa skulle hälsa på mina hästar o tyckte antagligen att de blev för närgångna o började knäppa med fingrarna vid hästens öron:confused:

Jag blev alldeles paff:eek: som tur var reagerade inte hästarna.:rofl:

jävla sätt att försöka uppfostra mina hästar!!!:mad:
Gå därifrån istället.

Hade de varit buffliga hade jag accepterat en tillsägelse, men nu är de inte såna- bara sällskapliga.:love:

Jag hade hälsat på hennes häst- som då sökte normal kontakt med mig o hon sa- vad konstigt:confused: -Han brukar vara avvaktande mot främmande.

säger väl allt hur fel eller hur olika en metod kan uppfattas.

cowboysarna vill vara ETT med sin häst-kentaur
 
Senast ändrad:
Sv: Monster till Unghäst.

Det bästa med att hålla på med sina egna uppfödningar tycker jag är att man då verkligen blir medveten om sina egna fel och brister.

Köper man sig en häst kan man alltid skylla på att någon annan lärt hästen fel, har man haft hästen sen den föddes kan man enbart acceptera att man själv inte är fullkomlig och börja fundera över vad man gjort som inte varit helt rätt.

Jag tycker du är jättemodig som ber om hjälp!

/M
 
Sv: Monster till Unghäst.

Visst har du rätt, men eftersom hästen känner till sin människa väl. så behövs nog hjälp på plats- för att se VAR det brister.

oftast är det inkonsekvens.
ena gången får den o nästa inte.

Denna är ju i slyngelåldern:bump:
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 106
Senast: lirco11
·
Hästhantering Precis som rubriken säger har jag en häst som är svår/jobbig att sko. Jag vet varför - en hovslagare har varit dum mot honom en gång -...
2
Svar
29
· Visningar
2 805
Senast: Askur2017
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
13
· Visningar
1 388
Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
2 102
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Göra i Danmark
  • Adventskalendertråden 2024

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Barmarksdrag/canicross
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden II
  • Evolve
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp