J
Jadu
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna skriva detta i ett inlägg på bukefalos för att detta skall låta vettigt eller hur jag ska kunna förmedla mina känslor. Men jag mår så dåligt just nu och jag behöver hästmänniskors syn på saken.
Jag har haft en häst och haft hand om denna (alltså inte på kontrakt hela tiden) häst i 2 och ett halvt år, en bekants häst och h*n har inte visat intresse för denna häst alls. Stallägare och andra tyckte att det var bedrövligt hur hästen innan jag tog över bara stått och behandlats som en sopa (hästen har alltså undanhållits viktiga saker därför att ägaren inte har velat lägga pengar på den, sedan om ägaren inte har ork att åka upp och titta till sin häst på månader under sommar peridoer, åker upp på vintern bara för att mocka och lägga upp hö utan att hälsa på sin häst är en annan sak men personligen tycker ja de är bedrövligt). Så till en början satte jag igång hästen och blev mer och mer fest vid den, nu är det min bästa vän. Han är inte alltid lätt att hålla på med, de har varit blod, svett och tårar. Men han är gudasnäll och jag litar på han fullt ut på det viset man nu kan lita på en häst.
Eftersom jag har fallit för denna häst har jag haft han som min egen och såklart vaccinerat upp han (då han inte har varit vaccinerad), fixat till hovarna på honom, haft ute veterinärer, stått för foder, ridit till honom .. ja allt.. såklart har inte ägaren haft nått emot detta, till slut insåg jag att jag såklart skulle skriva foderkontrakt, vilket skedde.
Ägaren har iallafall kört mycket fula spel med mig och jag antar jag får skylla mig själv, men det är tröttsamt att hålla en häst så som inte är änns egen och framförallt så vill jag nu ha en egen häst, det är inte så jädra kul att kämpa för något som man bittert blir påmind om att "men det är faktiskt inte din häst".. så jag samlade mod till mig och begärde att få köpa hästen, då begärde dom överpris på hästen (den bekanta och hennes pappa som egentligen står som ägare och inte har sätt hästen på 5 år och har noll koll) och jag prutade lite eftersom jag anser, om jag inte tänker med hjärtat att hästen är inte värd det priset. (gammal och har inte pass med mera) Med pepp och klocka ord från min omgivning så låter jag dom inte köra mer med mig och har nu stått emot. Ändå har jag nu erbjudet dom ett överpris och ett pålitligt hem där hästen har kvar sina kompisar sin trygghet och kärlek, sitt hem. Jag sa att jag kunde fixa pass med. Men ändå vill dom ha mer, så igår sa jag nej tack, nu är de nog.
Så nu sitter jag här med ett krossat hjärta, när jag läser igenom texten som ska försöka beskriva mitt liv de senaste åren. När jag läser så inser ja hur dumt allt låter, vilken idiot jag har varit.. mitt hjärta har styrt mina val fram tills nu. Misstro mig inte, det har varit underbara år med en underbar häst, men nu får ja lida för mina felsteg. Jag vet mycket väl att det ÄR ägarens häst, och blabla visst dom bestämmer priset så är det och det är deras val. Men nu är jag orolig vad som kommer hända hästen.
Jag är rädd för att skaffa en ny häst, de känns som jag aldrig kommer hitta någon häst, världen är full av dom, men finns det en häst som passar mig? Nu står jag här och vet inte alls vad som kommer hända. Det ända ja vet är att jag står ensam. Även om jag hittar en ny häst så vad kommer hända med hästen som ja har haft nu. Om dom nu lyckas få sålt honom så skickas han iväg eller så kommer han stå och ruttna. Eller rent av avlivas när de inser att de inte kommer orka ta hand om honom (både fysiskt och ekonomiskt)
Tack för den som orkat läsa ända hit, egentligen vågar jag inte skriva denna tråden, men jag vet inte vad jag ska ta mig till, det finns väll inte så mycket att göra. Men tror ni man kan hitta en ny häst som passar en? Hur kommer man över detta, vad ska jag göra..
Jag har haft en häst och haft hand om denna (alltså inte på kontrakt hela tiden) häst i 2 och ett halvt år, en bekants häst och h*n har inte visat intresse för denna häst alls. Stallägare och andra tyckte att det var bedrövligt hur hästen innan jag tog över bara stått och behandlats som en sopa (hästen har alltså undanhållits viktiga saker därför att ägaren inte har velat lägga pengar på den, sedan om ägaren inte har ork att åka upp och titta till sin häst på månader under sommar peridoer, åker upp på vintern bara för att mocka och lägga upp hö utan att hälsa på sin häst är en annan sak men personligen tycker ja de är bedrövligt). Så till en början satte jag igång hästen och blev mer och mer fest vid den, nu är det min bästa vän. Han är inte alltid lätt att hålla på med, de har varit blod, svett och tårar. Men han är gudasnäll och jag litar på han fullt ut på det viset man nu kan lita på en häst.
Eftersom jag har fallit för denna häst har jag haft han som min egen och såklart vaccinerat upp han (då han inte har varit vaccinerad), fixat till hovarna på honom, haft ute veterinärer, stått för foder, ridit till honom .. ja allt.. såklart har inte ägaren haft nått emot detta, till slut insåg jag att jag såklart skulle skriva foderkontrakt, vilket skedde.
Ägaren har iallafall kört mycket fula spel med mig och jag antar jag får skylla mig själv, men det är tröttsamt att hålla en häst så som inte är änns egen och framförallt så vill jag nu ha en egen häst, det är inte så jädra kul att kämpa för något som man bittert blir påmind om att "men det är faktiskt inte din häst".. så jag samlade mod till mig och begärde att få köpa hästen, då begärde dom överpris på hästen (den bekanta och hennes pappa som egentligen står som ägare och inte har sätt hästen på 5 år och har noll koll) och jag prutade lite eftersom jag anser, om jag inte tänker med hjärtat att hästen är inte värd det priset. (gammal och har inte pass med mera) Med pepp och klocka ord från min omgivning så låter jag dom inte köra mer med mig och har nu stått emot. Ändå har jag nu erbjudet dom ett överpris och ett pålitligt hem där hästen har kvar sina kompisar sin trygghet och kärlek, sitt hem. Jag sa att jag kunde fixa pass med. Men ändå vill dom ha mer, så igår sa jag nej tack, nu är de nog.
Så nu sitter jag här med ett krossat hjärta, när jag läser igenom texten som ska försöka beskriva mitt liv de senaste åren. När jag läser så inser ja hur dumt allt låter, vilken idiot jag har varit.. mitt hjärta har styrt mina val fram tills nu. Misstro mig inte, det har varit underbara år med en underbar häst, men nu får ja lida för mina felsteg. Jag vet mycket väl att det ÄR ägarens häst, och blabla visst dom bestämmer priset så är det och det är deras val. Men nu är jag orolig vad som kommer hända hästen.
Jag är rädd för att skaffa en ny häst, de känns som jag aldrig kommer hitta någon häst, världen är full av dom, men finns det en häst som passar mig? Nu står jag här och vet inte alls vad som kommer hända. Det ända ja vet är att jag står ensam. Även om jag hittar en ny häst så vad kommer hända med hästen som ja har haft nu. Om dom nu lyckas få sålt honom så skickas han iväg eller så kommer han stå och ruttna. Eller rent av avlivas när de inser att de inte kommer orka ta hand om honom (både fysiskt och ekonomiskt)
Tack för den som orkat läsa ända hit, egentligen vågar jag inte skriva denna tråden, men jag vet inte vad jag ska ta mig till, det finns väll inte så mycket att göra. Men tror ni man kan hitta en ny häst som passar en? Hur kommer man över detta, vad ska jag göra..
Senast ändrad av en moderator:
