Mitt barn ska ha barn...

[ssab]

Sv: jepp

och läget är att kan man inte fixa det själv ska man inte ha barn.

glt

Nyblivne pappan kommer att fixa det, han tänker ta sitt ansvar.

 

[ssab]

Sv: mogen?

killen är mogen, vad konkret betyder det?

glt

Jag svarade i inlägg 34

 

[golit]

när golit gick i skolan

när golit gick i skolan hade man inte inkomster nog att ens försörja sig själv. än mindre barn.

tror inte det är ändrat.

Fruktansvärt ansvarslöst av din dotter att bli beroende av andra.

glt

 

[ssab]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Vad jag vet är de två att försörja barnet. Och tids nog kommer de att klara sig själv utan stöd från oss. Japp, de funderade på abort för att situationen är som den är.

 

[ssab]

Sv: när golit gick i skolan

Fruktansvärt ansvarslöst av din dotter att bli beroende av andra.

glt

Ja under ca ett, två år då, det kan vi leva med.

 

[golit]

hans ansvar

eftersom de inte är gifta är hans formella ansvar att betala underhåll.

hur tänker din dotter lösa resten själv?

glt

 

[golit]

olika visning

inläggen ser ut att bli olika med olika visning. länka gärna

glt

 

[ssab]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Läs tråden från början så kanske du får svar på dina frågor.

Underhåll, föräldrarpenning, studiemedel, barnbidrag + en lön, jovars det ska nog gå. Och vad som häder i framtiden kan bara framtiden visa.
Jag deltar inte aktivt i deras planering men ska kolla läget så jag vet.

 

[golit]

Mamma!!!!!!!!!!!!!

måste man ropa på mamma ska man inte ha barn.

och mamma borde begripa det.

glt

 

[ssab]

Sv: Mamma!!!!!!!!!!!!!

måste man ropa på mamma ska man inte ha barn.

och mamma borde begripa det.

glt

Utvekla gärna detta

 

[golit]

ni ja

men är er dotter? nu snackar vi inte barbie längre?

var är de på julafton om åtta år, var sitter ni,exet och han nuvarande (och föräldrar ex osv) (och barnet) mammas brölopp.

prognosen att förhållandet håller är 0 till 2%

glt

 

[TinyWiny]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Först vill jag säga GRATTIS

Jag var nästan 18 när jag fick min son, jag fyllde 18 sex dagar efter han föddes.

Min son föddes i mitten av maj och jag gick i skolan till den 1 maj, jag fick dispens och fick betyg ändå.

När han var tre månader så började jag skolan igen (i augusti) han var med mej i skolan tills han var fem månader då pappan började vara hemma, jag hade en pump hos skolsköterskan som jag använde på lunchrasten, pappan gav sedan av den mjölken hemma dagen efter, fungerade jättebra!

Det stöd jag hade velat ha av mina föräldrar var dels att de brydde sig om mej och mitt barn men rent konkret, att de fanns där och berättade hur jag var när jag var liten, lugnande ord när tänderna kommer, lugnande ord vid sjukdomar.
Att de skulle komma och hälsa på, att de skulle vilja lära känna sitt barnbarn.
Det jag inte hade velat var att de skulle lägga sig i allt jag gjorde på mitt sätt, jag ammade min son i sängen och han sov i min säng vilket många hade åsikter om.

Sedan hade det varit roligt om de hade gjort som när mina syskon fick barn, de var GLADA och pratade om sina barnbarn, folk frågade to.m om det var första barnbarnet eftersom de pratade om dem jämt.
Jag vet att jag låter svartsjuk nu, men det är jag nog egentligen inte utan mer förvånad att det spelade så stor roll vem som fick barn eftersom i min värld är alla barn en underbar gåva som ska behandlas därefter

Jag fick ett barn till när jag var 19, nästan 20, tyvärr gick jag och barnens pappa skilda vägar när dottern var nio månader, vi hade helt enkelt växt åt olika håll, medans jag tyckte att mamma var det bästa som finns att vara så tyckte han att han ville vara mitt barn med och tre barn var ett för mycket

Oj det blev långt och svamligt men jag kan helt klart säga att jag aldrig, inte ens för en sekund har ångrat att jag ville ha barn tidigt (båda barnen var planerade, oj så oansvarigt va, golit) min son är nu 18 och han är inte "märkt" av sin "unga" mamma mer än att folk ibland tar mig för hans flickvän endel är nog blinda han har super betyg och arbetsgivarna drar i honom redan fast han har ett år kvar på gymnasiet, han klarade körkortet galant och han är lycklig.
Och han har en mamma som är oerhört stolt över honom och hans lillasyster

 

[golit]

helt enkelt

måste man fråga mamma om boende och hjälp ska man inte vara mamma.

glt

 

[golit]

nä

underhåll och studiebidrag räcker inte.

Underhållet är till för barnet. Studiebidraget ligger runt 1000-lappen.

Ett rimiligt perspektiv på att ha barn är att man kan försörja sig själv.

Kan din dotter det?

glr

 

[dalslina]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

alltså,, sorry... men ja läste lite av eran sk argumentation,, och måste bara säga att jag aaaaldrig hade ens ORKAT svara på allt sk tjafs och dumma motfrågor, för att mucka.
men herrejösses! det finns väl för fanken ingen "mall" för hur man ska skaffa barn, och när och vid vilken lämplig tidpunkt? ta det lite easy,,,,, allt ordnar sig ju ändå ju,,,, det lär ju knappast bli världskatastrof eller rena kriget, bara för att allt inte var kontollerat och väl planerat heller?! med en positiv inställning, mkt flexibilitet, samt att få ta tid på sig att mogna in i föräldra rollen, så lär det här unga paret kunna komma långt i sin föräldraskap. man måååste inte ha kontroll på hela sin tillvaro heller? faktiskt inte ens när man skaffar barn. det kan gå så jätte jättebra ändå! att måla upp fan på väggen, är nog till mest bekymmer för den som gör det. inte för de berörda. jag vet mycket mycket väl vad jag pratar om. själv ung mamma, samt MYCKET ung blivande mormor..... och vi är alldeles jättenormala och skötsamma människor, men vågar oxå släppa kontrollen och istället ha en positiv inställning till att allt kommer att gå jättebra!

 

[dalslina]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

det kommer att gå jättebra för din dotter och kille och bebis! våga ha glädje över detta, och släpp oron. ta det lungt, så ordnar sig allt. och framför allt, ta en sak i taget och reda ut. din dotter och hennes kille kommer att växa in i rollen. så du kan bara njuta av din blivande mormorsroll! grattis!

 

[dalslina]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

och sen kan jag upplysningsvis säga att jag var BETYDLIGT yngre än 18, när jag fick barn. för mig och barn gick det bra,, värre var det för alla andra som tydligen hade sådana väääldans bekymmer om hur det skulle gå. oj oj oj,,, de människorna fick helt plötsligt jättemkt att tänka på och bekymra sig över, medan jag själv svävade som på små moln totalt ovetande om andras "målafanpåväggen tankar" skulle bara säga detta, som ett litet tillägg, att man inte ska lyssna på andra. bättre o lyssna på sig själv!

 

[C_L]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Har själv en sjuttonårig dotter, oj vad tankarna far när jag läser din tråd.

Jag tycker ni är superföräldrar som tar det som ni tar det utan att sätta press, skam eller skuld på er dotter, tänk vilka förutsättningar bara det är!!!

Med det stödet kommer hon att känna sig trygg, diskutera bara en massa under graviditeten, oavsett så kommer ni ju att bli delaktiga, men låt henne bestämma hur mkt, så länge det märks att hon klarar sig med pappans insats!

Fråga henne hur mkt råd hon vill ha från er och hur mkt hon vill forska efter, läsa om, leta efter själv, be henne, be er om råd så att du vänder på situationen till hennes fördel, på så vis mognar hon nog lättare in i rollen, om hon VET att ni är där men inte tränger er på om det inte behövs - Vilket jag OCKSÅ hade gjort klart för henne, at OM ni märker att det behövs skyr ni INGA medel för att "bitvis ta över"

Stort Lycka till!

 

[Snuffsan]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Underhåll, föräldrarpenning, studiemedel, barnbidrag + en lön, jovars det ska nog gå.

Korrigering: Man får inte underhållsbidrag då pappan är med i försörjningen. Och är han ute ur bilden och hon är berättigad till underhåll så dras motsvarande på hans lön, vilken du har med i ditt räkneexempel. Så ta bort underhållsbidraget när ni räknar.

Du kan inte heller räkna både studiemedel och föräldrapenning samtidigt. Antingen studerar man eller så är man föräldraledig, man kan inte få både och samma dag.

 

[lippan]

Sv: Mitt barn ska ha barn...

Har inte så mkt erfarenhet själv av tidigt barnafödande (jag var 23 när jag fick mitt första och 33 när jag fick mitt 5:e barn) men min mor (och far) var nyss fyllda 17 när de fick mig, och det var i mitten av 60-talet. Det gick bra då (med alla fördomar och begränsningar som fanns) så varför skulle det inte gå bra idag, 2008???

Lycka till