Mitt barn biter!

[Enar]

Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min yngste son! Han fyller två i mars, och storebror har nyss fyllt fyra.

Han är världens gulligaste, goaste och mysigaste unge, men han biter, klöser och skallar sin storebror, så han blir tokig...

Lillen är inte alltid arg eller frustrerad när han gör det, utan kan när som helst gå fram till storebror och hugga in.
Den äldre har ju fått förklarat för sig att man inte slåss, så han fredar sig inte annat än med att försöka hålla lillebror på en armlängds avstånd, med resultatet att lillebror grabbar tag i hans arm och hugger.

Dessutom klöser han något alldelens förskräkligt och storebror är full i klösmärken, alltfrån ansiktet till fötterna... Det ser ibland ut som om han haft slagsmål med en ilsken katt. -Jag håller hans naglar kortkorta!

Jag försöker hinna gå mellan, men det är inte alltid man hinner. Då går han över till att göra samma på mig, men jag kan ju tala honom tillrätta. Det har funkat med att jag bitit tillbaka, men bara när det gäller mig. Storebror skriker ju bara på hjälp.

Nu låter det ju kanske som om min minsting är fullständigt galen, men allra oftast leker de som alldrig förr, är glada och håller sams.
Detta går lite i vågor och på dagis är han relativt lugn, men är hård på att dra flickorna i håret och knuffas gärna. (inom familjen är vi alla ruskigt korthåriga )

Har någon annan varit med om något liknande?
VAD SKA JAG GÖRA??
Finns det nåt man kan göra åt saken, eller ska man bara rida ut stormen och hoppas att det går över snart.

Ps: blir man arg på honom blir det bara än värre. Man måste avleda och fixatrixa så han fokuserar på annat. Det är mest mig och lillebror han går på. Pappa ibland, men andra vuxna aldrig. Ds.

 

[Girasol]

Sv: Mitt barn biter!

Vår tvååring har varit inne lite i en bitperiod. Inte jättemycket, men tillräckligt för att det skapas irritation.

Han kom ju på att bits jag så kan jag ta den leksaken brorsan just har. man han har även okynnesbitit. *jag bara måste bita utan anledning *

Vi har bannat honom och lyft bort honom. ibland när han gått på och bitit mig har jag illvrålat, då blir han förskräckt och jag har inte tröstat honom.
Annars så har vi märkt att om man helst sonika lyfter bort ungen och ut i tex. hallen och säger att han inte får vara med när han bits så har det faktiskt funkat bäst hittills.

kan säga att han oprovocerat blev hårt biten i ryggen för ett tag sedan av ett annat barn på öppna förskolan, efter det så har det lugnat ner sig betydligt.

Det är inte kul att ha bitande barn. När min äldste son var i 2-3 års åldern blev han dagligen biten av ett annat barn hos dagmamman. Nu hade detta barnet ganska tråkiga hemförhållanden och var överlag svårhanterad, så flyttade dom till andra ändan av stan och han började på dagis. Då blev det tyvärr ännu värre och det sattes in assistent, men de fick jobba hårt.....
Men det är jobbigt att som förälder ha ett barn som alltid kommer hem med bitmärken likväl som att vara den som har den lille "gynnaren".
Man kan ju inte göra mycket mer som förälder än att förmana och banna. Som tur är brukar sånt här ge sig efter ett tag.

Ang. vår son så tycker vi att bitandet uppstod i en period då han ofta blev frustrerad av att inte kunna förmedla med ord tillräckligt bra vad det var han ville.

Styrkekramar och förhoppningar om kort bitperiod /Gira

 

[humlanotrocadero]

Sv: Mitt barn biter!

"Han är världens gulligaste, goaste och mysigaste unge, men han biter, klöser och skallar sin storebror, så han blir tokig... "

För mig är denna ungen endast vidrig, aldrig att jag skulle kalla den gullig eller go..

Hur man kan säga att det är lika jobbigt att HA ett bitbarn som att ens barn blir bitet på dagis fattar ajg inte heller, det är ju som att säga att det är lika jobbigt att vara förälder till en mobbare som att vara förälder till ett mobbat barn.

Säger man så har man absolut INGEN aning om hur det är att bli bitten/stucken i ryggen varje dag på skola/dagis.

NEJ det är inte samma sak!!! Givetvis är det jobbigare för den som blir biten/får sitt hår spolat i toaletten, shit ni kan ju inte fatta vad ni snackar om, förmodligen har ni inte haft syskon/barn som blivit mobbat

 

[Enar]

Sv: Mitt barn biter!

Jo, jag kan lugnt meddela dig att jag visst har personer i min familj som blivit mobbade genom huvuddelen sin skoltid, från årskurs två till nian.
Varje dag i skolan var en överlevnadskamp. Slagen, sparkad, hånad, jagad, hotad... you name it...

Kom inte och säg att jag inte vet hur det kan vara!

Sen är det fruktansvärt att du uppfattar min älskade son som "endast vidrig"... jag kan inte beskriva hur ont det gör i min kropp när jag läser det.
-Du har aldig träffat honom! Han är det mest underbara varelse som någonsin fötts på denna jord. Han är mitt allt!

Jag skrev inte denna tråd för att få läsa hur personer uppfattar honom som ett vidrigt monster.
-Jag vill veta om det finns något sätt att få stopp på de tråkiga uppförande han visar ibland mot mig och sin storebror.

På dagis har han aldrig bitit någon. De säger att han ibland luggar flickorna som har långt hår och att han knuffas ibland.
-Det handlar inte om några dagliga påhopp på någon specifik person på daghemmet, någon systematisk nedtryckning av andra barn... Det handlar om en inte ens två år gammal pojke som på grund av sin oförmåga att göra sig verbalt förstådd bland de andra barnen vill få uppmärksamhet och få sin vilja igenom.
Dagispresonalen säger också att han har blivit mycket bättre.

Gud vare tack, ändå, att inte alla barn går tillväga så som min lille gullefjun gör.

Som jag skrev tidigare så är han ju oftast denna charmerande tvååring med flygit ljust, nästan vitt, hår, med pigga blå ögon, hjärtligt, smittande skratt och alltid ett leende på läpparna... men ibland går han till attack på storebror och mig utan någon synlig anledning och då är det ju inte så kul.
-Men naturligtvis finns det säkert någon orsak till hans utbrott, bara att jag inte ser det just i den stunden.

Som tur var går det i vågor och emellanåt sker det mycket mer sällan. Så hopp finns det ju alltid!

Storebror har en ängels tålamod... Han säger oftast bara "Nej, mamma, nu har lillebror klöst mig igen..." Men om han biter blir det liv i luckan, men han gör aldrig sin lillebror illa.
Ibland kan jag känna att det skulle kanske hjälpa om han slog tillbaka, men jag är själaglad att han inte gör det.
Till syvene och sist tror jag ändå att det bara skulle vara till ondo.

Jag är ledsen för din, eller din närståendes, skull, humlanotrocadero, att du/denne fått utstå en hemsk barndom på grund av mobbare.

Dock undanber jag mig å det starkaste att du jämför min yngste son med den/dom personerna.

 

[Lockan]

Sv: Mitt barn biter!

Hej!
Jag beklagar svaret du fick av humlantrocadero och jag förstår att det sved, hon är uppenbarligen inte mamma till en tvååring och har svårt att skilja på tragisk och hemsk mobbning och hur man handskas med små barn som ännu inte vet bättre.
Jag vet naturligtvis inte vad som funkar på ditt barn, men jag tror inte på att bita tillbaka eller annan "smärtbestraffning". Man visar nog bara att styrka är ett sätt vi mäter vem som får göra vad.
Det är svårt och jag har inga lösningar, men jag tror mest på att fysiskt flytta bort och visa att det gör ont, med att bli ledsen.
Barn är, i en normal, frisk familj (och så uppfattar jag din) är ju uppmärksamma på vad som är ok, långt innan de förstår en verbal förklaring..
Jag tror du gör det tydligare med att lyfta bort från storebror, som ju säkert är en poppis "förebild" man vill vara med.
Konsekvent och alltid och vareviga jäkla gång på samma sätt, undan bort odramatiskt å sen trösta och uppmärksamma storebror. Kommer lillebror tillbaka, lyft bort igen, stäng en dörr.
Det är inte ok att rivas lite, skallas lite, dra lite, för att jag tror att om man glider lite med jaja han förstår inte bättre osv så kommer man ingen vart med att ändra beteendet, men jag tror också att det är viktigt att det inte leder till några scener, bara ett snabbt nej å sen bort från tex lillebror.
Det finns en bra dansk barnpsykolog (det står still i huvudet just nu vad han heter nånting Juul kanske??), men läs gärna böcker, såklart med urskiljning, men jag tycker han verkar vettig.
Lycka till och ge dig inte (å det växer bort).

 

[gulan]

Sv: Mitt barn biter!

Jag skulle fundera över varför det bara är vissa han känner att det är ok att bita,klösa,knuffa och dra i hår. Vore han helt omedveten om det själv skulle han ju göra det med "alla" som kommer ivägen så att säga.
Visst är det bra att lära sina barn att aldrig slå tillbaka eller fysiskt försvara sig...men ibland undrar jag om det inte går till överdrift.
Tänk om lillebror skulle sluta från ena dagen till andra att bita storebror om han fick tillbaka?
gulan

 

[Dravena]

Sv: Mitt barn biter!

Vad gör du på barnforumet egentligen? Roar dig med att tala om att deras barn är vidriga, äckliga och onda?

 

[corona]

Sv: Mitt barn biter!

För mig är denna ungen endast vidrig, aldrig att jag skulle kalla den gullig eller go..

Vad gör du på barnsidorna egentligen??
Du verkar ju inte gilla barn alls? Bara klankar ner och kallar dem för hemska saker? Varför inte bara hålla dig härifrån?

 

[Sjalen]

Sv: Mitt barn biter!

Hur man kan säga att det är lika jobbigt att HA ett bitbarn som att ens barn blir bitet på dagis fattar ajg inte heller, det är ju som att säga att det är lika jobbigt att vara förälder till en mobbare som att vara förälder till ett mobbat barn.

Säger man så har man absolut INGEN aning om hur det är att bli bitten/stucken i ryggen varje dag på skola/dagis.

NEJ det är inte samma sak!!! Givetvis är det jobbigare för den som blir biten/får sitt hår spolat i toaletten, shit ni kan ju inte fatta vad ni snackar om, förmodligen har ni inte haft syskon/barn som blivit mobbat

Kära humlan! Min dotter mår dåligt för att en kille i skolan beter sig som ett kräk mot henne och många andra barn. Detta gör han i desperation eftersom ingen ser honom och ilsken uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet. Hans mamma låter honom springa vind för våg på våra gårdar därhemma och hans storebror sparkar på honom och kallar honom fula ord. Alltså är sådant beteende det enda denne lille kille ser i tillvaron och då tar han efter det beteendet när han behöver synas. Inte för att han är vidrig. Det finns alltså ofta en anledning när folk är elaka även om det såklart är jättesvårt för den som drabbas.

Det andra jag ville säga är att små barn är inte mobbande skolbarn. Små barn bits och sparkas ofta just för att de inte kan sätta ord på sitt problem. De vill tala om att något är fel och det behöver inte alls vara någon problemfamilj för det utan helt enkelt bara så att barnet kanske fått ett syskon och inte hänger med i tillvaron, eller så tycker barnet att den ena föräldern är för frånvarande, eller mår barnet inte bra med de andra på förskolan osv. osv. osv. Tror du då att det är roligt att vara förälder? Tror du att man som mamma till ett bitande barn är stolt? Nix. För inte nog med att barnet gör illa andra barn. Man kan även dömas som en mamma som på något vis själv gjort fel någonstans i sin uppfostran fast man inte alls har det utan det är ett "familjeproblem" i största allmänhet. Har man dessutom kommit så långt att man inser att barnet genom bitandet försöker kommunicera något, ja då mår man ju även dåligt tills man kommit på vad det är eftersom man vet att barnet mår dåligt.

 

[Blixtra]

Sv: Mitt barn biter!

När så små barn bits, så är det ett sätt att söka kontakt (kanske inte för en 4åring(?), men för en tvååring). Útgå från att det är kontakt han vill ha, och försök att inte göra en "pryl" utav det, men visa gärna att det gör ont och försök att bekräfta honom i ett annat läge.

Humlan jag hoppas att du väljer bort barn i ditt liv....

 

[Girasol]

Sv: Mitt barn biter!

Jag tycker du är ute och seglar som kommer med sådana påståenden att någon annan inte vet hur det är att vara mobbad.

Nu pratade vi om små barn och då är det faktiskt lite synd om föräldrarna också, iallafall om de har en liten "huggorm" till unge.
Barn i den åldern förstår inte och kan inte direkt talas tillrätta eller bestraffas som ex. äldre barn

För att nu komma till det här med mobbing så var jag själv ganska mobbad från 1an till 9an. Mest verbalt och genom utfrysning.
Min mamma fick stryk nästan varje vecka i skolan då hon var liten. Henne tvingade dom att äta daggmaskar -jag fick bara huvudet doppat i dassastolen.

Men min äldste son har av vissa elever (i sin klass) blivit mobbad fysiskt ända sedan han började i sexårs för 1½ år sedan. Rektorn har varit inkopplad sedan sportlovet då jag fick nog. Lärarna givetvis relativt redan från början.
Tredje dagen i första klass, dvs nu i höst så blev han först riven i ansiktet och sedan nedsparkad ute på skolgården!!!!!
Så sent som idag kom han hem med rivmärken på en arm, där en av ungarna klöst honom. För att han inte avstod sin tur i spelet för att den andre skulle få spela två gånger!!!
När de börjar komma upp så här i skolåldern tycker jag väl inte direkt synd om föräldrarna utan i princip lika synd om dessa barn som mitt eget som får utstå detta. För dessa barn måtte ju sakna något hemifrån alt. sakna en spärr själva.
Därmed inte sagt att jag stillatigande åser vad mitt barn utsätts för. Utan här är det ganska tuffa tag från oss föräldrar där skolan vet att det snart är en anmälan till skolverket på gång. Men skolan har iallafall försökt. Direkt efter händelsen i augusti så sattes en extra personal in som assistent för att inte följa vårt barn utan mest för den unge som ger sig på de andra. Sedan verkar ju denne vuxne som en dämpande åtgärd inför de andra också.

Jag kan inte mer än beklaga och känna med dig och din drabbade familj. Anmäl! och åter anmäl! Skiter mobbaren i det hela , gör en polisanmälan! Man kan alltid anmäla skolan till skolverket....

Gira

 

[Enar]

Sv: Mitt barn biter!

Tack för alla fina svar! (bortsett från humlanotrocadero:s inlägg, förstås)

Ni har bekräftat det jag redan misstänkte och anade.

Jag grät mig till sömns i går natt, efter jag läst svar nummer två, men idag ser jag klart på saken och inser att jag inte ska ta åt mig av en sån oförskämd och bitter person.

I morse när jag vaknade av en liten krabat som log och lade sina små händer om mina kinder, såg mig rakt i ögonen och sa "Hej, mamma!" för att sen ge mig den skönaste och goaste kram jag nånsin fått, så var sagan all. Bättre kan man inte må som mamma!

Jag är världens mest lyckligt lottade kvinna!

En stor kraaaam till er allihop!

 

[Sar]

Sv: Mitt barn biter!

Jag kan egentligen bara rekommendera punktmarkering i en sådan period i barnets liv. Punktmarkeringen tjänar till att hinna ingripa och avleda innan det är för sent och barnet misslyckas (hinner bita).
Betten kan ju bero på allt från ilska, kärlek, trots, kommunikationssvårigheter etc. Barnet uttrycker sig genom munnen. Att sätta ord på känslorna (jag förstår att du är arg..), att visa ett rätt alternativ (inte bitas bara stryka, och stryka med barnets hand) och att styra energin (känns det som att du vill bitas så bit nallen men inte någon annan) kan vara bra tips för att lära barnet kommunicera bättre. Många säger att bitningen har blivit bättre i och med att språket kommer mer. Det verkar ju också vara inom en krets där han känner sig trygg och älskad som han gör detta (den man älskar agar man).
Att själv bita tillbaka känns inte heller som en bra lösning, då gör man ju precis som man sagt åt barnet att inte göra.
För storebrors skull får ni vara extra uppmärksamma den här perioden och försöka att inte ha dem ensamma. Lär även storebror att han får sticka fram nallen om lillebrors huggtänder verkar växa!

Jag vill skicka en kram och hoppas att detta är en snabbt övergående period!

 

[Gry]

Sv: Mitt barn biter!

Vad säger dagmamman? Vad man kan göra alltså?

Har läst att bitning kan vara en typ av överslag. Ungefär som min son gjorde när han var runt två. När han blev glad lappade han tll vederbörande eller fick totalflipp.

Tydligen kan det bli så att små barn när de känner ngt rör ihop känslorna och det blir en känslostorm. Så arg kan bli glad och tvärtom, eller ledsen kan bli skratt och tvärtom. Då är det ett bra knep att säga tex; När du är så där glad är det bättre att kramas. Eller som i ditt fall; Om du vill leka med storebror är det bättre att fråga om du får vara med.

Eller så är det helt enkelt så att det är brist på kommunikationsvägar som ngn skrev. Och då måste man hjälpa din son att kunna ta en alternativ väg till bitandet.

Eller sä är det helt enkelt jättelajbans att bitas, man får uppmärksamhet, låt gå för att den är negativ och storebror lipar.

Vad säger det er att han inte gör så på vuxna? Jag tror själv att jag hade pratat med BVC-psykolog eller sagt till dagmamman att få prata med en specped. om det här. Framförallt för att ta reda på Varför och därefter sätta in rätt teknik/åtgärd. Jag har läst artiklar i ämnet, det borde nämnas i någon bok oxå. En bra författare är Jesper Juul som ngn nämnde, han skriver bra saker, kanske har han skrivit om bitning oxå?

Lycka till!

 

[Carisma72]

Sv: Mitt barn biter!

Kan du inte prova att sätta honom på en klassisk "time out"?
Ta honom och sätt honom på en pall i tex köket med ansiktet vänt bort från er, och där får han sitta i några minuter. Går han så sätt dit honom igen, och ge dej inte. Det brukar fungera på många barn, samtidigt så måste du ju förklara varför han ska sitta och varför han inte får gå förän tiden är ute. Första tiden blir det många time out om dagen det får du räkna med, men det hjälper.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Mitt barn biter!

Din tro på ditt barn kan väl inte vara så stark om du tvivlar på honom efter att ha läst i ett forum???:smirk:

Jag relaterade till att du skrev att han helt oprovocerat biter klöser och skallas, att någon gör det utan att vara provocera ser jag INTE honom/henne som gullig eller underbar.

Superfint att du gilalr ditt barn, verkligen men jag ser inget gulligt med honom, tyvärr det gör jag inte med någon unge som beter sig så, du behöver inte ta det personligt.

 

[Gry]

Sv: Mitt barn biter!

Din tro på ditt barn kan väl inte vara så stark om du tvivlar på honom efter att ha läst i ett forum???:smirk:

Jag relaterade till att du skrev att han helt oprovocerat biter klöser och skallas, att någon gör det utan att vara provocera ser jag INTE honom/henne som gullig eller underbar.

Superfint att du gilalr ditt barn, verkligen men jag ser inget gulligt med honom, tyvärr det gör jag inte med någon unge som beter sig så, du behöver inte ta det personligt.

Jag tror du gör bäst i att lämhna den här diskussionen. TS vill ha råd om hur hon ska hantera sin pojk som bits, inte få höra vad andra tycker om hennes barn. För mig är det helt otroligt att man bara ser till ett enskilt beteende och dömmer ut ett barn helt.

Att skriva så elaka rader om ngns barn gör fruktansvärt ont. Du kan försöka minnas det du har skrivit när du själv fått barn. Då får du se att allt inte är så svart eller vitt som du tror. Sedan vill jag påminna dig om att barnet i fråga är TVÅ år, jag repeterar, TVÅ år. Vad man kan tänka sig ha för beteenderepertoar, empatiförmåga och uttrycksfullhet vid två års ålder kan du med fördel läsa i en bok.

 

[Gry]

Sv: Mitt barn biter!

Kan du inte prova att sätta honom på en klassisk "time out"?
.

Sätta en tvååring på skamplats?
Snälla Ts gör inte detta!!!

 

[Carisma72]

Sv: Mitt barn biter!

Sätta en tvååring på skamplats?
Snälla Ts gör inte detta!!!

Men om inget hjälper så som att "fya" eller prata dom tillrätta. Och om det inte hjälper med att bita tillbaka, vilket jag inte tycker att man ska göra...
Så tycker jag inte att det är så farligt att dom får sitta ensamma en stund, du uppnår ju nästan samma sak med att säga till dom att gå till sitt rum, problemet där är ju att det kanske inte känns så hårt för barnet eftersom dom då kan leka, det kan dom inte om dom får sitta 2 min på en pall mitt i köket!!
Titta på alla dessa uppfostrings program, dom gör så och jag har inte hört att föräldrarna klagar.
*Poängen är väl att göra vad som blir bäst för att barnet ska sluta bitas. Och detta var mitt tips som funkat för mej och många av mina vänners barn.
För är det värsta som finns är barn som bits, det kan gå riktigt illa.

Som du (Gry) skrev så vill ju TS ha råd, då får väl alla skriva sina?

 

[Gry]

Sv: Mitt barn biter!

Ja, alla får skriva sina tips ohc du har skrivit ditt och jag avråder.
Det finns många som ifrågasätter timeouter och rasar mot att teve visar upp det som ngt man kan använda i tid och otid. Jag tror Inte på det, det går ut på skam. Och jag skickar Inte upp mina barn på rummet när de gjort ngt fel heller. Det är kränkande och går ut på att barnen ska sitta och skämmas. Det är bättre att säga Nej, ta bort barnet ifrån den den biter på, förklara varför man inte får bita och sedan ge ett alternativ.

Eller... efter att ha frisknat till efter lunginflammation Plus öroninfl Plus halsfluss (!!!!) var jag och handlade med båda mina barn som var duktigt uttråkade av hemmasittande. Jag skojar inte, vi såg ut som trailertrash allihopa, ungarna flängde runt och klättrade på allt, sprang omkring och betedde sig så in i. Ohc jag efter supertrött och eländig och gormade. Vedervärdigt. Ni hade defenitivt rasat över detta här på buke om ni sett mig och ungarna Så idag känns det inte riktigt som att jag ska lägga mig i andras barnuppfostran

Men i teorin... ... tycker jag som ovan...