Härligt, starkt jobbat och så fint att det finns folk på NA som kan kliva in och göra det du just då inte fixade! Minns så väl ångesten både för att jag hade min "drog" hemma och för att jag KONSTANT var stressad för att den skulle ta slut. Det var verkligen ett ekorrhjul av ångest som bara avtog lite när jag var påverkad, vilket gjorde att jag än mer ville vara påverkad. Länge trodde jag inte att det fanns ett liv som väntade utan ångest, stress och sug efter att försvinna bort, och jag minns inte riktigt när det inträffade att jag "klev ut" och började leva igen... men jag härdade och tvingade mig själv att vänta på det där mina beroendeterapeuter sa skulle hända. Och till sist så hände det.
Sen tänkte jag att eftersom du trillade dit nu innan du kontaktade dina hjälpinstanser—kan det vara ett mål att nästa gång du känner att du är på väg att hamna där igen, så ringer du någon först? Kanske kan du hitta en sponsor på NA? Ett samtal KAN vara skillnaden mellan återfall och fortsatt nykterhet/drogfrihet/vad man nu vill kalla det. Jag minns att jag kände ett visst motstånd mot det, eftersom jag ville bestämma själv och ingen skulle minsann ta ifrån mig min chans att missbruka om jag ville det, men med lite hindsight var det en av mina försvarsmekanismer bara, för ville jag så kunde jag ju ta ett återfall när som helst. Grejen var att egentligen ville jag inte, men omedvetet hade jag en massa mekanismer i mig som ville möjliggöra mitt missbruk också. Och att stanna upp, ringa någon och prata ett tag är ett superbra sätt att stoppa upp återfallsprocessen