Minnen från barndomen?

Jag är ingen minnesexpert men man brukar prata om att minneslagring är kopplat till språket och att man generellt inte minns så mkt från innan man utvecklade ett språk. Jag vet dock inte om det fortfarande anses vara aktuellt eller om man numera tänker annorlunda.
Det skulle ju möjligen kunna förklara spridningen i hur mycket olika människor minns av sin barndom - att man har utvecklat språket i olika takt? Jag, som har ganska mycket minnen från tidig barndom, hade också ett tidigt utvecklat språk - pratade tidigt, lärde mig läsa o skriva tidigt. Kan det möjligen finnas ett samband där?

Å andra sidan är mina första "minnesglimtar" bara bilder, inga ord. Jag minns saker som jag inte alls kan placera i tiden, men där jag i efterhand frågat föräldrar och andra närstående: "jag minns si och så, kan det stämma och när kan det i så fall ha varit?" Och just de minnena känns helt orelaterade till språket, de är bara ögonblicksbilder. Ett sådant är ett minne från mormors och morfars hus - från gungstolen i hallen på övervåningen. Det var mörkt ute, jag var i mormors famn och jag minns i vilken vinkel jag såg gatlyktan utanför fönstret. Den vinkeln tyder på att jag låg i hennes famn, med huvudet på hennes högerarm så jag måste ha varit riktigt liten (alla andra "riktiga" minnen där jag är i mormors knä så sitter jag upp). Att det dessutom var mörkt är udda, för jag brukade bara vara hos mormor och morfar dagtid när mamma jobbade. Men detta måste varit kväll/natt. Så när jag någon gång i tonåren frågade mamma om detta så kom vi fram till att det bör ha varit första gången mina föräldrar lämnade bort mig över natten - de var i österrike en påsk och då var jag hos mormor och morfar. Dessutom var jag förkyld så det förklarar varför mormor satt uppe med mig på natten. Detta var påsken -72 och jag är född i januari -71. Det finns ju många som säger att man "inte kan" ha så tidiga minnen, men jag kan inte förklara den här minnesbilden på annat sätt. Och jag tror att det är mitt första minne. Svårt att veta med de här "minnesglimtarna" som inte riktigt går att placera - kan ju finnas någon tidigare också som jag bara inte kunnat tidsbestämma.
 
Jag har minnen från foton så klart. Men också mycket minnen från känslor o dofter. Baksätet på bilen när jag var liten. Låg i bakrutan och glaset var så varmt. Hur vår hund luktade. Han bodde i hundkoja på dagarna så det var ingen doft av nytvättat direkt. Hur ledsen min syster var när hennes katt försvann.
 
  • Gilla
Reactions: MCP
Det skulle ju möjligen kunna förklara spridningen i hur mycket olika människor minns av sin barndom - att man har utvecklat språket i olika takt? Jag, som har ganska mycket minnen från tidig barndom, hade också ett tidigt utvecklat språk - pratade tidigt, lärde mig läsa o skriva tidigt. Kan det möjligen finnas ett samband där?

Å andra sidan är mina första "minnesglimtar" bara bilder, inga ord. Jag minns saker som jag inte alls kan placera i tiden, men där jag i efterhand frågat föräldrar och andra närstående: "jag minns si och så, kan det stämma och när kan det i så fall ha varit?" Och just de minnena känns helt orelaterade till språket, de är bara ögonblicksbilder. Ett sådant är ett minne från mormors och morfars hus - från gungstolen i hallen på övervåningen. Det var mörkt ute, jag var i mormors famn och jag minns i vilken vinkel jag såg gatlyktan utanför fönstret. Den vinkeln tyder på att jag låg i hennes famn, med huvudet på hennes högerarm så jag måste ha varit riktigt liten (alla andra "riktiga" minnen där jag är i mormors knä så sitter jag upp). Att det dessutom var mörkt är udda, för jag brukade bara vara hos mormor och morfar dagtid när mamma jobbade. Men detta måste varit kväll/natt. Så när jag någon gång i tonåren frågade mamma om detta så kom vi fram till att det bör ha varit första gången mina föräldrar lämnade bort mig över natten - de var i österrike en påsk och då var jag hos mormor och morfar. Dessutom var jag förkyld så det förklarar varför mormor satt uppe med mig på natten. Detta var påsken -72 och jag är född i januari -71. Det finns ju många som säger att man "inte kan" ha så tidiga minnen, men jag kan inte förklara den här minnesbilden på annat sätt. Och jag tror att det är mitt första minne. Svårt att veta med de här "minnesglimtarna" som inte riktigt går att placera - kan ju finnas någon tidigare också som jag bara inte kunnat tidsbestämma.
Jag pratade, läste och skrev väldigt tidigt enligt mor min, men mina barndomsminnen är kaputt ändå. :D Kan ju vara ett undantag förstås.
 
Oj jag minns mycket från barndomen.

Första minnet är väldigt tidigt.
Det är iskallt ute och jag ligger i vagnen och tittar på stjärnorna och gatlamporna:)

Jag minns även mycket annat som skedde tidigt i barndomen. Jag kommer tex fortfarande ihåg alla kompisar jag hade och kan plocka fram åtminstone tjugotals minnen från mina första år :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag funderade på om det här var värt en egen tråd, men å andra sidan har den här tråden spretat åt så många olika håll redan, så varför...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
2 448
Senast: Sel
·
Kropp & Själ Jag har en fobi, som jag levt med mer eller mindre så länge jag kan minnas. Det är något jag är van vid att leva med, och som jag nog...
2
Svar
26
· Visningar
1 986
Senast: warg
·
Samhälle Såg att @Görel tipsat om denna på annat håll men den är för intressant att inte få en egen tråd. Intressant i betydelsen hur ett - vad...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 034
Senast: Sirap
·
Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 088
Senast: sardellen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp