Minimisera mera

Har kommit ut ur tre tuffa år. Känns inte som tre år, mer som trettio; jag har fått rynkor och gråa hår och ledvärk. Det stör mig inte så mycket, jag har alltid tänkt att jag kommer vara bäst som gammal (om jag kommer dit).

Vad som stör mig är att det är så mycket kvar av allt det där som var innan. Vigde mitt liv till tre år av arbetet före allt med någon tanke om att sen ska det bli som det ska. Arbetet är gjort men allt annat är fortfarande ogjort, precis som när jag lämnade det. Mina kläder passar inte längre och de är trasiga på köpet; livet likaså. Tänkte att jag skulle komma ut på andra sidan och ha tid till hästar, dans, musik, skog, kärlek. Mina dagar nu går åt till att rensa ut gamla grejer jag aldrig tyckt om, laga mat som aldrig riktigt blir som jag vill ha den, sitta länge med mitt te och undra vad som hände egentligen. Var tog alla mina vänner vägen? När blev mina ögon så sorgsna? Varför går tiden så fort?

Skulle vilja ta ledigt från jobbet i ett år och bara fixa allt som är fel. Bygga klart stallet, sy nya kläder, slänga ut precis allt som inte är viktigt. Stöpa om.

Vet inte hur det ska gå. Ekonomin är en härva, min ork går upp och ner, pausar jag jobbet kanske det inte finns kvar sen. Men såhär kan jag inte ha det. Kan inte bända mig genom ett hav av oviktigheter när varje sekund är viktig (jag vet ju inte om jag får bli gammal).

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung Känns lite som att du missförstått. Jag har ju valt att jobba extremt mycket och sätta allt på paus senaste åren för att jag älskar mitt jobb och är bra på det. En bok skriver jag lätt på 1-2 månader om jag inte har något annat som flåsar mig i nacken. Är helt övertygad om att jag är på rätt plats så sätt, och är inte stressad av jobbet i sig. Det är bara nu när jag kommit ut på andra sidan av dessa år jag vigde fullt till arbetet som jag känner att jag inte riktigt har vad jag önskat på alla andra plan. Och det är ju inte så konstigt att inget hänt på andra plan när jag satt jobbet framför allt. Är bara trött på att inte ha den minimalistiska livsstil jag vill ha.

Och vad gäller självhushållning och så vidare så är det ju redan något jag håller på med mycket.

Nej jag har inte missförstått.
Men jag kanske viftar åt ett håll som inte är rätt för dig.
Jag har upptäckt att just satsa på en sak i taget och göra olika saker över tid är det som fungerar bäst för mig. Det ger bäst focus, jag kan bli splittrad.
Men det gäller att inte fastna utan byta aktivitet ibland för aktiviteterna nöter på olika ställen.

 

[Albatross]

Jag känner igen mig rätt mycket i det som du skriver. Jag arbetade i 10 år inom akademin (som doktorand, adjunkt och lektor). Under dessa 10 år var det mesta i livet satt på paus för att jobbet tog så mycket tid och energi i anspråk. Och jag stormtrivdes, tills en dag när jag började fundera på att det faktiskt finns mycket annat som jag också ville göra men som jag inte hann med pga jobbet. Som att njuta av min stuga, cykla längre turer, sköta om min trädgård, få mer tid över till mina djur, resa, träffa mer människor, lära mig ryska, skriva ett filmmanus, ja, det var en lång lista. Det var rätt mycket som jag ville göra men som det inte fanns plats för i ett liv som forskare.

Så jag sa upp mig (jag sökte och fick ett jobb inom samma bransch men utanför akademin). Det första året utanför akademin var fruktansvärt. Jag var van vid att arbeta på minst 150%, van vid att prestera, van vid att det ställdes höga krav på mig och nu plötsligt fanns inget sådant. Jag kände mig rätt frustrerad och faktiskt icke behövd. Sen hade jag förväntat mig att alla de aktiviteter som jag ville ägna mig åt men inte hann med skulle dyka upp automatiskt i mitt liv så fort som jag lämnade akademin och så var det naturligtvis inte. Det var faktiskt rätt svårt att ställa om från en vardag som forskare till en vardag som "vanlig" anställd. Först nu efter 18 månader känns det som att jag är på rätt väg...

 

[honung]

Tidigare i tråden så skrev du att du kommer att jobba lite mindre i några månader och mer i andra. Passa på de månader som du jobbar mindre att fokusera på de saker som du har satt på vänt, och så släpper du det när du jobbar mer, är mitt tips.

Tänker att du bor, jobbar och lever som du vill men att du inte är fullt nöjd med vissa saker. Om du "tänker" på hur du vill nyttja din tid (och ork!) istället för att racka ner på dig själv för det du inte hunnit med så kanske du hamnar mer på den positiva sidan?!
Det låter som om du är i en liten dipp just nu?

Jag har fått hjälp med att lära mig acceptans. Att acceptera vad jag kan och inte kan i nuet. Acceptera mina destruktiva tankar för vad dom är, och sen släppa iväg dom - INTE lägga värderingar i dom, INTE låta dom ta över mitt liv.
Det är mycket svårare än det låter när man är i kris med sig själv, men det går.

Oj, vilket jäkla bra svar du fått av @Scata ! De där råden tar jag också till mig i livspusslet. Just sayin'.

 

[SaraXX]

Ja alltså, jag har ju min kompetens inom det jag jobbar med nu, och tanken är väl inte att sluta med det. I övrigt är jag ganska inkompetent, och tror inte att jag hade varit lycklig med att bara göra något annat. Är väl mest om jag kunde få till nån deltidstjänst/extraknäck för att inte vara så stressad med det jag faktiskt vill göra (skulle t.ex. vilja skriva populärvetenskapligt, men det är ju inte alls säkert hur det skulle gå). Har kikat lite på personlig assistent, gillar människor, men som sagt, körkortet. Allt annat som jag gillar skulle kräva utbildning, så det går bort.

Lärare i historia?

 

[Nahar]

Prioritera att ta körkort, bra att ha oxh du behöver inte använda det om du inte vill. Bra att ha den dagen du blir gammal eller gör illa dig och det är svårt att åka buss. Kunskap är inte tung att bära.
Kanske kommer du tycka det är jätteroligt att köra?
Jag trodde inte bilkörning var min grej. Drog länge på att ta det, men sen älskade jag det

Jag kommer inte ta körkort, av flera anledningar, men tack för omtanken

Tidigare i tråden så skrev du att du kommer att jobba lite mindre i några månader och mer i andra. Passa på de månader som du jobbar mindre att fokusera på de saker som du har satt på vänt, och så släpper du det när du jobbar mer, är mitt tips.

Tänker att du bor, jobbar och lever som du vill men att du inte är fullt nöjd med vissa saker. Om du "tänker" på hur du vill nyttja din tid (och ork!) istället för att racka ner på dig själv för det du inte hunnit med så kanske du hamnar mer på den positiva sidan?!
Det låter som om du är i en liten dipp just nu?

Jag har fått hjälp med att lära mig acceptans. Att acceptera vad jag kan och inte kan i nuet. Acceptera mina destruktiva tankar för vad dom är, och sen släppa iväg dom - INTE lägga värderingar i dom, INTE låta dom ta över mitt liv.
Det är mycket svårare än det låter när man är i kris med sig själv, men det går.

Dipp är jag inte i, mår bättre än vad jag gjort på länge faktiskt. För jag har ju lite som du är inne på allt jag vill ha i livet, det är bara det att jag har så mycket av det jag inte vill ha att det tar över tid och energi från det jag faktiskt vill. Det tar lång tid att rensa och fixa och hitta till det liv jag vill ha. Jag flyttade hit permanent för två år sedan, men det känns fortfarande som att jag är nyinflyttad och långt ifrån hemma i mitt hem. Och eftersom jag spenderar 99% av min tid hemma, så känns det såklart extra jobbigt. För nu har jag inte mitt arbete att distrahera mig med hela tiden.

Acceptans är något som jag känner att jag har. Accepterar nästan lite för mycket, och det är kanske det som är problemet. Accepterar min egen brist på kontroll, att döden kan komma närsomhelst, försöker se verkligheten klart och vara vän med den. Så, jag skrev mitt första inlägg i tråden för att jag tänker och känner och funderar, inte för att jag mår dåligt och försöker fly, om du hänger med? För fly är ju lite det jag gjort, genom arbetet. Jag har varit så illa tvungen, för att komma någonvart, tyvärr.

Är en mindre tjänst på 50% som bas + frilansande en möjlighet?

Jag jobbar själv 54% och det känns precis lagom. Jag hinner med väldigt mycket utöver mitt arbete och det är precis så jag vill ha det. Tar extrapass när jag känner för det, men endast på helgerna då lönen är 140% mer.

Kolla på Platsbanken och se vad du hittar? Ofta kommer det in fler jobb efter sommaren.

Skulle absolut gilla deltid, och skulle klara mig ekonomiskt på mycket mindre lön utan problem. Det är väl mer att den typen av jobb inte finns att tillgå. Eller, vad jag sett av kolleger som gått ner till deltid är att de efter ett par terminer inte är kvar. Akademin är en tävling, så halkar du efter får du ge upp.

Men jag har bestämt mig för längesen att inte jaga professur. Jag bara vet inte vad jag ska göra istället. Vill nog helst inte jobba alls då, eller, inte vara anställd. Låter mer och mer som att det är dags att hoppa av samhället

Nej jag har inte missförstått.
Men jag kanske viftar åt ett håll som inte är rätt för dig.
Jag har upptäckt att just satsa på en sak i taget och göra olika saker över tid är det som fungerar bäst för mig. Det ger bäst focus, jag kan bli splittrad.
Men det gäller att inte fastna utan byta aktivitet ibland för aktiviteterna nöter på olika ställen.

Ah, då är jag med. Ja, problemet då är väl att inget av det jag hade velat byta med är inkomstbringande. Jag vill inte jaga pengar i något sammanhang. Jag vill göra sådant som faktiskt är viktigt och gör gott i världen. Så, om jag skulle byta fokus till något annat än jobbet just nu hade det varit att skapa ett hem, så att jag orkar och kan kämpa med allt det jag vill kämpa för (miljö, hbtq-rättigheter etc). En stor anledning till att jag inte orkar är ju att livet hemma är så kaosartat och tidskrävande, men att fixa den biten kräver pengar och tid. Det blir ett moment 22. För att orka jobba mycket (oavsett med vad) behöver jag vara ledig.

Jag känner igen mig rätt mycket i det som du skriver. Jag arbetade i 10 år inom akademin (som doktorand, adjunkt och lektor). Under dessa 10 år var det mesta i livet satt på paus för att jobbet tog så mycket tid och energi i anspråk. Och jag stormtrivdes, tills en dag när jag började fundera på att det faktiskt finns mycket annat som jag också ville göra men som jag inte hann med pga jobbet. Som att njuta av min stuga, cykla längre turer, sköta om min trädgård, få mer tid över till mina djur, resa, träffa mer människor, lära mig ryska, skriva ett filmmanus, ja, det var en lång lista. Det var rätt mycket som jag ville göra men som det inte fanns plats för i ett liv som forskare.

Så jag sa upp mig (jag sökte och fick ett jobb inom samma bransch men utanför akademin). Det första året utanför akademin var fruktansvärt. Jag var van vid att arbeta på minst 150%, van vid att prestera, van vid att det ställdes höga krav på mig och nu plötsligt fanns inget sådant. Jag kände mig rätt frustrerad och faktiskt icke behövd. Sen hade jag förväntat mig att alla de aktiviteter som jag ville ägna mig åt men inte hann med skulle dyka upp automatiskt i mitt liv så fort som jag lämnade akademin och så var det naturligtvis inte. Det var faktiskt rätt svårt att ställa om från en vardag som forskare till en vardag som "vanlig" anställd. Först nu efter 18 månader känns det som att jag är på rätt väg...

Det är nog där jag är nu. Inser att jag inte vill vara fast i akademin, det är en hel livsstil som jag inte vill ha. Samtidigt är det skitläskigt att bara sluta, när det är något jag verkligen vigt hela mitt liv till. Men jag måste, för mitt eget samvete/välmående. För uppenbarligen, som jag märkt nu när jag är ledig (kallar det ledig för jag har inget på schemat men jobba gör jag ändå), så är ju allt annat i mitt liv ofungerande och icke-existerande när jag arbetar hela tiden.

Kanske ska jag spara så mycket jag kan under hösten, och ta ledigt under våren. Och se vad som händer sen trots att det är läskigt att inte veta. Egentligen var jag "färdig" i Maj, men i ren panik pratade jag till mig att stanna kvar till höstterminens slut

Lärare i historia?

Kräver mer utbildning på lärarhögskolan. Annars hade jag lätt sökt jobb som det!

 

[lytesout95]

Jag kommer inte ta körkort, av flera anledningar, men tack för omtanken

Dipp är jag inte i, mår bättre än vad jag gjort på länge faktiskt. För jag har ju lite som du är inne på allt jag vill ha i livet, det är bara det att jag har så mycket av det jag inte vill ha att det tar över tid och energi från det jag faktiskt vill. Det tar lång tid att rensa och fixa och hitta till det liv jag vill ha. Jag flyttade hit permanent för två år sedan, men det känns fortfarande som att jag är nyinflyttad och långt ifrån hemma i mitt hem. Och eftersom jag spenderar 99% av min tid hemma, så känns det såklart extra jobbigt. För nu har jag inte mitt arbete att distrahera mig med hela tiden.

Acceptans är något som jag känner att jag har. Accepterar nästan lite för mycket, och det är kanske det som är problemet. Accepterar min egen brist på kontroll, att döden kan komma närsomhelst, försöker se verkligheten klart och vara vän med den. Så, jag skrev mitt första inlägg i tråden för att jag tänker och känner och funderar, inte för att jag mår dåligt och försöker fly, om du hänger med? För fly är ju lite det jag gjort, genom arbetet. Jag har varit så illa tvungen, för att komma någonvart, tyvärr.

Skulle absolut gilla deltid, och skulle klara mig ekonomiskt på mycket mindre lön utan problem. Det är väl mer att den typen av jobb inte finns att tillgå. Eller, vad jag sett av kolleger som gått ner till deltid är att de efter ett par terminer inte är kvar. Akademin är en tävling, så halkar du efter får du ge upp.

Men jag har bestämt mig för längesen att inte jaga professur. Jag bara vet inte vad jag ska göra istället. Vill nog helst inte jobba alls då, eller, inte vara anställd. Låter mer och mer som att det är dags att hoppa av samhället

Ah, då är jag med. Ja, problemet då är väl att inget av det jag hade velat byta med är inkomstbringande. Jag vill inte jaga pengar i något sammanhang. Jag vill göra sådant som faktiskt är viktigt och gör gott i världen. Så, om jag skulle byta fokus till något annat än jobbet just nu hade det varit att skapa ett hem, så att jag orkar och kan kämpa med allt det jag vill kämpa för (miljö, hbtq-rättigheter etc). En stor anledning till att jag inte orkar är ju att livet hemma är så kaosartat och tidskrävande, men att fixa den biten kräver pengar och tid. Det blir ett moment 22. För att orka jobba mycket (oavsett med vad) behöver jag vara ledig.

Det är nog där jag är nu. Inser att jag inte vill vara fast i akademin, det är en hel livsstil som jag inte vill ha. Samtidigt är det skitläskigt att bara sluta, när det är något jag verkligen vigt hela mitt liv till. Men jag måste, för mitt eget samvete/välmående. För uppenbarligen, som jag märkt nu när jag är ledig (kallar det ledig för jag har inget på schemat men jobba gör jag ändå), så är ju allt annat i mitt liv ofungerande och icke-existerande när jag arbetar hela tiden.

Kanske ska jag spara så mycket jag kan under hösten, och ta ledigt under våren. Och se vad som händer sen trots att det är läskigt att inte veta. Egentligen var jag "färdig" i Maj, men i ren panik pratade jag till mig att stanna kvar till höstterminens slut

Kräver mer utbildning på lärarhögskolan. Annars hade jag lätt sökt jobb som det!

Jag har nyss sagt upp mig från ett ställe jag jobbat på i 16 år utan att ha något nytt på gång. Det känns jätteläskigt men jag går in i det med inställningen att det löser sig.
Så jag hejar på dig!

 

[Inte_Ung]

En stor anledning till att jag inte orkar är ju att livet hemma är så kaosartat och tidskrävande, men att fixa den biten kräver pengar och tid. Det blir ett moment 22. För att orka jobba mycket (oavsett med vad) behöver jag vara ledig.

Du det där känner jag igen.
Det kallas att ha egen gård.
Gårdar har en förmåga att bli chefen i ens liv.
Det gäller då att få dem att betala litet för arbetet.

 

[Inte_Ung]

@Nahar .
Du verkar så klok och godhjärtad.
Har du funderat på att vara familjehem?
Det är oerhört meningsfullt och ger dig ytterligare motivation till att skapa ett hem.

 

[Nahar]

Du det där känner jag igen.
Det kallas att ha egen gård.
Gårdar har en förmåga att bli chefen i ens liv.
Det gäller då att få dem att betala litet för arbetet.

Nja. Jag vill inte ha gård, och känner väl inte att jag har det heller (ett stall är inte en gård, vill jag tänka). Så mitt fokus är mer på att ha mindre av allt, än att få det att betala för sig. Vill investera tid och pengar nu, för att det ska kosta mindre tid och pengar sen. Men då kan jag inte jobba medan jag fixar detta. Så jag återkommer till att jag måste säga upp mig. Vilket är läskigt.

Betyder inte att jag inte vill jobba mer igen någonsin. Mer att jag behöver en paus nu, för att se till att jag orkar sen.

@Nahar .
Du verkar så klok och godhjärtad.
Har du funderat på att vara familjehem?
Det är oerhört meningsfullt och ger dig ytterligare motivation till att skapa ett hem.

Det har jag faktiskt. Jag känner inte att min livsstil just nu (jobb, kaos, anledningarna till att jag startade denna tråd) möjliggör det, men jag har alltid haft en tanke om att jag kanske i framtiden ska bli familjehem. Kanske börjar den framtiden närma sig nu, om jag lyckas få ordning på resten.

 

[SaraXX]

Kräver mer utbildning på lärarhögskolan. Annars hade jag lätt sökt jobb som det!

På pappret, ja. Men om det gäller inhopp osv så går det nog i vissa fall bra ändå.

 

[Nahar]

På pappret, ja. Men om det gäller inhopp osv så går det nog i vissa fall bra ändå.

Hm. Kanske får höra av mig till de skolor som finns inom cykelavstånd

 

[kolblakkur]

@Nahar Jag förstår dig totalt. Jag vill heller inte jobba alls egentligen, men det är trots allt ett nödvändigt ont (i alla fall för mig). Om du kollar Platsbanken som sagt så kan du ju se om du hittar något deltidsjobb som ändå känns okej. Jag har t.ex. själv precis sökt ett deltidsjobb som administratör. Är utbildad medicinsk sekreterare men där har de verkligen dille på att erbjuda heltidstjänster. En annan tanke jag leker med är att vara timvikarie. Oh my lord vad skönt att själv bestämma när man ska jobba!

 

[Calmiche]

Köpte ett hus som var helt fullt av gammal skit, och jag har rensat ut i container redan. Nu håller jag på att sälja av allt, men det tar ju tid. Jag slänger inte saker som är fullt fungerande/värdefulla.

Nu vet jag inte vart i landet du bor men finns det tex Erikshjälpen, Röda korset eller någon loppis som kan vara intresserad av alla grejer? Erbjud de grejerna mot att de hämtar rubbet, så kommer det bort snabbare. Att få bort allt man inte vill ha kvar brukar göra mycket.

Du nämnde kläder och sy. Tills du har tid att sätta dig och sy, ta och köp lite kläder på second hand eller liknande, finns massvis att hitta där. Jag gissar du inte vill köpa kläder på vanliga affärer eftersom du nämner sy? Köp en mindre uppsättning så du inte behöver känna press att du måste sy precis nu, då kan du använda tiden till hemmet. Får intrycket att det känns mest angeläget just nu?

 

[Inte_Ung]

Nja. Jag vill inte ha gård, och känner väl inte att jag har det heller (ett stall är inte en gård, vill jag tänka). Så mitt fokus är mer på att ha mindre av allt, än att få det att betala för sig.

Hus med stall och hage är en gård.
Det är betydligt mer trassligt och komplicerat att bo i än en liten villa. Bl.a. så har det en förmåga att samla sig grejor överallt, hur det nu går till.

Jobba är ju roligt, egentligen, när allt annat är på plats.
Men det har en tendens att inkräkta på privatlivet litet för mycket.
Före min första paus i arbete så trodde jag att jag skulle bli lycklig bara jag fick vara ledig för evigt.
Efter ett år så upptäckte jag att det inte alls var så.
Balans mellan arbete och egna projekt är bäst.
Vad som är balans är personligt.
Du är ju uppenbarligen ur balans och behöver ordna till din balans.

 

[Inte_Ung]

En annan tanke jag leker med är att vara timvikarie. Oh my lord vad skönt att själv bestämma när man ska jobba!

Köra buss på timme är faktiskt en riktig höjdare.
Både jobba och ha full frihet samtidigt.
Jag får litet cellskräck av fast anställning.

 

[Nahar]

Hus med stall och hage är en gård.
Det är betydligt mer trassligt och komplicerat att bo i än en liten villa. Bl.a. så har det en förmåga att samla sig grejor överallt, hur det nu går till.

Jobba är ju roligt, egentligen, när allt annat är på plats.
Men det har en tendens att inkräkta på privatlivet litet för mycket.
Före min första paus i arbete så trodde jag att jag skulle bli lycklig bara jag fick vara ledig för evigt.
Efter ett år så upptäckte jag att det inte alls var så.
Balans mellan arbete och egna projekt är bäst.
Vad som är balans är personligt.
Du är ju uppenbarligen ur balans och behöver ordna till din balans.

På pricken med att jag behöver ordna till balansen. Det är väl så att gården biter mig i röven för att jag ignorerat den för länge. Får väl vara glad för att mina hästar inte bits i alla fall.

Lutar mer och mer mot att jag tar ledigt (läs: säger upp mig) i vår. Så att allt det andra kan hamna på plats så att jag kan jobba igen, med vad det nu blir.

@Nahar Jag förstår dig totalt. Jag vill heller inte jobba alls egentligen, men det är trots allt ett nödvändigt ont (i alla fall för mig). Om du kollar Platsbanken som sagt så kan du ju se om du hittar något deltidsjobb som ändå känns okej. Jag har t.ex. själv precis sökt ett deltidsjobb som administratör. Är utbildad medicinsk sekreterare men där har de verkligen dille på att erbjuda heltidstjänster. En annan tanke jag leker med är att vara timvikarie. Oh my lord vad skönt att själv bestämma när man ska jobba!

Jo, jobb är nödvändigt ont även för mig. Tyvärr finns det inte många okvalificerade deltidsjobb att tillgå här ute på vischan, men jag håller ögonen öppna. Många pensionärer i byn så min förhoppning är väl att nån utan bil skulle vilja ha en vickande personlig assistent. Jobba helg och natt då och då för att betala räkningarna och ha dagarna fria hade varit guld.

Nu vet jag inte vart i landet du bor men finns det tex Erikshjälpen, Röda korset eller någon loppis som kan vara intresserad av alla grejer? Erbjud de grejerna mot att de hämtar rubbet, så kommer det bort snabbare. Att få bort allt man inte vill ha kvar brukar göra mycket.

Du nämnde kläder och sy. Tills du har tid att sätta dig och sy, ta och köp lite kläder på second hand eller liknande, finns massvis att hitta där. Jag gissar du inte vill köpa kläder på vanliga affärer eftersom du nämner sy? Köp en mindre uppsättning så du inte behöver känna press att du måste sy precis nu, då kan du använda tiden till hemmet. Får intrycket att det känns mest angeläget just nu?

Tyvärr bor jag för långt bort för att få grejerna hämtade. Sälja på tradera tycker jag är ganska kul dock, bara det att det tar sån tid!

Nämnde sy mest för att jag har en massa tyg, så jag borde sy istället för att köpa. Typ. Och jag vill spara pengar så att jag kanske kan använda dem till viktigare saker än kläder.

Men du har rätt i att hemmet är viktigast just nu. Vill komma till en punkt där jag kan hålla det rent utan att det tar en hel helg att städa för att det är grejer överallt. Och mentalt blir jag stressad av all röra. Trivdes verkligen inte i stan men drömmer mig tillbaks till min helt tomma sekelskifteslägenhet, 3 meter takhöjd, två rum, ett med en säng i, ett med ett bord och stolar. That's it. Så vill jag ha det här också. Minimalt. Enkelt. Rent.

 

[Stekspaden]

Personlig assistent får man innan man är pensionär, efter pensionering blir det hemtjänst. Hemtjänst/äldreboende/lss/PA skulle vara något? Finns nätmobbning där.

 

[kolblakkur]

@Nahar Man får tyvärr inte personlig assistans om man är över 65 och är man beviljad assistans sedan innan så förlängs den sällan efter 65. Men vikarie på ett t.ex. äldreboende kanske vore något?

 

[kolblakkur]

@Nahar Kan man inte ta tjänstledigt inom den akademiska världen? Annars kan det ju vara ett alternativ: tjänstledig i vår och sommar för att komma ikapp med både gård och dig själv. Har lekt med den tanken också Gud vad jag inte vill jobba!

 

[Inte_Ung]

drömmer mig tillbaks till min helt tomma sekelskifteslägenhet, 3 meter takhöjd, två rum, ett med en säng i, ett med ett bord och stolar. That's it. Så vill jag ha det här också. Minimalt. Enkelt. Rent.

När jag fick spunk över röran så röjde jag ut ett rum så att det blev ödsligt.
Så kunde jag gå in där och vila huvudet.
Det blir lätt att röran blir övermäktig annars.
Kan du tömma ett rum för att få frid någonstans?

Jag lever med en man som skapar röra bara han vänder sig om. Det är litet påfrestande ibland. Men det är å andra sidan hans enda dåliga egenskap så jag har övat på att hantera det.