Min vän dog

[Tranan]

Så tråkigt att höra, så hemskt på alla sätt och vis!
hoppas du snart mår bättre.

 

[Lejonet]

TW: Suicid
.
.
.
.
Jag lever i vad som känns som en mardröm. Min fina vän orkade inte leva mer. Första maj hängde han sig i garaget men hittades och fördes med ambulanshelikopter till Sahlgrenska. Där låg han sedan i respirator i en vecka tills han dödförklarades den sjunde maj.

Det var en vecka med skyhöga stress- och ångestnivåer. Vi visste att han inte skulle klara sig men sjukvården sköt på avstängningen av respiratorn flera gånger. Det var tortyr. Varje dag förberedde vi oss mentalt för att stänga av och varje dag sa de ”imorgon”. Hans syster körde i panik från Norrland mitt i natten för att de sa att respiratorn skulle stängas av, sen när hon var på plats sa de att de skulle avvakta till morgondagen. När han väl dödförklarades var vi så mentalt avtrubbade allihopa att det nästan blev som en axelryckning innan det senare på kvällen faktiskt sjönk in.

Hur hanterar man en sådan här sak? Utöver själva sorgen att min vän är död så är det så mycket omständigheter som är jobbiga. Hans fru är psykopat. Polisen utreder. Jag har blivit någon slags förmedlare mellan frun och familjen. Jag vill bara köra huvudet i sanden men det går inte. Jag är den enda som finns på plats (familjen bor som sagt i Norrland) som kan hedra hans minne och se till att saker och ting går rätt till. Frun är som sagt psykopat, hon skulle göra vad som helst om det gagnade henne. Hon har inte spillt en enda tår över sin make, det enda jag hör är evighetstjat om allt hemskt han utsatt henne för och alla skulder han lämnar efter sig. Hon skickade t.o.m. in förfalskade skilsmässopapper medan min vän låg i respiratorn, för att hon skulle slippa det ekonomiska ansvaret för honom. Skulle jag berätta allt hon gjort den här tiden skulle ni inte tro mig, och eftersom hon kan ställa till med precis vad som helst måste jag fortsätta vara vän med henne, jag kan inte bryta nu. ”Kreep your friends close and your enemies closer” ni vet. Men det gör så ont i mig att lyssna på hennes malande om hur synd det är om henne och hur värdelös min vän var (det var han inte, han var fantastisk!), men är jag inte där kan hon som sagt hitta på vad som helst. Det senaste nu är att hon inte ska skicka askan till familjegraven i Norrland utan ha den för sig själv och sprida den här någonstans. Anledningen? Hon är arg på hans familj. Jag vet inte hur jag ska lösa den situationen, det går inte att prata med henne. Har försökt prata med polisen, för det är ju de som bestämmer vart kroppen ska när den är färdig på rättsmedicin, men de kan tydligen inte styra det. Jag vet att det inte är min situation att lösa men jag är den enda med någon som helst påverkansmöjlighet på henne. Jag har huvudvärk och mår illa hela tiden. Kan inte sova. Har inte duschat på flera dagar. Känns som jag lever i en dålig film.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Skriva av mig antar jag. Om ni vet vem jag är ”på riktigt” så ber jag er att behandla den här informationen med respekt och inte sprida den vidare.

Jag tar gärna emot stöttning och erfarenheter om ni varit med om något liknande.
Önskar dock slippa svar om att jag behöver bryta med frun.

Tack för att ni har orkat läsa ❤

 

[Bapelsin]

Är det någon som vet vad som händer om anhöriga inte själva kontaktar någon begravningsbyrå? Sätts någon in automatiskt, så som typ målsägandebiträden blir om man har blivit utsatt för ett brott?

 

[Lejonet]

TW: Suicid
.
.
.
.
Jag lever i vad som känns som en mardröm. Min fina vän orkade inte leva mer. Första maj hängde han sig i garaget men hittades och fördes med ambulanshelikopter till Sahlgrenska. Där låg han sedan i respirator i en vecka tills han dödförklarades den sjunde maj.

Det var en vecka med skyhöga stress- och ångestnivåer. Vi visste att han inte skulle klara sig men sjukvården sköt på avstängningen av respiratorn flera gånger. Det var tortyr. Varje dag förberedde vi oss mentalt för att stänga av och varje dag sa de ”imorgon”. Hans syster körde i panik från Norrland mitt i natten för att de sa att respiratorn skulle stängas av, sen när hon var på plats sa de att de skulle avvakta till morgondagen. När han väl dödförklarades var vi så mentalt avtrubbade allihopa att det nästan blev som en axelryckning innan det senare på kvällen faktiskt sjönk in.

Hur hanterar man en sådan här sak? Utöver själva sorgen att min vän är död så är det så mycket omständigheter som är jobbiga. Hans fru är psykopat. Polisen utreder. Jag har blivit någon slags förmedlare mellan frun och familjen. Jag vill bara köra huvudet i sanden men det går inte. Jag är den enda som finns på plats (familjen bor som sagt i Norrland) som kan hedra hans minne och se till att saker och ting går rätt till. Frun är som sagt psykopat, hon skulle göra vad som helst om det gagnade henne. Hon har inte spillt en enda tår över sin make, det enda jag hör är evighetstjat om allt hemskt han utsatt henne för och alla skulder han lämnar efter sig. Hon skickade t.o.m. in förfalskade skilsmässopapper medan min vän låg i respiratorn, för att hon skulle slippa det ekonomiska ansvaret för honom. Skulle jag berätta allt hon gjort den här tiden skulle ni inte tro mig, och eftersom hon kan ställa till med precis vad som helst måste jag fortsätta vara vän med henne, jag kan inte bryta nu. ”Kreep your friends close and your enemies closer” ni vet. Men det gör så ont i mig att lyssna på hennes malande om hur synd det är om henne och hur värdelös min vän var (det var han inte, han var fantastisk!), men är jag inte där kan hon som sagt hitta på vad som helst. Det senaste nu är att hon inte ska skicka askan till familjegraven i Norrland utan ha den för sig själv och sprida den här någonstans. Anledningen? Hon är arg på hans familj. Jag vet inte hur jag ska lösa den situationen, det går inte att prata med henne. Har försökt prata med polisen, för det är ju de som bestämmer vart kroppen ska när den är färdig på rättsmedicin, men de kan tydligen inte styra det. Jag vet att det inte är min situation att lösa men jag är den enda med någon som helst påverkansmöjlighet på henne. Jag har huvudvärk och mår illa hela tiden. Kan inte sova. Har inte duschat på flera dagar. Känns som jag lever i en dålig film.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Skriva av mig antar jag. Om ni vet vem jag är ”på riktigt” så ber jag er att behandla den här informationen med respekt och inte sprida den vidare.

Jag tar gärna emot stöttning och erfarenheter om ni varit med om något liknande.
Önskar dock slippa svar om att jag behöver bryta med frun.

Tack för att ni har orkat läsa ❤

Lider med dig.Så fruktansvärt med självmord.En psykopat kan man inte vinna över.Det man kan försöka göra är att framhålla förhållanden som bidrar till att gagna psykopaten.De har inte empati.De vill bara göra sånt som de vill själva.Om man då påtalar att om de gör en sak så vinner de på det själva så kan det kanske gå hem.
Du behöver vila dig.Ta hand om dig.Att sörja tar lång tid.Det går i olika faser.Du får tänka på och minnas de fina sakerna ni gjorde tillsammans.Som gjorde dig och din vän glada.Du har minnen som du kommer att bevara.Kanske har du fotografier på dig och din vän?Sorgeprocessen tar tid.Den är olika för olika människor.Det är inte farligt att gråta.Tids nog kan du se tillbaka på era fina stunder tillsammans.Jag tror att du har betytt mycket för din vän.Jag tror du varit viktig för din vän.Stor Kram från mig till dig.

 

[Lejonet]

Är det någon som vet vad som händer om anhöriga inte själva kontaktar någon begravningsbyrå? Sätts någon in automatiskt, så som typ målsägandebiträden blir om man har blivit utsatt för ett brott?

Jag vet inte,men det borde vara någon som ser till att allt går rätt till.Du kan höra dig för med en begravningsbyrå hur de arbetar.

 

[bollen__]

Är det någon som vet vad som händer om anhöriga inte själva kontaktar någon begravningsbyrå? Sätts någon in automatiskt, så som typ målsägandebiträden blir om man har blivit utsatt för ett brott?

Jag vet inte vad som är brukligt men när jag skriver diktat åt läkare som konstaterat dödsfall brukar de diktera att de skrivit bårhusmeddelande och kontaktat Fonus. Är inte Fonus en begravningsbyrå? Men jag vet inte om det är pga att anhöriga bett om det eller om det sker per automatik tyvärr. Det kanske går att googla! Sorry att jag inte är till mer hjälp och jag beklagar sorgen!

 

[Bapelsin]

Jag vet inte vad som är brukligt men när jag skriver diktat åt läkare som konstaterat dödsfall brukar de diktera att de skrivit bårhusmeddelande och kontaktat Fonus. Är inte Fonus en begravningsbyrå? Men jag vet inte om det är pga att anhöriga bett om det eller om det sker per automatik tyvärr. Det kanske går att googla! Sorry att jag inte är till mer hjälp och jag beklagar sorgen!

Han är ju hos rättsmedicin för undersökning, kanske fungerar det annorlunda då? Annars låter det du skriver helt rimligt tycker jag

 

[MiaMia]

Jag vet inte vad som är brukligt men när jag skriver diktat åt läkare som konstaterat dödsfall brukar de diktera att de skrivit bårhusmeddelande och kontaktat Fonus. Är inte Fonus en begravningsbyrå? Men jag vet inte om det är pga att anhöriga bett om det eller om det sker per automatik tyvärr. Det kanske går att googla! Sorry att jag inte är till mer hjälp och jag beklagar sorgen!

Eventuellt kan de ha någon myndighets uppdrag att administrera bårhusförvaring etc. tills anhöriga/anlitad byrå hämtar ut kroppen? Upphandlad tjänst?

 

[Myzan87]

Beklagar sorgen

På sätt och vis kan man hoppas att skilsmässan går igenom så är hans aska släktingarnas. Men inget är så enkelt som man vill att det ska vara.

Testat google? Jag vet inte om släkten kan gå till någon begravningsbyrå och få hjälp där med praktiska råd? Gör de något själva så du inte behöver vara den som drar i alla trådar? Och vad hittar de ang vad som gäller?
Hur är det med bouppteckning? Ska det göras?

 

[Myzan87]

Jag vet inte vad som är brukligt men när jag skriver diktat åt läkare som konstaterat dödsfall brukar de diktera att de skrivit bårhusmeddelande och kontaktat Fonus. Är inte Fonus en begravningsbyrå? Men jag vet inte om det är pga att anhöriga bett om det eller om det sker per automatik tyvärr. Det kanske går att googla! Sorry att jag inte är till mer hjälp och jag beklagar sorgen!

Kan det vara så att de har avtal med Fonus om förvaring av kroppen tills anhöriga dragit igång allt med begravningsbyråer m.m.?

Fonus kommer ut hos oss i spåret och hämtar den avlidne vid tågolyckor, därför jag misstänker att det finns ett sådant avtal.

 

[BornAgain]

Jag beklagar sorgen. Och är ledsen över att det dessutom är så jobbigt runt omkring

 

[BornAgain]

Bara en sak. Kolla noga vad som gäller om du tänker medla (t.ex. ring en begravningsbyrå eller ännu hellre familjejurist).

Givet att det inte finns barn eller testamente. Begravningen sköts av dödsboet och dödsbodelägarna.

Är de fortfarande gifta är det frun som har ansvaret och bestämmer allt. Syskon och föräldrar behöver inte ens informeras, de är då inte dödsbodelägare.

Är de skilda så är det hans föräldrar. Utöver arbetet med bodelningen behöver frun (eller syskonen) inte ens informeras, de är då inte dödsbodelägare.

 

[TinyWiny]

Jag beklagar verkligen sorgen. Jag har tyvärr varit där flertalet gånger med vänner som av diverse anledningar inte har orkat längre och det är precis lika hemskt varje gång men omständigheter runt gör det ibland så mycket värre.

Jag tror att du skulle må väl av att tänka att vissa saker kan du faktiskt inte ändra på. Juridiken kring ett dödsfall är en sådan. Det är rent juridiskt frun som bestämmer var askan ska ta vägen och det oavsett hur deras förhållande var när han gick bort och oavsett hur mycket hans födelsefamilj önskar annat så är det inget du kan ändra på.

Sorgen kan ha väldigt många ansikten. Frun kanske är psykopat eller har hamnat i en psykos eller i chock eller... eller så ser sorgen ut så hos henne just nu. Hon kanske helt har stängt av för att ens överleva själv och behöver då se allt negativt han förde in i hennes liv och upprepar det för sig själv och andra för att slippa ta in smärtan hans bortgång förde med sig som hon hade blivit tvungen till om hon hade sett det positiva. Ungefär som endel gör när ett förhållande tar slut/de blir lämnade. För att överleva måste de gång på gång upprepa alla negativa saker partnern sa eller gjorde. Förr eller senare släpper förhoppningsvis det här och de kan ta hand om sorgen. Det kan dock ta år och för endel kommer det ut på andra vis än som sorgliga samtal och tårar över just den de har förlorat. Sorg är inte enkelt och sorg som inte tas om hand kan göra en sjuk.

Jag ser det som illa att familjen lägger den här pressen på dig. De tänker säkerligen inte så utan är också utom sig av sorg men du kan inte göra så mycket. Egentligen inget alls. Du kan inte ändra på lagen och du kan inte hindra henne ifrån att säga eller skriva negativa saker om din vän. Det du möjligtvis skulle kunna göra är att be facebook ta ner hans konto men om de gör det är ovisst.

Det är i sådan här lägen man får försöka tänka att det man inte kan göra något mer åt får man släppa. Det är verkligen inte enkelt men du behöver ta hand om din egen sorg. Varken du eller någon annan kan lägga på dig att medla och att hindra frun från att skriva och tala negativt om din vän.

Jag beklagar verkligen sorgen.

 

[Bapelsin]

Bara en sak. Kolla noga vad som gäller om du tänker medla (t.ex. ring en begravningsbyrå eller ännu hellre familjejurist).

Givet att det inte finns barn eller testamente. Begravningen sköts av dödsboet och dödsbodelägarna.

Är de fortfarande gifta är det frun som har ansvaret och bestämmer allt. Syskon och föräldrar behöver inte ens informeras, de är då inte dödsbodelägare.

Är de skilda så är det hans föräldrar. Utöver arbetet med bodelningen behöver frun (eller syskonen) inte ens informeras, de är då inte dödsbodelägare.

Den typen av medling tänker jag inte ge mig in i.

Jag försöker liksom påverka henne mer subtilt, som ”men ska du inte göra såhär istället?” ”Jag tror X hade velat det här” ”Ska jag googla på om det finns något annat att göra?”
Förstår ni hur jag menar? Jag bromsar så gott jag kan bara hennes framfart och får henne att tro att det är hon själv som tar besluten (det är det ju också men ni fattar).

 

[Bapelsin]

Jag beklagar verkligen sorgen. Jag har tyvärr varit där flertalet gånger med vänner som av diverse anledningar inte har orkat längre och det är precis lika hemskt varje gång men omständigheter runt gör det ibland så mycket värre.

Jag tror att du skulle må väl av att tänka att vissa saker kan du faktiskt inte ändra på. Juridiken kring ett dödsfall är en sådan. Det är rent juridiskt frun som bestämmer var askan ska ta vägen och det oavsett hur deras förhållande var när han gick bort och oavsett hur mycket hans födelsefamilj önskar annat så är det inget du kan ändra på.

Sorgen kan ha väldigt många ansikten. Frun kanske är psykopat eller har hamnat i en psykos eller i chock eller... eller så ser sorgen ut så hos henne just nu. Hon kanske helt har stängt av för att ens överleva själv och behöver då se allt negativt han förde in i hennes liv och upprepar det för sig själv och andra för att slippa ta in smärtan hans bortgång förde med sig som hon hade blivit tvungen till om hon hade sett det positiva. Ungefär som endel gör när ett förhållande tar slut/de blir lämnade. För att överleva måste de gång på gång upprepa alla negativa saker partnern sa eller gjorde. Förr eller senare släpper förhoppningsvis det här och de kan ta hand om sorgen. Det kan dock ta år och för endel kommer det ut på andra vis än som sorgliga samtal och tårar över just den de har förlorat. Sorg är inte enkelt och sorg som inte tas om hand kan göra en sjuk.

Jag ser det som illa att familjen lägger den här pressen på dig. De tänker säkerligen inte så utan är också utom sig av sorg men du kan inte göra så mycket. Egentligen inget alls. Du kan inte ändra på lagen och du kan inte hindra henne ifrån att säga eller skriva negativa saker om din vän. Det du möjligtvis skulle kunna göra är att be facebook ta ner hans konto men om de gör det är ovisst.

Det är i sådan här lägen man får försöka tänka att det man inte kan göra något mer åt får man släppa. Det är verkligen inte enkelt men du behöver ta hand om din egen sorg. Varken du eller någon annan kan lägga på dig att medla och att hindra frun från att skriva och tala negativt om din vän.

Jag beklagar verkligen sorgen.

Tack för att du tagit dig tiden att skriva så mycket

Jag vill börja med att tydliggöra att familjen inte lägger någon som helst press eller ansvar på mig. De förväntar sig ingenting av mig så ingen skugga ska falla över dem.

Det du skriver om fruns sorg låter både rimligt och vettigt, och kanske ligger det något i det. Men hon är alltid såhär. Har alltid varit. Det har bara varit olika mycket och tagit sig olika uttryck genom åren. Men det är klart att hon på någon nivå sörjer. Själv hanterar jag ju uppenbarligen min sorg genom att hålla mig så nära honom som jag bara kan, dvs i hans hus och i informationen som frun ger.

 

[Bapelsin]

Ikväll ska jag och x två andra närmsta vänner ses och ”snacka skit” om x över några öl. Det ska bli väldigt skönt. Att bara få ösa ur sig sorg och minnen tillsammans med två andra som också genuint älskade honom

 

[TinyWiny]

Tack för att du tagit dig tiden att skriva så mycket ❤

Jag vill börja med att tydliggöra att familjen inte lägger någon som helst press eller ansvar på mig. De förväntar sig ingenting av mig så ingen skugga ska falla över dem.

Det du skriver om fruns sorg låter både rimligt och vettigt, och kanske ligger det något i det. Men hon är alltid såhär. Har alltid varit. Det har bara varit olika mycket och tagit sig olika uttryck genom åren. Men det är klart att hon på någon nivå sörjer. Själv hanterar jag ju uppenbarligen min sorg genom att hålla mig så nära honom som jag bara kan, dvs i hans hus och i informationen som frun ger.

Skönt. Jag tyckte att det var mer än rimligt mycket för dig att bära deras uttalade krav och önskemål med. Outtalat är nog så tungt att bära.

Ja vi hanterar alla sorgen olika. Hon kanske gråter tyst inom sig, skriker ut sin sorg när ingen ser och ingen hör? Är man inte med en människa 24/7 så vet man ju inte det. Vi är olika bra på att hålla masken och spela teater inför andra. Känslokalla människor (som jag gissar är vad du syftar på?) kan ha enormt mycket känslor inom sig ändå men de har av någon eller flera anledningar lärt sig att dölja dem. För att skydda sig själva eller av andra orsaker. Eller så är de sådana av naturen. Det förekommer det med.

Precis. Att uppehålla sig nära är också ett sätt att hantera sorgen på och det låter nästan som att du dessutom torterar dig själv när du gör det. Att några som kände personen som gått bort träffas och pratar skit (och skrattar dessutom!) är också ett sätt liksom att sitta tyst i kyrkan i bön eller att helt stänga av då och då för att orka fortsätta andas. Någon går ut och festar, en annan går ut i skogen, en tredje jobbar dygnet runt och en fjärde ligger apatisk i sängen eller bara gråter och kan varken äta eller dricka medans en femte inte kan sluta äta utan äter sina känslor istället. Det finns så oerhört många sätt att sörja på och det finns inga rätt eller fel och oftast kan vi inte ens välja. Var och en behöver sörja på sitt eget vis för att komma till läkning och det viktiga är att inte försöka tvinga på andra sitt eget sätt att sörja för det behöver inte vara rätt för dem även om deras sätt att sörja kan se illa ut i någons ögon. Det viktiga är att man sörjer. Inte hur. Sedan kan olika sätt vara mer eller mindre bra för en själv men man kan oftast inte välja och ibland behöver man hjälp för att komma till läkning och acceptans.

Ta hand om dig