Min son tänker bara på att slåss

Status
Stängd för vidare inlägg.
O

oroligmamma

Jag behöver hjälp, eller rättare sagt min son.
Han är 12 år gammal, är duktig i skolan men ibland vid läggdags så säger han att han vill byta skola.
Jag frågar förstås varför och till svar får jag att han blir mobbad.
Han förklarar situationen och i slutändan så känner jag eller uppfattar det hela inte som mobbning utan mer att min son tar åt sig lite för mycket av det som händer. Oftast handlar det om att de lekt någon lek på rasten och om någon är lite för hårdhänt så tar han det på allvar och ger igen, mycket värre.

Han pratar hela tiden om att han ska slå ner dom, göra si och så, men det hela handlar om att slåss.

Han säger också att de säger fula ord till honom, att de putter honom när han går förbi m.m

Min son har inte svårt att få kompisar, är väldigt omtänksam om sina kompisar och mindre barn. En riktig tjejtjusare och egentligen en ganska populär kille.

Man ska ta allt på allvar, det gör jag och har alltid gjort, speciellt sådana här saker men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka sådana här saker.
Eftersom jag vet att han är känslig och tar åt sig saker och händelser lätt, samt att många gånger är det inte så allvarligt som han vill få det att framstå, så vet jag inte hur jag ska reagera och agera.
Det är jättesvårt att förklara men man säger ju att "den som ger sig in i leken får leken tåla" men han är den som inte "tål", och det är detta som gör att jag kanske inte riktigt tror att det är så allvarligt som han säger.

Jag ska ta kontakt med en barnpsykolog så vi kan få hjälp för det är jobbigt för oss som föräldrar men framförallt vår son.

Det som oroar mig är att han hela tiden säger att han ska slåss. Det tycks vara det enda som är hans lösning. Vi har pratat med honom att det bara blir värre, det löser inga problem. Vi har sagt till honom att be lärarna om hjälp om det uppstår någonting på rasterna, att han ska ignorera dom som håller på stökar men det hjälper inte.

Den här sitationen har uppkommit förr men dagen efter så har allt varit bra igen och de har lekt m.m som om det aldrig har hänt något.

Jag vet att ni inte är några psykologer men kände bara för att skriva om det, lätta på trycket lite grann. Kanske finns det någon som har några visa ord att skriva.....

Vill också säga att vi är en helt vanlig familj med en "vanlig" syn på livet. Vi har alltid varit positiva och gett stöd åt vår son. Han får göra sånt som alla barn i hans åldrar gör,vi ser till att han mår bra och att han har allt han behöver.
 
Sv: Min son tänker bara på att slåss

Får någon helt utan erfarenhet göra en reflektion?

I så fall. Jag reagerar lite på det här:

Han förklarar situationen och i slutändan så känner jag eller uppfattar det hela inte som mobbning utan mer att min son tar åt sig lite för mycket av det som händer.
Eftersom jag vet att han är känslig och tar åt sig saker och händelser lätt, samt att många gånger är det inte så allvarligt som han vill få det att framstå, så vet jag inte hur jag ska reagera och agera.
Det är jättesvårt att förklara men man säger ju att "den som ger sig in i leken får leken tåla" men han är den som inte "tål", och det är detta som gör att jag kanske inte riktigt tror att det är så allvarligt som han säger.

Det låter som att du tar lättare på det som händer än vad han gör. Och det kanske han känner. I så fall skulle jag, om jag var han, känna mig sviken. Sviken för att du inte riktigt tror på hans upplevelse.

Men det låter som om ni har en bra kommunikation, han berättar ju för dig. Vore jag du skulle jag nog försöka fokusera samtalet på vad han KÄNNER - inte lika mycket på vad som HÄNT.

För det är när ni pratar om vad som hänt som han riskerar känna att du inte riktigt tar hans berättelse på allvar. Vad han KÄNNER måste du däremot lita på, hans känslor kan inte vara "fel".

Jag tror att han behöver din bekräftelse på vad han känner. Att du säger "jag förstår att du känner så".
 
Sv: Min son tänker bara på att slåss

Jag tror att han behöver din bekräftelse på vad han känner. Att du säger "jag förstår att du känner så".

:bow: Väldigt bra inlägg. Jag kan bara hålla med. Min åttaåring har visserligen aldrig sett slagsmål som en utväg men hon har gjort annat istället och det hela har alltid varit under perioder när hon inte känt sig sedd. Hon har alltid varit en "flytare" i skolan. Har ingen bästis men är kompis med alla. Ibland har hon fått sådan utanförkänsla av detta att något inom henne har reagerat. Tack och lov har hon sådana bra klasskompisar att de har frågat fröken varför min dotter varit ledsen. Om det här har sammanfallit med att min man och jag sett för lite av varandra på några veckor (jag pendlar så blir jag sen så blir jag rejält sen ibland), ja då har vi hux flux ett jätteproblem för henne eftersom hon får mer stressade svar än vanligt och det blir en tävlan med hennes pappa om vem som får mest sagt till mig. :crazy: Det enda som hjälper då är att i en vecka konstant bekräfta att det är man själv som haft mycket att göra och att inget är hennes fel samt att låta våra gemensamma kvällsmåltider bli riktigt låååånga och innehålla samtalsämnen som ger alla något. Sedan mysa i soffan och smyga in lite mer snack. Vara mer lyssnande än rådgivande. För oftast vet barnen var felet är men de tror inte någon orkar lyssna utan att de bara ska få pekpinnar eller bli tagna för lättvindigt.

Men det låter bra att få lite råd av en barnpsykolog för det kan ju vara så att han är ovanligt lättstött. Har du bra kontakt med lärarna?
 
Sv: Min son tänker bara på att slåss

knapplån

Vore jag du skulle jag nog försöka fokusera samtalet på vad han KÄNNER
Ja och hur han uppfattar/tror att de ANDRA barnen känner. Vill de vara elaka, eller kan det vara så att de inte förstår att de är det.
Sen tror jag det är viktigt att göra sitt barn uppmärksam på sina egna reaktioner.
Jag blir lätt arg = undvika vissa lekar eller snabbt avsluta då man känner att nu börjar det dra ihop sig
Tycker jag att de andra säger taskiga grejer till mig=bli tydlig med att snabbt säga.....jag blir ledsen då du säger så till mig, sluta upp med det.
Jag har ochså en pojke som lätt blir slagpåse har jag fått veta. Vi har pratat en hel del om det -även om han tycker det är jobbigt/pinsammt. Jag försöker ge honom verktygen för att själv försöka känna efter.......nu börjar det kännas obehagligt eller leken utvecklats åt fel håll. Säg ifrån direkt. Sluta med det där. Det känns inte bra när Ni gör så där mot mig, jag blir ledsen när Ni/du säger så där åt mig osv.
Det var några pojkar som snabbt insåg att min grabb hade svårt att försvara sig, och retades rejält. Jag tog i samråd med min pojke kontakt med vederbörandes föräldrar och fröken bad kamratstödjarna var lite extra observanta.
Nu är allt frid och fröjd. För all framtid hoppas jag men säker är man aldrig.
gula
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 867
Senast: Oh_really
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 165
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 605
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp