Min man är död

Så otroligt fin. Svämmar över av kärlek och sorg. :heart

Jag är så glad att ni har många omkring er och att ni verkar få så mycket stöd av det, av att vara i det som är. Som att den kärlek ni levt och du beskriver att han är, lever kvar på alla de här andra sätten. Den verkar forsa kvar i ert liv fast hans kropp inte orkade det mer.:heart
Så vackert, poetiskt skrivet och underbart att det går igenom i text... För det är precis så det känns... ❤
 
Kan inte heller öppna filen men personligt är alltid fint @Tualma låter fint att det är saker som betyder mycket. Inväntar din länk till den. När min pappa gick bort hade vi en dikt jag skrivit i annonsen kändes mycket bättre än något annat. Han var 69 när han gick bort men hade varit sjuk i nio år så det var väntat.

Låter fint att sorgen och bra stunder finns parallellt är glad att du har så många fina vänner och familj runt er. Hoppas ni kan njuta lite av studenten även om jag förstår att sorgen och saknaden kommer att vara väldigt närvarande. Fortsätt att ta hand om er. :heart
 
Dåså, Buke-vänner. Då blir ni de första förutom de allra närmaste att ta del av dödsannonsen om jag får länken att fungera dvs....
Det är A:s fantastiska flickvän som tecknat symbolerna. Så det är inte vilken traktor som helst, utan vår traktor; "J:s älskade "B-M-prinsen". Solrosen har också ett stort symbolvärde för oss...
På datorn fungerade länken. Så varm och fin dödsannons ❤️ .
 
Igår hade jag min underbara vän och kollega här på förmiddagen. Hen har även liknande erfarenheter i bagaget, så det blev ett väldigt fint samtal.
Jag kände mig balanserad hela dagen igår. Stark. Och nästan... normal. Ringde sedan rektorn, som sagt. Mamma och pappa kom på kortisbesök, mamma med mat och pappa med spishällsrengöring och avloppsrensing. Även kort intitt av släkting som åkte förbi.
Fick under dagen igår kontakt med en lite yngre tidigare kollega till J, som fått reda på detta precis. Han var chockad och ledsen och undrade vad som hänt egentligen. Vi har inte träffats tidigare, men jag förslog att han skulle sätta sig på en buss, vilket han gjorde. Hämtade honom ute vid stora vägen och vi pratade en timme. Fint att mötas I sorgen. Avslutade kvällen med liten utflykt tillsammans med flickorna och hunden.

Idag bankmöte på förmiddagen, pratat med kuratorn från lillebror J:s skola, vi har handlat lite fredagsmys. Sedan har jag varit helt däckad i soffan i flera timmar...
Nu är det bara lite kvar att ta ställning till i början av nästa vecka, sedan kan jag skifta fokus till studenten. Resten tar vi sen...

Så fint av dig att fånga upp även denna kollegan och låta honom få bli en del i en gemensam sorg, öga mot öga.
Jag hoppas att ni får en riktigt fin student.
 
Så fint av dig att fånga upp även denna kollegan och låta honom få bli en del i en gemensam sorg, öga mot öga.
Jag hoppas att ni får en riktigt fin student.
Det känns så starkt, det där att jag vill träffa alla. Att DELA sorgen. Det lindrar. Så det var både för mig och för honom. Nu har vi träffats och är inte längre "fiktiva" personer ur J:s hjärnas persongalleri - för varandra. Flummigt, men orkar inte värka fram bättre formuleringar...
Tack, vi ska ha en jäkla fin student, för vår förstfödde, vår lilla gosse... ❤
 
Nu är det exakt på minuten två veckor sedan det hände.
Tiden har stått stilla och rusat iväg på samma gång. På uppfarten är det något av ett ögonblick fruset i tiden fortfarande. Med färgburkar, trädgårdsredskap och barnleksaker. Det står lite mer blommor nedanför trappen bara....
 
Jag har känt mig ganska stark i kärnan, jordad och någorlunda handlingskraftig hittills, men nu är jag som ett maskrosfjun i vinden... Igår fick jag ledvärk och det blir bara värre. Handleder värst men även fot-och knäleder. Har aldrig haft det tidigare (förutom vid influensa och sånt förstås)...
Der är lite för mycket på alla håll och kanter.
Nu samlar jag mig för att åka och lämna över kassen med kläder och saker.
Förutom kläder (viktigt med strumpor, tyckte lilla v, som inte ville att pappa skulle frysa om fötterna, så det blev varmkorvstrumporna från Biltema), så blev det två nallar, en älskad barnbok och en ask med en hårslinga från mig och solrosfrön från solrosorna som han sådde i fjol...
 
Jag har känt mig ganska stark i kärnan, jordad och någorlunda handlingskraftig hittills, men nu är jag som ett maskrosfjun i vinden... Igår fick jag ledvärk och det blir bara värre. Handleder värst men även fot-och knäleder. Har aldrig haft det tidigare (förutom vid influensa och sånt förstås)...
Der är lite för mycket på alla håll och kanter.
Nu samlar jag mig för att åka och lämna över kassen med kläder och saker.
Förutom kläder (viktigt med strumpor, tyckte lilla v, som inte ville att pappa skulle frysa om fötterna, så det blev varmkorvstrumporna från Biltema), så blev det två nallar, en älskad barnbok och en ask med en hårslinga från mig och solrosfrön från solrosorna som han sådde i fjol...
Djupa andetag❤️
Det kommer kännas fint att lämna över sakerna. När vi lämnade över det vi ville till vår dotter så fick vi komma in när allt va lagt i kistan och ta ett sista förväl av henne. Det va där vi bottnade i chocken/sorgen och började samla kraft inför begravningen som sen blev ett otroligt sorgligt men fint avsked.
 
Jag har känt mig ganska stark i kärnan, jordad och någorlunda handlingskraftig hittills, men nu är jag som ett maskrosfjun i vinden... Igår fick jag ledvärk och det blir bara värre. Handleder värst men även fot-och knäleder. Har aldrig haft det tidigare (förutom vid influensa och sånt förstås)...
Der är lite för mycket på alla håll och kanter.
Nu samlar jag mig för att åka och lämna över kassen med kläder och saker.
Förutom kläder (viktigt med strumpor, tyckte lilla v, som inte ville att pappa skulle frysa om fötterna, så det blev varmkorvstrumporna från Biltema), så blev det två nallar, en älskad barnbok och en ask med en hårslinga från mig och solrosfrön från solrosorna som han sådde i fjol...
Det är möjligt att du precis går ur chockfasen. Det kan vara tungt, kännas i kroppen och golva en.

Jag befann mig i chockfas i 3-4 veckor efter att min mamma gick bort. Efter begravningen hamnade jag i en typ av känslolöst tillstånd som höll i sig ca 6 månader. Jag kände ingenting. Jag är vanligtvis en mörkrädd person men jag kände inget sånt under dessa månader. Jag plågade mig med att titta på massor av läskiga filmer bara för att få känna. Jag hoppade inte ens till. Totalt känslolös.

Kris drabbar så olika. Det som hjälpte mig mycket var en kurator kopplad till sjukhuset. Plus att jag kunde komma och gå som jag ville på jobbet.

Chockfasen är märklig. Dagen efter mamma gick bort hade jag ett bokat möte på sjukhuset. Jag propsade på att åka själv. Bokade en konferens i bilen från garaget. Gick på mötet. Har sen en minneslucka på 4h tills jag kom hem igen. Ingen vet vad jag gjorde då. Ett par dagar senare åkte jag ensam till bårhuset och hälsade på min mamma. Där var de tveksamma till att jag kom ensam men jag verkade nog logisk och rationell så de släppte in mig. Kom efteråt till bilen och totalkraschade. Har ytterligare en minneslucka på 2h.

Tillåt dig själv att ha ont. Pressa inte kroppen. Sorgen försöker hitta vägar ut på något vis.

Stor kram
Miks
 
:heart
Jag har tänkt på att du fått så mycket feedback och komplimanger kring din styrka. Det är precis lika ”rätt” att vara maskrosfjunig, ha ont och vara svag. Din kropp hjälper dig att hantera och bära, den hjälper dig så du inte hamnar i ”stark är bra och stark ska jag va i det här”, den är också del av den där kärleksforsen som virvlar runt er även om den gör ont och inte funkar som den brukar. Kroppen har en annan intelligens än vad huvudet kan förstå, men jag är övertygad om att det där är kroppens kloka sätt att vara i sorgen.

Vad fint det låter med sakerna ni valt ut tillsammans. :heart
 
Jag har känt mig ganska stark i kärnan, jordad och någorlunda handlingskraftig hittills, men nu är jag som ett maskrosfjun i vinden... Igår fick jag ledvärk och det blir bara värre. Handleder värst men även fot-och knäleder. Har aldrig haft det tidigare (förutom vid influensa och sånt förstås)...
Der är lite för mycket på alla håll och kanter.
Nu samlar jag mig för att åka och lämna över kassen med kläder och saker.
Förutom kläder (viktigt med strumpor, tyckte lilla v, som inte ville att pappa skulle frysa om fötterna, så det blev varmkorvstrumporna från Biltema), så blev det två nallar, en älskad barnbok och en ask med en hårslinga från mig och solrosfrön från solrosorna som han sådde i fjol...
Kroppen säger jag vill vila nu. Så nu är det dags att göra bara de absoluta måstena. ❤️
 
Jag har känt mig ganska stark i kärnan, jordad och någorlunda handlingskraftig hittills, men nu är jag som ett maskrosfjun i vinden... Igår fick jag ledvärk och det blir bara värre. Handleder värst men även fot-och knäleder. Har aldrig haft det tidigare (förutom vid influensa och sånt förstås)...
Der är lite för mycket på alla håll och kanter.
Nu samlar jag mig för att åka och lämna över kassen med kläder och saker.
Förutom kläder (viktigt med strumpor, tyckte lilla v, som inte ville att pappa skulle frysa om fötterna, så det blev varmkorvstrumporna från Biltema), så blev det två nallar, en älskad barnbok och en ask med en hårslinga från mig och solrosfrön från solrosorna som han sådde i fjol...

Så oerhört fint med sakerna ni lämnade över :heart Din kropp säger att nu är det dags att vila och lyssna inåt. En del av sorgeprocessen. När min pappa gick bort så hade han varit sjuk i nio år och jag var helt slut både fysiskt och mentalt. Det enda jag kunde göra var att gå i Slottsskogen och fotografera blommor och gråta. Det var på något konstigt vis läkande för mig. Vad som är rätt för dig kan du bara känna men att vara ett maskrosfjun i vinden är inte konstigare än att vara stark och handlingskraftig. Du fick en fruktansvärd och ofattbar chock. Sorg är så individuellt och faserna ser så olika ut, det finns inga rätt eller fel du får bara vara precis som du är. Nu ska du ta all hjälp du får från vänner och familj så du får vila. Kram till dig och dina fantastiska barn. :heart
 
:heart
Jag har tänkt på att du fått så mycket feedback och komplimanger kring din styrka. Det är precis lika ”rätt” att vara maskrosfjunig, ha ont och vara svag. Din kropp hjälper dig att hantera och bära, den hjälper dig så du inte hamnar i ”stark är bra och stark ska jag va i det här”, den är också del av den där kärleksforsen som virvlar runt er även om den gör ont och inte funkar som den brukar. Kroppen har en annan intelligens än vad huvudet kan förstå, men jag är övertygad om att det där är kroppens kloka sätt att vara i sorgen.

Vad fint det låter med sakerna ni valt ut tillsammans. :heart
Håller med. När min mamma dog trodde alla att min syster skulle bryta ihop (hon var 19år, bodde fortfarande hemma och stog mamma väldigt nära). När min syster inte gjorde det pratade alla om hur stark min syster var. Hon har i efterhand sagt att det var jobbigt att höra det hela tiden, hon upplevde själv att hon "bröt ihop" inombords men ville inte göra det bland andra och sen fick hon känslan av att det var ngt som vara bra, att vara "stark".

(min mamma hade precis fyllt 50, hon dog av cancer och även om det inte var så oväntat gick det väldigt fort på slutet och ingen var beredd av avskedet skulle komma så snart).
 
Alltså, ni skriver så fint, klokt och gripande och ni som delar med er i hur det var för er... Det betyder så mycket... jag blir alldeles matt....
@Lazy Lady, @Miks, @manda, @Cattis_E, @Islandshästryttare och @turbofling.
Det gick okej att lämna in kassen.
Såg en företagsbil från förra arbetsgivaren utanför begravningsbyrån. Kunde vara någon av mina 30 kollegor i hemsjukvården eller typ 200 olika hemtjänstpersonal som jag inte känner.
När jag gick ut genom dörren gråtandes kom mina två föredetta kollegor runt hörnet. Så jag blev tröstad och stärkt. Universum är gott...
Sedan gick jag och köpte strumpbyxor till i morgon.
Då är det äntligen student minsann.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Både jag och sambon behöver gå ner i vikt för hälsans skull, men barnen behöver absolut inte det. Smidigast för oss vore ju att räkna...
Svar
12
· Visningar
855
Senast: MML
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 712
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
401
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 752
Senast: starcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp