Min älskling är borta!!

[Lovis]

Nu kommer en ny gnäll-tråd av Lovis!! Men jag kan inte hålla mig, måste skriva av mig.

Min älsklings-vove dog igår , 14 år gammal! Pappa åkte med honom till blå stjärnan, han var för gammal och dålig. Sedan begravde pappa honom vid mitt torp, under en ek, fint! Men jag är sååå ledsen, det är mitt första husdjur som funnits så länge, nu är han borta, det är så hemskt!

Hur gör man för att må bättre? Hur gör ni när ngt sådant måste hända?

Jag vill vara glad, men kan liksom inte... Jag vill gosa med honom nu!!

 

[Dito]

Skickar en kram. Det är tungt det du går igenom. Fortsätt bara att vara ledsen och tänk på det fina ni haft. Tänk också på att det var dags för honom att sluta sina dagar. Han har levt sitt liv. Det kommer att bli lättare även om det tar ett tag.

 

[ankic]

Jag vet hur det är i Januari gick våran älskade vovve bort . Och saknaden är fortfarande stor. Hon var 14 år och 7månader. Hon somnade in hemma .På något sätt väntar man bara att hon ska komma tillbaka , fast man vet att hon inte gör det .Men jag försöker att tro att hon finns i regnbågslandet och är frisk och kry. ( jag har berättat för mina barn om regnbågslandet - min 3åriga dotter berättar ofta om att Ewelin är prinsessa där)
Sök på regnbågslandet på internet - det finns jätte mycket fint att läsa , och så får man gråta en stund . Nu känns det fint med alla minnen .

 

[Icebabe_1]

se det så her,
han gav dig många fina år tillsammans med dig.
och nu kände han att tiden var inne för att åka vidare.
han är nog i din närhet,men endå inte

kramar till dig

 

[bullis1]

Usch, stackars dig! Det är verkligen alla hundägares mardröm det här är att hunden blir gammal. Det finns ju inget att göra åt att djuren inte kan leva lika länge som du själv. Även om det gör ont nu så blir bättre och bättre med tiden.

Kramar!

 

[Sar]

Jag skickar en tröstkram! Jag förlorade min hund för 3 år sedan, han var då 16 år och jag hade haft honom sedan jag var 11 år. Det känns fruktansvärt men sorgen lindras efterhand och man kan njuta av minnena istället. Men det händer fortfarande attjag hör klorna klicka över golvet och vänder mig om för att se honom.

 

[Lovis]

Tack så mkt allihop!!

Jag drömde om honom inatt, att han "gick igen", att han sprang omkring och ville leka med bollen , men att bara jag och pappa såg honom, de andra såg en katt istället (det var en katt han gick igen genom). Jag vet att han finns med mig för alltid, men det är sååå jobbigt, sitter på jobbet med tårar i ögonen och försöker att inte tänka på det...

 

[kopparberg]

Stackars dig!
* tröstkram *

Men det är naturligt att sörja! Men till slut slutar det ju att göra SÅ ont, och du kommer minnas alla fina minnen du hade med din fyrbenta vän.

 

[fejko]

Stackars dig! Visst gör det ont att mista en vän Tänk på alla fina år ni hade tillsammans.
PS: En liten valpis kan pigga upp

 

[Lovis]

Men jag kan inte skaffa ngn mer hund, jag är allergisk!

Min vove bodde ju hos mina föräldrar och efter det att jag flyttade hemifrån, så blev jag allergisk!

jag vill ha tillbaka honom, min älskade kompis!!

 

[Sony]

Vet hur det känns. Vi tog bort en mycket, mycket speciell och kär vovve i våras och jag har fortfarande svåt att inse att han är borta. Saknar honom ortoligt mycket. Det är så tomt. Vi har flera hundar, men dom kan inte ersätta tomrummet efter honom.

 

[Lovis]

Det är värst för min pappa, han bara gråter och säger att han svikit voven! Men så är det ju inte alls!