Mental hälsa?

[EmelieK]

Jag har en blandrashane som fyller ett år i februari. När jag valde honom ur kullen så var han en typisk "mittimellan"-valp, inte bland de tuffaste men inte heller en av de minsta och fega.
Vi bor på landet och har en hund till, en tik på fyra år. Alfons har alltid varit lite feg och gärna sökt skydd av mig eller husse vid situationer han tycker är läskiga. Vi har försökt att inte "beskydda" eller trösta honom utan låtit honom lösa det själv. De flesta situationer har han blivit trygg i så som andra hundar, folksamlingar, barn osv.
Första gången på valpkursen var han livrädd men efter andra gången var han coolaste killen och lade sig gärna och sov mellan övningarna.
Han har också alltid varit väldigt "smärtkänslig" och piper så fort det är något. Klippa klorna och allmänt "pill" har han jättesvårt för trots att vi har gjort det och tränat sedan han var valp.

Nu till problemet. Han har börjat morra och fixera när han blir rädd och osäker istället för att gå undan som han har gjort hittills.
Idag morrade han åt min mamma fast han har träffat henne miljoner gånger och alltid varit väldigt förtjust i henne. Igår morrade han även åt mig när jag skulle klippa klorna på honom.

Det värsta var idag att han ställde en liten tjej som är på besök mot ytterdörren och fixerade henne. Han morrade eller bet inte men gav ifrån sig ett "gruffsljud". Detta är första gången något som detta händer, han har alltid varit jättego med ungarna och inte visat några tendenser till att vara rädd eller osäker.
Vi hade folk här över julen och han var harmonisk och avslappnad.

Är det vårat fel att han har blivit sån här? Har det med åldern att göra? Är han mentalt vek?

Jag vet att dessa frågor är omöjliga för er att svara på men jag behöver ventilera och få lite perspektiv på saker och ting. Givetvis kommer jag att kontakta "våran" tränare för vidare samtal och hjälp och inte lämna honom tillsammans barn utan uppsikt.

/ Emelie

 

[Red_Chili]

Sv: Mental hälsa?

Är ni helt säkra på att hunden inte har ont någonstans? Hundar som plötsligt börjar morra på människor osv kan göra det just pga smärta i någon form.
Annars, ja, det skulle nog kunna vara åldern. Det verkar inte vara direkt ovanligt att hundar blir jobbigare när de är kring 1 år gamla.
Vad är det för raser i honom?

 

[Jenka]

Sv: Mental hälsa?

Han verkar ju ganska osäker av sig om jag tolkar din text rätt. Många hundar hanterar osäkerheten genom att morra och även skälla. Det i sig behöver inte vara någon nackdel (bättre att de låter än att gå till anfall tex), men allt beror ju så mycket på signalerna...

 

[EmelieK]

Sv: Mental hälsa?

Helt säkra på att han inte har ont kan vi ju inte vara.. Men fortsätter detta beteende kollar vi givetvis upp honom hos veterinär. Har i vilket fall som helst planerat att röntga honom vid ett års ålder pga av att han är en stor hund.

Hans mamma är Sankt Bernard/ New Founland och pappan är Schäfer. (tjuvparning)

Tog en valp ur denna kull för att jag från början var väldigt förtjust i tiken. Men visste ifrån början att det var en chansning med tanke på att det är en blandras och att det inte finns några garantier varken fysiskt eller mentalt.

 

[Snurrfian]

Sv: Mental hälsa?

Först kolla om han har ont någonstans, men även fundera på hur ni har reagerar när han har morrat. Har han vunnit något med det? I vilka situationer har han morrat osv.

Våran huligan är 10 mån och blev livrädd för husse när han kom med jackan över huvudet ute. Men så snart husse hade visat att det var han så var han glad och studsa runt honom trots att han fortsatte att ha jacka över huvudet. Han har försökt att får yngsta sonen att flytta på sig någon gång, men där har jag varit snabbt frame och visat att det inte är okej att bete sig på det viset. Så jag räknar kallt med om si så där två år har vi en lugn och trevlig hund här hemma..

 

[EmelieK]

Sv: Mental hälsa?

Min sambo har berättat att Alfons har morrat åt honom när han försökt flytta på honom i sängen. Min sambo är dålig på att vara konsekvent och "ta igenom" saker, tror att han bara låtit honom vara då. Kan ju hända att han provar sig fram om det är okej i andra situationer också.. När han morrade åt mig igår när jag klippte klorna så fortsatte jag bara tills jag var klar. Gjorde ingen större affär av det, utan ignorerade och klippte färdigt.
Alfons är lägst i rang i våran familj, kanske han tog tillfället i akt och försökte dominera tjejjen som var på besök när han ställde henne mot dörren?

Jag hoppas att detta är relaterat till åldern, tycker det är jättesvårt.
Våran tik har alltid varit tydlig i sina signaler men Alfons är svårare.

 

[EmelieK]

Sv: Mental hälsa?

Puttar upp min egen tråd...

Ikväll morrade Alfons när vi låg i soffan och mös, bara han och jag. Jag låg och kliade honom förstrött när han lyfter huvudet, spänner ögonen i mig, spänner hela kroppen och morrar ihållande. Jag ryter att han ska gå ner från soffan men han lyder inte utan fortsätter morra och fixerar blicken mot min arm som försöker fösa ner honom. Detta känns som en evighet vilket det såklart inte var.. Min sambo reser sig och ryter åt honom att gå ner vilket han då gör. Han blir genast undergiven och sänker huvudet, viftar på svansen och undviker ögonkontakt. Jag blir så j-vla ledsen!
Inget i situationen var konstig, inget konstigt ljud på Tv:n, den andra hunden låg i andra soffan och sov. Jag kan massera honom, klia honom, han busar, brottas och springer med den andra hunden obehindrat. (Han har aldrig morrat åt våran andra hund, inte ens när leken blir lite hårdhänt)

På måndag ringer jag givetvis veterinären och beställer en tid för genomgång av hans fysiska hälsa. Men jag blev rädd för min egen hund!! Fy fan vilken vidrig känsla..
Usch, tårarna bara rinner..

 

[apocalypsen]

Sv: Mental hälsa?

Din hund är ju rent krasst i puberteten och det låter som om han testar vilken position han egentligen har i flocken och tar reda på exakt vad som är gångbart och hur långt man måste gå för att få som man vill.

Du säger att du röt åt honom. När min var som värst så fick jag gå emot honom och ett par gånger handgripligen avlägsna honom från ställen som han hävdade var hans. En gång fick jag och sambon bilda enad front och först när man hade två arga ägare som stod över en, gav han sig.

För egen del hade jag gjort fullständigt klart exakt vad som gällde. Ställande och morrningar mot människor är rött kort och utvisning så det stänker om det under vårt tak. Hos oss innebär sådana olater att man får ett barskt FY och förpassas till husets tråkigaste ställe = mattan i köket.

Du har ju rätt rejäla raser i din hund så det får vara ordning, reda och konsekvens. En del hanar har väldigt stökiga och bökiga tonår och provocerar gärna.

 

[Rialavargen]

Sv: Mental hälsa?

Morrande hundar är läbbigt! Okej! Den saken är klar. Morrar han så visar han; Back off!
I ditt fall med soffan så händer något, och han utmanar dig! INTE BRA!

En övning för er båda. Repa mod, var förberedd. Plocka fram en köttbulle eller dyligt. Lär honom att vänta på att få ta ta köttbullen. Alltså lägg "godiset" framför honom och skydda godiset med någonting såsom en slev eller dyligt. Vänta ut din hund tills han tittar dig i ögonen och då GENAST berömm och godis. Med denna övning ökar du ditt självförtroende som ledare att styra hans vilja att ta något som är ditt. Samt att han inser att du är en ganska kul själ som bjuder på köttbulllar bara man tittar henne i ögonen. När du har befäst denna övning och den är självklar, ni ska kunna göra detta på promenader, så kan du prova att ge honom uppgiften att du håller godiset i handen och ber honom hålla ögonkontakt med dig. Sakt för du godiset/handen bort från ditt huvud och han skall då fortsätta hålla kontakt med dig/dina ögon. Detta är en jättebra övning i hans egen självkontroll.

Detta är ingen mirakelsmörja som löser alla hans problem. MEN kanske så kan du ge honom en möjlighet att få ha ögonkontakt med dig och du styr leken. Var dock noggrann med att planera dina övningar så att du hela tiden har kontroll. Han är ung och han är full med hormoner. Han vill gärna testa gränser. Du måste definiera var dina gränser går.

Jag tycker för övrigt att din sambo gör helt rätt, oacceptabelt beteende, hanterar din sambo med att; stick här i från om du inte passar dig...
Män tenderar att ha snabba intuitiva lösningar, vi kvinnor jobbar järna med hjärnar och kommer med lösningar som mina ovan.
Lycka till,