Menskopp fast man är trång där nere?

[athena]

Fast jag har också blivit avrådd hormonella preparat samma anledning. Både av BM och av Akademiska i Uppsala där jag varit och tagit prover. Man menar att riskerna inte borde finnas med lokala preparat (spiral) men att det inte kan sägas säkert.

Kompletterar, i mitt fall har den närmaste släktingen haft livmodercancer och är konstaterad bärare av BRCA2. Det finns såvitt man tror även annan ärftlig cancer eftersom det är såpass frekvent, men de muterade generna är inte identifierade ännu.

 

[BernT]

Jag har en monthlycup i minsta storlek (har fött barn men via snitt + blöder väldigt lite) och jag tycker den är för stor och obekväm. Alltså min sambo är ju större och han "går ju in" men menskoppen går verkligen inte. Ska testa lite mer innan jag ger upp för det verkar så himla bra.

 

[em-pirre]

Jag har en monthlycup i minsta storlek (har fött barn men via snitt + blöder väldigt lite) och jag tycker den är för stor och obekväm. Alltså min sambo är ju större och han "går ju in" men menskoppen går verkligen inte. Ska testa lite mer innan jag ger upp för det verkar så himla bra.

Prova en mjukare sort!

 

[Modest]

Fast jag har också blivit avrådd hormonella preparat samma anledning. Både av BM och av Akademiska i Uppsala där jag varit och tagit prover. Man menar att riskerna inte borde finnas med lokala preparat (spiral) men att det inte kan sägas säkert.

Vad individuella vårdgivare säger är ju omöjligt för mig att gå i god för. Det jag skrev är rekommendationer från Läkemedelsverket. Hur hormonspiral skulle öka risken för någon cancer alls kan jag inte riktigt förstå.

 

[Lingon]

Jag har använt Lunette i några år nu. Var ca 30 år när jag började och hade fött barn så var väl inte supertrång därnere. Men jag hade problem med samlagssmärta och kunde inte använda tamponger för de skavde. Jag har en Lunette (den lilla storleken) och var väldigt nöjd från början. Från andra dagens användning vågade jag använda bara koppen (utan binda som säkerhet). Men det tog några månader innan det fungerade felfritt. Jag provade även den stora storleken ett tag eftersom koppen gled ner under dagen. Men den stora passade mig inte alls. Efter några månader försvann problemet. Min egen tolkning är att musklerna där nere blev starkare av att ha koppen där och klarade bättre av att hålla kvar koppen efter några månader.

Samlagssmärtan är nu som bortblåst och jag kommer aldrig mer att frivilligt använda engångsskydd. Jag tror att kemikalierna i dem (bindorna) var för starka för mina slemhinnor. Jag älskar min kopp!!

Det finns en tjej på YouTube som gör jättebra videos om menskoppar. En ung tjej och hon förklarar hur på ett väldigt bra sätt och säger också att man kan vara både ung och oskuld och använda menskopp. Jag vet inte om jag får tipsa om henne här men om någon vill ha hennes YouTube username kan jag skicka ett pm. Om jag kan lista ut hur man gör

 

[cassiopeja]

Det ÄR dock inte riktigt alla som menskoppen funkar för tyvärr... Jag har under många år provat olika modeller - mjuka, hårda, mindre, större, olika tekniker för isättning, mm, men det spelar ingen roll - för mig läcker det alltid brevid, minst hälften. Och eftersom jag blöder så mycket så måste jag i alla fall tömma menskoppen så pass ofta att det sliter väldigt mycket och gör ont. Så tillslut gav jag upp det där med kopp.
Tyvärr, eftersom det verkar vara en väldigt smidig lösning om den funkar (och om man blöder lite mindre)!

 

[athena]

Vad individuella vårdgivare säger är ju omöjligt för mig att gå i god för. Det jag skrev är rekommendationer från Läkemedelsverket. Hur hormonspiral skulle öka risken för någon cancer alls kan jag inte riktigt förstå.

Nej, den sista är nog mest i mitt huvud. Men jag tror man ska ha respekt för människor som i sin närhet sett väldigt mycket cancer (nu menar jag ärftlig och pratar om släktingar) och man vet att hormoner KAN vara orsak.

För egen del tänker jag mest - om tio år, och jag får en liknande diagnos, vilka beslut kommer jag då att ångra?

 

[Modest]

Nej, den sista är nog mest i mitt huvud. Men jag tror man ska ha respekt för människor som i sin närhet sett väldigt mycket cancer (nu menar jag ärftlig och pratar om släktingar) och man vet att hormoner KAN vara orsak.

För egen del tänker jag mest - om tio år, och jag får en liknande diagnos, vilka beslut kommer jag då att ångra?

Givetvis ska man inte göra något man inte känner sig bekväm med, det har jag full förståelse för

 

[SiZo]

Det ÄR dock inte riktigt alla som menskoppen funkar för tyvärr... Jag har under många år provat olika modeller - mjuka, hårda, mindre, större, olika tekniker för isättning, mm, men det spelar ingen roll - för mig läcker det alltid brevid, minst hälften. Och eftersom jag blöder så mycket så måste jag i alla fall tömma menskoppen så pass ofta att det sliter väldigt mycket och gör ont. Så tillslut gav jag upp det där med kopp.
Tyvärr, eftersom det verkar vara en väldigt smidig lösning om den funkar (och om man blöder lite mindre)!

Jag hade det problemet ett tag, visade sig att min livmodertapp sänkte sig väldigt mkt vid mens, så tappen hamnade liksom på sidan av koppen. Givetvis kan inte koppen fånga upp allt då.

Mitt problem var att jag krystade när jag kissade, det efter en skada där jag krossade 2 ryggkotor och mekaniken i de nedre regionerna fungerade inte bra. Det tog tyvärr flera år innan jag sökte för att koppen inte fungerade, och därmed innan jag kom till rätta med problemet. Nu när jag inte krystar så håller sig tappen där den ska vara, och koppen fungerar därmed.

Men det finns kortare koppar, de är dock mindre i övrigt med, som man kan prova. Tänk på att du ska ha den precis innanför bara. Och känn efter när du har mens, kan det vara så att tappen är väldigt långt ner? Isf vet du ju vad problemet är. Och är den väldigt långt ner så rekommenderar jag att du söker för det, för det kan finnas hjälp att få.

Jag lovar dig att tampongen sliter bra mkt mer än en kopp om du blöder mkt.

 

[Amha]

Ojdå, det lät ju väldigt bra!
Nej, för som sagt var det ju typ 5 år sedan jag fick den (tydligen) felaktiga infon nu, men åtminstone då (vilket även togs upp på det allmänna mötet klassen hade, om än i kortare ordalag) var att alla former av hormonella p-medel var uteslutet om en riskfaktor (blodpropp i släkten, bröstcancer i släkten, migrän med aura själv) fanns. Fanns flera eller rent av alla, då kunde det inte ens komma på tal. Det pratades också om att man bara fick använda hormonella p-medel i absolut max 10 år, helst kortare, och inte när man var över 30 (eller var det 35 år möjligen?) pga. mycket stor risk för utvecklande av blodproppar och cancer.
Nu när jag tänker på det, låter det dock lite märkligt...

Den människan verkar leva kvar på stenåldern jag fick minipiller för 13 år sedan trots att mamma haft blodproppar. Då tror jag att det var ett p-medel som inte skulle användas mer än några år men det var aldrig aktuellt för mig så jag minns inte om det var bm eller internet som talade om det för mig

 

[Gnist]

Jag har använt Lunette i några år nu. Var ca 30 år när jag började och hade fött barn så var väl inte supertrång därnere.

Men alltså, man blir inte vidare inne i slidan för att man fött barn. Den myten trodde jag var krossad för länge sen.
När barnet är ute, så krymper ju själva "kanalen" (där tamponger och menskoppar placeras) ner till sin normala storlek rätt fort även om det tar ett tag att få de små musklerna i form igen.

 

[cassiopeja]

Jag hade det problemet ett tag, visade sig att min livmodertapp sänkte sig väldigt mkt vid mens, så tappen hamnade liksom på sidan av koppen. Givetvis kan inte koppen fånga upp allt då.

Mitt problem var att jag krystade när jag kissade, det efter en skada där jag krossade 2 ryggkotor och mekaniken i de nedre regionerna fungerade inte bra. Det tog tyvärr flera år innan jag sökte för att koppen inte fungerade, och därmed innan jag kom till rätta med problemet. Nu när jag inte krystar så håller sig tappen där den ska vara, och koppen fungerar därmed.

Men det finns kortare koppar, de är dock mindre i övrigt med, som man kan prova. Tänk på att du ska ha den precis innanför bara. Och känn efter när du har mens, kan det vara så att tappen är väldigt långt ner? Isf vet du ju vad problemet är. Och är den väldigt långt ner så rekommenderar jag att du söker för det, för det kan finnas hjälp att få.

Jag lovar dig att tampongen sliter bra mkt mer än en kopp om du blöder mkt.

Nåt knas är det nog med mig därnere. På den tiden jag gick till gynekolog frågade hon vid något tillfälle om jag hade ont vid samlag eller överhuvudtaget kunde genomföra penetrerande samlag, och när jag svarade att jag inte upplevt några problem så sa hon något om att man brukar ha problem om man ser ut som jag. Men sen ville hon inte gå in mer på det, så jag vet inte vad det var för knas. Jag har dock även fått info om att min livmoder är "felställd" och inte lutar framåt utan ligger längre bak mot ryggraden än normalt (eller nåt sånt). Jag vet inte riktigt hur man känner igen en livmodertapp så jag har ingen aning om var min befinner sig...
Mindre kopp känns inte som någon idé - jag tror att den sista kopp jag hade var större modell och rymde 30 ml, och den blödde jag full på 1-2 timmar, så en mindre kopp skulle inte vara någon mening alls, eftersom det är de täta in- och ursättningarna som gör att det gör ont. Tampong har jag aldrig nånsin kunnat använda eftersom jag alltid haft så ömtåliga/trasiga slemhinnor. Det enda som jag använder är maxinattbinda, plus att smörja in underlivet med olja vid varje toabesök för att slemhinnorna ska hålla någorlunda. Jag skulle dock önska att det kunde tillverkas ännu större bindor för att minska risken för läckage...

 

[em-pirre]

Jag hade det problemet ett tag, visade sig att min livmodertapp sänkte sig väldigt mkt vid mens, så tappen hamnade liksom på sidan av koppen. Givetvis kan inte koppen fånga upp allt då.

Mitt problem var att jag krystade när jag kissade, det efter en skada där jag krossade 2 ryggkotor och mekaniken i de nedre regionerna fungerade inte bra. Det tog tyvärr flera år innan jag sökte för att koppen inte fungerade, och därmed innan jag kom till rätta med problemet. Nu när jag inte krystar så håller sig tappen där den ska vara, och koppen fungerar därmed.

Men det finns kortare koppar, de är dock mindre i övrigt med, som man kan prova. Tänk på att du ska ha den precis innanför bara. Och känn efter när du har mens, kan det vara så att tappen är väldigt långt ner? Isf vet du ju vad problemet är. Och är den väldigt långt ner så rekommenderar jag att du söker för det, för det kan finnas hjälp att få.

Jag lovar dig att tampongen sliter bra mkt mer än en kopp om du blöder mkt.

Varför behöver man hjälp om tappen är långt nere? Min hamnar liksom inuti koppen. Kan den hamna på sidan av koppen som du beskriver så låter det ju som om koppen är för liten. Hur är det fysiskt möjligt att den hamnar på sidan? Det är ju vacuum?

 

[VLMF]

Kompletterar, i mitt fall har den närmaste släktingen haft livmodercancer och är konstaterad bärare av BRCA2. Det finns såvitt man tror även annan ärftlig cancer eftersom det är såpass frekvent, men de muterade generna är inte identifierade ännu.

Det finns ingen cancer som är ärftlig. Däremot är benägenheten att utveckla cancer ärftlig, men absolut ingen "garanti" på att man får cancer.

 

[SiZo]

Nåt knas är det nog med mig därnere. På den tiden jag gick till gynekolog frågade hon vid något tillfälle om jag hade ont vid samlag eller överhuvudtaget kunde genomföra penetrerande samlag, och när jag svarade att jag inte upplevt några problem så sa hon något om att man brukar ha problem om man ser ut som jag. Men sen ville hon inte gå in mer på det, så jag vet inte vad det var för knas. Jag har dock även fått info om att min livmoder är "felställd" och inte lutar framåt utan ligger längre bak mot ryggraden än normalt (eller nåt sånt). Jag vet inte riktigt hur man känner igen en livmodertapp så jag har ingen aning om var min befinner sig...
Mindre kopp känns inte som någon idé - jag tror att den sista kopp jag hade var större modell och rymde 30 ml, och den blödde jag full på 1-2 timmar, så en mindre kopp skulle inte vara någon mening alls, eftersom det är de täta in- och ursättningarna som gör att det gör ont. Tampong har jag aldrig nånsin kunnat använda eftersom jag alltid haft så ömtåliga/trasiga slemhinnor. Det enda som jag använder är maxinattbinda, plus att smörja in underlivet med olja vid varje toabesök för att slemhinnorna ska hålla någorlunda. Jag skulle dock önska att det kunde tillverkas ännu större bindor för att minska risken för läckage...

Ah, då förstår jag problemet lite.

Livmodertappen känns som 2 hårda eh, knölar med endel mellanrum emellan där själva ingången i livmodern är. Den är absolut inte stor, men den ändrar lite karaktär beroende på vart i cykeln du är.

I övrigt är ju slidan väldigt mjuk så det känns rätt tydligt om du hittar den.

 

[SiZo]

Varför behöver man hjälp om tappen är långt nere? Min hamnar liksom inuti koppen. Kan den hamna på sidan av koppen som du beskriver så låter det ju som om koppen är för liten. Hur är det fysiskt möjligt att den hamnar på sidan? Det är ju vacuum?

För att koppen är längre än vad tappen sitter i höjd på sidan.

Om jag stopper in koppen så kan alltså inte tappen hamna i koppen, såvida jag inte vrider den 90 grader så att den ligger ner på tvären i slidan, vilket inte är lätt att få till, och den brukar tyvärr flytta tillbaks sig rätt omgående till upprätt ställning.

Min livmodertapp kommer alltså inte uppifrån som din uppenbarligen gör. Problemet är verkligen inte att koppen är för liten, större kopp förvärrar problemet i mitt fall.

Är tappen väldigt långt ner så kan det vara början till framfall.

 

[athena]

Det finns ingen cancer som är ärftlig. Däremot är benägenheten att utveckla cancer ärftlig, men absolut ingen "garanti" på att man får cancer.

Självklart inga garantier. Men det förekommer mer eller mindre i olika släkter. Och mutationen BRCA1 och 2 är två exempel på genförändringar som orsaker bröstcancer. Bär man dessa får man viss "specialbehandling" såsom tätare mammografi etc så visst spelar arvbarheten roll.

 

[VLMF]

Självklart inga garantier. Men det förekommer mer eller mindre i olika släkter. Och mutationen BRCA1 och 2 är två exempel på genförändringar som orsaker bröstcancer. Bär man dessa får man viss "specialbehandling" såsom tätare mammografi etc så visst spelar arvbarheten roll.

Absolut att det förekommer mer eller mindre i olika släkter, men cancer i sig ÄR inte ärftlig. Benägenheten att kunna (OBS kunna, inte måste) utveckla vissa cancrar är ärftlig.
Min pappa var med i forskarteamet som upptäckte och lokaliserade BRCA1 så jag har hört tillräckligt mycket om det där för att våga uttala mig

 

[athena]

Absolut att det förekommer mer eller mindre i olika släkter, men cancer i sig ÄR inte ärftlig. Benägenheten att kunna (OBS kunna, inte måste) utveckla vissa cancrar är ärftlig.
Min pappa var med i forskarteamet som upptäckte och lokaliserade BRCA1 så jag har hört tillräckligt mycket om det där för att våga uttala mig

Ja jag säger inte emot det. Men jag vidhåller att det är sunt med respekt för hormoner om man tillhör en släkt som är hårt drabbad, därför tycker jag inte man ska säga till ts att "det är ingen fara, det där är gammal kunskap". Jag förstår henne.

 

[VLMF]

Och mutationen BRCA1 och 2 är två exempel på genförändringar som orsaker bröstcancer.

Mitt fetade. Det där är fel. Mutationerna orsakar inte bröstcancer. De ökar benägenheten att kunna utveckla bröstcancer!