Men skit då

Status
Stängd för vidare inlägg.
Idag fick jag återkoppling från psykmottagningen. Jag ringde ju dit igår då jag inte hört något på två veckor efter mitt senaste samtal dit. Den information jag fick var att jag ska remitteras tillbaka till vårdcentralen :down:. Där har de bara en kurator och denna får man inte träffa oftare än var tredje vecka :cry:.

Skit liksom. Jag ser den "hjälpen" som ingen hjälp alls. Jag har träffat den kuratorn en gång tidigare och har inget förtroende för henne. Hela jag är i ett enda stort motståndsläge gällande det här arrangemanget. Det blir inte bra.

Får jag gråta nu?
 

Vad förväntar du dig för hjälp när du dissar alla i parti o minut? Vi är alla unika, du är inte ensam om det.
Vadå dissar alla? Kuratorn är en person. Hon är inte "alla". Psykologen gick jag hos i 5 månader. Jag gav det en chans tycker jag.
 
Jag har träffat henne en gång och hon gav ett tafatt intryck. Jag kände mig faktiskt inte riktigt välkommen ens. Vid samtalets slut fick jag påpeka att jag definitivt inte hade pratat klart och först då fick jag en ny tid. Det kändes som om jag fick den motvilligt.
Men då mådde du väl inte så bra heller. Och hur många människor klickar man med till 100% med första gången man träffas? Speciellt under sådana omständigheter. Ge henne en chans åtminstone.
 
Vad tror du skulle kunna få dig att släppa det där (och annat som du inte släppt) för att kunna lämna det bakom dig, istället för att älta år efter år och därmed inte kunna gå vidare?

Så länge man är så fast i det förflutna, är det enligt min erfarenhet väldigt svårt att få full nytta av den hjälp man får för vad än problem som dåtiden ger nutiden..
Man kan inte släppa ett trauma när man har PTSD. Det är det som PTSD innebär, att traumat är kvar. Att be nån släppa ett trauma är ungefär som att be nån släppa att deras barn har dött. Det funkar inte så. Man vill såklart inget hellre än att inte behöva dras med det, men tyvärr kan man inte selektivt radera dåliga upplevelser på det viset. Det vore såklart enormt praktiskt om det gick, tänk vad man skulle kunna göra för traumatiserade våldsoffer, flyktingar t ex! Dessvärre är det lite som att be någon med ett brutet ben att släppa att benet är brutet och börja gå som vanligt. Om det var möjligt hade man gjort det för länge sen, istället för att leva med smärtan.

Ibland kan PTSD läka ut av sig själv, men oftast behövs terapi för att bli frisk. Tidigare traumatiseringar gör dessvärre dessutom psyket mer känsligt för att få ett trauma igen, tyvärr.
 
Jag fick KBT när jag hade PTSD, det hjälpte väldigt bra. Man släcker sina triggers med hjälp av det, och att slippa stressen och rädslan från flashbacks gjorde att jag mådde enormt mycket bättre. Så om du har flashbacks så kan jag absolut rekommendera det.
Jag har nog inte flashbacks på det sätt som jag tror att flashbacks förekommer. Det är mer att jag i vissa situationer tror att händelser som hänt kommer att hända igen. Eftersom det gjorde ont så vill jag inte att det ska hända igen. Jag känner mig helt försvarslös inför de känslor de väcker. Så jag har ett undvikande beteende gällande dessa saker.
 
Jag har nog inte flashbacks på det sätt som jag tror att flashbacks förekommer. Det är mer att jag i vissa situationer tror att händelser som hänt kommer att hända igen. Eftersom det gjorde ont så vill jag inte att det ska hända igen. Jag känner mig helt försvarslös inför de känslor de väcker. Så jag har ett undvikande beteende gällande dessa saker.
Det låter väl som flashbacks?
 
Man kan inte släppa ett trauma när man har PTSD. Det är det som PTSD innebär, att traumat är kvar. Att be nån släppa ett trauma är ungefär som att be nån släppa att deras barn har dött. Det funkar inte så. Man vill såklart inget hellre än att inte behöva dras med det, men tyvärr kan man inte selektivt radera dåliga upplevelser på det viset. Det vore såklart enormt praktiskt om det gick, tänk vad man skulle kunna göra för traumatiserade våldsoffer, flyktingar t ex! Dessvärre är det lite som att be någon med ett brutet ben att släppa att benet är brutet och börja gå som vanligt. Om det var möjligt hade man gjort det för länge sen, istället för att leva med smärtan.

Ibland kan PTSD läka ut av sig själv, men oftast behövs terapi för att bli frisk. Tidigare traumatiseringar gör dessvärre dessutom psyket mer känsligt för att få ett trauma igen, tyvärr.

EMDR har jag fått för trauma-bearbetning och ptsd. Jag tror absolut det hjälpte mig hantera känslorna och bli av med enormt stor del av dem.
 
Psykologen har faktiskt nämnt EMDR vid ett tillfälle. Men mer än så sas inte.

När jag fick det, för nästan 20 år sedan var det rätt få som höll på med det. Speciellt via landstinget. Men idag troooor jag det är ngt enklare att få.
Mig hjälpte det väldigt. Men det kan till stor del bero på att terapeuten som utförde det var helt otroligt bra.

Det kanske iaf vore ngt för dig att kolla upp om det går att få.

KBT hjälpte mig ngt. Men jag blev för prestationsinriktad och det blev inte bra enligt mig och terapeut. Jag fick byta till Schematerapi ist. Det fixade mig i stort helt iom att det var mer lämpat för en sån som mig.
Det kanske också är ngt att kolla upp.
 
När jag fick det, för nästan 20 år sedan var det rätt få som höll på med det. Speciellt via landstinget. Men idag troooor jag det är ngt enklare att få.
Mig hjälpte det väldigt. Men det kan till stor del bero på att terapeuten som utförde det var helt otroligt bra.

Det kanske iaf vore ngt för dig att kolla upp om det går att få.

KBT hjälpte mig ngt. Men jag blev för prestationsinriktad och det blev inte bra enligt mig och terapeut. Jag fick byta till Schematerapi ist. Det fixade mig i stort helt iom att det var mer lämpat för en sån som mig.
Det kanske också är ngt att kolla upp.
Hur menar du att du blev för prestationsinriktad? Hur påverkade det?
 
Undrar om det @Magiana beskriver är att återuppleva känslor från tidigare händelser i situationer som påminner om/liknar dessa?

Det är inte samma som att återuppleva händelserna/få flashback?

Om man har arbetat upp och befäst rejäla undvikandebeteenden för att slippa återuppleva känslorna, vad är lämpliga behandlingsformer då?
 
Undrar om det @Magiana beskriver är att återuppleva känslor från tidigare händelser i situationer som påminner om/liknar dessa?

Det är inte samma som att återuppleva händelserna/få flashback?

Om man har arbetat upp och befäst rejäla undvikandebeteenden för att slippa återuppleva känslorna, vad är lämpliga behandlingsformer då?
Så är det nog. Jag återupplever känslor och inte händelser. Kanske beror det på att händelserna var min vardag och inget extraordinärt som bara hände någon enstaka gång.
 
Så är det nog. Jag återupplever känslor och inte händelser. Kanske beror det på att händelserna var min vardag och inget extraordinärt som bara hände någon enstaka gång.

Tror inte det är orsaken till att du inte återupplever händelser. Jag återupplever händelser trots att det var vardag att dessa skedde och det är väldigt vanligt. Vet inte om du har PTSD (?) men symptomen kan ju se lite olika ut och vara olika svåra.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
1 053
  • Artikel Artikel
Dagbok Och idag var första gången jag var hos sjuksköterskan och det var så skönt att äntligen träffa någon inom psykiatrin/sjukvården som...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
6 725
Senast: Lyan
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 450
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet. Igår fick jag domen, utmattningssyndrom...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
16 083
Senast: Trott
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp